Önska Jerusalem frid!

Tankarna på läget i det Heliga Landet ligger hela tiden och mal sedan vapenvilan tog slut och kriget bröt ut. Det fullständigt meningslösa. Grymmare än nånsin, enligt radiorapporter i morse.

Dagen startade i tårar inför scenerna som spelades upp i mitt inre i takt med intervjuerna. Så många dödade och svårt skadade. Så många civila offer. Så många mammor, barn och mor/farföräldrar. Så många liv till spillo. Till vad nytta? Så många ännu instängda i ett land, till ytan mindre än en svensk liten ö, utan flyktmöjligheter. Anfallna från luften och på marken. Dygnet runt.

Har inte USA redan visat att "krig mot terrorism" leder till en långt blodigare terrorism än den man ville bekämpa?

Och har terroristerna inte insett vad de gör mot hela sitt folk - inte bara mot dem de krigar mot?

Jag tar inte parti för någon sida. Jag kan inte - eftersom båda har rätt, och båda har fel. Anser att alla som bor i Heliga Landet bör kunna bo där i frid, i fred. Men det förutsätter att alla vill ha denna fred. Och fred uppnås inte med våld.

Är verkligen besviken på FN som efter en lång nattmangling nu valt att inte komma med ett uttalande. De sviker sitt uppdrag...!

Och varför är Påven så tyst? Eller har han uttalat sig?

Meningen från början var att jag skulle ha varit i Heliga Landet nu och två veckor framåt - hade planerat allt, det enda som återstod var att boka biljetterna. Precis innan jag gjorde det tänkte jag att det nog vore bättre att åka i vår när det är varmare, kände mig också orolig över resan utan förklarlig anledning. Inväntade svar för att eventuellt ändra planerna (fick inget svar - för internetuppkopplingen hos några av dem jag skulle hälsa på verkar ha brutits sen några veckor tillbaka).

Längtar verkligen efter att få gå på Jerusalems gator igen, se färgerna, känna dofterna, vara bland allt det vackra. Det är en förtätad plats. Så där som vissa platser sprängfyllda av årtusendens kamp, bön och helighet är. Man förvandlas där.

Och så hände detta förfärliga... Resan blir inte av förstås. Men det är ju en ynklig petitess i sammanhanget.

Krig under oviss framtid... Hur länge? Tills befolkningen i Gaza har utplånats nästan helt? Tills israelisk militär inte kan ta större förluster? Tills hela landet gråter av sorg och Gud inte står ut längre?

Sen kriget bröt ut har en rad ur Psaltaren klingat i huvudet, i en delvis annan översättning än i Bibeln; den som finns i Tidegärden.

"Önska Jerusalem frid! Ja, må det gå väl för dem som älskar dig.
Frid inom dina murar, trygghet i dina palats."

Avslutar med hela psalmen, som en bön... Och ber alla som läser detta att be om FRED!

***

Ps. 122

En vallfartssång av David.

Jag blev glad när man sade till mig: ”Vi skall gå till HERRENS hus.”
Våra fötter fick träda in i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du välbyggda stad där hus sluter sig till hus,
dit stammarna drar upp, HERRENS stammar,

som ett vittnesbörd för Israel att HERRENS namn skall prisas.
Ty där står domarsäten, troner för Davids hus.

Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig.
Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats.

För dina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid.
För HERRENS, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda.

***

Läs mer i: Dagen, Dagen 2, DN, Svd, SvD 2