Svenska kyrkan - vart är du på väg...?
Här kommer en rykande brandfackla...
Det är extremt sällan jag delar ut kritik gentemot andra samfund. Och jag vill inte gärna skriva det följande - men det är allt svårare att tiga... Känner stor sorg över utvecklingen i Svenska kyrkan.
Ann Heberlein väckte debatt genom ett inlägg i Kyrkans tidning för några veckor sen, där hon meddelade att hon ämnade lämna Svenska kyrkan, och varför. Nu har allt fler reagerat, bland dem Antje Jackelén:
"Det är gott att höra rop efter mer fromhet i kyrkan. Alldeles särskilt när dessa rop inte vill återinföra något förgånget utan söker fördjupning i kristen tro här och nu och framåt. Därför gläds jag åt det som är Ann Heberleins ärende: att utmana Svenska kyrkan till att ta sig själv och framför allt sitt uppdrag på allvar, att ruska om i flummighet där den finns och att våga tala om Gud, Jesus, synd, försoning, lidande, död, kärlek, hopp och liv."
Där reagerar jag minst sagt förvånat på Antje Jackeléns totala avspisande av det förgångna. Man finner inte det verkliga djupet om man tror att det går att gå framåt utan att bottna i traditionen. Då är man i högriskzonen för att hamna just i flummighet. I övrigt håller jag med om det citerade.
Men att skilja mellan barnatro och vuxentro och att ge var och en det den behöver, som resten av artikeln behandlar, innebär inte att det är bra att servera lite av varje, urskillningslöst.
Länge har smörgåsbordskristendom - snarare än låst-skafferi-kristendom som Monica skriver om, präglat Svenska kyrkan...
En devis som lyder lite i stil med: "Plocka för dig vad du vill - och tro precis som du vill, det spelar ingen roll. Var bara inte politiskt inkorrekt i känsliga frågor (tidigare kvinnliga präster, för tillfället homosexuellas rättigheter)."
Allt fler desperata knackar nu på de katolska dörrarna (där devisen är den motsatta - vilket riskerar att skjuta snett åt andra hållet istället).
De som uppgivet söker sig till oss längtar efter andlig näring, de vill be "vanliga" böner, och höra Guds ord - inte utsättas för en massa glättiga experiment, eller berövas just det som de kommer till kyrkan för. Nattvarden till exempel.
De vill tillhöra en Kyrka som är Kristi kropp - inte en politisk förening. De vill i predikan inte höra små anekdoter om vad prästen gjorde i veckan, utan få inblick i vad Jesus har för betydelse idag. De vill inte lyssna på en konsert, utan sjunga sånger som verkligen betyder något, där Gud utan tvekan får nämnas.
Varför ser så få att så mycket av det ni hittar på för att försöka poppa upp kyrkan motverkar sitt syfte...? Det gäller att vara salt och ljus.....
Bland det värsta jag möter i bloggdebatten är att jag ofta - som "argument" mot att införa kvinnliga präster i katolska kyrkan - får höra att det är de kvinnliga prästernas fel att så mycket har urartat i Svenska kyrkan.
Det tror jag inte på ett endaste dugg!
Men jag vill rikta en vädjan till er som är präster i Svenska kyrkan - kvinnor såväl som män:
Nu är det hög tid att inventera läget... Se vad som ger Kyrkan liv och ta vara på det! Förlora för Guds - och människornas - skull inte det mest väsentliga! Fånga upp barnet när ni öser ut badvattnet - som verkligen behöver bytas...
Än är det inte för sent...
Och jag ber för er i Svenska kyrkan...!
Inlägg
