Visar inlägg med etikett ortodoxa kyrkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ortodoxa kyrkan. Visa alla inlägg

torsdag 17 december 2009

Ortodox ärkebiskop om kvinnliga präster

Missa inte nyhetsklippet som bara är tillgängligt i ett par dar till!

Finskortodoxa ärkebiskopen Leo nämner bl.a. frågan om kvinnliga präster i inslaget - låter nog inte helt omöjligt ändå, samtal pågår - vore det omöjligt skulle det inte samtalas om det. Kanske ändrar ortodoxerna detta före katolikerna - och då finns det inte längre något att skyla de ihåliga anti-argumenten med längre.

Ikonostasen är målad av en kollega, och nyss invigd! Luftig, nordisk!

Men jag fattar inte vad han menar med det där med politiken - det finns ju många politiskt engagerade katolska präster... Men då räknar jag in ganska mycket till "politik". Arbete för mänskliga rättigheter t.ex.

Read more...

fredag 23 oktober 2009

Katolsk-ortodox reaktion på svenska kyrkans beslut

Kyrkomötets beslut igår om att införa könsneutrala äktenskap fick som väntat ekumeniska reaktioner.

Nedan är det gemensamma uttalandet från Fredrik Emanuelson och Misha Jaksic.

***

"Med sorg tar vi del av beskedet att Svenska kyrkans kyrkomöte idag fattar beslut om att viga samkönade par och att det ska kallas äktenskap. Detta är ett avsteg, inte bara ifrån den kristna traditionen, utan från alla de stora världsreligionernas syn på vad ett äktenskap är.

Beslutet uttrycker en radikalt förändrad syn på hur kyrkan och kristna i alla tider har efterföljt den tro som "gavs av Herren, förkunnades av apostlarna och bevarades av kyrkans fäder och mödrar", bl.a. tydligt uttryckt i bibeln, kyrkans viktigaste urkund, och trots att Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka, så har här en tydlig politisk agenda tillåtits väga tyngre än Guds eget ord.

I våra kyrkor och samfund kommer vi inte att viga samkönade par, eftersom det står i tydlig motsättning till kyrkans tradition och hela vår syn på skapelsen; dess mening och harmoni, människan roll i den, liksom hela vår förståelse av vad ett äktenskap är. Inte heller kan vi betrakta "äktenskap" mellan två personer av samma kön som ett äktenskap.

Då staten inte bör ha jurisdiktion över religiösa samfunds inre angelägenheter, har vi förespråkat en total åtskillnad mellan staten och de religiösa samfunden gällande äktenskapslagstiftningen. Detta innebär att vi föredrar att alla ingår ett civilt äktenskap, och att de som så önskar sedan kan gifta sig kyrkligt eller i enlighet med någon annan ritual.

Skulle situationen uppkomma att vi som har vigselrätt av staten åläggs att viga samkönade par, så återstår bara alternativet att avsäga oss vigselrätten.

Ingen av oss vill avbryta de ekumeniska samtalen med Svenska kyrkan. Visserligen innebär detta beslut att Svenska kyrkan valt att vidga gapet mellan sig och de stora kyrkotraditionerna, men, samtal är nu viktigare än någonsin om vi ska uppfylla det som Kristus anbefallt oss: att vi ska bli ett, för att världen ska tro. "

Read more...

tisdag 29 september 2009

Katolsk-Ortodox enhet

Hittar den "gamla" nyheten hos Johanna G.

Tror knappt det är sant. Inom ett par månader kan drygt tusen års splittring vara över.

Hoppas förstås att det blir så. Både för kyrkan i stort och på ett personligt plan.

Om inte annat så slipper jag då längre splittras av dragningen till det ortodoxa framför mycket av det katolska...!

Men skulle våras kyrkodelar återförenas så blir avståndet samtidigt längre till de kyrkodelar som är på väg åt andra håll än en(ig)hetens.

Kan man möjligen även få önska en större vidsynthet gentemot dem som inte delar samma lära i varje detalj? Så att kyrkan kan bli ett på ett mycket djupare sätt än det här är frågan om, även om miraklet skulle inträffa: att ödmjukhet får betyda mer än prestige - för en gångs skull även i kyrkliga sammanhang... ;-)

Read more...

fredag 31 juli 2009

Varför män gillar ortodoxa kyrkan bäst

Hittade en intressant och smårolig artikel, som även jag som kvinna delvis kan känna igen mig i. Inget puttinutt och gulligull, tack! Och inte denna tröttsamma människocentrering som finns i alla andra kyrkor!

Här några utdrag ur artikeln där ett antal män svarar på varför de tilltalas av det ortodoxa - men läs hela, det är den värd!

***

"The term most commonly cited by these men was “challenging.” Orthodoxy is “active and not passive.” “It’s the only church where you are required to adapt to it, rather than it adapting to you.” “The longer you are in it, the more you realize it demands of you.”

The “sheer physicality of Orthodox worship” is part of the appeal. Regular days of fasting from meat and dairy, “standing for hours on end, performing prostrations, going without food and water [before communion] … When you get to the end you feel that you’ve faced down a challenge.” “Orthodoxy appeals to a man’s desire for self-mastery through discipline.”

“In Orthodoxy, the theme of spiritual warfare is ubiquitous; saints, including female saints, are warriors. Warfare requires courage, fortitude, and heroism. We are called to be ‘strugglers’ against sin, to be ‘athletes’ as St. Paul says. And the prize is given to the victor. The fact that you must ‘struggle’ during worship by standing up throughout long services is itself a challenge men are willing to take up.”

A recent convert summed up, “Orthodoxy is serious. It is difficult. It is demanding. It is about mercy, but it’s also about overcoming oneself. I am challenged in a deep way, not to ‘feel good about myself’ but to become holy. It is rigorous, and in that rigor I find liberation. And you know, so does my wife.”

/.../

“Noetic reality,” the reality of God’s presence and of the entire spiritual realm, “had become completely distorted in the Christianity I knew. Either it was submitted into the harsh rigidity of legalism, or confused with emotions and sentimentality, or diluted by religious concepts being used in a vacuous, platitudinous way. All three — uptight legalism, effusive sentimentality, and vapid empty talk — are repugnant to men.” The discovery of the ancient Christian concept of the nous means that he can now “encounter (really encounter, not just pick up as an emotional infection) the invisible realities that form the genuine substance of the Christian lexicon. It is not just empty talk after all!” This unpredictable, lifechanging, immediate encounter with God is “inherently dangerous, a new adventure, and a consummate challenge.”

/.../

In contrast to some other churches, “Orthodoxy offers a robust Jesus” (and even a robust Virgin Mary, for that matter, hailed in one hymn as “our Captain, Queen of War”). Several used the term “martial” or referred to Orthodoxy as the “Marine Corps” of Christianity. (The warfare is against self-destructive sin and the unseen spiritual powers, not other people, of course.)

One contrasted this “robust” quality with “the feminized pictures of Jesus I grew up with … I’ve never had a male friend who would not have expended serious effort to avoid meeting someone who looked like that.” Though drawn to Jesus Christ as a teen, “I felt ashamed of this attraction, as if it were something a red-blooded American boy shouldn’t take that seriously, almost akin to playing with dolls.”

A priest writes: “Christ in Orthodoxy is a militant, butt-kicking Jesus who takes Hell captive. Orthodox Jesus came to cast fire on the earth. (Males can relate to butt-kicking and fire-casting.) In Holy Baptism we pray for the newly-enlisted warriors of Christ, male and female, that they may “be kept ever warriors invincible.’”

/.../

Many intellectually-inclined men began by reading Church history and the early Christian writers, and found it increasingly compelling. Eventually they faced the question of which of the two most ancient churches, the Roman Catholic or the Orthodox, makes the most convincing claim of being the original Church of the Apostles.

A life-long Orthodox says that what men like is “stability: men find they can trust the Orthodox Church because of the consistent and continuous tradition of faith it has maintained over the centuries.” A convert says, “The Orthodox Church offers what others do not: continuity with the first followers of Christ.” This is continuity, not archeology; the early Church still exists, and you can join it.

/.../

A life-long Orthodox priest writes, “Orthodoxy is full of testosterone! We sing, we yell ‘Christ is Risen!’, we shove even adults under water in baptism, we smear them with oil. Two or three things are always going on at once. Unlike what I saw in a Western church, it doesn’t take a huddle of people several minutes of fussing to light a censer. You light it and off we go, swinging it with gusto and confidence!”

Läs hela artikeln här.

Read more...

onsdag 17 juni 2009

Skrift och tradition - ingen motsättning

Ikoner, liturgin och skrifterna (till dessa hör också kyrkofädernas skrifter och kyrkomötesbeslut), är alla delar av kyrkans tradition, av kyrkans fullhet.

När man plockar isär dessa uppstår splittring.

Den ortodoxa kyrkan tycks vara den enda som har bevarat dem som en enhet. Den katolska motreformationen såväl som protestantismen har fått två fullhetsbegrepp då skrift och tradition splittrats och satts vid sidan av varandra, och ibland hamnar de t.o.m. i opposition mot varandra under det att traditionen utvecklas åt olika håll i respektive kyrkor. Det händer att skriften omtolkas (att man måste välja den mest långsökta tolkningen), för att den ska passa in i traditionen så som den ser ut i nuet i ett visst samfund. Och det händer också att traditionen stannar av i sin utveckling p.g.a. skrifttolkningar som kanske borde ses över.

De samfund som menar sig bygga enbart på skriften har paradoxalt nog detta påstående inkluderat i sin tradition, liksom mycket annat som man förmodligen inte tänker på... Ingen kyrka är traditionslös. Men traditionerna ser olika ut.

Redan skriften i sig är tradition, då Bibeln bygger på muntliga berättelser som sedan skrivits ner och sållats, inte utan strid. Allt viktigt kom inte med. Och allt skulle aldrig kunna komma med.

Traditionen är inte något stelnat och dött utan levande och dynamisk. Det gör att dogmatik, liturgi och fromhetstraditioner kan fortsätta utvecklas.

Dogmatiserande (fastslående av punkter som vid en viss tid i ett visst sammanhang anses färdigdiskuterade), medför också splittring - ett markerande gentemot andra riktningar.

Jag läser igen om att den ortodoxa kyrkan inte kan formulera några dogmer eftersom man menar att hela kristenheten då först måste samlas till ett ekumeniskt kyrkomöte. Exakt sådan är min syn...

Jag kan bara än en gång konstatera att jag är helylleortodox dogmatiskt sett. Och även på många andra sätt. De sätt jag inte är främst katolsk eller frikyrklig på.

Read more...

Medlidandet med hela skapelsen

"Isak Syriern säger om medlidandet att det är ett hjärta som förbarmar sig, ja som brinner för allt levande: människor, fåglar, djur, ja till och med för demonerna och som ber också för dem som tillfogar det skada, till och med för kräldjuren."

Och så min nye favorit igen:

"Fader Alexandr Eltjaninov skriver i sin dagbok om hur tanken på döden plötsligt slår honom, då någon inför hans ögon tanklöst trampar ihjäl en tvestjärt. 'Då fick jag för första gången en tydligt känsla av att det inte går att utplåna någonting, att detta är vansinne, outhärdligt för vårt förstånd och vår själ, att till och med en tvestjärt har gått in i en annan värld, försvunnit ur vårt existensplan, men inte utplånats.'"

(Ur: Ikonernas liv, av Karin Ebeling-Håård, s. 32-33.)

***

Uppdatering:

En del kanske inte förstår det här, eller t.o.m. skrattar åt det, tycker det är löjligt.

Men det går rakt igenom min själ. Det är precis så här jag upplever det. Vilket kan vara alldeles outhärdligt när man hör om allt lidande i världen. Därför ser jag sällan på nyheter numera. Alldeles tillräckligt av elände strömmar in via mailboxen.

Jag inser nu att det är bl.a. på detta jag grundar min teologiska syn.

Om Gud har gett mig ett megastort medlidande så att jag blir gråtfärdig av historien om tvestjärten (både för att det är sorgligt att den trampades ihjäl, och för att det är vackert och hoppfullt att tänka sig att den också har ett evigt liv) - hur barmhärtig och mild måste då inte Gud själv vara?

Hur kan jag utifrån en sådan syn t.ex. döma någon som är homosexuell och som lever efter sitt samvete, hur mycket kristna fanatiker än vill övertyga mig om att det är fel, rentav synd?

Om de skulle ha rätt, vilket jag ifrågasätter - vilken synd är i så fall värst - att leva i kärlek - eller att döma dem som lever i kärlek? För mig är svaret glasklart.

Det enda som gör mig riktigt arg är just religiös trångsynthet och fariseism. Men där känner jag mig faktiskt i ganska gott sällskap då även Guds människoblivne son tycks ha haft samma "dåliga" egenskap.

Read more...

onsdag 10 juni 2009

Ikonmirakel i Heliga Landet?

Det rapporteras de senaste dagarna från en grekisk-ortodox kyrka i Ramla om en ikon av S:t Georg som har börjat utsöndra olja....

"Christians have been flocking to this dusty Israeli town to see what locals are calling a miracle: streaks of what looks like oil mysteriously dripping down an icon of St. George at a Greek Orthodox church named for the legendary third century dragon slayer."

Läs mer här.

I katolska sammanhang tycks det vara vanligare med andra oförklarliga fenomen än just ikonrelaterade sådana. Gråtande statyer och Mariauppenbarelser. Man kan undra varför - för även vi har ju ikoner... Kanske för att Gud (?) använder sig av det som flest kan relatera till inom varje kyrkodel, för att förmedla något?

Read more...

tisdag 17 februari 2009

Ortodox teologi om den helige Ande och frälsningen

Hittade följande intressanta kommentar i en dominikanblogg....

"Generally, the E.O. [Eastern Orthodoxy] do a better job of unpacking a theology of the Holy Spirit than the West does. I appreciate the more literary approach of the East and find their style of writing (less rational, more poetical) more appealing. As a Dominican, I am commited to the use of right reason in theological discussions, but sometimes we miss the subtlies when we focus exclusively on the rational. More than anything, the East has a better understanding of how creation and deification work in our salvation."

Jag håller med Fr. Philip Neri Powell O.P. om att den ortodoxa teologin ofta förklarar saker bättre än den katolska. Och på ett mer poetiskt tilltalande sätt dessutom.

Fast ibland är det svårt att förstå exakt vad som menas om man inte har all terminologi glasklar för sig, och ser hela bakgrundssammanhanget.

Skulle önska att någon ortodox läsare (eller flera) ville ta på sig uppdraget att i kommentarerna utifrån citatet redogöra för:

1) teologin om den helige Ande

2) skapelsen och gudomliggörelsen - i förhållande till frälsningen

Read more...

fredag 13 februari 2009

Kyrklig ordlista - änglahyss m.m.


Hör ibland lite speciella uttryck i olika kristna sammanhang.

Det finns inte bara en kristen jargong, utan ganska många olika "dialekter".

Har ni också tänkt på det?

Ett sånt exempel är ordet "änglahyss" - som jag aldrig hade hört förrän två frikyrkliga vänner använde det oberoende av varann i olika sammanhang. Det handlar om snälla "bus". Goda gärningar som ofta är lite undansmusslade, och ibland mer påtagliga. Godhet utan särskild anledning - annat än för sin egen skull, för att sprida glädje i omgivningen. Ja, så tolkar jag det i alla fall - rätta mig gärna, ni som brukar använda ordet.

Det är ett helt underbart uttryck tycker jag, hur som helst - som borde marknadsföras katolskt också. Och än mer tillämpas i praktiken.

Änglahyss gör Gudsnärvaron mer påtaglig i världen... För Gud verkar ju även genom oss - vare sig vi är medvetna om det eller inte.

Har ni fler exempel på sån här kristen specialjargong som används i era sammanhang? Eller i andra kyrkor - det kan vara lättare att upptäcka den där, genom att man hör nya uttryck.

Read more...

onsdag 28 januari 2009

Kirill blev vald till ny patriark!


Mitt bland den senaste tidens (numera) inomkatolska stormiga händelser, kom den goda nyheten från öst!

Kirill var min favorit inför det ryska patriarkvalet - och han var också förhandstippad som vinnare av en del. Fast det verkade för bra för att vara sant - så jag inväntade resultatet....

Valprocessen är förresten intressant. Även lekfolk har inflytande över den (fast tyvärr inte de som inte hör till de mest betydande).

"About 700 priests, monks and powerful laypeople gathered for the vote in Moscow's Christ the Savior Cathedral".

***

"Breaking News -- Kirill Elected New Russian Orthodox Patriarch

The bishops of the Russian Orthodox Church this evening in Moscow elected Metropolitan Kirill of Smolensk and Kaliningrad, 62, to succeed the late Patriarch Alexi II as the head of the Russian Orthodox Church.

The new Patriarch's challenge: to deepen the Church's influence inside Russia, and to widen its presence outside Russia.

Kirill will "certainly" invite Pope Benedict XVI to visit Russia, and increase collaboration with the Roman Catholic Church worldwide, Orthodox sources say.

His election thus opens new perspectives for closer relations between Orthodoxy and Catholicism, the "two lungs," East and West, of a Christianity divided since the Great Schism of 1054.

His election also opens a new era in the post-Soviet period of the Russian nation, its internal life and its relations to the West and the entire world."

Läs mer här.

***

Själv kommenterar han det hela så här:

"It is with humility and full understanding of my responsibility that I accept the divine choice through which I am being handed the mission to serve as patriarch," Kirill said after the results of a secret vote were announced. "At the center of this mission is the cross of Christ."

Här hittar du mer.

Read more...

måndag 19 januari 2009

Ekumenisk bönevecka - och ortodox eremit

Som väl de flesta vet så inleddes den ekumeniska böneveckan igår. Vilket ju passar bra, med anledning av det ekumeniska kors-tåget.

Tänkte låta det speglas här i bloggen genom inslag från olika kyrkor, och länkar till andra kristna bloggare. Kommer inte heller att väja för svåra frågor - minst ett sådant inlägg lär det bli.

Den första anhalten blir dock ett trevligt besök hos en ortodox eremit (funnen hos Johan, som i sin tur hittat honom hos Benjamin - det blir nu en riktig vandringseremit). Videon innehåller även intressanta utsagor om nutida rumänska helgon. T.o.m. en kvinna! ;-)

Vishet! (Sophia!)

Read more...

torsdag 8 januari 2009

Kvinnor i Ortodoxa kyrkan


Läste en väldigt intressant artikel skriven av Elisabeth Behr-Sigel, Ortodox teolog.

Den tar bl.a. upp frågan om vigning av kvinnor.

Skulle nästan kunna slå vad om att det kommer att återinföras där snabbare än i Katolska kyrkan... Och utan några problem heller. Eftersom ingen patriark (väl?) har uttalat sig emot detta.

***

"An important step was taken when, during the second half of the twentieth century, women were first admitted as students to the schools of theology in different local Orthodox Churches, notably in Greece and in the diaspora in France and the United States. Now they are beginning to teach in these schools of theology. Women as Orthodox theologians participate in ecumenical dialogue at all levels, notably in the heart of the ecumenical World Council of Churches. This has led to an enlightening paradox: an Orthodox Christian woman who has the training and the competence could teach the New Testament in a prestigious theology department like that of the University of Thessalonika, but she would not be able to read the Gospel in the assembly of people of God. An Orthodox theological conference unanimously proclaimed that, "all acts denying the dignity of the human person, all discrimination between men and women based on gender, is a sin," but access to the altar remains forbidden to women.

Today the question concerning the access of women to the sacramental ministry is addressed to the Orthodox Church more from the outside, in the context of ecumenical dialogues. But it has also become an internal problem for serious theologians - men and women - in light of the contradictions posed by the changing roles of women in the Church. From the first international conferences of Orthodox women at the monastery of Agapia in Romania (1976), and later at the Orthodox Academy of Crete (1989), the issue of the ordination of women has been examined seriously and calmly. At the inter-Orthodox consultation of Rhodes (1988) on the ordination of women and the place of women in the Church, a consultation convoked and organized by the Ecumenical Patriarchate, the decision to restore the diaconate for women was unanimously adopted. More recently, this same wish was energetically revisited by the Orthodox Christian women who met at Damascus (October 1996) and in Istanbul (May 1997) for conferences organized around the Gospel saying "interpret the signs of the times" (Matthew 16:3).

"One of the essential problems facing theologians today is to know how to distinguish between the Holy Tradition of the Church, the adequate expression of Revelation, and the human traditions which express themselves only imperfectly and very often are in opposition to Holy Tradition and obscure it," wrote Father John Meyendorff of blessed memory, in a book published thirty-five years ago but still current and recently reedited. We are growing in numbers, men and women Orthodox theologians who call for an end to certain "traditional" practices of our historical churches regarding women: practices marked, as stated in the conclusions of the Consultation of Rhodes, "owing to human weakness and sinfulness, Christian communities have not always and in all places been able to express effectively ideas, manners, and customs, historical developments and social conditions which have resulted in practical discrimination against women.

Läs hela artikeln här.

***

Elisabeth själv verkar ha varit en alldeles fantastisk kvinna - önskar att jag hade fått träffa henne - hon känns som en tvillingsjäl på många sätt - inte minst i fråga om kvinnor och ekumenik, och så har vi samma sinne för humor, och inte minst så kan man ju undra varför hon firade sin 95-årsdag just i Karmel... :-)

"After retiring, Elisabeth devoted much time and energy to the promotion of women in the Orthodox Church — respectfully, almost humbly, but with firm conviction and solid theological arguments. She helped create an awareness that women had been relegated to an inferior status that was not according to the Gospel of Jesus Christ and had to change.

Though challenging Orthodoxy on many fronts, she was always a faithful and loving daughter of her church — without stridency or bitterness or animosity and often with a mischievous sense of humor which kept her opponents off guard.

/.../

Elisabeth’s ecumenism was not simply theoretical. She moved with ease among the different Christian traditions, always seeing the positive, always curious and ready to learn. Her 95th birthday was celebrated in the Carmelite convent of St. Elie in Central France with the presence of two Orthodox bishops, a Greek Catholic Bishop, the vicar generals of three Catholic dioceses and several eminent Protestant pastors. This, in itself, was a magnificent testimony of their esteem for this diminutive grandmother whose love embraced them all and brought them together. It was a way of recognizing that, in her, the Christian unity so desired and prayed for had been realized — hopefully, prophetically."

Läs mer om henne här.

Read more...

tisdag 6 januari 2009

Dagens ateist....

...är mannen som hörde av sig till Ring P1 imorse och pratade om medias diskriminering av ortodoxa kristna, som firar julafton idag, vilket inte ens nämns (uppdatering: fast detta att han nämnde det gjorde ju att det trots allt nämndes!).

Han ville också att den ortodoxa julliturgin skulle sändas i svensk tv.

Detta, och en hel del annat fick han fram med glöd i rösten - innan han definierade sig själv som ateist.

En stor eloge till honom alltså (minns tyvärr inte namnet) - snacka om föredömlig objektivitet!

God Jul - alla ortodoxer!

Read more...

torsdag 18 december 2008

Kvinnlig ortodox "seminarist" glädjedansar

Så beskrivs hon åtminstone, den dansande indiskan.

Men kanske alla studenter på det ryska teologiska seminariet kallas seminarister? Oavsett om de ska bli präster eller inte? Annars är de progressiva minsann...

Ville främst ta fasta på det som skrivs om glädjen i hennes dans:

"She explained that her rendition of the dance was to be interpreted as her soul seeking after its groom - Christ.
.
The dance itself was beautiful, but the thing that struck me most about it was how joy-filled it was. I know I'm only looking at it as a spectator, but the dance represented her Christian life as one of happiness and joy at the presence of Christ.

More often than not, my faith is more somber. Not that I'm depressed - far from it. But there are times when sin and worries weigh down on me, and all it seems like I'm doing is pleading to God for help. But after seeing this dance, I think I came to a renewed sense of how joyful Orthodox Christianity can - and is intended - to be."

Något för oss alla att reflektera över.

Själv har jag ofta undrat varför söndagsmässor kan kännas som begravningar mer än som påskfester. Släpiga psalmer, högtidlig körsång på latin av dystra sångare, allvarliga miner - även efter kommunionen. Ingen glädjedans där inte... Skulle man ge uttryck för sprudlande glädje skulle man nog bli utvisad. Har förr om åren ibland velat dansa ner för mittgången efter mässan, sprängfylld av Guds glädje... Det händer alltmer sällan nu.

Läs hela inlägget här.

Read more...

torsdag 20 november 2008

Instiftelseord och epikles - betonar prästen respektive Gud


Ett inlägg hos Carolina fick mig att fundera över detta. (Har tänkt på det tidigare, men nu väcktes minnet igen.)

En del anser att prästen måste vara man för att likna Jesus fysiskt vid mässfirandet.

Funderar på om det är den katolska synen där instiftelseorden betonas, mer än epiklesen (nedkallandet av Anden) som betonas i ortodoxa kyrkan, som gör det så viktigt?

För när man förstår att det är genom Anden förvandlingen sker - då har det ingen större betydelse vem personen är. Än mindre om det är en man eller en kvinna.

Det vore faktiskt mer logiskt om hela Kyrkan betonade epiklesen - för att tydligt visa på Gud, inte sätta prästen i centrum.

Jesus sa heller inte: gör detta som om ni vore jag - utan han sa: gör detta till åminnelse av mig.

Det var inte meningen att vi skulle spela upp den sista måltiden som om den vore en teater som ska vara så exakt som möjligt (men bara selektivt då det gäller vissa detaljer, inte på allt sätt) - utan vi skulle låta Jesus bli närvarande bland oss igen, ta gestalt i bröd och vin.

Och en annan tanke: det här med att Jesus har många kvinnliga drag, och behandlar kvinnor på ett för sin tid revolutionerande sätt... Kanske var det bl.a. därför han blev dödad? För att han inte var som andra män? Och därför kändes hotfull för dem.

Jämför detta med att de män (präster) som öppet stödjer (deltar i) vigning av kvinnor riskerar att få Kyrkans strängaste straff...

Read more...

torsdag 6 november 2008

Kvinnors uppoffring - naturlag eller social konstruktion?

Följande gästinlägg är skrivet av Carolina. Kommentera gärna!

***

"Är det inte ett förtryck att skapa diskurser som fokuserar mycket mer på kvinnors uppoffring än männens? Varför detta fokus på kvinnor? Vore det inte mycket mer rättvist att fokusera på männens uppoffring också, på samma sätt som kvinnors?

Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.

Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.

”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”

Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.

Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.

Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.

Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.

Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."

Read more...

onsdag 29 oktober 2008

Enheten mellan "båda lungorna"

Under biskopssynoden inbjöds den ekumeniske patriarken Bartolomeus I, att hålla ett anförande.

Få har nog anat hur stort klivet framåt är genom detta, för ekumeniken mellan de båda systerkyrkorna.

"This gracious invitation of Your Holiness to our Modesty is a gesture full of meaning and significance – we dare say an historic event in itself. For it is the first time in history that an Ecumenical Patriarch is offered the opportunity to address a Synod of the Bishops of the Roman Catholic Church, and thus be part of the life of this sister Church at such a high level. We regard this as a manifestation of the work of the Holy Spirit leading our Churches to a closer and deeper relationship with each other, an important step towards the restoration of our full communion."

Läs hela patriarkens uttalande här.

Read more...

söndag 26 oktober 2008

Ny enkät - samt resultatet av den förra...!

Som en hel del av er redan har uppmärksammat så finns det nu en ny enkät i spalten intill.

Tycker att det är väldigt spännande att följa staplarnas växt. Intressant nog så tycks det vara ungefär lika många frikyrkliga som katolska bloggläsare (hittills). Får se vilka som "vinner" till sist... :-)

Lika intressant är att flera har kryssat i att ni tillhör en "annan kyrka" (fast jag tyckte att jag hade fått med de vanligaste i Sverige). Specificera gärna i detta inlägg mer exakt.... Det går bra att göra det anonymt om man vill.

Lite förvånande är att de svenskkyrkliga läsarna inte är lika många som de katolska/frikyrkliga - men ni har väl bara inte upptäckt enkäten än? Förmodar att ni snart fyller på stapeln....

Vet också att det finns flera ortodoxer bland er... Ge er gärna till känna med ett kryss....

Väntar även på att humanister/ateister m.fl. kryssar i sin närvaro (all röstning sker anonymt - ingen kan se vilka ni är - så bidra gärna till en mer rättvisande statistik).

Rösta alltså väldigt gärna, alla som tittar in här - men bara en röst per person!

De som tillhör flera samfund får alltså välja det ni känner er mest hemma i. Och om någon finner Gud, lämnar tron, eller byter kyrkotillhörighet eller religion under året, så går det bra att gå in och ändra sin tidigare röst... :-)

***

Tänkte även redovisa resultatet av den tidigare enkäten för att sedan radera den, så det blir lite färre "widgets" i bloggmarginalen. Ställer upp det hela i "popularitetsordning":

Vad är bäst i min blogg?

* Heta inlägg - rakt på sak: 7 (36%)
* Katolska förnyelsenyheter: 5 (26%)
* Ekumeniska nyheter: 4 (21%)
* Bibelbloggen: 4 (21%)
* Diskussioner om allt möjligt: 4 (21%)
* Humor: 4 (21%)
* Katten Tistou's blogg: 2 (10%)
* Balkongodling: 1 (5%)
* Något annat: 1 (5%)

Röster hittills: 19
Enkät stängd

Read more...

onsdag 22 oktober 2008

Är nuvarande påven den siste?

En profetia i Malakis bok lär kunna tolkas så....

Vad innebär det i så fall? Slutet för Kyrkan? Kristi återkomst?

Ja, vem vet...?

Men jag gissar snarare: ortodoxa och katolska kyrkan återförenas inom kort, och detta leder helt naturligt tillbaka till ett urkyrkligt apostoliskt ledarskap - ett biskopskollegium som tillsammans utövar herdaskapet för Kyrkan.

Ett tecken som tyder på det är att den ortodoxe patriarken Bartolomeus I (östkyrkans motsvarighet till påven - han har också titeln: den främste bland likar - primus inter pares), var med på det världsvida biskopsmötet om bibeln i Vatikanen i veckan som var. Och inte bara det. Han ledde enligt uppgift mötet tillsammans med påven! Det är första gången något sådant har hänt.... Ett mycket stort steg framåt ekumeniskt!

P.S. Detta ekumeniska framskridande började redan i våras....

Och här finns några citat från mötet.

Read more...

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP