lördag 3 januari 2009

Jesuit nedtystad

Fick sorgliga katolska nyheter (som så ofta).

Det som är mest sorgligt är sättet han behandlas på. Utan att han ens får svar från Vatikanen. Var det verkligen nödvändigt att tysta ner honom, en 72-årig präst/teolog? Och varför porta honom från att undervisa på en protestantisk skola?

Förresten, är det någon som hört termen "Stockholm syndrome" förut??

Är det vad vi är kända för utomlands? (ABBA, Björn Borg - och Stockholmssyndromet...?)

***

"Jesuit theologian Roger Haight, whose writings on Christology, especially in his 1999 book “Jesus: Symbol of God,” led the Vatican to bar him from teaching in Catholic institutions, has received a further punishment: The Congregation for the Doctrine of the Faith (CDF) has barred Haight from writing on theology (he may continue a work in progress on Ignatian spirituality) and he is forbidden to teach anywhere, even non-Catholic institutions. That means that at the end of the coming semester Haight, who resides at America House in New York, will stop teaching at Union Theological Seminary in Upper Manhattan.

/.../

The latest sanction takes the discipline against Haight to a new level. The news seems to have emerged first in a French agency report here, and the details were later confirmed for me by other church sources. Haight himself would not comment. One can only imagine what this action means to Father Haight personally, and I think even critics of the Jesuits or Haight’s work would have to give him (as well as other Jesuits, like Tom Reese) credit for the kind of obedience and graciousness that is too often overlooked in criticisms of the order.

/.../

“It appears to be purely punitive,” one Jesuit source told me. The notification was apparently issued last spring, but Haight only found out about it last summer. As usual, he has never heard directly from Rome, only through his superiors. He was not told why this action was taken, and his responses to the list of CDF criticisms during the earlier investigation have never been answered by Rome.

/.../

Some will see this as the institutional church being the institutional church, either doing what it needs to do to defend orthodoxy (or what it considers orthodoxy), or yes, doing it ham-handedly but, as Rome has always done. So don’t exaggerate, the reasoning goes: “Nothing to see here, just move along.” I also think there is a great—and unfortunate, in my mind—degree of habituation to this kind of Vatican action, which has become the norm over the past 30 years under John Paul II and Cardinal Ratzinger, now Pope Benedict. There is in some corners a kind of “Stockholm syndrome” as well, as those who work within the church fold can come to identify with their overseers. Above all, I think this extends the “big chill” not only on Catholic theology but on all kinds of discussion and debate within the church. Conservatives often see themselves as a victimized minority, but in ways large and small, I see church officials and institutions shying away from hiring or inviting to speak anyone who might run afoul of Vatican sensibilities. Religious orders and the Catholic theological community itself seem to be finding ways to accommodate this dynamic, understandably, I guess."


Läs hela artikeln här.

17 kommentarer:

Johanna G 3 januari 2009 19:06  

Jo, jag sprang på det i Jan Guillous roman "Madame Terror".

Om man slår upp det på wikipedia kan man läsa ut följande:
Stockholmssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna. Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Stockholmssyndromet kan beskrivas som en relation mellan förövare och offer i en gisslan- eller kidnappningssituation där offret tar parti för förövaren mot polisen. /.../

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:09  

Hi hi...

Jag postade visst en uppdatering om detta precis när du skickade kommentaren...

Johanna G 3 januari 2009 19:15  

Haha, där ser man. Och där fick jag för att jag försökte vara snabb och svara på en gång. Lite för snabb den här gången tydligen...

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:19  

Men det var ju bara bra.... Bättre två gånger än ingen... :-)

Uppskattar kvicka (i dubbel bemärkelse) läsare som är på alerten!

Johanna G 3 januari 2009 19:21  

Jo, det är ju alltid trevligt. Fast personligen måste jag nog erkänna att det i detta fall mer beror på att jag sitter hemma hos föräldrarna och är husvakt, har tråkigt och fördriver tiden vid datorn helt enkelt...

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:24  

Det finns nog betydligt sämre bloggarskäl... ;-)

Johanna G 3 januari 2009 19:27  

Vadå, som att göra det istället för att plugga?? (Och jadå, jag har en hel trave med skolmaterial med mig hit som jag borde gå igenom istället för att häcka här vid datorn)...

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:36  

Aha....

Öppet skolk pågår alltså... :-)

Om du inte bättrar dig illa kvickt så kommer det en humorstafettpinne i din riktning lagom till fastan...

Lämplig bot?

(En förmildrande omständighet är trots allt att det är lördagskväll.)

Johanna G 3 januari 2009 19:40  

Öppet skolk kan man ju diskutera (just den här gången, annars är jag väldigt duktig på det under terminerna också...). Jag har ju trots allt jullov till 19 januari. Det jag borde plugga till är en omtenta i februari. Lite avlägset ännu, men kan ju vara skönt att ha kommit igång och slippa försöka läsa in det parallellt med att jag skriver exjobbet.

*duckar för alla ev. flygande humorstaffetpinnar*

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:48  

Lov dessutom... Ännu mer förmildrande!

Du slipper därför undan bot - det får bli en humorpinne som belöning istället i så fall...

Det är det bästa med dem - de kan användas på flera sätt... :-)

Johanna G 3 januari 2009 19:48  

Men det är ju inte fasta än heller...

Charlotte Therese 3 januari 2009 19:54  

Nej, men tids nog!

Kan knappt vänta... :-)

davidstankar 3 januari 2009 21:26  

Hej Charlotte!
Intressant artikel och fin blog du har.
Det här med relationen mellan Akademin och Kyrkan är ju en komplex och känslig fråga.Även om läroämbetet haft samma auktoritet inom Protestantiska fåran, så har ju ändå beteendemönstret varit liknande i många fall åtminstone inom den Konservativa fåran.
Anser du att det är för lågt i tak för Katolska Akademiker? Man kommer ju ihåg tex hur Hans Kung behandlades i samband med den konflikt som uppstod runt omkring honom.
David Johansson

Charlotte Therese 3 januari 2009 22:06  

Välkommen hit David!

Ja, det här verkar vara något liknande som det Hans Küng m.fl. har råkat ut för.

Det är inte universiteten utan Vatikanen som tystar ner "farliga" (läs: i vissa fall profetiska) teologer på det här viset...

Universiteten kan då i princip inget göra. Så det är inte där problemet sitter.

Fast det vore ju intressant att se den akademiska världen ge sitt starka stöd till teologer som råkar ut för sånt här. Kanske det kunde få effekt till slut - särskilt om många katolska universitet skulle sluta sig samman och protestera.

Drömma kan man ju alltid...

hapax 3 januari 2009 23:24  

Vad är det Roger Haight har skrivit som väckt Vatikanens missnöje? Det måste ha varit något bra... :)

Charlotte Therese 4 januari 2009 00:12  

Hapax,

Ja, säg det... Förmodligen så får vi väl snart veta.

Något måste ha väckt deras intresse.

Andra teologer har åkt dit för befrielseteologi.

Här verkar ju boken “Jesus: Symbol of God” vara det som startade det hela.

Hans kristologi m.a.o.

Undrar verkligen vad han har skrivit om Jesus...

Katolik i Sverige 12 februari 2009 17:14  

Stockholmssyndromet är knappast någon nyhet, det har varit internationellt känt i över trettio år. Det myntades efter det s k Norrmalmstorgsdramat - när Janne Olsson tog gisslan i banken på Norrmalmstorg och krävde att få Clark Olofsson frigiven.

Beteckningen är ett försök att på ett trovärdigt psykologiskt sätt identifiera de band som kan uppstå mellan kidnappare och gisslan när situationen blir trängd. I fallet på banken på Norrmalmstorg blev ju gisslan till sist vänligare stämda mot Clark och Janne än mot polisen som skulle rädda dem.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP