fredag 27 augusti 2010

Vilket Sverige vill vi ha?

Vill vi ha ett land som präglas av medmänsklighet och värme, trots att klimatet är ganska frostigt temperaturmässigt? Eller ett land vars invånare främst ser till sina egna intressen och struntar i hur andra har det?

Under de senaste åren har vi sett ett mycket snabbt nedmonterande av det välfärdssystem som tidigare gjorde att Sverige betraktades som ett idealiskt föregångsland internationellt sett.

Förra regeringen lade grunden för det som den nuvarande regeringen har fullföljt. Inget tyder i nuläget på att några större förbättringar är på gång oavsett vilka som vinner valet i höst. Inte mycket tyder på att politikerna ens tycker att det här är en särskilt viktig fråga.

Det finns heller ingen stark opinion för förändring bland folkrörelser och trossamfund - de som annars brukar stå på de utsattas sida och protestera högljutt när något går för långt.

Jag vet att det finns enskilda som ser vad som pågår och upprörs, även bland anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men det råder ändå en ganska otäck tystnad, samtidigt som det går utför för allt fler personer i vårt land.

Den som är frisk, arbetar heltid och tjänar bra har fått det ännu bättre. Men den som är svårt sjuk eller långtidsarbetslös har hamnat i en mer utsatt position än någonsin genom de nya utförsäkringsreglerna, och en form av åtgärdsarbete (Fas 3/JUG) för en lön under existensminimum, utan möjlighet att ta sig ur det och utan de rättigheter som gäller för andra som arbetar.

Den som har ett anpassat deltidsarbete kan tvingas säga upp sig för att söka heltidsarbete fast detta går emot läkares rekommendationer och kan leda till förvärrande av sjukdom samt ironiskt nog till heltidsarbetslöshet.

Läkare som känner patienten väl upplever att de ifrågasätts av försäkringsläkare som aldrig har träffat personen det gäller.

Den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen, och stadigvarande sjukersättning är i princip omöjligt att få godkänd efter regeländringarna.

Återstår: utanförskap för allt fler.

Många utförsäkrade tvingas söka försörjningsstöd, men nekas detta om de inte gör sig av med den eventuella bilen, huset och allt annat av värde. De förväntas klara sig på en tillfällig aktivitetsersättning som kan hamna under 4.000 kr/månad om de inte har varit medlemmar i en a-kassa minst tolv månader.

De sjuka som inte kan återfå sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och därmed inte har möjlighet att få förnyad sjukpenning, hamnar helt utanför systemet och riskerar att aldrig kunna ta sig tillbaka in i det igen. De som är för sjuka för att arbeta men bedöms som för friska för att få ersättning utgör en osynlig grupp som lever av sparade medel tills dessa tar slut, eller av släktingar och vänner.

Alla dessa hamnar utanför sjuk- och arbetslöshetsstatistiken och tynger den alltså inte inför valet. Det ser kanske bra ut på ytan, men under den sjuder det av förtvivlan...

Det tycks inte vara många som inser att svår sjukdom eller arbetslöshet kan drabba vem som helst utan förvarning, och då är det dessa regler som gäller. Det finns inga försäkringar som kan garantera livslång hälsa eller anställning, det säger sig självt, men de som har haft oturen att drabbas behandlas närmast som brottslingar som förväntas ertappas med att snylta på systemet, när de i själva verket ofta kämpar för livet. Bokstavligen.

Men vill vi verkligen "i denna ljuva sommartid" läsa om alla fruktansvärda situationer och t.o.m. självmord som är orsakade av reglerna? En snabb sökning på internet ger många träffar. Och det är en mycket sorglig läsning som döljer sig bakom varje länk. Detta är bara toppen på ett växande isberg. Här är bara ett exempel som jag fick tips om.

En sak är säker: det hjälper inte att blunda för problemen. Det gör inte att de försvinner. Det gör tvärtom att de ökar!

Ett samhälle av 100% heltidsfriska och heltidsarbetande medborgare är en utopisk omöjlighet. Den hårda press de nya reglerna utsätter många för motverkar just det som de var tänkta att åstadkomma. Det går inte att stressa sig frisk. Alla klarar inte att heltidsarbeta. Därför måste reglerna anpassas efter individen och inte tvärtom.

Jag undrar nu, mitt i den brinnande valrörelsen, vad politikerna i båda blocken rent konkret tänker göra åt den här situationen om de vinner valet. Från varje parti skulle jag vilja se en klar och tydlig, väl genomtänkt sammanställning, och en tidsplan för genomförandet. (En tröttsam pajkastning gentemot det andra blocket, eller intetsägande mantran till standardsvar undanbedes.)

Och jag vill att alla som tänker rösta i valet i höst verkligen tänker efter, lyssnar till vad politikerna säger i dessa frågor, och ser lite längre än till hur den egna plånboken kan fyllas bäst just nu. Nästa gång kan det vara din tur att drabbas. Vad vill du då mötas av?

För att detta ska bli en högt prioriterad fråga för politikerna skulle jag också vilja uppmana ALLA som bryr sig, eller som själva är drabbade, att ta varje tillfälle som ges att protestera mot dessa sjuka regler innan de ställer ännu fler utanför vad som måste anses vara grundläggande mänskliga rättigheter! Inte minst i ett land som vårt, som har de resurser som behövs, men där fördelningen av dem tyvärr lämnar mycket att önska...

9 kommentarer:

Alam Mater 27 augusti 2010 20:33  

Ja, amen!

Mikael 29 augusti 2010 00:46  

Hej Charlotte Therese!

Det du skriver nu är en mycket viktig dimension som skiljer män ifrån kvinnor ursäkta mig frågor styrda ifrån testosteron eller östrogen.
Det är mycket lättare att känna efter i ett lungt mjukt sätt än i stridens hetta.

Män är dåliga på medkänsla förutom de som blivit illa behandlade, typiskt nog är de världsbäst på medmänsklighet!

Det är i detta Kvinnor kan och är en viktig motvikt.
Men glöm aldrig en mor som ser sina barn fara illa kan vända upp och ner på världen!

Varför skriver jag det.

Detta är jätteviktigt. När varje människa behandlas som 100% frisk!

Och de resurser varje människa har kan ta tillvara på bästa sätt!

Detta är den strävan Regeringen döljer sig bakom!

Men de resurserna som måste till finns inte än att tillgå, och i det läget talar arbetsförmedlingen om att detta är bara ett prov.

Men när allt går fel finns det ingen som ställer sig upp och slåss för att avbryta det hela.

Under andra världskriget förstod ingen vad som hände,det var folk som sa ifrån, med livet som insats.

Nu när vi närmar oss samma grundsyn som kom innan
andra världskriget, har vi näven i byxfickan än en gång knuten.

Men...
Att Frankrike river tältläger och skickar iväg Romer igen!
Sverige tolkar in tiggeri som anledning att gör det samma.

Man förbjuder klädstilar i offentliga lokaler igen!

Vi har en gammal lag som förbjuder Politisk uniformer, så vi behöver ingen ny lag. Det räcker att damma av en gammal befintlig från innan det gick riktigt fel förra gången.

Åter igen möts vi av rädsla!

Sätter vi inte ner fötterna och tar detta på allvar.

Kan det vara kört, och då är det väl rätt att vi bränner av framtida generationers medel.

För det är barnen som kommer att plikta igen...

/Mikael

corinn 29 augusti 2010 09:12  

Hej Charlotte Therese!
Du skriver om människors utsatthet i Sverige. Visst är det allt större skillnader mellan förmögna och långtidsarbetslösa. Det har dock alltid varit tufft för en arbetslös och naturligtvis även för en sjukskriven person att komma in i samhället.I andra länder lär situationen dock vara mångfaldigt svårare. Det finns trots allt ofta möjligheter att göra någonting av sin situation.Det handlar ibland också om att kunna se. Att vara medveten om de möjligheter som samhället, kyrkan och olika organisationer kan erbjuda och att man börjar där.
Om människan inte har denna medvetenhet ska det då alltid finnas en organiserad välfärd som pushar på? Men visst, det är inte lätt och även jag önskar mig ett samhälle som ett nätverk där alla ser och hjälper varandra.

Charlotte Therese 29 augusti 2010 11:03  

Det mest akuta problemet nu är att skyddsnätet har blivit så grovmaskigt att folk trillar igenom i rasande fart.

Sjuka lämnas utan inkomst och får inte ens hjälp från sociala.

På en och samma dag i förra veckan råkade jag på två sjuka som har blivit vräkta nu för att sociala inte gav dem pengar till hyran. På vilket sätt blir en människa friskare av att bli hemlös?

Det är en helt ny kategori av tidigare arbetande medelklass-Svenssons som nu hamnar på gatan! Helt sjukt!!!

Och det tragiska är att den som en gång har hamnat där har väldigt svårt att ta sig in i samhället igen. De får inget nytt bostadskontrakt nånstans för att de har fått betalningsanmärkningar p.g.a. sociala.

Charlotte Therese 29 augusti 2010 11:05  

Och den ena av de personerna har förlorat sin SGI så han kan aldrig bli sjukskriven igen utan att arbeta, vilket han inte kan eftersom han är sjuk.

Han behöver tak över huvudet i vinter. Och sociala vägrar ta sitt ansvar. Hur löser man det??

Den andra har turen att kunna bo hos släktingar ett tag. Men det är ju bara en tillfällig lösning.

Jag kan inte bara se människor gå under på löpande band. Hoppas det finns fler i det här landet som bryr sig!

Mikael 30 augusti 2010 00:02  

Hej igen!
Corrin säger som man brukar, visst är det jobbigt, men vi är inte värst.
Tja, vilka länder är värre än Sverige är frågan?
Vet du det Corrin!

Ett samhälles kvalitet brukar mätas av de som har sämst förutsättningar.
Nu är LSS-lagen omtolkad så de som kan äta själv, får återgå till SOL:s stödinsatser. Förvärkta människor kan inte försvara sin situation, nu behandlas de som fuskare och blir där till återbetalningsskyldiga upp till tio år tillbaks. Över 140 funktionshindrade är drabbade hitills i år bara i år.

Detta samhälle har genomförts med KD i regeringen!
De står nu och ropar ut 12 steg för
mänskligare samhälle!
Vilken Trovärdighet.

Men med socialminister
Göran Hägglund är det lungt.

Eller är det det?

/Mikael

PS. När vi spar på de som har det värst drabbas även deras barn, Var i finns den Kristna tanken bakom det? DS.

Mikael 30 augusti 2010 00:08  

Hej igen!
Jag skriver att de som Har LSS insatser blir återbetalningskyldiga det är något jag inte vet, men de prövas för det, det vet jag!

/Mikael

Charlotte Therese 30 augusti 2010 10:15  

Menar du att 140 funktionshindrade personer som kan äta själva har förklarats "friska" och därmed kan bli återbetalningsskyldiga för hjälp de har fått tidigare?

Eller?

Det är i så fall helt i linje med hur sjuka (oavsett sjukdom) behandlas i dagens system. Stenhårt.

Kan du ta reda på mer? Var går det att läsa om det här?

Jätteviktigt att sånt här kommer fram i media innan valet.

Mikael 1 september 2010 17:24  

Hej Charotte Therese!

När man följer lagen, är det inga problem.

Men när lagen inriktning ändras omprövas frågan.

Regeringen har nu hårddragit beslutet om LASS som tar över på LSS över 20 timmars omvårdnad som Kommunen håller i.


Då övergår Det till Socialomsorgslagen som har lägre kvalitetskrav för den funktionshindrade.

Men det ligger på oss medborgare att följa lagen, så anser försäkringskassan att du inte varit ärlig prövas du och kan bli återbetalningsskyldig på de tio gångna åren.

/Mikael

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP