Bloggtorka...
...eller snarare så tappar jag suget att blogga ju färre kommentarer det kommer från er som läser.
För jag bloggar inte för min egen skull - utan för (det goda!) samtalets skull.
Orden hamnar annars bara i ett vakuum.
Lite stressigt känns det också - tänker att jag "borde" skriva om Obama, om ekumenik och andligt liv medan det är aktuellt (ja, det sista är förstås alltid aktuellt), och göra något av alla nyheter som kommit in.
Och så borde jag verkligen skriva ett inlägg om Uppdrag granskning ikväll - som tar upp en marginell företeelse utanför den officiella katolska kyrkan. D.v.s. programmet handlar om en grupp som är exkommunicerad, och som har startat en parallell kyrka - och ska inte förväxlas med katolska kyrkan. Och deras "korståg", ja, det kallas visst så, har ABSOLUT inget med mitt ekumeniska Kors-tåg att göra.
Det känns alltså lite motigt just nu. I brist på det vanliga kommentarsflödet.
Ho hoo... Någon där?
Inlägg
15 kommentarer:
Jag vet hur det känns. Ibland undrar man om alla glömt bort att man faktiskt bloggar!
Men heder åt dig Charlotte Therese, du är duktig på att kommentera. Uppmuntrande!
Jag tittar ofta in på din blogg - så du är inte bortglömd!
Försöker lämna en liten kommentar i de bloggar jag tittar in i, just för att jag vet hur det är från bloggarsidan, man uppskattar vanligen feed-back. Men ibland läser jag också bara, så jag vet hur det känns även från läsarsidan. Man läser en blogg, tankar väcks, men man känner inte för att skriva så mycket just då.
Det är förstås ok bådadera - men när det blir slagsida åt ena hållet under en längre tid (ett fåtal kommentarer - eller hundratals kommentarer) så blir det lite trögt/respektive svårt att hinna med att svara.
Det är fantastiskt hur olika perspektiv man kan ha på det här. Somliga blir överlyckliga om de så bara får en kommetar på vart fjärde inlägg, andra vänjer sig vid att ha - som du själv skriver - hundratals kommentarer till varje inlägg, så om något då "bara" ger 20-30 svar anses det vara ett riktigt lågvattenmärke.
Om jag jämför med hur många kommentarer du har till dina blogginlägg på din förstasida kontra antal kommentarer på mina senaste inlägg så tror jag du vinner med stor marginal (dubbelt så många kanske?). Borde jag bli avundsjuk nu??
Jo, det är säkert olika beroende på vad man är van vid.
Avundsjuka låter inte som ett bra alternativ. Det hjälper ju inte ett dugg... Bättre är väl att försöka göra något åt det ifall man inte är nöjd (och var och en är nog nöjd utifrån olika tidstillgång och förväntningar baserade på tidigare erfarenheter, och så måste det få vara).
Min förstasida är ganska lång - tror den visar de senaste 25 inläggen eller så... Och då är det ju inte konstigt om det sammanlagt är en hel del kommentarer.
Säkert är hälften av dessa mina egna inlägg i samtalen.
Tycker det är lite trist när det blir tystare och tystare ibland, särskilt när inlägg jag själv tycker är bland de viktigaste lämnas kommentarslösa (bibelbloggen t.ex.). Även humorinläggen är det kul med mycket input på (och det har ju vuxit successivt). Ett bloggskratt om dagen känns som ett minimum!
När det är som bäst så är det som i den ortodoxa diskussionen för ett tag sen - ett intressant samtal och lagom många kommentarer för att man ska hinna skriva utförliga svar.
Jag funkar helt enkelt så att om jag inte får särskilt mycket feedback så skriver jag allt mindre. Det slutar vara kul att blogga då. För då känns det som att ingen läser det eller tycker att det är värt att svara på. Då använder jag tiden till annat istället.
Så summan av kardemumman: de som vill se fler inlägg i min blogg bör kommentera åtminstone då och då.
Roligast är det när det kommer kommentarer från alla möjliga olika håll - från sådana som har olika uppfattningar. Och då många nya hittar hit. Då är det en ren glädje att skriva och se hur varierande reaktionerna blir.
Tycker också det är kul med enkäterna...
Jag märkte att det var rätt många inlägg. Gjorde någon form av överslag i form av antal kommenterar per inlägg. Och alltsom oftast står jag för hälften av kommentarerna på min blogg också, så där ligger vi nog lika.
Och nej, självklart tänker jag inte bli avundsjuk. Jag tyckte bara du hade "förlorat" perspektivet lite... :) (Inget ont menat).
Just bibelinläggen blir väl lätt så att aningen kommer man på något direkt - seriöst eller ej - och skriver det, men alltsomoftast så blir det (åtminstone för min del) att jag läser och (förhoppningsvis!) begrundar i tysthet.
Enkäter är bekvämt. Går mycket fortare att rösta än att skriva långa (eller ens korta) kommentarer...
... och jag som försöker låta bli att kommentera, jag! Jag vill inte tränga mig på och vara för pratsam - jag är nämligan ganska duktig på att prata... Jag läser Joachims blogg, Charlottes, Johannas och en hel del andra. Men jag borde kanske säga "hej" när jag läst så ni vet att någon tittat in? Eller?
Johanna,
Det är möjligt... Det var i alla fall en känsla jag hade - att tystnaden ökade markant för varje dag, och mitt skrivande minskade i takt med det.
Men nu börjar det ju rulla in fler kommentarer igen - då känns det genast roligare... :-)
Tanken med bibelbloggen är just delande av tankar. Som en virtuell bibelbönegrupp.
Det tar ganska mycket tid att få till ett bibelbloggsinlägg (ibland måste jag skriva in texten för hand). Om ingen till slut svarar så kunde jag ju göra det lättare för mig - bara ge en hänvisning till bibeln så ni själva får slå upp texten, de som vill.
Men det känns också lite poänglöst. Önskar mig en plats där man kan dela bibeltankar eftersom det är givande att få perspektiv från många håll - det kan ofta öppna upp texten för fler djup än man kanske tänker på själv. Skapade därför en sådan plats... Hoppas den avdelningen blir lite mer "poppis" (80-talsord??) framöver igen...
Bokmalin,
Du är alltid välkommen att kommentera här - hellre för mycket än för lite!
Vore det inte enklare att kopiera rakt av från www.bibeln.se, eller använder du en annan översättning? Måste ju vara samma copyright-regler som gäller oavsett, eller...?
Det går inte att kopiera rakt av - de använder en layout som inte ser likadan ut om man klistrar in texten. Man får sitta och ändra massor av saker, tar minst 20 minuter att få allt rätt - så det är nästan enklare att skriva av texten - även om det tar en faslig tid när det är långa texter.
Dessutom är det ibland bättre att använda katolska mässbokens version helt eller delvis eftersom texterna ofta är kapade på sätt som gör att de inte hänger ihop om man bara skriver av det rakt av.
Komplicerat alltså... Men väl värt det om det ger något till någon.
Här kommer ett tassavtryck från mig också.
Alltid trevligt med tassavtryck!
Förstår precis vad du menar Charlotte, det är därför jag inte orkat driva vidare min egen blogg just. Men jag tror vi är många som läser men som kanske känner att vi inte har något konstruktivt att bidra eller kommentera med... vilket i sig kanske också är förargligt, men då vet du inte heller att vi läst.
Ville bara säga att jag är inne här och läser varje vecka och att det oftast är en givande blogg.
Själv har jag hamnat i lite av en svacka i livet samt samtidigt i någon form av själens dunkla natt skulle jag säga... därför låter jag eller syns jag just inte så mycket.
Papa Dan,
Tråkigt med din blogg - men kanske en paus kan göra susen så du kommer tillbaka sen med förnyade krafter?
Välkommen att fortsätta titta in här - och lämna gärna ett avtryck!
Om du vill ventilera detta med själens dunkla natt och så, så får du gärna maila. Jag kan kanske bidra med något tips.
Tack för erbjudandet syster, jag kanske återkommer!
Gör gärna det...!
Skicka en kommentar