Heliga stolen och kattkonst(-er)
Tänkte förmedla lite glimtar från utställningen i helgen till er som inte kunde vara där. Det var en av punkterna under den årliga Kulturnatten i stan.
Målade ett tag under kvällen på en tavla som inte är helt klar än, sen fick den hänga där som ett av utställningens huvudmotiv. Den som har följt min tidigare blogg (A Catholic Renewal) ett tag känner säkert igen katten.... Visst är det Tistou....
"Tistous andliga övningar" kallar jag tavlan eftersom motivet kom till under reträtten. Eller "Tistous dröm" eftersom det är lite drömlik stämning, och katten har en riktigt hypnotisk blick - det är det mest framträdande på tavlan (färgerna är tyvärr inte så bra på fotona, och därför träder inte blicken fram på samma sätt som i verkligheten).
Barn och barnbarn till husse och matte kom och tittade bland de första - och kände genast igen kissen... Matte sa senare att han brukar se ut just så där. Morrhårens längd ska dock rättas till - han har ju långa och tjusiga sådana numera. Och kanske jag målar lite mer på ansiktet, som ska ha lite fler röda markeringar. Och så är inte det övriga motivet helt klart heller.
Men själva katten fick annars högsta betyg genom att samtliga barn som kom och tittade på utställningen rusade fram till den och log lyckligt och pekade och kommenterade. En liten pojke (bloggarbarn för övrigt) satte sig t.o.m. bredvid tavlan igår när den just plockats ner, och klappade katten... ;-)
Bättre än så blir det inte.
Fågeltavlan (som är lysande och skarp i verkligheten) var annars mest populär bland de vuxna. Samt det Chagalliska Uppsala.
I övrigt så visade jag katten och lejonet och den blå katedralen och kvinnorna och ansiktet igen.
Själv var jag ganska förtjust i installationen - "The Holy Seat" (medvetet stavat så) - eller "Heliga Stolen". Den väckte många glada skratt bland såväl katoliker som andra nyfikna. Katolska skämt går alltså hem.... :-)
Fast lite allvar fanns det bakom den också.
Någon kommenterade att det är svårt att sitta på den p.g.a. glorian. En annan fann genast en bra lösning genom att föreslå att man får stå på knä framför den och luta huvudet mot sitsen - då hamnar glorian över huvudet. Ödmjukhet och knäböjande - i bön - löser alltså det hela....
En poäng är också att sitsen är lös - den kan enkelt flyttas till andra stolar, som då blir heliga mötesplatser....