fredag 23 januari 2015

Fel tänkt att behålla tidsgränser inom sjukförsäkringen

Det bidde inget nyval, det bidde istället en Decemberöverenskommelse där regeringen utlovas få sin vårbudget framsläppt av alliansen. Men i den budgeten kommer det, till skillnad från i höstbudgeten 2014, inte längre att ingå något slopande av tidsgränserna i sjukförsäkringen.

Vid socialförsäkringsutskottets behandling av budgeten enades alliansen och SD nämligen om att alla tidsgränser i sjukförsäkringen ska vara kvar. Detta blev också beslutat i riksdagen (ett tillkännagivande).

"Effekten av 90- och 180-dagarsgränserna har utvärderats och slutsatsen är att de har haft signifikant effekt på sannolikheten att sjukfall avslutas i anslut­ning till tidsgränserna. En betydande andel av dem som når den bortre gränsen kommer i arbete eller fortsätter i arbetsmarknadspolitiska insatser. Ungefär hälften återkommer till sjukförsäkringen inom ett år. Enligt utskottets mening är det särskilt viktigt att regeringen verkar för att Försäkringskassan ska ges möjlighet att aktivt pröva rätten till ersättning vid olika tidsgränser och att rehabiliteringsinsatser sätts in i tid. Utskottet föreslår därför att riksdagen med bifall till motion 2014/15:2642 (M, C, FP, KD) yrkande 2 tillkännager för regeringen vad utskottet anför om tidsgränserna i sjukförsäkringen. Därmed avstyrks motionerna 2014/15:730 (S) och 2014/15:751 (S)."

Här finns beslutet och olika förslag på sjukförsäkringsområdet.


Tyvärr stämmer inte uppgifterna. Avslutas sjukfallen i anslutning till tidsgränserna så beror det i de flesta fall inte på tillfrisknande utan på att personen istället hamnar hos soc, eller försörjs av sina anhöriga. De som tidigare arbetade deltid har ofta fått gå ner i tid eller sluta helt som resultat av utförsäkringen. En försvinnande liten del har fått fast heltidsarbete eller ens deltidsarbete, som inte hade det redan innan utförsäkringen. Absurda situationer förekommer också, där deltidsarbetande måste ta ledigt från jobbet för att utförsäkras och inställa sig på Arbetsförmedlingen. Trots att ett heltidsarbete är uteslutet för dessa.

För mig är det ganska obegripligt hur en opposition kan köra över regeringspartierna i deras största hjärtefrågor. Eller...ska man tolka detta som att regeringen inte längre har detta som någon prioriterad fråga, utan att det går att kohandla bort, bara resten av budgeten klubbas igenom? Hur tänkte de? Hoppas nån ansvarig politiker vill svara på detta samt på övriga frågor och funderingar här.

Regeringen låter utförsäkringarna, som skulle ha stoppats 1 juli 2015 (och därmed räddat samtliga landets långtidssjuka från en tredje utförsäkring, då a-kassedagarna tar slut för gott), vara kvar på obestämd tid.

"Nu meddelar socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att regeringen inte kommer att lägga till ett förslag om slopad bortre tidsgräns i den vårändringsbudget som borgarna efter decemberöverenskommelsen lovat släppa fram. En sådan förändring av sjukförsäkringen kräver en särskild lagproposition, menar ministern /.../."

Läs hela artikeln här

Varför skulle det behövas en lagproposition för att ta bort tidsgränsen nu när det inte behövdes i höstbudgeten? Är det p.g.a. tillkännagivandet ovan? Men hur kan det väga så tungt att det kör över hela regeringens inriktning i sjukförsäkringsfrågan?

Det som oroar mig mest är situationen för de som halkar ut ur a-kassan för gott i och med tredje utförsäkringen, med start i sommar. Denna grupp tycks inga ansvariga politiker ha tänkt på, de kanske inte är medvetna om vad konsekvenserna blir när man använder upp a-kassedagar till symbolisk sjuknärvaro på Arbetsförmedlingen. Det innebär att dagarna oundvikligen tar slut en dag, medan utförsäkringarna fortfarande rullar på utan ersättning. Var det nån som ens tänkte så långt när utförsäkringarna infördes? 

Regeringen MÅSTE ju åtminstone kunna ta ett snabbt beslut nu om att a-kassan automatiskt förlängs med en ny hel period när den tar slut under utförsäkringen, för samtliga dessa tredjegångsutförsäkrade så att den akuta situationen avvärjs redan i juli då de första i raden åker ut för tredje gången. 

Detta även eftersom det lär bli både fyra och fem och sex utförsäkringar för de allra sjukaste om det går i den här takten att avskaffa utförsäkringarna, inget lär ju hända på den fronten det här året som det ser ut nu. Dessutom behövs det sparade a-kassedagar om dessa personer ska ha en chans att få ett jobb vid eventuellt tillfrisknande mot alla samhällets odds. 

I och för sig är det helt galet att använda a-kassedagar till att vara sjuk, men nu är vi låsta i den strukturen tills den tas bort för gott. Då får de ansvariga se till att fallgroparna som dyker upp längs vägen undanröjs. Denna specialåtgärd, med förlängd a-kassa för de som drabbas, borde kunna genomföras på en gång och utan att det påverkar vårbudgeten, och även utanför tillkännagivandets snäva ramar. Förutsatt att utförsäkringarna inte stoppas genom någon specialregel, eller lagproposition, om man nu är på det humöret, redan i vår. Det vore förstås det bästa. 

LO är de enda som i dagsläget aktivt kämpar för en mänsklig sjukförsäkring. Jag ville citera något ur denna artikel av Kjell Rautio, men allt i den är viktigt och bra, så läs hela!

TCO's ordförande Eva Nordmark skriver en i sammanhanget ganska oväntad debattartikel (som tyvärr är låst till enbart prenumeranter), där hon förespråkar en framflytt av tidsgränserna, men att de alltså förblir kvar.

"Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns. Ett slopande riskerar att skynda på den redan ökande sjukfrånvaron. TCO ser ett behov av en tidsgräns, men att den flyttas fram. Man ska inte utförsäkras utan få annan ersättning och aktivt stöd inom sjukförsäkringen när man passerat tidsgränsen och fortfarande är sjuk."

Men....har hon missat att detta redan är vad som görs under en utförsäkring. Enda skillnaden är att det inte sker inom sjukförsäkringen utan på Arbetsförmedlingen, med a-kassan som annan ersättning (utom när den tar slut, då blir det bara ett gapande hål utan mer ersättning). Vad ska man få för stöd istället, menar hon? Lägre belopp än sjukpenningen kanske? Så att inkomsten hamnar på svältgränsen eller rentav under den? Bevisligen funkar inte en sänkt inkomst som incitament för att stressa sig frisk. Tvärtom.

Blir så less.....på folk som inte vet hur det är att vara svårt sjuk länge, och som kommer med dåliga förslag. Varför inte lyssna på de många som vet vad som hjälper och inte? De tiotusentals som har egen erfarenhet av olika åtgärder och icke-åtgärder, av ersättningar som stryps och tas bort, av hur enormt stressigt och anti-konstruktivt det är. Samma personer vet också vad som behövs.

Här är några viktiga punkter:

- Rätt slags insatser vid rätt tid (individuellt bedömt) - ja tack! Det kan leda till tillfrisknande och återgång i arbete.

- En fast tidsgräns som gäller alla - nej tack! Det är direkt kontraproduktivt, och bevisat skadligt och ineffektivt av läkare och forskare. Färre är nu i arbete efter utförsäkringsexperimentet än innan.

- Utsätt inte heller sjuka för stressen med överflyttning till Arbetsförmedlingen, med införande i Fas3 eller annan meningslös sysselsättning/gratisarbete.

- Se till att ekonomin inte påverkas negativt av de åtgärder som sätts in när individen är redo för det.

- Samhällets syn på långvarigt sjuka behöver förändras. Som det är nu är det snart sagt omöjligt att få ett nytt fast arbete efter lång tids sjukfrånvaro. Sjuka har med orätt anklagats vara lata drönare som inte VILL arbeta och som måste piskas till det med utförsäkringar och försämrad inkomst, men bevisligen är det inte där problemet sitter. De flesta långtidssjuka har stressat sig sjukare just p.g.a. den stora viljan att delta i samhället, trots att kroppen skriker allt högre om att den inte klarar det.

- Arbetsgivarna vågar inte heller anställa en person som riskerar att bli långvarigt sjuk igen. Där behövs det stöttning till dem, som skyddar för de negativa konsekvenserna om så skulle ske.

- Hela samhället skulle behöva stressas av, det tempo som förs nu är inte friskt. En bra lösning vore om fler delade på jobben, så att pressen blir lägre på var och en, vilket skulle leda till ökad trevnad på jobbet, till minskad sjukfrånvaro och till att alla som är friska nog för att jobba åtminstone lite grann kan få jobb, även 10-20% är ett strå till stacken, som avlastar för någon annan som kan gå ner till sex timmars arbetsdag. 

Ni som beslutar om den nya sjukförsäkringen, kör inte över oss en gång till utan lyssna på alla oss som vet vad som hjälper - och inte! 

 

3 kommentarer:

Anna-Karin 24 januari 2015 09:19  

Mycket kloka och viktiga tankar. Tack för att du lyfter fram detta. Välkommen att läsa det jag själv skrivit om hur jag som långtidssjuskriven ser på utförsäkringar och tidsgränser i sjukförsäkringen.

http://wwwmaskroskvinnan.blogspot.se/2015/01/nu-far-det-vara-nog-eva-nordmark-tco.html

Allt gott/Anna-Karin

Charlotte Therese Björnström 24 januari 2015 14:41  

Tack! Ska läsa!

alliansen - nej tack 5 februari 2015 15:13  

Vi får väl se till så att de rödgröna får större makt än Alliansen och SD. Det är nog enda lösningen.http://jmm.nu/alliansen-och-moderaterna-forsamrade-arbetsvillkoret-till-a-kassan/

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP