Vem har egentligen rätt att finnas till?

Har alldeles oplanerat kommit in på samma tema i kommentarer i olika bloggar under de senaste dagarna... Om rätten till liv och människovärde. Tänkte ta upp det lite samlat här, efter att just ha sett ett program om ämnet dessutom (se länk till Karins blogg).

För det håller liksom inte. Att samhället, vi människor, blundar för vad det faktiskt handlar om. Skygglappar och smutskastande åt endera sidan löser inget. Det måste gå att hitta en medelväg i samtalet (som Marcus Birro var inne på i programmet). Men man kan inte överlåta till föräldrarna att bestämma om ett barn är ett barn (vilket han också menade).

Ett barn är just ett barn, om än väldigt litet, det är väldigt svårt att komma ifrån det - frågan är snarast om det är välkommet.

Sjukvården skickar, utan föräldrarnas vetskap, aborterade foster från 12:e veckan till kremering och begravning (ifall sjukvårdsperonalen tycker att det ser ut som ett barn). Väcker inte det tankar hos dem som vågar tänka efter? Mindre foster än så kastas i avfallet. Även där kunde man önska en mer etisk hantering....

En annan viktig fråga är när det mänskliga skyddsvärdet egentligen inträder. Har ett embryo rätt till liv? Eller ett foster? Eller först ett fullgånget barn som kan klara sig utanför moderns kropp (men som verkligen inte kan klara sig själv än på många år, och ifall det är handikappat kanske det aldrig kan klara sig själv!)? Är först den myndige vuxne (fullfjädrad med villa, vovve, volvo - fullt ut människa)? Förlorar människan sedan sitt värde med stigande ålder (inte minst i vår kultur)?

Är inte allt mänskligt liv skyddsvärt? I sig. För att det är vad det är...

Bäst att tillägga: jag är absolut medveten om särskilda omständigheter som kan försvara att vi har en lagstiftning som inkluderar aborträtt. Men den borde tas i anspråk ytterst sällan, vara ett undantag från regeln. Det skulle kunna fungera så om folk i högre grad tänkte efter...före. Är inte det allas vårt ansvar...?

Vill också tillägga att jag inte kan/vill döma någon som har fattat det beslutet. Har full förståelse för att situationer kan vara väldigt svåra, och att det kan tyckas vara enda utvägen.

Men önskar samtidigt att det skulle finnas en mer stöttande omgivning - för det är nog sällan beslutet är givet - många skulle nog välja att inte göra abort ifall de fick det stödet.

***

Först skrev jag hos Monica:

"Tänker när jag läser det du skriver på att alla barn belastar samhället - och alla vuxna med för den delen. Även om de flesta av oss också bidrar. Sverige är väl ett av de länder som har den störst utbyggda offentliga sektorn. Och bland de högsta skatterna. Pengar som är gemensamma och ska fördelas på bästa sätt (nej - inte i så hög grad rätt ner i politikerfickor!).

Vi har ju resurser att ta emot alla barn... Hjälpa föräldrar med handikappade barn så att de orkar. De sprider också mycket ljus omkring sig, dessa barn. Allt är inte bara jobbigt och sorgligt.

Tänker också att en del är handikappade på sätt som syns tydligt, andra har osynliga sår. Vilka ska få finnas bland oss? Bara de som ser helt vanliga ut på ytan?

Förresten - ska man vara väldigt krass så är ju var och en som föds redan på väg mot döden.

Vems liv ska då anses vara mer värt - och vems är det inte? Och varför? Vilka av oss ska ha rätt att födas och leva?

En dag: bara de som beräknas vara fullständigt perfekta från början till slut?

Du sköna nya värld...?"

***

Sen skrev jag, apropå en kommentar om encyklikan Humanae Vitae, i min egen blogg:

"Aborterna måste verkligen minska. Det är förfärligt som det är... Det tror jag att var och en som inser att det faktiskt handlar om barn kan hålla med om.

I-länder har liksom ingen ursäkt för att det är som det är. (Andra länder har i viss mån en ursäkt - men även där är vi medskyldiga, som inte hjälper till i så hög grad som det behövs för att alla barn ska få möjlighet att växa upp i drägliga omständigheter.)

Ett stort problem är att skolorna (väl fortfarande idag?) lär ut att fostret är en del av moderns kropp - en geléklump - som inte har rätt till liv förrän en viss vecka har passerats.

DÄR nånstans måste man göra något. Och så har föräldrar ett jättestort ansvar. (Men många av dem har förmodligen själva samma inställning utifrån vad de har lärt sig...)

Och politiker behöver se över lagstiftningen - gärna sänka gränsen ytterligare eftersom det snart inte är någon större skillnad i tid mellan barn som föds för tidigt och kan räddas, och barn som aborteras.

Om preventivmedel ändå ska ses som en betydligt bättre lösning än aborter i ett sekulariserat samhälle där det inte går att kräva total avhållsamhet på religiösa grunder för alla, så är även detta föräldrars och skolors uppgift att informera om, och sedan naturligtvis individens ansvar.

Tror ingen mår bra efter en abort. Därför är det otroligt att så lite görs.

Men: ser man på statistiken för "katolska" länder så tror jag faktiskt inte att det är mycket bättre än här. Förutom att aborter är illegala på många håll - och där dör både unga mödrar och barn p.g.a. skumma kvacksalvare. Och där sprids även AIDS i högre grad än här p.g.a. Humanae Vitae's förbud mot preventivmedel...

Världen blev alltså inte hjälpt av encyklikan....

Och katoliker som fick den serverad blev antagligen mest bara arga - gjorde uppror mot den istället. (Kanske även en anledning till varför folk lämnade kyrkan?) Nånstans kan man förstå dem - vad har påven med folks privatliv att göra?

Det kanske faktiskt hade varit bättre att inte säga allt det som sades...? Utan säga andra saker istället - som hade kunnat rädda liv."

***

Och hos Karin skrev jag:

"Ja, svår fråga...

Man kan tycka att MYCKET mer borde göras preventivt. Det är skolans och föräldrarnas ansvar... Men även kyrkans (ur en etisk synvinkel)...

D.v.s. abort är inte ett preventivmedel - men används i princip som det. Nånstans måste man göra skillnad mellan att ta ansvar för uppkomst av liv och att ta liv som blivit till. Oavsett ålder. 12 veckor eller 90 år [apropå frågan om abort jämfört med dödshjälp].

Så många ser inte fostret som en egen individ - utan som en del av kvinnans kropp. Det kanske måste börja med en insikt där. Men inte med hjälp av skrämselpropaganda - utan saklig reflektion/upplysning.

Är det rimligt att barn får mänskliga rättigheter först när de är födda?

Vad gör man då åt att gränsen mellan tillåten abort och möjlighet att rädda för tidigt födda barn alltmer suddas ut?

Ytterligare dimma omger situationen genom att abort väl snart kommer att tas till för barn med allehanda oönskade egenskaper, t.ex. med en minimal risk att de kommer att drabbas av allvarlig sjukdom nån gång i livet. Och en gång dö!

Det har liksom blivit hysteriskt.

Människan leker Gud."

***

Kommentarer?

Read more...

Tuffare tag i EU's flyktingpolitik

Regeringen må vara nöjd med nya "flyktingpakten" - men jag ser en stor fara för att ännu hårdare regler och gränskontroller kommer att minska chanserna för dem som redan har det svårast och som verkligen skulle behöva få asyl.

Tillfällig arbetskraftsinvandring kommer att införas, men främst till hjälp för värdnationerna - innan arbetarna knuffas ut igen - "brain drain" tycker jag var otäckt uttryckt (se citatet nedan), det låter som förtäckt rasism: "välkommen hit - men inte länge".

Man kunde tycka att de som vill stanna i ett land och arbeta där, borde kunna få arbetstillståndet förlängt. Det är bra att underlätta och därmed öka arbetskraftsinvandringen - men det ska gynna både den som arbetar och det land som tar emot den välbehövliga tillskottsarbetskraften.

Kort sagt - EU vill få igenom regler som gynnar EU - man vill främst få in folk som gör nytta, ett litet tag - och stänga ute de flesta övriga - särskilt papperslösa som i nuläget är svåra att utvisa eftersom inget land vill ta emot någon som inte har bevis på att denne tillhör landet, utan man bollar dessa personer mellan sig.

Man vill alltså göra det svårare för de redan försvarslösa genom att skärpa gränskontrollerna ytterligare så det kan bli i princip omöjligt att ta sig ut ur ett land på lagligt vis om man har asylskäl. Det är väldigt svårt redan som det är. De flesta smugglas ut. Man kan fråga sig varför - ifall "Frontex" arbetar på ett bra sätt i nuläget. Och om de inte gör det - varför skulle de då få ökat inflytande? Varför införa en sådan järnkoll? EU är på väg att bli en ointaglig borg.

Vad ska de göra som inte har några papper - och som, eftersom de har uppenbara asylskäl, inte kan skaffa några papper från myndigheterna i sitt land? De försätts i ett Moment 22 om de inte som en yttersta utväg även fortsättningsvis kan fly illegalt och söka asyl.

Och de som är gamla, svaga, sjuka och inte kan arbeta - hur blir det med dem?

Ytterligare en sak som är oroande är att det ska bli svårare att återförena familjer - om några flyr och övriga är kvar i hemlandet (vilket är det vanliga, eftersom det är krångligt och dyrt att låta sig smugglas ut - hela familjen kan oftast inte ge sig av tillsammans), så kan det bli svårt för dem att få komma efter om de som flytt beviljas asyl.

Det finns en uppenbar fara att det tydligaste resultatet av det hela kommer att bli ökad byråkrati....

Jag skulle önska att detta infördes i pakten:

1) Att Dublinförordningen skrotas så att folk inte bollas tillbaka till det första land de ankommer till utan får söka asyl i vilket land de vill.

2) Att folk inte längre skulle behöva åka tillbaka till sina hemländer och söka asyl ifall det är uppenbart att de kommer att få asyl (av t.ex. familjeskäl). Ett skräckexempel är tillbakaskickandet av en gravid kvinna till ett land som det innebar livsfara för henne att åka till - fast det var tydligt att hon skulle få stanna i Sverige. Så riskabelt både för henne och barnet, och så fullständigt onödigt och kostsamt.

3) Att man förbinder sig till att inte utvisa någon till länder som kan anses vara olämpliga att utvisa personer till i det rådande läget. Tidigare Irak, och just nu t.ex. Eritrea och Afghanistan.

Här är själva paktens punkter:

Fem åtaganden för medlemsländerna

Den franska pakten för invandring och asyl innebär fem åtaganden för medlemsstaterna:

* Att varje land ska öppna för laglig invandring. Hur många arbetskraftsinvandrare som behövs bestämmer landet själv. För att motverka ”brain drain” ska arbetskraftsinvandrarna återvända hem efter några år.

* Att agera kraftfullt mot olaglig invandring. De papperslösa ska ut. Utökat samarbete med ursprungs- och transitländer som förbinder sig att återta människor som invandrat illegalt till EU. I gengäld erbjuder EU samarbetsländerna möjlighet till laglig arbetskraftsinvandring.

* Att ytterligare stärka gränskontrollen. Medlemsländer med stark inströmning av invandrare ska få hjälp av unionen. Den europeiska gränsbyrån Frontex får utökade resurser. Från och med 2012 ska biometriska viseringar användas för att komma in i EU, det vill säga viseringar som innehåller lagrade individuellt unika uppgifter om fingeravtryck, ansiktsigenkänning och irisskanning.

* Att värna asylrätten. Trots hårdare gränsbevakning måste människor kunna söka asyl. Ett europeiskt stödkontor inrättas för att utbyta information mellan nationernas asylprövningsmyndigheter. Målet är att upprätta ett enhetligt asylförfarande 2012. Samarbetet med UNHCR ska stärkas, både när det gäller ”kvotflyktingar” och hjälp till flyktingar utanför unionens gränser.

* Att samarbeta mer och föra dialog om migrationen med så kallade ”tredjeländer” i främst Afrika och Latinamerika.

Läs mer om EU-förslaget här.

Relaterade artiklar finns här och här.

Läs gärna även mitt tidigare inlägg om flyktingpolitiken och flyktingförvaren.

Read more...