Så fel det kan bli...

Läser Expressens ledare idag. Försöker föreställa mig att den har skrivits med god vilja och inte utifrån fördomar.

Rubriken "Låt kvinnor bli präster" får mig att le (har absolut inget emot det, tvärtom, håller med). Men vad är det egentligen för hopkok som serveras i artikeln?

Delar av det skrivna är det lätt att instämma i:

"man kan tänka sig att prästlivets celibatkrav lockar individer som skäms över, eller skräms av, sina sexuella böjelser och hoppas att de kan tygla dem genom bön, lydnad och askes."

Samma analys har gjorts i andra artiklar de senaste dagarna. Förmodligen ligger det mycket i det rent psykologiskt. Och även i att strukturerna har gjort det möjligt att det har kunnat fortgå. Vilket förhoppningsvis har fått ett slut nu i och med att man har vidtagit förändringar i hur det här hanteras. Tycker för övrigt att katolska stiftet i Sverige står för ett mycket bra agerande hittills: genomskinligt, öppet och ödmjukt.

Jag läser vidare...

"Bara män får bli präster. De är alltså mer värda. Vad gäller kvinnor, idoliseras Madonnan medan bristen på empati med verkliga kvinnor och deras livsvillkor är påtaglig."

Visst grundar sig hindret för kvinnor att bli präster på en sekulär romersk (alltså inte kristen) diskriminerande kvinnosyn. Detta har sedan byggts på under århundradena med många lager av usel teologi, istället för att man nånsin har gjort vad som borde ha gjorts för länge sen: gå till botten av problemet och göra upp med den felaktiga inställningen. Tyvärr kommer nog inte mycket att ske på den fronten med anledning av skandalerna, om något alls...

Och visst förekommer en idealisering, inte bara av Madonnan, utan också av Modern. Rent konkret. Den fromma nunnan (representerad av otaliga helgon) och mångbarnsmamman kan ännu ses varligt placerade på en mental katolsk piedestal.

Så långt alltså en ganska hyfsad analys av läget, men sen spårar det väl ur ändå...? Tänkandet blir västerländskt, snävt, och faktiskt - ironiskt nog: kvinnoföraktande.

"Kvinnor får inte skydda sig mot spermier - eller hiv - med preventivmedel. De får inte befria sig från följderna av en våldtäkt, eller ens rädda sina liv, genom abort. Det låter medeltida."

Är det verkligen kvinnor som har ansvaret för att skydda sig från oönskade graviditeter i den stora del av den katolska världen som består av kulturer där män fortfarande har all makt och kontroll över kvinnor? Där de gör precis vad de vill med vem de vill när de vill. Är det inte dessa män som borde lära sig något om sann kärlek och jämställdhet? Så att de respekterar kvinnorna.

En delvis annan sak är frågan om användande av preventivmedel inom äktenskapet, vilket var nära att röstas igenom för flera decennier sen. Nu blev det inte så, men inget hindrar i princip en förändring, eftersom den metod som tillåts (säkra perioder) har samma effekt som användande av preventivmedel. Frågan är förvisso hur många katoliker som bryr sig om förbudet. Så skillnaden skulle nog inte bli så stor jämfört med nu om preventivmedel tilläts inom äktenskapet.

Jag förmodar att preventivmedel inom äktenskapet redan tillämpas pastoralt där ena parten är hiv-smittad, för att skydda den andra. Men, lite drastiskt uttryckt: om männen alltid var trogna sina fruar så skulle ingen av dem få hiv. Svårare än så är det inte, rent logiskt. Men i praktiken tycks det vara väldigt svårt...

Sen blir det riktigt obehagligt. Ska kvinnor verkligen behöva genomlida traumatiska våldtäkter med ursäkten att det går att göra abort om de blir gravida? En abort innebär en svår psykisk påfrestning för de flesta kvinnor, vare sig den föregås av en våldtäkt eller inte, inte minst som hormonerna har ställt in kroppen på att ett barn ska växa inom den. Det verkar också finnas en instinktiv känsla inom de flesta människor att allt oskyldigt och värnlöst liv ska skyddas i möjligaste mån. Så på vilket sätt är tillåtande av abort en bra lösning på problemet att det finns rejält störda män som tycker att det är ok att våldta?

Sen stämmer det inte att det inte är tillåtet med abort i en situation där moderns, och därmed det ofödda barnets, liv är i fara:

"Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Det ofödda barnets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling, som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa." Läs mer här.

Preventivmedel eller abort är inte den bästa lösningen i dessa fall så vitt jag kan se... Tillåt mig citera: "Det låter medeltida." Det låter kvinnoföraktande. Och det verkar även uttrycka synen att barn inte har något egenvärde eller ens människovärde förrän de når en viss utvecklingsgrad eller rentav har fötts.

Det behövs mycket mer djuplodande förändringar för att situationen ska kunna förändras på ett bestående sätt för tusentals (miljontals?) förtryckta kvinnor och barn världen över. Så att de får ett människovärde även i praktiken.

Just människovärdet, från tillkomsten av mänskligt liv till den naturliga döden värderas mycket högt av den katolska kyrkan...

Read more...

Får män ha kjol eller klänning?

Hur långt får "maskulinismen" gå? Finns det ens ett motsvarande manligt ord för feminism? Finns mansfrigörelsen?

Hörde om några män som ville ha kjol till vardags (utan att vara transvestiter) men de stötte på patrull. I en del miljöer går det ju bra, där det ingår i den folkliga klädseln - som den skotska kilten och katolska prästklänningar. Men på kostym-och-slips-arbetsplatsen?

Vad är skillnaden jämfört med när kvinnor började ha byxor? Nu är det accepterat. Men män får inte ha t.ex. en blommig kjol utan att riskera trakasserier... Vare sig kort eller lång. Kvinnor kan ju fortfarande få pikar om kjolarna är "för korta".

Är det mesigt att klä sig som en kvinna och tufft att klä sig som en man? Kan kvinnor lättare överträda mansgränsen? Förutom på de håll i världen där kläder används som symboler för mäns makt över kvinnor.

Nåväl, är ett stycke tyg verkligen så viktigt? Borde inte alla män själva få bestämma vad de vill ha på sig? Även om de vill ha vad som anses vara "kvinnokläder". Vad tycker ni?

Jag väntar på att den förste modige mannen i burka eller åtminstone nunneslöja ska dyka upp...

Kanske skulle män i kjol rentav kunna innebära ett slut på krig?

Möt några män som bär kjol här.

Läs mer här, här och här.

Och vad menar de egentligen här?

Read more...

Teresa - en kvinna för vår tid

På internationella kvinnodagen (som firar 100 år i år) kanske det kan passa bra att lyfta fram en kvinna ur kyrkohistorien... Inte okontroversiell. Varken då eller nu. Men spännande.

Läste just en artikel om Teresa av Ávila. Läs den gärna i sin helhet. Nedan några utdrag.

***

"At the time Teresa began to experience raptures, the church was highly suspicious of mystics, particularly if they were women. Most of Teresa’s spiritual directors dismissed her experiences as inauthentic or even demonic. In reaction to the Protestant Reformation, the church took a strong stand against the notion of personal, unmediated religious experience. Mystical enlightenment as described by Teresa seemed dangerously similar to certain ideas that were considered heretical.

In fact, by adopting a meditative-contemplative approach to spirituality, Teresa was reaching back to primitive Christian prayer practices. By Teresa’s time, Catholic prayer had become mechanical and often perfunctory. Devotional practices were largely dictated by letrados, male intellectuals or “lettered men” suspicious of the affective spirituality often practiced by less educated people, including women. They insisted that common people should limit their religious activities to vocal prayer and established rituals such as processions and ceremonial exercises. Although Teresa accepted the value of vocal prayer, she saw mental prayer as a means of seeking a more direct, personal, and authentic relationship with God.

/.../

Teresa’s situation was aggravated by the church’s attitude toward women, widely believed to be hysterical by nature (hysterikós means “related to the uterus” in Greek). Religious ecstasy was often seen as a manifestation of the natural mental instability of women. Teresa’s confessors hounded her to the point that she began to doubt the authenticity of her own experiences. However, with the help of other priests, among them supportive Jesuits, she found the self-confidence she needed to forge ahead.

/.../

There are certainly justifications for viewing Teresa as a proto-feminist. At a time when letrados devalued women’s spiritual experience, Teresa provided women with a space to pursue the perfection of the soul. She gave women an active role in combating Protestantism through prayer and gave them career opportunities (administrator, chronicler, accountant, pharmacist, teacher) not available to them outside the convent. She promoted women’s literacy by stipulating that all Discalced Carmelite nuns learn to read. Still, too much emphasis on Teresa’s defiance of sixteenth-century gender limitations can distort or obscure the spiritual wisdom she developed as a woman of her times.

The tendency to reconstruct Teresa is not a new phenomenon. Seventeenth-century Carmelite friars, embarrassed that their order had been founded by a strong, opinionated woman, invented an image of Teresa more in keeping with their requirements. Teresa wrote many business letters that show her to be a smart, savvy, strong-willed woman, but when Friar Juan de la Presentación undertook the compilation of her epistolary writing in 1654, he included only those letters that might have doctrinal or inspirational value. Furthermore, the collection, which was published by Juan de Palafox in 1658, contains apocryphal letters meant to portray Teresa as obedient and submissive. The visual image of Teresa evolved during this period as well. Christopher Wilson has demonstrated that early images of Teresa and John of the Cross depict Teresa as an imposing figure, sometimes towering over her friend. However, by the eighteenth century, John has become the dominant figure, and Teresa his diffident admirer.

In popularizing and politicizing Teresa today, some admirers likewise pick and choose segments of her teachings that reinforce their own beliefs, overlooking those elements they find inconvenient: her strong Catholic identity, her intolerance of other faiths, her respect for the sacraments, her misogynist rhetoric. But reconstructing Teresa as a New Age guru of spiritual love, unconcerned with the material world and the nitty-gritty of everyday living, devalues more than her Catholic faith and historical context. It also detracts from her humanity. Teresa was not an ethereal character who spent her life in a state of rapture. She was a flesh-and-blood woman, intelligent, shrewd, warm, funny, and sometimes temperamental. A story has it that an admirer once remarked on her voracious appetite: “For such a holy woman, you certainly pack it in.” “Listen,” Teresa retorted, “when I pray, I pray, and when I eat, I eat!”"

Read more...

Haiti - tre kvinnliga ledare

Dessa tre kvinnor, förebilder för många kvinnor som strävar efter att förbättra situationen för utsatta kvinnor, dog i jordbävningen.

Deras minne förtjänar att bevaras.

Read more...

Buuuuu.....! (en hälsning till Ulf Ekman)

Jag firar inte Halloween, om ni tror det, men ett buuuuu kändes som den mest passande rubriken för det här inlägget....

Trodde det var lite bättre i frikyrkorna på kvinnoledarpunkten. Men nej!

Och nej, Ulf, det är inte främst en jämställdhetsfråga, det håller jag helt med dig om.

Det är snarare frågan om ifall Jesus skulle ha diskriminerat de kvinnor han utvalde till sina närmaste... Maria Magdalena t.ex. Vars evangelium rensades ut av nitiska män, för att hon där framstod som en ledare för apostlarna, som var närmare Jesus än de.

Skulle han ha diskriminerat de kvinnor som förestod de tidiga husförsamlingarna...och även var bland Paulus allra trognaste medarbetare? Församlingen i Filippi lär ha haft ett stort antal kvinnliga ledare.

Inom judendomen har kvinnor sen urminnes tider fungerat som ledare för synagogorna. Presbyter kallas deras tjänst förresten där, som du kanske har hört (äldste, präst, ledare för synagogan, moder för synagogan, huvud för synagogan - är olika benämningar för judiska kvinnors tjänst). Presbyter är samma ord som ordet präst kommer ifrån. Och kvinnliga rabbiner finns det - en kunde ha hamnat i Stockholm nyligen. Tråkigt att hon inte gjorde det.

I de tidiga judisk-kristna församlingarna där man tog över denna ledarstruktur valdes även kvinnor till dessa tjänster.

Men vi tycks ha halkat långt efter vår broderreligion i vår tid...

Och så tycker jag att det blir en faslig dubbelmoral av det hela när du menar att du kan samarbeta med kvinnliga ledare i andra församlingar, men inte vet om det är rätt, bibliskt. Hur ska du ha det, i konsekvensens namn?

Även katolska präster hycklar på samma sätt - samarbetar gärna med kvinnliga präster i Svenska kyrkan (gifter sig titt som tätt med dem t.o.m.!) - men erkänner inte deras ämbete som giltigt.

Är det inte nog med detta falskspel snart? Är kvinnor mer än vatten värda i församlingarna anno 2009? Kan de anses kompetenta nog att tjäna den Herre vars kropp de till fullo utgör en del av? Eller ska ni kanske återigen slita sönder den kropp som är sammanfogad och ett i Kristus, för att ni vill styra och ställa ensamma, utan hjälp av kvinnlig vishet i ledningen?

Jag vill tillägga att jag tycker att en hel del av det du säger och gör är riktigt bra, särskilt ekumeniskt. Du har utvecklats positivt på många sätt under de senaste åren. Men det här var ett riktigt bottennapp! Hoppas att du tar tillfället i akt att studera det här mer ingående, så att du kommer till en djupare insikt i frågan, och så att dina ord och handlingar kan klinga samstämmigt på denna punkt!

Read more...

Bara 1380 kvinnor fattas...

Ja, "bara" så många ytterligare kvinnor behöver Vatikanen anställa innan de uppnår något som kan kallas jämställdhet (förutsatt att de samtidigt avskedar lika många män - men det ska väl inte vara så svårt att få ihop heller det dubbla antalet p.g.a alla skandaler, om man nu bara ville det).

Det låga antalet anställda kvinnor till trots har det de senaste åren skett en ökning med nästan 40% (från 14% till 20%).

Tycker också att de borde sluta diskriminera män så som de gör genom att ge enbart kvinnliga anställda mammaledigt med barnbidrag!

Och så är det orättvist att de som har många barn får högre lön! Får de gifta par som inte kan få några barn leva på existensminimum, kanske?

Signumbloggen refererar mer.

Read more...

Isländska kvinnor räddar ekonomin

Ja, det verkar vara kvinnorna som får lov att vända landet på fötter igen efter bankkrisen - eftersom männen har förlorat förtroendet.

Nedan följer några utdrag ur en mycket läsvärd artikel - läs om möjligt hela. Tänk "kyrkan", och gärna "katolska kyrkan" när du läser den. D.v.s. översätt sammanhangen så får du en mycket spännande framtidsvision serverad...

Artikeln förtäljer även att Sverige hamnar så högt som på tredje plats av 130 länder i världen i en jämförelse ur jämställdhetssynpunkt. Island hamnar först på fjärde plats - Finland är tvåa och Norge leder... (Hm, var är Danmark?)

Norden är i topp alltså! Så var vore väl en naturligare introduktionsplats/testzon t.ex. för kvinnliga katolska präster?

***

"On Bondadagur, or Husband's Day, the menfolk of Iceland are spoiled by their wives and girlfriends, who serve them with traditional delicacies such as ram's testicles and sheep's head jelly, a recipe for which is handily included in the latest online edition of Iceland Review, alongside the latest bulletins on the economic meltdown.

Icelandic women, however, are more likely to be studying the financial news than the recipes - and more likely to be thinking about how to put right the mess their men have made of the banking system than about cooking them comfort food. The tiny nation, with a population of just over 300,000 people, has been overwhelmed by an economic disaster that is threatening its very survival. But for a generation of fortysomething women, the havoc is translating into an opportunity to step into the positions vacated by the men blamed for the crisis, and to play a leading role in creating a more balanced economy, which, they argue, should incorporate overtly feminine values.

The ruling male elite is scarcely in a position to argue. The krona has collapsed; interest rates and inflation have soared; companies and households which have borrowed in foreign currency are overwhelmed by their debts and unemployment is at record levels. An exodus of young people is feared from the capital only recently held up as a centre of cutting-edge cool. Walking along Laugavegur, touted until a year or so ago as the Bond Street of Reykjavik, the gloom is palpable.

/.../

Unlike in the UK, Iceland's women are at the forefront of the clean-up. The crisis led to the downfall of the government and the prime minister's residence - which resembles a slightly over-sized white dormer bungalow - is now occupied by Jóhanna Sigurdardóttir, an elegant 66-year-old lesbian who is the world's first openly gay premier. When she lost a bid to lead her party in the 1990s, she lifted her fist and declared: "My time will come." Her hour has now arrived - and the same is true for a cadre of highly accomplished businesswomen.

Prominent among them are Halla Tómasdóttir and Kristin Petursdóttir, the founders of Audur Capital, who have teamed up with the singer Björk to set up an investment fund to boost the ravaged economy by investing in green technology. Petursdóttir, a former senior banking executive, and Tómasdóttir, the former managing director of the Iceland Chamber of Commerce, decided just before the crunch to set up a firm bringing female values into the mainly male spheres of private equity, wealth management and corporate advice.

Tómasdóttir says: "Our Björk fund is to focus on sustainable growth. Iceland was the first in the world into the crisis, but we could be the first out, and women have a big role to play in that. It goes back to our Viking women. While the men were out there raping and pillaging, the women were running the show at home.

"We have five core feminine values. First, risk awareness: we will not invest in things we don't understand. Second, profit with principles - we like a wider definition so it is not just economic profit, but a positive social and environmental impact. Third, emotional capital. When we invest, we do an emotional due diligence - or check on the company - we look at the people, at whether the corporate culture is an asset or a liability. Fourth, straight talking. We believe the language of finance should be accessible, and not part of the alienating nature of banking culture. Fifth, independence. We would like to see women increasingly financially independent, because with that comes the greatest freedom to be who you want to be, but also unbiased advice."

/.../

Not everyone in Iceland has bought into the idea that women will revolutionise capitalism. "Women would like to think it's their turn now, but it won't be - there will be a bit of fuss for a while but men will keep the real power at the top," said a local taxi driver in his sixties. "I'm not giving you my name, though, because my wife speaks English and she would kill me if she read that."

That is not a view that gains much traction with Halla Tómasdóttir. "If the institutions are under the control of a single group - and now it is men - and they all think the same way, we are not going to make positive changes. For the first time in 100 years we have the chance to create a company, a society, a country, and hopefully a world that is more sustainable, more fair for men as well as women. If we are not going to do that now, then when will we?""

Läs hela artikeln här.

Read more...

Kvinnor, män och religion

Läste om en intressant undersökning.

Nedan är ett utdrag (det står även om andra samfund i artikeln - ta gärna en titt på det).

Håller inte med om allt, men det vet ni ju redan. En bibeltolkning som kommer till i efterhand, enbart i syfte att utestänga halva mänskligheten från möjligheten att kallas av Gud till tjänst, kan inte vara korrekt. Den är inte ens logisk. En apostel på Jesu tid är inte detsamma som en präst idag. Det finns knappt några likheter kvar. Så om det är ursprunget man vill åt och föra vidare så får man allt tänka om. Man måste också kunna skilja mellan oviktiga detaljer och väsentliga sådana i tillämpningen av bibeltexter...

***

"Most striking among the findings are that women are far more apt to believe with absolute certainty in a God or universal spirit, as well as to believe that this supreme being is a personal one. More American women than men are affiliated with a religion. Two-thirds of women say religion is a very important factor in their lives, as opposed to roughly half of men — percentages that are about the same for those who say they pray on a daily basis. Forty-four percent of women attend weekly religious services, as opposed to just a third of men.

One would think that these facts would translate into women's rise to positions of spiritual leadership — surely the mark of genuine equality — in the various denominations. Alas, as a glance at some of the largest organized religious groups in the country shows, the picture is at best mixed when it comes to women's ability to break that stained-glass ceiling.

The United States is a predominantly Christian nation. The Roman Catholic Church, whose more than 66 million members make it the largest U.S. Christian church, remains adamantly opposed to the ordination of women to the priesthood — so adamantly, indeed, that in May of last year, the Vatican decreed the automatic excommunication of any person involved in the ordination of a woman to the priesthood, in addition to the woman herself.

The church's logic is biblically rooted. As Pope John Paul II pronounced in 1994, and Pope Benedict XVI reaffirmed in 2006, women cannot become priests because the original apostles were male. In other words, had Christ intended to admit women to the apostolic succession, he'd have done so. Mary Magdalene fans, eat your hearts out. Nonetheless, Catholic women have made substantial gains at the parish level, and the Women's Ordination Conference continues to work toward change in church policy on ordination."

Read more...

Katolsk församlingsassistent - och feminist - avskedad...

Fick ytterligare ett tragiskt exempel som visar att inte heller lekfolket går säkert för neo-inkvisitionen. Om de är kyrkligt anställda vill säga. Inte ens över 30 års tjänst är värt något. Och ingen rätt har de uppenbarligen att försvara sig. Det är kadaverlydnad som gäller.

***

"According to the release, the investigation shifted to a thesis Kolpack had written for her master of divinity degree that was granted from St. Francis seminary.

The thesis, written in 2003, evidently stirred little or no interest from church leaders until lately. Kolpack's main theme is on inclusiveness, and what she sees as a patriarchal tone in the church's liturgy, with an implicit exclusion of women from key roles, such as the priesthood.

/.../

The statement went on to say that church personnel "must uphold the faith and morals of the church" ... through what they publicly teach and claim to believe, what they associate themselves with, and by their actions."

Kolpack said that when she met with her bishop she was given no opportunity to defend herself, nor did she have a chance to face or respond to those who had accused her.

When she met with Morlino, he stated that her views on the teachings of Jesus were "off base," according to Kolpack. She also said he informed her that he had not read her thesis in its entirety, only "bits and pieces."

She said that during the meeting he asked her to denounce the thesis, make a profession of faith, and take an oath of loyalty in order to remain as a pastoral associate at the parish.

She said she could not refute the thesis in good conscience, that to dos [sic!] so would risk her reputation as a scholar and academician.

After Bishop Morlino's announcement, I was given no opportunity to discuss any points in my thesis with which we disagreed, nor any of the original accusations made against me," said Kolpack. "In fact, within 10 minutes from the beginning of our meeting, I was fired."

/.../

After communion at Sunday's Mass, Kortendick spoke briefly to the congregation and then allowed Kolpack to speak. Within minutes many were in tears. Some gathered in a prayer huddle to offer their prayers and blessings. She had served the community for over thirty years.

"Parishioners are very devastated,” she told NCR. “Sunday was a very bad time. I had people coming up to me after mass crying, hugging, and expressing concern. The big question is, ‘why was I fired?’ Unfortunately, I can't answer it. People are going to think that if a bishop fires me, then it must be major. But I don't even know why I got fired. I can't tell parishioners why I got fired."

Stephanie King Norton, a parishioner for 42 years, echoed the sentiments of many when she said she was “shocked” by the dismissal.

"Ruth played more than just a role there. She was the foundation of all activity at St. Thomas. Ruth even told me she wanted to retire in about five years, but in reviewing her responsibilities, it became clear that they could never find someone that would take on as much responsibility that Ruth has. I don't know anyone at St. Thomas who would say that Ruth isn't the foundation, even if they don't always agree with her.

"She's been through four priests, and we always knew she would be there. She's the heart and soul behind everything that goes on. Our priest is only 40 percent, so she was responsible for sacramental work as well. People converted and were brought back to the Catholic faith were crying because their friend was dismissed. Five- and six-year-olds were crying because they lost their teacher."

/.../

Kolpack wrote a letter to Morlino in which she wrote, “My ministry is my life's work,” concluding by asking him to reconsider her dismissal."

Läs hela artikeln här.

Än mer intressant: så här skriver hon själv till församlingen.

Det är bara det att biskopen tycks vara det egentliga problemet!

***

Uppdatering:

Den lokala församlingen ställer sig bakom Ruth - så sista ordet är inte sagt. Följ händelserna på en specialblogg som skapats för attt stödja henne.

Read more...

Vatikankongress om kvinnor/mänskliga rättigheter

Vatikanherrarna tycks dock vara och förbli (?) blinda för behovet av en sådan förnyelse inomkyrkligt.

Hur kan kvinnor förändra världen så länge kyrkan fortsätter att diskriminera dem? Budskapet blir inte trovärdigt.

***

"The Pontifical Council for Justice and Peace is promoting an international conference calling women to give witness to a love for life, especially in the area of human rights.

This congress, the first of its kind, will be held Friday and Saturday in the Vatican and will focus on "Life, Family, Development: The Role of Women in the Promotion of Human Rights."

Along with the council, which will host the conference, the initiative is being promoted by the World Women's Alliance for Life and Family and the World Union of Catholic Women's Organizations.

In a note to ZENIT, the organizers recalled Pope John Paul II's words in the encyclical "Evangelium Vitae": "In the cultural change in favor of life women occupy a singular and perhaps determinant place of thought and action.

"They must be the promoters of a new feminism that, without falling into the temptation of copying macho models, is able to recognize and express the true feminine genius in all the manifestations of civil coexistence, working to overcome all forms of discrimination, violence and exploitation."

/.../

The objective of this network of women "allied for life" from 50 countries worldwide is the promotion of the "feminine genius" in every realm of social organization.

/.../

Cardinal Renato Raffaele Martino, president of the pontifical council, said that "never so much as now the hour has come for women to respond fully to their vocation to witness love for life in every realm of society and in all parts of the world."

"At a time of profound transformations, women, illumined by the evangelical spirit, can do much to help humanity," he added.

Tarzia noted that the present period of crisis "is the time for a new feminism."

She continued, 'It is the time of a genuine cultural revolution, to fully appreciate the specifically 'feminine' ways of thought and action in every realm of civil life, for the good of the collectivity and in favor of life, peace, economic development in the respect and defense of human rights.'"

Läs hela artikeln här.

Read more...

Dubbla budskap från Vatikanen

Sällan har väl de vatikanska grodorna duggat lika tätt som den senaste tiden.

Det är också märkligt hur uttalandena sammanfaller i tid med sånt som gör det extra anmärkningsvärt.

SSPX och den oekumeniske och historiereduktionistiske biskop Williamsons uttalande vid böneveckan för kristen enhet och förintelseåminnelsen är ett exempel. De kvinnliga prästerna som exkommunicerades lagom till Jeanne d'Arcs festdag (helgonet som först bannlystes, sen återupprättades), är ett annat. Och nu senast den lilla 9-åriga flickan och exkommunicerandet av hennes mor och läkarna som ville hjälpa henne, precis innan Internationella kvinnodagen och mars månad då påvens böneintention handlar om kvinnor. Kvinnans "värdighet" verkar mest vara en floskel...

Bara en slump? Eller ett slags skicklig gudomlig regi för att det ska bli extra tydligt för hela världen hur galet det står till?

Fler exempel finns i artikeln som nedanstående är hämtat ur.

***

"While the problems of the hierarchy are complex and there are numerous issues that need to be addressed, it is hard to imagine that the current situation would be possible if women were included in the decision making structures of the church. Because women are banned from ordination to the priesthood, they are excluded from most church governance positions.

If Catholic women were fully included in the leadership of the church at all levels, we truly believe the hierarchy would not be able to shield sexual predators in its own ranks, while shaming and condemning the victims of sexual abuse on the other side of the pulpit.

At a time when there is a specific and intentional focus on promoting women’s equality, with the International Women’s Day just last weekend and the 53rd United Nations Commission on the Status of Women taking place in New York right now, it would have been a welcome change to see the Vatican demonstrate the increased commitment to the dignity of women for which it called."

Read more...

Kvinnor toppar påvens bönelista

Ja, det stämmer. Under mars kommer han att be särskilt för kvinnor och dessas roller i samhället.

Med undantag av katolska kyrkan, får man förmoda. För där ska väl diskrimineringen och förtrycket få fortgå?

Är så ytterligt less på denna inomkyrkliga blindhet!

***

"Benedict XVI will be praying in March that all nations grow in appreciation of the dignity and value of women and their roles in society.

The Apostleship of Prayer announced this general intention chosen by the Pope."

(Källa: Zenit)

Read more...

SSPX - ringarna på vattnet sprids

Ja, det är slutsatsen man får dra när man läser alla bestörta reaktioner runt om i världen, inte minst från judiskt håll.

Läs senaste nytt här, här och här.

Inte heller är det säkert att det nånsin blir en återförening. Högmodet tycks vara mycket stort hos en del på SSPX-sidan. Man jag känner mig ganska pessimistisk rörande det. Påven vill det ju så oerhört gärna, så förmodligen lirkar han dem ända fram - på bekostnad av mycket gott.

Överrabbinatet i Jerusalem lämnar över hårda bud och bryter officiellt förbindelsen med Vatikanen. Den judisk-katolska dialogen som under lång tid byggts upp, står på spel.

"I ett brev till kommissionens ordförande, kardinal Walter Casper, skriver chefen för rabbinatet, Oded Weiner, att "utan en offentlig ursäkt och ett återkallande av upphävandet av bannlysningen kommer det att bli svårt att fortsätta dialogen."

Skrivelsen ska ha läckt till media innan den nådde Vatikanen, vilken väntas komplicera förhållandet mellan Rabbinatet och Katolska kyrkan."

En sak är säker: katolska kyrkan får betala ett väldigt högt pris för detta. Enligt min mening alltför högt...

Varför inte upprätthålla en god dialog med andra religioner, samt förenas med de kristna som ödmjukt söker enhet - istället för att försöka tvinga enheten på dem som inte vill?

Tidigare blogginlägg om SSPX finns här.

***

Uppdatering:

Som om de antisemitiska uttalandena inte var illa nog. Den kvinnosyn som förs fram av biskop Williamson är om möjligt etter värre.

Bara ett par exempel:

"For indeed women's trousers, as worn today, short or long, modest or immodest, tight or loose, open or disguised (like the "culottes”), are an assault upon woman's womanhood and so they represent a deep-lying revolt against the order willed by God."

Läs mer här.

"I was asked whether a girl should go to a conservative Novus Ordo university. The answer now to the second question may be as stormy as the answer to the first:- because of all kinds of natural reasons, almost no girl should go to any university!

/.../

"In fact, only in modern times have women dreamt of going to university, but the idea has now become so normal that even Catholics, whose Faith guards Nature, may have difficulty in seeing the problem. However, here is a pointer in the direction of normalcy: any Catholic with the least respect for Tradition recognizes that women should not be priests - can he deny that if few women went to university, almost none would wish to be priests? Alas, women going to university is part of the whole massive onslaught on God's Nature which characterizes our times. That girls should not be in universities flows from the nature of universities and from the nature of girls: true universities are for ideas, ideas are not for true girls, so true universities are not for true girls."

Läs mer här.

Read more...

Kvinnor i Ortodoxa kyrkan

Läste en väldigt intressant artikel skriven av Elisabeth Behr-Sigel, Ortodox teolog.

Den tar bl.a. upp frågan om vigning av kvinnor.

Skulle nästan kunna slå vad om att det kommer att återinföras där snabbare än i Katolska kyrkan... Och utan några problem heller. Eftersom ingen patriark (väl?) har uttalat sig emot detta.

***

"An important step was taken when, during the second half of the twentieth century, women were first admitted as students to the schools of theology in different local Orthodox Churches, notably in Greece and in the diaspora in France and the United States. Now they are beginning to teach in these schools of theology. Women as Orthodox theologians participate in ecumenical dialogue at all levels, notably in the heart of the ecumenical World Council of Churches. This has led to an enlightening paradox: an Orthodox Christian woman who has the training and the competence could teach the New Testament in a prestigious theology department like that of the University of Thessalonika, but she would not be able to read the Gospel in the assembly of people of God. An Orthodox theological conference unanimously proclaimed that, "all acts denying the dignity of the human person, all discrimination between men and women based on gender, is a sin," but access to the altar remains forbidden to women.

Today the question concerning the access of women to the sacramental ministry is addressed to the Orthodox Church more from the outside, in the context of ecumenical dialogues. But it has also become an internal problem for serious theologians - men and women - in light of the contradictions posed by the changing roles of women in the Church. From the first international conferences of Orthodox women at the monastery of Agapia in Romania (1976), and later at the Orthodox Academy of Crete (1989), the issue of the ordination of women has been examined seriously and calmly. At the inter-Orthodox consultation of Rhodes (1988) on the ordination of women and the place of women in the Church, a consultation convoked and organized by the Ecumenical Patriarchate, the decision to restore the diaconate for women was unanimously adopted. More recently, this same wish was energetically revisited by the Orthodox Christian women who met at Damascus (October 1996) and in Istanbul (May 1997) for conferences organized around the Gospel saying "interpret the signs of the times" (Matthew 16:3).

"One of the essential problems facing theologians today is to know how to distinguish between the Holy Tradition of the Church, the adequate expression of Revelation, and the human traditions which express themselves only imperfectly and very often are in opposition to Holy Tradition and obscure it," wrote Father John Meyendorff of blessed memory, in a book published thirty-five years ago but still current and recently reedited. We are growing in numbers, men and women Orthodox theologians who call for an end to certain "traditional" practices of our historical churches regarding women: practices marked, as stated in the conclusions of the Consultation of Rhodes, "owing to human weakness and sinfulness, Christian communities have not always and in all places been able to express effectively ideas, manners, and customs, historical developments and social conditions which have resulted in practical discrimination against women.

Läs hela artikeln här.

***

Elisabeth själv verkar ha varit en alldeles fantastisk kvinna - önskar att jag hade fått träffa henne - hon känns som en tvillingsjäl på många sätt - inte minst i fråga om kvinnor och ekumenik, och så har vi samma sinne för humor, och inte minst så kan man ju undra varför hon firade sin 95-årsdag just i Karmel... :-)

"After retiring, Elisabeth devoted much time and energy to the promotion of women in the Orthodox Church — respectfully, almost humbly, but with firm conviction and solid theological arguments. She helped create an awareness that women had been relegated to an inferior status that was not according to the Gospel of Jesus Christ and had to change.

Though challenging Orthodoxy on many fronts, she was always a faithful and loving daughter of her church — without stridency or bitterness or animosity and often with a mischievous sense of humor which kept her opponents off guard.

/.../

Elisabeth’s ecumenism was not simply theoretical. She moved with ease among the different Christian traditions, always seeing the positive, always curious and ready to learn. Her 95th birthday was celebrated in the Carmelite convent of St. Elie in Central France with the presence of two Orthodox bishops, a Greek Catholic Bishop, the vicar generals of three Catholic dioceses and several eminent Protestant pastors. This, in itself, was a magnificent testimony of their esteem for this diminutive grandmother whose love embraced them all and brought them together. It was a way of recognizing that, in her, the Christian unity so desired and prayed for had been realized — hopefully, prophetically."

Läs mer om henne här.

Read more...

Fr. Roy - inspirerad av kvinnor

Som ni kanske minns så väntar Fr. Roy Bourgeois för tillfället på besked från Vatikanen om exkommunicering. Ifall han får ett sådant besked så kommer han att bege sig till Rom för att be om audiens hos påven.

Inte minst kvinnor sluter upp bakom honom under denna väntan.

Och under tiden passar han på att berätta om vad kvinnor har betytt för att forma hans nuvarande inställning.

Nedan ett par korta utdrag ur en mycket läsvärd artikel!

***

"Last week, as his phone rang virtually nonstop and his mailbox overflowed, he learned that 113 Catholic women religious went public with their support, sending a pointed petition to the Vatican. In the petition, Dominican Sr. Donna Quinn, one of the coordinators of the National Coalition of American Nuns, said that the “medieval punishment of excommunication” will only embarrass the church and further fuel “anger and resentment among the U.S. faithful.”

But while he may be the eye of the storm at the moment, Bourgeois is acutely aware he’s not the storm: the maelstrom of collective pain women have endured at the hands of the church.

Hardly a day passes that a phone call or a letter doesn’t bring tears to his eyes. “I never knew just how deeply women have been hurt by the church. And after hearing from so many women, I’m no longer comfortable being part of an institution that excludes them.”

Over and over again, they tell him of their struggles with faith, of the anguish of sexual abuse, of profound feelings of dejection. And of a rising anger.

“Women have such gifts, such compassion, such wisdom, which we need if the church is to be vibrant,” Bourgeois said. He believes it’s unconscionable for the hierarchy to reject their call, especially when churches are being closed and the number of priests is constantly shrinking.

/.../

There is no biblical justification for excluding women, Bourgeois said. “And no matter how hard we may try to justify discrimination, in the end, it is always wrong.”

“I feel blessed for knowing many deeply spiritual women, and feel sad that so many priests do not have women friends. They feel they have to keep women at a distance. Some have this ‘Adam and Eve’ notion that women are the temptress, the feared one, the cause of Adam’s sin.”

Bourgeois now feels the best role he can play is to encourage his fellow priests to break their silence on the women issue. “Many tell me they speak in favor of women’s ordination around trusted friends, but not publicly because it would put their positions or ministries at risk. But at some point, silence becomes complicity.”

Whether he is excommunicated or not, Bourgeois, now 70, says he’ll have no regrets. “What I’m going through or may go through doesn’t compare to what women have gone through.”

“And on the Last Day, I don’t think I’ll be judged by how well I followed canon law.”"

***

Fler blogginlägg om ämnet.

Läs även dessa relaterade artiklar:

Ordenssystrarnas supportbrev

Exkommunicerade helgon

Read more...

Cherie Blair om kvinnliga katolska ledare

Cherie Blair var nyligen inbjuden till en konferens på Angelicum (påvligt universitet i Rom) - då passade hon på att tala om det skriande behovet av kvinnor i ledande positioner. Artikeln tar även upp hennes syn på familjelanering m.m.

***

"Blair said after there had been a large increase in the number of women holding seats in the British Parliament, greater attention and more government action were aimed at problems in education, child care and sexual violence against women.

Having more women in higher levels of the church would likewise result in "different priorities gaining the platform and that would be better for everyone," she said.

Also, Blair said, no one should underestimate the value of role models and high-profile public figures in inspiring and instilling confidence in young girls and women.

"With a little bit of imagination," the Vatican could try to fill half its curial posts with women and make "a huge change in the public face of the church," she said.


Blair's call was echoed by another conference speaker, Norwegian professor Janne Haaland Matlary, who is a member of the Pontifical Council for Justice and Peace and a consultant to the Pontifical Council for the Family and who has served on several Vatican delegations at international conferences.

"The enormous female talent of the church," she said, should be used much more.

Many key positions within the Vatican do not require priestly ordination and could be filled by qualified women, she said.

Matlary also praised the kind and respectful treatment she said she has received throughout her years working with the church and the Vatican.

Catholic clergy "have a natural appreciation of motherhood," she said, which made it easier for her to put her family's needs first when working with the Vatican.

The church also appreciates intelligence, so whenever she discusses issues with clergy, she said, "I've always felt they are interested in what's in here -- in my brain."

While Matlary said she believed an increase in the number of women being appointed to Vatican posts will be a gradual, "evolutionary thing, it should also be pushed a bit.""

Läs hela artikeln här.

Read more...

Kardinal-groda om kvinnor

Fick just denna artikel...

Var väldigt frestad att skriva en vitsig rubrik (testade flera stycken) - men eftersom kardinalen i fråga har bett om ursäkt nu, så får det vara... ;-)

***

"Fifteen women known as the "Skirt Committee" have withdrawn a sexism charge lodged at the Paris Diocesan Tribunal against Cardinal Andre Vingt-Trois after he apologised for his choice of words over the role of women in the Church.

AFP reports the charge was lodged last week after Cardinal Vingt-Trois told Radio Notre Dame in a November interview that "the most difficult issue" in relation to the celebration of church services "is to find appropriately formed women."

"It's not enough just to wear a skirt, they need to have something in their heads," he said in the interview following the French bishops conference at Lourdes in early November.

He was responding to a question on the recent Synod of Bishops proposal to open up the role of lector to women. "It's not a difficult issue," Cardinal Vingt-Trois said, since they already read "as much as possible".

"The most difficult issue," he continued, "is to find appropriately formed women. It's not enough just to wear a skirt, they need to have something in their heads."

Satirical magazine, Le Canard enchaine, picked up the comments which provoked a volley of commentary from men and women in the French church."

Läs hela artikeln här.

Read more...

Kvinnor - Kyrkans räddning?

Tänker på hur det skulle ha varit om kvinnor hade varit mer ledande i Kyrkans utveckling från starten och framåt.

Då tror jag bl.a.

* att Kyrkan sannolikt aldrig hade splittrats (kvinnor är bra på att hålla ihop storfamiljer)

* att det inte hade bråkats om, eller ens egentligen reflekterats över, saker som Kristi naturer och konsubstantiation/transsubstantiation, utan att betoningen i Kyrkan hade varit mycket enkel och praktisk och bestått i en efterföljelse av vad Jesus sa och gjorde

* att några koncilier, i den form de ägde rum, förmodligen aldrig hade behövt hållas - istället hade man nog ordnat stora trevliga fester och bönesamlingar när man ville ses annat än lokalt

* att många fler hade varit kristna, eftersom Kyrkan skulle ha strålat ut kärleksbudskapet - inte så mycket i ord som i handling, och absolut inte inriktat sig på att fördöma andras handlande

* att ingen skulle ha uteslutits av skäl som förekommer idag

Nu blev det tyvärr inte så... Men det är ju inte försent att "omvända" Kyrkan mer åt det kvinnliga hållet... Idealet är en balans - men eftersom övervikten är så stark åt ena hållet behövs först en rejäl dos av det andra för att jämna ut det.

Jag är förstås medveten om att det här är generaliseringar i någon mån - men tror ändå att det stämmer i stora drag. Det hade varit mer så om inte enbart män hade styrt och ställt i Kyrkan under lång tid, och ägnat så mycket tid åt att skriva regler och förordningar, exkommunicera, debattera om trons mikrodetaljer, etc, etc.

Några tankar kring det här...?

Read more...

Efterlysning: ord om otrevliga män

Funderade över det här under några sömnlösa timmar. Tänkte på hur det finns ganska gott om nedsättande beteckningar om kvinnor: "häxa", "ragata", "kärring" o.s.v.

Men så kunde jag inte komma på ett enda motsvarande ord om män.

Nån som kommer på något?

(Inte för att jag har tänkt använda orden - men bara för att det står helt still - finns det verkligen inga?)

Vad jag efterlyser är "neutrala" ord. Nämn inga ord som helt eller delvis är svordomar, tack!

Read more...

Kvinnors uppoffring - naturlag eller social konstruktion?

Följande gästinlägg är skrivet av Carolina. Kommentera gärna!

***

"Är det inte ett förtryck att skapa diskurser som fokuserar mycket mer på kvinnors uppoffring än männens? Varför detta fokus på kvinnor? Vore det inte mycket mer rättvist att fokusera på männens uppoffring också, på samma sätt som kvinnors?

Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.

Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.

”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”

Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.

Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.

Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.

Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.

Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."

Read more...