fredag 31 oktober 2008

Kyrkans "absoluta" lära - och praxis

Många känner inte till hur katolska kyrkan "funkar".... De flesta som står utanför ser alla regler och påbud och undrar förmodligen hur i hela friden folk kan gå med på allt....

Och den ganska väl dolda hemligheten är att folk ofta inte gör det. Därför har det utvecklats pastorala tillämpningar och individuella undantag från reglerna. Så att det som kyrkan lär ut som förbud blir tillåtet för den enskilda individen i vissa fall.

Dubbelmoral - kan man tycka... Och selektiv, dessutom. Man kan undra varför inte reglerna ändras istället - när praxis har ändrats.

Några exempel på både inofficiella pastorala och officiella justeringar:

Lära: kyrkan förbjuder preventivmedel.
Praxis: gå till rätt präst om du vill få tillåtelse att använda dem.

Lära: homosexuella handlingar är synd.
Praxis: få ditt partnerskap välsignat i smyg (hitta en homosexuell präst som har förståelse för situationen).

Lära: äktenskapet är oupplösligt.
Praxis: försök få ditt tidigare äktenskap annullerat. Alltid finns det något litet tillämpligt kryphål.

Lära: romersk-katolska präster ska leva i celibat.
Praxis: bli ortodoxt unierad katolsk präst, eller konvertera som protestantisk gift präst och bli vigd som katolsk präst, alternativt, om du är romersk-katolsk präst utan att ha konverterat: dölj det eventuella förhållandet väl, det som inte syns utåt är ok. En dag kommer förmodligen ytterligare en utväg: lämpliga gifta män (viri probati) kan komma att vigas.

Bara en enda fråga, tycks det, har inga som helst pastorala lösningar....

Lära: kvinnor får inte prästvigas.
Praxis: kyrkan svarar med försök till förbud mot samtal av frågan, samt eventuell exkommunicering vid överträdelse.

Read more...

Bibelblogg - Alla helgons dag

Denna veckas text är undantagsvis lördagens evangelium - alltså texten för Alla helgons dag. (På söndag firar katolska kyrkan Alla själars dag - d.v.s. alla som är inför Gud, inte bara de som är helgonförklarade.)

Så temat för denna vecka kan förslagsvis kretsa dels kring tankar om helgonen - och dels kring saligprisningarna.

Vilket helgon är ditt favorithelgon (om du har något)? Vilken saligprisning berör dig mest?

***

Matt 5:1-12

När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:


"Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.


Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Read more...

torsdag 30 oktober 2008

Första gravida katolska prästen?


Nyheten kommer från de "klerikala viskningarnas" blogg, där jag även har hämtat bilden från....

***

"A little over a year ago, 26-year-old Jessica Rowley shattered the stained-glass ceiling, so to speak, by being ordained a Catholic priest.

/.../

"I'm due November 19, but the doctor believes it could be any day," says Rowley. "I'm feeling very ripe."

Rowley is one of roughly a dozen pastors with two X chromosomes presiding over churches in the Ecumencial Catholic Communion, a splinter group of the Roman Catholic Church.

Members of the ECC, which formed in 2003, don’t claim any papal lineage, in contrast to Roman Catholic Womenpriests, another splinter group that ordains women and which does claim direct ties to the Vatican."

***

Missa förresten inte att rösta i enkäten i Clerical whispers-bloggen - om katolska kvinnliga präster - det är åtta dagar kvar att rösta!

Read more...

onsdag 29 oktober 2008

Enheten mellan "båda lungorna"

Under biskopssynoden inbjöds den ekumeniske patriarken Bartolomeus I, att hålla ett anförande.

Få har nog anat hur stort klivet framåt är genom detta, för ekumeniken mellan de båda systerkyrkorna.

"This gracious invitation of Your Holiness to our Modesty is a gesture full of meaning and significance – we dare say an historic event in itself. For it is the first time in history that an Ecumenical Patriarch is offered the opportunity to address a Synod of the Bishops of the Roman Catholic Church, and thus be part of the life of this sister Church at such a high level. We regard this as a manifestation of the work of the Holy Spirit leading our Churches to a closer and deeper relationship with each other, an important step towards the restoration of our full communion."

Läs hela patriarkens uttalande här.

Read more...

tisdag 28 oktober 2008

Kvinnliga katolska predikanter...?

Nåddes för en liten stund sedan av den alldeles fantastiska nyheten att även katolska kvinnor (lektorer), under biskopsmötet i Rom nyligen, har föreslagits få predika inom en snar framtid....

Vandrade på små moln av lycka i flera hundra meter på väg hem. Bara för att slå på datorn och läsa artikeln i Dagen som informerat om detta tidigare idag - och nu på slutet av artikeln finna en halv dementi....

Men man kan ju hoppas att det i sin tur är en missuppfattning... Så att det är den ursprungliga nyheten som gäller...

För det de skriver om - att även kvinnor ska få bli ordinarie lektorer är ju ingen nyhet precis. I alla fall inte i Sverige - här har vi haft det så länge - vet faktiskt inte hur länge. Jag är ju själv en av dem... I över femton år har nog faktiskt fler kvinnor än män läst texterna i mässan i min församling.

Hmmm... Det står: "I tjänsten kan bland annat ingå att läsa Bibeln vid gudstjänsterna." Ja, detta är ju vad det idag innebär att vara lektor. Då frågar man sig genast vad övrigt som ingår... Kan det inte vara just predikan?

Kvinnor har tidigare predikat - och det vore verkligen på tiden att återinföra det....

Kommer självfallet att göra vidare efterforskningar om hur det egentligen ligger till med den här saken... Har redan (informellt) hunnit anmäla mig till en förberedande homiletikkurs...! ;-)

***

"Kvinnor bör ha rätt att läsa Guds ord i mässan. Det föreslås av den synod som katolska biskopar från hela världen varit samlade till i Rom under tre veckor.

Synoden presenterade 55 förslag, riktade till påven, bland annat ett som handlade om att kvinnor skulle tillåtas läsa bibeltexter i katolska församlingar genom att bli utnämnda till "lektorer". Denna tjänst har tidigare reserverats för män. I tjänsten kan bland annat ingå att läsa Bibeln vid gudstjänsterna.

Kvinnor har dock även tidigare läst bibeltxter, men inte regelbundet. Den katolske teologen Cettina Militello säger att en öppning av lektoratet även för kvinnor skulle ha "stort symboliskt värde".

/.../

Uppdatering 18:00: I en tidigare publicerad version av den här artikeln skrev vi att biskoparna vill låta kvinnor predika i gudstjänsten. Den byggde på uppgifter från nyhetsbyrån ENI, som skriver att kvinnor skulle få rätten att predika ("preach"), en uppgift som vid närmare kontroll inte tycks stämma."

Läs hela artikeln via länken till Dagen ovan.

***

Uppdatering:

Har nu läst vad NCR skriver om ämnet. Och det tycks tyvärr vara så att det bara handlar om textläsning. Om nu inget mer kan läggas i lektoratet som tjänst förstås (återstår att undersöka).

Ett par intressanta saker:

"In perhaps its most surprising move, the synod recommended that women be officially admitted to the ministry of “lector,” meaning a minister authorized to read Bible passages at Mass."

/.../

"Against the backdrop of a church sometimes perceived as a “boy’s club,” this synod is likely to be remembered for its efforts to reach out to women. For the first time, women were a majority among the official “observers,” occupying 19 of 37 spots. More women participated in this synod than in any edition since the body first met in 1967.

In the end, concern for women came through most clearly in Proposition 17, devoted to “Ministry of the Word and Women.”

Under existing church law, the ministry of lector is technically open only to males. In part, that’s for historical reasons; before 1972, the office of lector was considered one of the “minor orders” leading to priestly ordination. Since the Second Vatican Council (1962-65) it’s become common practice for women to read at Mass, including during papal liturgies in Rome, but this is officially considered only a “temporary” measure.

The bishops suggested making it permanent.

“It’s hoped that ministry of lector can be opened also to women, so that their role as announcers of the Word may be recognized in the Christian community,” the bishops said in proposition 17.

The bishops also endorsed the growing practice of lay-led celebrations of the Word of God, especially in areas where communities don’t have regular access to the Sunday Eucharist due to priest shortages."

/.../

"Concern for the laity even ran through the synod’s treatment of priestly formation. Proposition 32, dealing with educating future priests about the Bible, included the following recommendation: “Parallel to formation inside the seminary, future priests are also invited to take part in meetings with groups or associations of laity gathering around the Word of God. These meetings … favor in future ministers the experience and the taste for hearing what the Holy Spirit is arousing in believers gathering as the church, whether these gatherings are large or small.”"

"The proposition on the lectionary did not directly address complaints from some quarters that the current selection omits stories about women, but it called for attention to the "exclusion of certain important passages.""

Hela synoddokumentet finns här.

Underbart är kort....

***

Uppdatering igen:

Men hoppet är inte ute... Hittade nämligen detta om lektorer - en tjänst som tidigare var andra steget på väg mot prästvigningen.

Där står bl.a. följande (det mest intressanta är markerat).

"The first mention of a Christian liturgical reader is by Justin Martyr (d. about 165) in I Apol., lxvii, 3, 4. The homily known as "II Clem. ad Corinthios" also contains a reference to a lector, anaginoskon (xix, 1). The position of reader was honourable and dignified. It involved a higher standard of education than that of most offices. Although Justin says that the bishop preached the sermon, it appears that the reader himself often went on to expound what he had read."

D.v.s. lektorn förklarade/utlade ofta texten efter att ha läst den. Med andra ord det vi idag menar med predikan! [Eftersom även biskopen predikade så verkar det ha varit två textutläggningar...]

Även detta var intressant:

"When a reader is ordained let the bishop speak about him (faciat de illo verbum) to the people, pointing out his faith and life and skill. After this, while the people look on, let him give him the book from which he is to read, saying to him: Receive this and be the spokesman (relator) of the word of God and you shall have, if you do your work faithfully and usefully, a part with those who have administered the word of God." [D.v.s. prästerna.]

Read more...

Who are you?

As I'm quite curious, I'd be interested to hear who you are, who happen to pop by here for one reason or another, from so many wonderful countries in the world....

One way to ask is through surveys like the one in the left margin on top - I'll translate the questions into English below, and hope you'll participate by voting in the survey...

Please, mark one alternative, and vote just once (by pressing the "vote" button)!

1. I'm Catholic
2. I'm Orthodox
3. I belong to the (Swedish) Lutheran Church
4. I belong to a Free Church
5. I belong to another Church
6. I belong to another religion
7. I'm a humanist
8. I'm an atheist
9. I'm a seeker
10. I'm not sure....

Read more...

måndag 27 oktober 2008

Vad är mystik?

Ett långt samtal om kontemplation hos Andy visar hur svårt det är att definiera, beskriva eller uttala sig om något som man inte känner till av erfarenhet... Det är som om ett ännu ofött barn skulle uttala sig om den värld det ännu inte har sett. Eller som om en från födseln blind skulle beskriva färger.

Kom att tänka på ett tidigare inlägg om mystik - ni hittar en länk till en historisk kort genomgång utifrån olika religioners och livsåskådningars perspektiv via detta inlägg, samt till en artikel om specifikt kristen (ortodox) mystik. Om ni har några frågor om detta så går det bra att kommentera här (skriv på engelska ifall ni vill ha svar av någon av dem som skrev dessa inlägg, så kan jag maila dem om det).

Wilfrid Stinissen har skrivit flera böcker om ämnet för dem som är intresserade av en katolsk syn på mystik - och särskilt så som den har beskrivits av Teresa av Avila och Johannes av Korset.

Jag har skrivit en uppsats om en av Johannes av Korsets skrifter för ganska länge sen - ska se om något av det kan vara informativt, och i så fall kopierar jag in det i ett nytt inlägg här lite senare.

Fler artiklar som delvis anknyter till mystiken hittar ni här. (Bl.a. ett par reflektioner kring Thomas Mertons "Seeds of Contemplation".)

Välkomna också till ett samtal rent allmänt om ämnet här!

Read more...

söndag 26 oktober 2008

Ny enkät - samt resultatet av den förra...!

Som en hel del av er redan har uppmärksammat så finns det nu en ny enkät i spalten intill.

Tycker att det är väldigt spännande att följa staplarnas växt. Intressant nog så tycks det vara ungefär lika många frikyrkliga som katolska bloggläsare (hittills). Får se vilka som "vinner" till sist... :-)

Lika intressant är att flera har kryssat i att ni tillhör en "annan kyrka" (fast jag tyckte att jag hade fått med de vanligaste i Sverige). Specificera gärna i detta inlägg mer exakt.... Det går bra att göra det anonymt om man vill.

Lite förvånande är att de svenskkyrkliga läsarna inte är lika många som de katolska/frikyrkliga - men ni har väl bara inte upptäckt enkäten än? Förmodar att ni snart fyller på stapeln....

Vet också att det finns flera ortodoxer bland er... Ge er gärna till känna med ett kryss....

Väntar även på att humanister/ateister m.fl. kryssar i sin närvaro (all röstning sker anonymt - ingen kan se vilka ni är - så bidra gärna till en mer rättvisande statistik).

Rösta alltså väldigt gärna, alla som tittar in här - men bara en röst per person!

De som tillhör flera samfund får alltså välja det ni känner er mest hemma i. Och om någon finner Gud, lämnar tron, eller byter kyrkotillhörighet eller religion under året, så går det bra att gå in och ändra sin tidigare röst... :-)

***

Tänkte även redovisa resultatet av den tidigare enkäten för att sedan radera den, så det blir lite färre "widgets" i bloggmarginalen. Ställer upp det hela i "popularitetsordning":

Vad är bäst i min blogg?

* Heta inlägg - rakt på sak: 7 (36%)
* Katolska förnyelsenyheter: 5 (26%)
* Ekumeniska nyheter: 4 (21%)
* Bibelbloggen: 4 (21%)
* Diskussioner om allt möjligt: 4 (21%)
* Humor: 4 (21%)
* Katten Tistou's blogg: 2 (10%)
* Balkongodling: 1 (5%)
* Något annat: 1 (5%)

Röster hittills: 19
Enkät stängd

Read more...

Vem har egentligen rätt att finnas till?

Har alldeles oplanerat kommit in på samma tema i kommentarer i olika bloggar under de senaste dagarna... Om rätten till liv och människovärde. Tänkte ta upp det lite samlat här, efter att just ha sett ett program om ämnet dessutom (se länk till Karins blogg).

För det håller liksom inte. Att samhället, vi människor, blundar för vad det faktiskt handlar om. Skygglappar och smutskastande åt endera sidan löser inget. Det måste gå att hitta en medelväg i samtalet (som Marcus Birro var inne på i programmet). Men man kan inte överlåta till föräldrarna att bestämma om ett barn är ett barn (vilket han också menade).

Ett barn är just ett barn, om än väldigt litet, det är väldigt svårt att komma ifrån det - frågan är snarast om det är välkommet.

Sjukvården skickar, utan föräldrarnas vetskap, aborterade foster från 12:e veckan till kremering och begravning (ifall sjukvårdsperonalen tycker att det ser ut som ett barn). Väcker inte det tankar hos dem som vågar tänka efter? Mindre foster än så kastas i avfallet. Även där kunde man önska en mer etisk hantering....

En annan viktig fråga är när det mänskliga skyddsvärdet egentligen inträder. Har ett embryo rätt till liv? Eller ett foster? Eller först ett fullgånget barn som kan klara sig utanför moderns kropp (men som verkligen inte kan klara sig själv än på många år, och ifall det är handikappat kanske det aldrig kan klara sig själv!)? Är först den myndige vuxne (fullfjädrad med villa, vovve, volvo - fullt ut människa)? Förlorar människan sedan sitt värde med stigande ålder (inte minst i vår kultur)?

Är inte allt mänskligt liv skyddsvärt? I sig. För att det är vad det är...

Bäst att tillägga: jag är absolut medveten om särskilda omständigheter som kan försvara att vi har en lagstiftning som inkluderar aborträtt. Men den borde tas i anspråk ytterst sällan, vara ett undantag från regeln. Det skulle kunna fungera så om folk i högre grad tänkte efter...före. Är inte det allas vårt ansvar...?

Vill också tillägga att jag inte kan/vill döma någon som har fattat det beslutet. Har full förståelse för att situationer kan vara väldigt svåra, och att det kan tyckas vara enda utvägen.

Men önskar samtidigt att det skulle finnas en mer stöttande omgivning - för det är nog sällan beslutet är givet - många skulle nog välja att inte göra abort ifall de fick det stödet.

***

Först skrev jag hos Monica:

"Tänker när jag läser det du skriver på att alla barn belastar samhället - och alla vuxna med för den delen. Även om de flesta av oss också bidrar. Sverige är väl ett av de länder som har den störst utbyggda offentliga sektorn. Och bland de högsta skatterna. Pengar som är gemensamma och ska fördelas på bästa sätt (nej - inte i så hög grad rätt ner i politikerfickor!).

Vi har ju resurser att ta emot alla barn... Hjälpa föräldrar med handikappade barn så att de orkar. De sprider också mycket ljus omkring sig, dessa barn. Allt är inte bara jobbigt och sorgligt.

Tänker också att en del är handikappade på sätt som syns tydligt, andra har osynliga sår. Vilka ska få finnas bland oss? Bara de som ser helt vanliga ut på ytan?

Förresten - ska man vara väldigt krass så är ju var och en som föds redan på väg mot döden.

Vems liv ska då anses vara mer värt - och vems är det inte? Och varför? Vilka av oss ska ha rätt att födas och leva?

En dag: bara de som beräknas vara fullständigt perfekta från början till slut?

Du sköna nya värld...?"

***

Sen skrev jag, apropå en kommentar om encyklikan Humanae Vitae, i min egen blogg:

"Aborterna måste verkligen minska. Det är förfärligt som det är... Det tror jag att var och en som inser att det faktiskt handlar om barn kan hålla med om.

I-länder har liksom ingen ursäkt för att det är som det är. (Andra länder har i viss mån en ursäkt - men även där är vi medskyldiga, som inte hjälper till i så hög grad som det behövs för att alla barn ska få möjlighet att växa upp i drägliga omständigheter.)

Ett stort problem är att skolorna (väl fortfarande idag?) lär ut att fostret är en del av moderns kropp - en geléklump - som inte har rätt till liv förrän en viss vecka har passerats.

DÄR nånstans måste man göra något. Och så har föräldrar ett jättestort ansvar. (Men många av dem har förmodligen själva samma inställning utifrån vad de har lärt sig...)

Och politiker behöver se över lagstiftningen - gärna sänka gränsen ytterligare eftersom det snart inte är någon större skillnad i tid mellan barn som föds för tidigt och kan räddas, och barn som aborteras.

Om preventivmedel ändå ska ses som en betydligt bättre lösning än aborter i ett sekulariserat samhälle där det inte går att kräva total avhållsamhet på religiösa grunder för alla, så är även detta föräldrars och skolors uppgift att informera om, och sedan naturligtvis individens ansvar.

Tror ingen mår bra efter en abort. Därför är det otroligt att så lite görs.

Men: ser man på statistiken för "katolska" länder så tror jag faktiskt inte att det är mycket bättre än här. Förutom att aborter är illegala på många håll - och där dör både unga mödrar och barn p.g.a. skumma kvacksalvare. Och där sprids även AIDS i högre grad än här p.g.a. Humanae Vitae's förbud mot preventivmedel...

Världen blev alltså inte hjälpt av encyklikan....

Och katoliker som fick den serverad blev antagligen mest bara arga - gjorde uppror mot den istället. (Kanske även en anledning till varför folk lämnade kyrkan?) Nånstans kan man förstå dem - vad har påven med folks privatliv att göra?

Det kanske faktiskt hade varit bättre att inte säga allt det som sades...? Utan säga andra saker istället - som hade kunnat rädda liv."

***

Och hos Karin skrev jag:

"Ja, svår fråga...

Man kan tycka att MYCKET mer borde göras preventivt. Det är skolans och föräldrarnas ansvar... Men även kyrkans (ur en etisk synvinkel)...

D.v.s. abort är inte ett preventivmedel - men används i princip som det. Nånstans måste man göra skillnad mellan att ta ansvar för uppkomst av liv och att ta liv som blivit till. Oavsett ålder. 12 veckor eller 90 år [apropå frågan om abort jämfört med dödshjälp].

Så många ser inte fostret som en egen individ - utan som en del av kvinnans kropp. Det kanske måste börja med en insikt där. Men inte med hjälp av skrämselpropaganda - utan saklig reflektion/upplysning.

Är det rimligt att barn får mänskliga rättigheter först när de är födda?

Vad gör man då åt att gränsen mellan tillåten abort och möjlighet att rädda för tidigt födda barn alltmer suddas ut?

Ytterligare dimma omger situationen genom att abort väl snart kommer att tas till för barn med allehanda oönskade egenskaper, t.ex. med en minimal risk att de kommer att drabbas av allvarlig sjukdom nån gång i livet. Och en gång dö!

Det har liksom blivit hysteriskt.

Människan leker Gud."

***

Kommentarer?

Read more...

lördag 25 oktober 2008

Teologisk lördagsprovokation

Fick följande mail idag (publicerat med avsändarens tillstånd). Tankeväckande. Thought provoking....

Kommentarer?

***

"Short rant on the way: we are all ministers. In Anglicanism, the laity is an "order" like priests and bishops. Those of us allowed to don collars and stoles are paid (or unpaid) professionals. I don't think that's what Jesus ever intended. . . . I, first of all, don't think he ever imagined his life would inspire a movement, and if he had, it wouldn't have been done this way.

He didn't like hierarchical organization -- said so, too. Ordination is an imaginary sacrament. . . I find no persuasive evidence for it. His followers appear to have put something together to try and hold the teaching with some integrity, but it soon disappeared in the hands and minds of those who simply didn't understand it. (There is similarly no clear evidence for a formal sacrament of marriage either.)

Traditional ordination is for those who run the religious industry for a salary. . .a matter of professional disposition, training and acceptance by a committee. A ceremony follows. I've encountered clergy and religious who were some of the meanest folk I've ever met.

Ministry for me is a matter of the heart and not training. I don't think one can train for compassion and love . . .and that's what's killing religion in my view. We haven't learned it yet."

Read more...

Tistou gästkattbloggar


Fick mail från Tistou igår...

***

"Hej alla trogna läsare!

Jag har väl berättat att jag har flyttat ut på landet? Husse och matte (tjänstefolket ni vet) jobbar på ett ställe som heter Marielund. Hela resan hit var jag på ett jämmerligt humör. Jag trodde vi skulle till MarieHUND. Puuuh vad lättad jag blev. Nu är livet snarast jamerligt.

Jag får gå ut om dagarna. Först verkade det väldigt farligt. Jag gick försiktigt ut genom dörren och smög in i den närmaste busken. Sedan tre snabba skutt hem till tröskeln igen där jag fick vänta i säkert tre sekunder innan jag äntligen blev insläppt. Puuuuh, igen. Nu skrattar jag åt hur rädd jag var i början. Nu går jag säkert trettio meter hemifrån och nosar och upptäcker. Efter några minuter går jag in igen. Och så efter några minuter: ut igen!

I går hände något spännande. Det var en annan katt utanför när jag kom ut. Först tänkte jag vända, och hade inte matte varit med mig ute på trappan hade jag säkert krafsat på dörren och jamat jämmerligt. Men nu var jag modig. Vi nosade en stund på varandra den andra katten och jag. Sedan ville jag in och morska upp mig, men bara en liten stund. Sedan ut och nosa lite igen. Den andra katten är alldeles svart och heter Rafael. I dag har vi lekt och jagat varandra lite. Nu är det snart mörkt och då får jag inte gå ut. Men i morgon skall vi nog rasa riktigt med varandra.

Apropå rasa förresten. Husse och matte har ett litet, litet fönster i sovrummet. Det står på glänt om nätterna och då vill jag förstås upp. Jag hoppar och hoppar. Fönstret sitter högt upp - dumt! Härom natten kom jag upp och då var det fullt med grejor i fönstret - jättedumt! De rev jag ner förstås. Matte vaknade och var inte så glad fast jag spann det finaste jag kunde. I går natt hoppade jag upp igen och kan ni tänka er: det stod saker där igen. Hur dum får man vara? Naturligtvis rasade de ner. Det kan väl inte jag rå för. Nu hoppas jag att de har lärt sig, men ibland verkar det som om husse och matte är helt obildbara. Mjau. Jag säger bara det: mjau!!

Jamliga hälsningar från Tistou."

Read more...

fredag 24 oktober 2008

Flickleksakernas glamourfyllda värld....


För att inte den här bloggen ska upplevas som alltför allvarstyngd bör den kanske spicas upp med lite glättigare inlägg då och då.... Apropå diskussionen i ett annat inlägg.... ;-)

Nej då, ingen större fara.... Det blir bara lite grann av den varan.... (Den som vill gå mer på djupet kan istället med fördel ta itu med veckans bibelblogg...)

Satt förut och bläddrade i en leksakskataolg som kom med reklamen. Hade tänkt kasta den oläst, men sen tänkte jag ta mig en titt i den ur ett sociologiskt perspektiv, vilket jag gör då och då... Hann bara ett par sidor in i den så hade jag redan skrivit ett blogginlägg i tankarna.

För där var det en intensivt glittrig rosa värld som öppnades.

Barbiedockor nuförtiden kan så otroligt mycket mer än på min tid. Då gick det bara att klä dem i olika kläder. De dansade inte, sjöng inte, red inte på hästar med lysande vingar och hovar, och med klapperljud från hovarna samt vindsusljud från manen. De var inte heller lika vackra. Nu sjunger de stämningsfullt i duett (om föräldrarna har råd att köpa två alltså), byter inte kläder, utan man ändrar stil på klänningen med ett knapptryck. En docka dansar balett och gör piruetter. En annan får en liten hundvalp upphoppande i famnen via något slags platta den står på (hur kul är det femtioelfte gången?). En specialare iklädd rött och guld kallas "Christmas carol" - inspirerat av Charles Dickens julsaga. Hon utlovas få lära sig "vad julen egentligen innebär". Hm, jag undrar allt det. Var är i så fall den lilla Jesusbarnsdockan? (Förresten: varför gör de inte en Jungfru Maria-Barbie med Josef, Jesusbarn, krubba och djur i ett set - det skulle nog bli en storsäljare som julklapp....)

Den nya tidens Barbie är skönhetsdrottning, discotjej, isprinsessa (utan skridskor), zoodoktor och tv-kock. De hade skrivit fel i texten - översatt det från något annat språk - för det stod tv-chef - vilket ju vore intressant - en kvinnlig chef. Men nej, Barbie intar inga höga yrkespositioner. De är nog reserverade för Ken (som för övrigt helt lyste med sin frånvaro i katalogen - kanske det är Barbie och Barbie som gäller nuförtiden i dockkärnfamiljen?).

De vanliga dockorna har också nått nya nivåer. De kan programmeras att känna igen sitt namn, ber om nappflaskan, leker tittut, skrattar, drar på sig filten, m.m. Och de är spöklikt lika riktiga bebisar. Ibland gjorda av material som påminner om hud.

På min tid var dockor stumma, och de rörde sig inte. Men jag minns en som uppdaterades så att den kunde "kissa", vilket var modernt då (den fick ett hål i munnen så att den kunde "dricka" - och så en utgång för vattnet - jag bevittnade hela "operationen" som utfördes utan bedövning, med hjälp av tändstickor - uj!).

Fast jag gillade av någon oförklarlig anledning inte att leka med stora dockor, bara med små - men än hellre med gosedjur, eller med egentillverkade skapelser. Gjorde massor av små möss och ormar, och en och annan valross av garn. Kände mig dock ibland förpliktad att leka med stora dockor när det var vuxna i närheten - för att man som liten flicka "skulle" det. Fick även en radiostyrd bil en gång (med ganska kort sladd) - fast det var ju en "pojkleksak", så inte heller den blev så mycket använd. Roligast var små snurror som min farfar tillverkade av en kaffeburk, och som man kunde skjuta iväg hur långt som helst. De glittrade i solen medan de svischade iväg - som trollsländor av silver. Och det var urkul att gunga (fortfarande kul!). Och att kasta pil. Där var det jag och grabbarna....

(Det senaste är ett utdrag ur en eventuellt kommande utmaning - om barndomsminnen.)

En verklighetstrogen leksakshund i katalogen levereras i naturlig (stor) storlek. Den skäller, sitter, ligger, ger vacker tass och tigger - lyder sex engelska kommandon. Alternativ för den allergiska familjen? Tur att motsvarande katt inte verkar finnas. Tänk er en leksaks-Tistou som väcker en tre gånger varje morgon med start omkring kl. 4, jamar, har ner saker, går till sin kattlåda, hoppar upp på spisen, jagar låtsasmöss....

I övrigt är det interaktiva saker som gäller. Man kan bli sin egen modedesigner med hjälp av dvd och "scanner". Och ge virtuellt liv åt gosedjur - på en riktig webbplats! Och sjunga karaoke.

Vad säger ni om den här utvecklingen? Från kottar och stickor till hypertech. Förstör det eller utvecklar det barns fantasi och kreativitet? Vad formar dessa ideal för slags vuxna individer? Vad lekte ni med som barn?

(Sorry att jag inte kom in på pojkleksaker här - men kanske en annan gång - eller så får ni fylla på - jag anar att det är samma trender som råder där - men killanpassat.)

Read more...

Bibelblogg - att vittna om tron

Veckans text är söndagens episteltext...

Att fundera särskilt på (för den som vill): hur vittnar vi om tron?

***

Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull. Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt exempel och därmed Herrens eget under många lidanden, med den glädje som den heliga anden ger. Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. Ni har fått Herrens ord att höras, och inte bara i Makedonien och Achaia: överallt har man hört talas om er tro på Gud, och vi behöver inte säga någonting. Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Read more...

torsdag 23 oktober 2008

Skvalbloggars popularitet

Kan någon svara mig på något jag undrat ganska länge nu....?

Varför är "skvalbloggar" så oerhört poppis? D.v.s. bloggar som egentligen inte tar upp nånting av värde. Som är som ett intetsägande bakgrundsbrus i bloggosfären.

Där varje inlägg innehåller en lång räcka svordomar, och ömsom gullar med, ömsom hånar läsarna, kanske utbroderar det hela med reklam för någon modeattiralj, eller skryt om inbjudan till senaste innestället, och lite kändisskvaller.

Tog en titt på ett par såna bloggar. Och såg att det finns inlägg där som har lästs över 500 000 gånger. Och inte bara ett utan flera. En sån sajt måste ju nästan krascha servern den finns på....

Medan mer djupa bloggar, som tar upp samhällsfrågor, religion, filosofi, etc, inte får mer än kanske ett par hundra läsare om dagen - och lika många klick på de mest lästa inläggen.

Varför är det så snedfördelat? Det är en stor gåta för mig.

Read more...

Ulf Ekman i hetluften

Bland de frikyrkliga alltså... En katolsk karismatisk vän i USA tipsade om en intressant artikel...

Kul att bo mitt i händelsernas centrum! För övrigt så söker sig ganska många frikyrkliga till församlingen här - en del blir katoliker...

***

"In recent years, the prominent pastor of Word of Life in Uppsala has been associating increasingly with Catholic leaders, and introducing his followers to Catholic and Orthodox theology, in particular through his teaching magazine, Keryx. Yet Ekman insists he is not adopting Catholicism but simply broadening his theology and promoting a “unity of the heart.”

“God has spoken to me as powerfully concerning unity as He did concerning the faith message,” Ekman told Charisma. “With secularism and Islam taking over in Europe, revival slogans won’t suffice. The need of the hour is a powerful, effective unity including the historical churches.”

Viewing the Roman Catholic Church as the “whore of Babylon” is “untenable,” he added. “With so much apostasy and denying of fundamental truths among Protestants, even in Pentecostal and charismatic churches, who are we to point fingers at the Catholics?” Ekman said. “The whore is present in all denominations. But then again the body of Christ is also in all denominations and certainly in the Catholic Church.”

Ekman’s views are being welcomed by many Swedish church leaders as interest in Catholic and Orthodox spirituality, Catholic pilgrimages and monastery-like retreats grows rapidly in Pentecostal and charismatic circles. The Catholic bishop of Sweden, Anders Arborelius, told Charisma that so “many Protestants approach the Catholic Church with high expectations” that he is “barely coping.”

Others are deeply worried. In April and October evangelicals gathered in Örebro, Sweden’s evangelical center, to point out that to Catholics unity always meant, and still means, bowing to the pope. Arborelius seemed to affirm that view, saying: “We cannot bypass the personal wish of Jesus that all unity must relate to the apostle Peter,” that is, to the papal office."

Läs hela artikeln här.

Read more...

onsdag 22 oktober 2008

Kardinalens nattliga samtal

Läser Gunnel Vallquists recension av kardinal Carlo Maria Martinis bok: ”Jerusalemer Nachtgespräche” (Nattliga samtal i Jerusalem), med undertiteln ”Über das Risiko des Glaubens” (Om trons risker).

Vilken förlust för Kyrkan att han inte fick bli påve....!

***

”Om någon lämnar kyrkan ­eller ämbetet tar jag det inte så hårt; mycket mer bedrövar det mig när folk inte tänker utan bara låter sig fösas med. Jag vill ha tänkande människor, det är det viktigaste. Om de är troende eller inte spelar mindre roll /…/ Kyrkans, församlingens uppgift är att utgöra en ram som inspirerar och stöder, inte ett läroämbete som den kristne skall vara beroende av och ofta kan ta till förevändning för att gå sin väg. De ansvarig i kyrkan, även biskoparna, behöver en stark och självmedveten partner, som genom Bibeln har skaffat sig en personlig mening och ett pålitligt samvete.”

Den svåraste krisen i katolska kyrkan sedan reformationen utlöstes av Paulus VI:s encyklika ”Humanae Vitae” sommaren 1968, med dess onyanserade och kategoriska förbud mot preventivmedel. Man kan hävda att denna encyklika aldrig blev ”mot­tagen” av kyrkans stora flertal och därför enligt klassisk teologisk uppfattning inte kan betraktas som kyrkolära.

Martini säger inte detta, men han konstaterar att encyklikan har gjort stor skada och kommit många att lämna kyrkan, som förlorat sin roll av samtalspartner och lärarinna. ”Det kyrkliga läroämbetet har nog under tidernas lopp talat för mycket om sjätte budet. Ibland är det bättre att tiga än att tala … – När kyrkan uttalar sig måste hon alltid kunna hänvisa till Bibeln. Och Bibeln är anmärkningsvärt fåordig när det gäller sexualitet.”

Katolska präster skall leva ogifta. Detta, betonar kardinalen, kräver en stark personlighet med direkt kallelse till celibat. ”Alla som har prästkallelse har kanske inte fått denna nådegåva. Vår kyrka be­höver nog ta saken till förnyad prövning (sich etwas einfallen lassen).” Det är ett yttrande som väger tungt. Man kan inte påstå att alla prästkandidater har en stark personlighet, men varje präst borde ha det.

Läs hela artikeln här.

Read more...

Är nuvarande påven den siste?

En profetia i Malakis bok lär kunna tolkas så....

Vad innebär det i så fall? Slutet för Kyrkan? Kristi återkomst?

Ja, vem vet...?

Men jag gissar snarare: ortodoxa och katolska kyrkan återförenas inom kort, och detta leder helt naturligt tillbaka till ett urkyrkligt apostoliskt ledarskap - ett biskopskollegium som tillsammans utövar herdaskapet för Kyrkan.

Ett tecken som tyder på det är att den ortodoxe patriarken Bartolomeus I (östkyrkans motsvarighet till påven - han har också titeln: den främste bland likar - primus inter pares), var med på det världsvida biskopsmötet om bibeln i Vatikanen i veckan som var. Och inte bara det. Han ledde enligt uppgift mötet tillsammans med påven! Det är första gången något sådant har hänt.... Ett mycket stort steg framåt ekumeniskt!

P.S. Detta ekumeniska framskridande började redan i våras....

Och här finns några citat från mötet.

Read more...

Fullkomlighet...?

Funderar på skillnaden mellan fullkomlighet och perfektion... Om det finns någon.

Och på vad Jesus egentligen menar med de där brinnande orden: "Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig." (Matt 5:48)

Lite senare i samma evangelium förtydligar han för en person: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." (Matt 19:21)

Det första tycks gälla alla som vill följa Jesus. Men det senare kan ju inte gälla oss alla... Eller?

Jag läser hela kapitel 5. (Gör gärna det du med.) Är det allt det som tillsammans konstituerar fullkomligheten? Eller hela Bergspredikan?

Eller verserna alldeles innan brandfackelmeningen:

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?"

I övriga NT kan man läsa följande om fullkomlighet (slå gärna upp ställena och läs sammanhanget):

Fil 3:12: "Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp."

Ef 4:12: "De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp"

Fil 3:15: "Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där."

Kol 4:12: "Hälsningar från Epafras, som ju är en av er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner för att ni skall stå fasta och vara fullkomliga och helt uppfyllda av Guds vilja."

Jak 1:4: "Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist."

Jak 1:25: "Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör."

Jak 2:22: "Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig."

Jak 3:2: "ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp."

Intressantast är kanske just Jakobs brev som talar om flera slags fullkomlighet. Lagen i sig ses som fullkomlig, och tron kan bli fullkomlig - genom gärningar, och den som kan lägga band på sin tunga anses vara fullkomlig...

Jag läser sist i en bibelkommentar (New Jerome) om hur Matteus har fogat samman två ställen i GT:

5 Mos 18:13 "Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud."

Där inskärps som uttolkning: "hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna."

Det andra stället är 3 Mos 19:2: "Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig."

Fullkomlig, fläckfri, helig, perfekt...?

Vad har ni för tankar om detta?

Read more...

tisdag 21 oktober 2008

Bloggutmanad igen!


Denna gång kom "bollen" från AKO. Och självfallet dribblar jag en stund med den och kickar den sedan vidare.


De regler som gäller är:

¤ Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.


¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.


¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.

¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.


Hmmmm..... Sju saker om mig.... :-)

1. Jag skrev min första bok när jag var 9 år. Lite inspirerad av Narniasviten.... Skriven på min vackra röda skrivmaskin, där lillfingrarna hela tiden fastnade mellan tangenterna. Illustrerad för hand. I ganska många senare böcker ingår även glittereffekter - gjort av glitter bortskrapat från bokmärken och inklistrat. Man tager vad man haver....

2. Har alltid målat. Numera allt ifrån ikoner till modern konst. Vid sidan av fotandet... Det är ganska stor skillnad mellan olika konstarter. Vissa tar en evig tid, andra går på ett ögonblick. Men även snabbt fotande kan innebära en lång väntan på det rätta ögonblicket när allt stämmer: motiv, komposition, ljus, stämning.

3. För att fortsätta på det konstnärliga spåret... Skriver förutom sedvanlig poesi och prosa även i den lite udda genren: psalmer. Vill förresten mycket gärna ha kontakt med tonsättare...

4. Har förutom svenska även lärt mig engelska, franska, tyska, koinégrekiska, hebreiska, finska, och aningen ryska. Dessutom har en stor portion kyrklatin nötts in. Vill lära mig spanska och italienska (förstår lite via franskan).

5. Jag älskar finsk saltlakrits! Deras sötlakrits går också bra (den är klart bäst i genren - mjuk, saftig och smakrik). Men saltlakritsen är ändå godast... Samt fin choklad med hög kakaohalt - gärna 80%. Mmmmmm.....

6. Skulle med stor sannolikhet ha blivit präst ifall jag inte hade blivit katolik.... Överrumplades av kallelsen redan när jag var 14 år. Trots en uppväxt som var närmast hermetiskt religionsfri.

7. Trivs bäst i en lantlig miljö, men nära stan.... Dröm: avskilt trähus beläget mitt i vacker orörd natur, gärna med djur i närheten (åtminstone katter!), med typ en kvarts cykelväg till centrum, kyrka och alla andra förnödenheter.


Jag utmanar:

1. Alde
2. Emanuel
3. Iskra
4. Joel
5. Kyrksyster
6. Monica
7. Z


(Foto: ja, det är en ekorre som rusar snabbt ner för en tall.... Tänkte först radera bilden, men tyckte att den var lite kul ändå eftersom den ser ut att vara konstnärligt photoshopad, med impressionistfilter eller blur eller så... Men det är den alltså inte. Helt obearbetad. Och man ser ju faktiskt att det är en ekorre...)

Read more...

måndag 20 oktober 2008

Teologdag, del II

Alumndagen i fredags fortsatte för min del sedan med en föreläsning av Magnus Lundberg om Nahuaindianer och präster i Mexiko på 1600-talet. På flera sätt var situationen inte så otroligt annorlunda då jämfört med nu...

Lekfolket klagade på prästerna i ungefär samma mån - om inte mer. De skötte inte sitt uppdrag, var vresiga, okyska, kunde inte folkspråket tillräckligt väl, predikade inte, tog betalt för vissa sakrament (vigsel, begravning), lämnade folk att dö utan sakramenten, lät sina grisar böka fritt i byn, etc, etc. Om jag minns rätt finns det 10.000 sådana anmälningar bevarade.

Och prästerna svarade med att framhålla sina meriter. Där ingick dock till skillnad från nu även ärvda meriter - "CV:n" kunde innehålla information om släktingars förträfflighet, egenskaper som man kunde anse sig ha ärvt... :-) Där fanns också upp till 500 sidors vittnesmål från folk som stödde prästen.

På den tiden behövde man inte ens ha läst teologi för att bli präst eller biskop - det räckte att man hade läst kanonisk rätt... Vilket väl säger en hel del....

Lyssnade sedan på Cecilia Wejryd som berättade om handlingskraftiga kvinnor under 1800-1900-talet. Om hur de fann lösningar att hantera den rådande underordningen under mannen, prästen och kungen. Och beredde mark inte minst kyrkligt för kvinnor.

Hushållet var i centrum - och kvinnor kunde vara hushållsföreståndare, väljas in i sockenstämman, övervaka kyrkotukten. En påhittad etymologi är betecknande: "hustru - den som är trogen sitt hus"... :-)

Märkbart är hur kvinnor avancerade genom att successivt överta de uppgifter som männen övergav.

En gräns fanns mellan det privata/offentliga - kvinnor fick det då att se ut som att det de gjorde inte var offentligt, fast det i högsta grad var det.

Man agerade i grupp: "en ensam björkkvist kan inte sopa - men i gemenskap blir den en bra kvast".

Man legitimerade det från annat håll - t.ex. genom att skaffa en Fil. Dr. och agera in i kyrkan.

Man accepterade till en början särartstänkandet - att "kvinnor och män är olika" (kvinnor fick praktiska uppgifter, män intellektuella sådana).

Detta ändrades med liberalteologins inträde när kvinnan sågs som myndig, fullvärdig medlem i kyrkan.

Lyssnade sen på Brian Palmer som talade om andlighet som paus i livsstressen. Det påminde om tågresan nyligen... Teknikstressen.

Vägen går från överflöd av teknik till avskilt rum i naturen. Från pliktuppfyllande tll passivt mottagande, vila.

T.o.m. gudstjänsten kan vara en tyngande plikt. (Jfr. den katolska mässplikten!)

Han beskrev svenska kyrkan som att "en storlek ska passa alla" - finns ingen plats för personliga val. (Och att det är konstigt med regler som ska gälla alla - möjligen var det ett citat av någon i en undersökning han gjort.) Jag tycker att det mer låter som en beskrivning av katolska kyrkan....

Sist lyssnade jag på Maria Essunger, som talade om "Konstens kreativa tystnad". Eller snarare försökte lyssna, men hon pratade så pass fort, i en jämn ström utan uppehåll, att det inte gick att ta in så mycket efter en hel dags föreläsningar, trots att det var inressant. Synd att hennes punkt inte låg tidigare på dagen....

Read more...

Katolska präster, celibatet och kyrkoreform

Fr. Rich Hasselbach, en vän i USA, som lämnat prästämbetet men sedan återupptagit det i viss mån (numera som gift), berättar i en artikel om vad som fick honom att ta det steget. Det följande är några utdrag.

Välkomna att kommentera - gärna på engelska, så kan ni få svar från honom själv (om han hinner). Har bett honom titta in här.

****

"I recall my own experience as a young man studying theology. When I got to the major seminary, I wanted to grow spiritually and challenge myself. I turned to a gifted young priest on the faculty for spiritual direction. He was a dynamic preacher and brilliant theologian—what better guide into the depths of my soul? Full of hope, I went to my director's room for our first session. He welcomed me, closed the door and locked it, then gave me what seemed an inordinately long hug. He poured me a drink, we spoke about banalities for about twenty minutes, and when it was time to leave, I got another hug. It lasted twenty minutes. I timed it. Well, I thought, he's affectionate; I should be more open. Still…

/.../

While estimates vary about the percentage of gay priests, I would venture to guess that among the clergy under the age of sixty it is well in excess of 50 percent. The church condemns the homosexual lifestyle; at the same time it turns a blind eye on rampant clerical homosexuality as long as the relationships don't become embarrassing. Gay priests find it much easier to develop intimate relationships—often with other gay priests. They ease their loneliness, travel with their "friends," and resolve their sexual issues in a way that seems to work for their own conscience and for the people they serve. Many gay priests are good ministers precisely because they find it easier to live a humanely intimate personal life. No eyebrows are raised when Father goes off on a vacation with another man, at least not in the days before the recent scandals. The ministerial success of many talented gay priests suggests the importance of integrating sexuality into the lives of priests, and of finding ways to reconcile the deepest human needs of priests with the pastoral needs of the church. But the church cannot afford to have an exclusively or even predominantly homosexualized clergy—it is too narrow, divisive, and inbred.

I loved being a priest, but I couldn't live with the loneliness and remain spiritually and humanly alive. In the long run, the lack of intimacy would have embittered and destroyed me. Once I came to this realization, it still took me years to find the courage to leave. In the way stood the church, which stigmatizes resigned priests, and an Irish Catholic mother who was crushed by the thought that her son would be a "defector." The church lost an effective minister and I lost the dream I had been pursuing for the best years of my life. While following that dream, I passed up the opportunity to develop a loving relationship with a special woman while still a young man, and missed the chance to have my own children and watch them grow up. What I received in return was a deep understanding and love of the gospel that the church serves, and for this I remain profoundly grateful.

American Catholics deserve real reform. Ending the clubby, secretive, clerical culture would be a good first step. The church should begin to let the laity lead—and listen to the grassroots wisdom of the faithful in the most diverse organization in the world. A less clerical church would be an institution that speaks openly about its problems, embraces the many valid paths to genuine spiritual life, and expects priests and bishops to be spiritual leaders who are accountable to the faithful they serve."

Och det gäller inte bara amerikanska katoliker.... Läs hela artikeln här.

Read more...

söndag 19 oktober 2008

Teologdag, del I

Var på en teologdag i fredags - späckad av föreläsningar (man fick välja mellan ett brett utbud under dagen, och ibland var det mycket svårt att välja). Dagen innehöll också möten med tidigare studenter, forskare och lärare. Kul och ganska ny tradition (förra året var jag med första gången) - hoppas det återkommer även framöver!

Trevligt också att få små "alumnprylar" som praktiska minnen. Ett litet USB-minne kommer väl till pass för att försöka spara dokument ur dinosauriedatorn så småningom. Och så vann jag en resenecessär i en tävling....alldeles lagom till nästa resa denna kringflängande vecka...

Dessutom verkar det som om jag utan att veta om det har skaffat mig poäng så det räcker till en Teologie Magister (det gick inte att ta ut på min tid utan är alldeles nytt för i år, så jag kompletterade teologin med en Fil. Mag. istället). Värt att undersöka om det kanske går att pussla ihop de nuvarande poängen och uppsatserna i en ny kombination och tillgodräkna sig en del kurser....och få ut en till examen. Väldigt frestande för övrigt, sedan länge, att söka till forskarutbildningen.... Får väl sätta mig på händerna för att inte skicka in en ansökan...

Här några små axplock av det bästa ur föredragen under dagen:

Morgonen inleddes väldigt magstarkt med en föreläsning av Mattias Gardell om tortyrens historia... Gruvligt inte minst om tidiga kristna inställningar, och sanningen om Guantanamo - bakom hemligstämplarna...

Han ställde frågan ifall det finns situationer där tortyr är rätt.

T.ex. om någon har gömt en bomb i en storstad och civilbefolkningen är utsatt för fara, och personen vägrar avslöja var den tickande bomben finns. Ja, vad säger ni....? Är det rätt då?

Den brännande frågan rakt igenom föreläsningen var ifall tortyr verkligen ger det önskvärda reslultatet - kunskap om sanningen/vad som egentligen hänt. För det är enkelt att problematisera det: vissa är beredda att utstå vad som helst utan att yppa ett ord, andra drar sig inte för att ljuga och sätta dit oskyldiga för att undkomma plågorna så snart som möjligt.

Lyssnade sen på ett föredrag av Jörgen Magnusson om Judasevangeliet. Har sett en BBC-dokumentär om det - som han kommenterade. Tydligen har de förvrängt fakta i den...

Det verkar vara delvis skrivet som en drift med Peterskyrkan: "Man kan inte så på en klippa om man vill ha frukt" (Petrus=klippan). Det sägs också att det egentligen är Judas som vi (som tillhör denna kyrka) ber till, inte Gud. Eftersom vi har kvar offret (i form av eukaristins sakrament), etc.

Det var intressant att höra om en del troliga felöversättningar som även påverkar NT.

I bönen Fader Vår på stället där det står "förlåt oss våra skulder" är ett troligare alternativ "avskriv våra skulder" - mycket annat som Jesus säger visar på friåret då skulder avskrevs. Ordet för förråda i samband med Judas bör kanske inte översättas så, utan snarare som "överlämna, anförtro, tradera" - så översätts det överallt annars i NT.

Han tog även upp lite intressanta detaljer om Maria Magdalenas evangelium och andra skrifter - vilket jag återkommer till vid ett annat tillfälle.

Hmmm.... För att inte göra detta till ett för långt inlägg så fortsätter jag med glimtar ur övriga föreläsningar imorgon istället....

Välkomna att kommentera allt detta!

Read more...

5 dagar kvar...

Du som inte har röstat i den lilla enkäten här intill än - gör gärna det!

För jag tycker att det vore intressant att veta vad ni som brukar titta in här tycker. Och därigenom kan ni också influera bloggens inriktning framöver....

Vill ni se fler heta inlägg, mer balkongbloggande, kattbloggande, andliga inlägg, personliga reflektioner, eller delta i fler diskussioner om olika frågor?

Det går att välja fler än ett alternativ.

Sånt som inte kom med i listan kan nämnas i kommentarerna här.

Read more...

lördag 18 oktober 2008

Amerikansk valhumor

Det börjar närma sig nu, "over there".... Men jag måste erkänna att jag inte har lyckas uppbåda ett så stort intresse för valet som jag borde - för det här berör ju på sätt och vis hela världen - vem som styr över en sådan jättenation, och som agerar på gott och ont även i övriga världen....

Ett tag tyckte jag att Obama verkade vara en välbehövlig frisk fläkt - men sen fick jag höra om en del åsikter han har som jag absolut inte delar. Och Palin och de flesta övriga vet jag väldigt lite om. Hon har väl för övrigt ingen chans längre?

Jag passar alltså i valspurten, och ber helt enkelt att den för världen bästa kandidaten må vinna....

Fick just ett exempel på (katolsk?) valhumor som jag tänkte dela med mig av:

***

Sarah Palin was invited to meet with the Pope while he was vacationing near Venice.

The liberal press reluctantly watches the semi-private audience, planning to give minimal coverage, if any.

The Pope asks Governor Palin to join him on a Gondola ride through the canals of Venice.

They're admiring the sights and agreeing on moral issues when, all of a sudden, the Pope's hat (zucchetto) blows off his head and out into the water.

The gondolier starts to reach for the Pontiff's cap with his pole, but this move threatens to overturn the floating craft.

Sarah waves the tour guide off, saying, 'Wait, wait. I'll take care of this. Don't worry.'

She steps off the gondola onto the surface of the water and walks out to the Pope's hat, bends over and picks it up. She walks back across the water to the gondola and steps aboard.

She hands the hat to the Pope amid stunned silence.

The next morning the topic of conversation among Democrats in Congress, CBS News, NBC News, ABC News, CNN, the New York Times, Hollywood celebrities, and in France and Germany is: 'Palin Can't Swim.'

Read more...

Skåneresande

Den som reser har alltid något att berätta...

Nu över till de positiva aspekterna...

En del av det flyter ihop i en ganska suddig dimma, efter 3 respektive 4 timmars sömn nätterna innan avresorna. Var hur som helst i Skåne på snabbvisit med anledning av ett viktigt flyktingmöte. Tur att jag antecknade massor...

Redan på T-centralen började äventyret. Satte mig på en bänk i väntan på tåget. Bredvid stod en man i knallgul reflexväst. Efter ett par minuter började han konversera. Först frågade han om jag visste något om tågvagnarnas placering på plattformen (vilket jag inte gjorde) - sen övergick han plötsligt till att berätta att han och hans fru just varit i Tornedalen, likaså i Överkalix ortodoxa center - och jag nämnde att jag känner folk på båda platserna. Han frågade vad jag sysslar med - och när jag sa att jag bl.a. målar ikoner så tog han upp några ikonkort ur väskan. Och då sa jag att vi har ikoner i min församling - och naturligtvis kände han konstnären i fråga, en barndomsvän till honom, samt ett par gemensamma vänner i församlingen. Det visade sig att han jobbar på en av svenska kyrkans stiftsgårdar och att hans fru är kantor. Hon anlände för övrigt just då till spåret, och var minst sagt förvånad över hur vi kommit fram till så många gemensamma nämnare på så kort tid.

Tänkte på att det är som att kristna alltid hittar varann på något sätt, ofta på lite märkliga sätt. Med eller utan reflexväst.... :-)

Vid sidan av huvudmotivet för resan, flyktingmötet, hann jag bl.a. titta in i kyrkan i Helsingborg. Har tyvärr inga foton därifrån - men hittade en lite kul skylt nära lokalen där mötet hölls, med biskopens två "vapen" - kräklan förstås, och lite otippat...ett stort ölglas....

Träffade därefter bloggvännen Z - jättetrevligt - det får vi göra om! Eftersom du sammanfattade den fashionabla fikastunden bra så hänvisar jag till det du skrev... Minnesbild finns nu högst upp! (Det var svårt att klämma in den här mitt emellan de befintliga bilderna.) Förresten - juste va, att de har ett slags treenighetssymbol alldeles utanför Knutpunkten (stationen)... Och inte bara Omega 3-försäljare inuti... :-)

Var också med på mässa hos karmelitsystrarna på Teresas festdag (se bild från kapellet)... Där blev det sedan flera fina återseenden.

Synd bara att tiden var så kort... Minst fem personer till hade jag velat träffa i Skåne... Men en annan gång...

Kan passa på att rekommendera "Rum & Frukost" hos Kerstin och Hans Ingemansson för den som vill bo lugnt 75 meter från ett Skånekloster. Det är inte överallt man blir så vänligt och personligt bemött. Och inte alla gästhem har kanonkulor från 1600-talet att visa upp. Inte heller brukar man få med sig ett blomskott som minne i vanliga fall... Detta är något alldeles extra! (Hoppas ni får många gäster genom reklamen här....!) En söt kattunge höll förresten till på gården....

Vädret var annars ganska höstruskigt - höll på att blåsa bort i Hbg - och regna in i Rydebäck. Det blev alltså ingen avslutande promenad till havet, vilket jag hade hoppats....

Read more...

fredag 17 oktober 2008

Överlämnandet av diakonpetitionen - så gick det...

Det var alltså den 15:e oktober som det följande skedde. Tydligen kom petitionen ända fram till sist - direkt till påven... Och det var väl ändå huvudsaken....

***

ROME, Italy - Yesterday, at 6:00 o'clock, the Italian police stopped representatives of Catholic organizations from around the world as they walked into St. Peter's Square to deliver a petition calling for the restoration of women's ordination to the diaconate. The group was holding a banner saying "Ordain Catholic Women" and handing out educational materials. A total of thirteen members of the Italian and Vatican police gathered to question the eleven representatives. After taking their materials, the Italian police demanded their passports and called the Vatican police, who sent their chief. According to a member of the Italian police, this was the first time in 15 years the chief came to question demonstrators. He did not allow them to deliver the petition to the Portone di Bronzo but said he would deliver it to the pope himself. Earlier in the day, the group brought the same banner and materials into the Square without getting stopped by the police. The representatives are in Rome during the Synod of Bishops on the Bible, calling for the full and equal participation of women in the Roman Catholic Church, including ordination as deacons, priests and bishops.

"Our peaceful action did not merit the extreme reaction of the police-sending the chief down to interrogate us while seizing our passports," stated Aisha Taylor, executive director of the Women's Ordination Conference. "However, I was not surprised. Time and again, when it comes to women's role in the Church, the Vatican overreacts and demonstrates just how fearful they are about the growing support for women's ordination."

Läs mer här.

Read more...

Spridda sluttankar

Nådde slutet av Maria Küchens bok för några dar sen.

"Med en ung präst, en kvinna, diskuterar jag kvinnoprästmotstånd som teologiskt begripligt, abortmotstånd som begripligt, hon kallar det "fascism" att vägra att ens försöka förstå sin motståndare och sätter fingret på det komplexa med alla dessa svåra frågor som så ofta lockar till enkla pseudosvar."

Så sant....

Hon tar också upp skilda referensramar som gör att man går olika vägar. Barn till kristna föräldrar går en annan väg, och tvärtom.

Och hon skriver om revolutionen som aldrig kommer att tv-sändas:

"Den som tror att massmedia kan användas för att snabbt och effektivt förändra världen eller förmedla ömtåliga kärnbudskap ska kanske tänka om."

Jag funderar på om detta gäller även bloggosfären. Den tycks betydligt mer lämpad till detta än snabbare medier som tv, radio och dagstidningar.

Bloggtempot är trots allt långsammare. Det går att fokusera på en fråga i taget. Och även sånt som är skrivet för en tid sen kan tas upp igen. Och det finns långsamma ämnen per se - som smälter stilla likt stora karameller i munnen... Ibland med en högst oväntad smak under yskiktet.

Roligt blir det när hon tar upp den "helige mannen" - gurun:

"Den upphöjde mannen som måste skyddas från störande livsmoment i form av skrikande ungar för att se Ljuset... Han finns inte mer."

Men det finns hockeyfruar och rockmusikerfruar som får passa upp sina män. Och det finns katolska präster som inte kan koka ett ägg.

"En man, så tolkar jag evangeliet, tjänar sin Gud bättre genom pappaledighet än genom att prioritera karriären framför barnen."

Förutsatt att hans fru får in tillräckligt med pengar förstås. Kvinnor får ju fortfarande inte samma lön för samma arbete. Men om fler pappor var lediga och samtidigt protesterade mot det orimliga i detta så skulle nog problemet åtgärdas till sist.

Lite tveksam blir jag till rimligheten i hennes slutönskan:

"Visa mig hur man växer utan att nödvändigtvis lida. Jag vill inte lida. Jag vill ha kul. Jag vill att andens frukter får mogna i sol."

Finns det växt utan något som helst mått av lidande?

Karin Boye skrev i sin kända dikt: "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?"

***

Samtliga inlägg om boken finns här.

Read more...

Bibelblogg - Gud och pengar

Veckans bibelblogg.... Fundera gärna på vad som "tillhör Gud" och vad som "tillhör kejsaren" i vår tid... Inte helt solklart. Särskilt inte när man ser hur vissa kyrkor håvar in så mycket pengar som de bara förmår.

***

Matt 22:15-21


Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" -"Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Read more...

torsdag 16 oktober 2008

Statistisk saltnypa

Lite förvånande är artikeln, minst sagt.

Enligt den undersökning den refererar skulle sammanlagt 63% av de praktiserande katolikerna vara positiva till partnerskap (38%) eller samkönade äktenskap (25%).

Tvärs emot katolska kyrkans officiella lära alltså.

Men kanske inte så konstigt ändå. USA är ändå USA. Skulle man göra undersökningen världsvid bland praktiserande katoliker så skulle Afrika och Latinamerika garanterat dra ner siffrorna.

Liknande undersökningar har gjorts om kvinnliga präster och det obligatoriska prästcelibatet - resultatet är då än högre procentsatser för förändring av status quo - även i länder där man inte skulle tro det.

Är detta ett utslag av sensus fidelii så lär det inte spela någon direkt roll vad kyrkan lär ut. Om folket tror något annat i sina hjärtan så är det det som blir avgörande i praktiken till syvende och sist, och som kanske på sikt leder till officiell förändring, eller åtminstone till särskilda undantag från reglerna.

För hur otidsenlig kyrkan än kan tyckas vara, så kan hon inte simma mot strömmen på precis alla fronter alltid om några passagerare till slut ska finnas kvar ombord. Det får inte bli ett motströmssimmande bara för sakens skull (enligt tron att allt samhälllet är positivt till måste kyrkan vara negativ till). Man får betänka noga vad man simmar emot - och urskilja det utifrån varje tids ökade vetenskapliga insikter, och på andligt sätt förstås.

Är det Guds eller människors vilja man ytterst riktar udden emot? Inte alltid självklart. Det kan ibland visa sig att man brottas med Gud snarare än med världen.

Samtidigt, bör det tilläggas, så får man ta såna här undersökningar med en viss nypa salt. Har inte satt mig in i hur väl underbyggd just denna är, eller om resultatet ens är statistiskt säkerställt. Men intressant är det hur som helst.

Read more...

Tystnadens illusion - plågsamt resande med SJ

Åkte tåg till Skåne (och tillbaka) under en stor del av de senaste dagarna.... En lång resa...

Passade på att välja en "tyst avdelning" för att hinna läsa en tjock bok som jag lovat recensera. En sådan vagn innebär att det ska vara mobilfritt (helt avstängda mobiler), och endast dämpade samtal. Vad skönt - tänkte jag, och såg fram emot många timmars god läsning....

Kom bara 30 sidor in i boken - på sammanlagt 12 timmars resa.

För inte var det mobilfritt precis. Det sms:ades friskt, med åtföljande truddelutter. Och några gånger ringde det, och en tjej som inte ens visste om att hon satt i en tyst vagn pratade på. (Informerar inte SJ om vad det är för specialvagn när de säljer biljetter till den?) Själv hade jag bara sovit ett par timmar natten innan och var för trött för att börja leka tystnadspolis igen, vilket en nitisk kvinna, och till slut även jag, gjorde under nerresan eftersom det aldrig blev tyst i vagnen.

För in kom personer som satte sig och talade högt. Och som spelade hög musik i mp3-spelare, och DVD-spelare med skärm, och laptops. Ett ständigt dunka-dunka hördes i olika takt från alla håll genom hörlurarna, ackompanjerat av ett hårt knattrande på datorerna. (Det var likadant både på ner- och uppresan, så det tycks vara så här jämt.) De flesta av ljudmakarna satte sig bredvid och mitt emot mig - jag satt där det fanns fyra platser - och hela tiden var där några som störde.

In kom bl.a. en kille med stora hörlurar, slog sig ner bredvid mig, och skulle just sätta på musik - när jag bad honom låta bli...eftersom en annan hög-musik-spelare som satt där och bjöd vagnen på sin musik ett bra tag precis hade gått iväg. Killen som kom in hade flytt från en vagn med 22 vilda danska ungdomar...

Dessutom kom det in en parfymfabrik i gestalt av en tjej som måste ha hällt över sig en hel flaska av en särskilt kväljande sort - samt en rökfabrik i form av hennes pojkvän (som gick ut och rökte vid stationerna eftersom tåget var rökfritt - och som sen spred stanken i hela den lilla vagnen). De pratade dessutom hela tiden, och han var den värsta av musik-dataknattrarna. När hennes parfymångor fick mig att nysa hyschade hon åt mig...

En kvinna steg på tåget 40 minuter innan ankomst till slutdestinationen och rumstrerade om hela vagnen så att allt passade henne. Jag fick flytta min väska så att hon skulle kunna bre ut sig över både sin och min plats - och hon satt sen och gymnastiserade och sparkade mig på benen hela tiden. Hon rev också av soppåsen till hälften så att den hängde bara på min sida. Hon var också den som redan då hon satte sig läxade upp den mobilpratande tjejen (som för övrigt satt med skrällande hårdrocks-DVD hela resan), men själv knappade hon rastlöst på både mobil och laptop. För säkerhets skull hade hon med sig en deckare också, som hon öppnade några gånger men snabbt la ner igen för att ta fram sina elektroniska förströelser. Flera minuter innan tåget ens hade stannat trängde hon sig våldsamt förbi för att komma av en sekund före mig.

Jag funderade mer än en gång på hur det är fatt med världen... För några år sen när man åkte tåg såg man knappt en enda laptop på hela tåget. Möjligen hade någon en freestyle med sig, och en och annan pratade någon enstaka gång i mobilen. De flesta läste, sov, eller talade lågmält med varandra. Det var fridfullt att åka tåg.

Nu är där ett fullkomligt hav av elektronik i varje vagn. Ett blått sken stiger från så gott som varje säte. Och överallt ringer det och plingar och smattrar och väsnas, och folk ropar ut detaljer om sina privatliv i mobilerna, ofta blir det långa samtal, med allt hesare och knarrigare röster. Inte kul att hamna framför en sådan...

Hur mår egentligen människor som inte kan låta bli att vara hyperaktivt sysselsatta vaje sekund? Som ständigt måste ha något att fingra på, och ha ljud i öronen, och skärmar framför ögonen hela tiden - även på en tågresa.

Inte ens i den lilla tysta avdelningen - som bara utgör 16 futtiga platser av många hundra på hela tåget - får det uppenbarligen vara lugn och ro. Så ironiskt då att kalla det för "tyst" avdelning. Falsk marknadsföring....

SJ - snälla - nu är det verkligen hög tid: inför en HELT elektronikfri vagn!

Låt enbart dem sitta där som aktivt har valt det.

Och placera den längst bak i tåget så att det inte går en massa folk igenom vagnen hela tiden på väg till eller från bistron, högljutt talandes i mobil....

Det behövs tystnadsreservat som lever upp till namnet, inte minst under långresor.... Annars återstår bara att välja flyget - som ironiskt nog är billigare än det så kallade "miljövänliga" tåget. Frånsett ljudmiljön då....

Och något drastiskt skulle för övrigt rent allmänt behöva göras åt den accelererande teknikhysterin innan den stressar sönder hela mänskligheten...

Read more...

onsdag 15 oktober 2008

Stora Teresa - och andra "Teresor"


Stor brukar hon kallas i syfte att skilja henne från "lilla" Thérèse (av Lisieux).

Men båda måste nog räknas som minst lika stora andligt sett.

Teresa av Avila, som firas idag, reformerade på 1500-talet tillsammans med Johannes av Korset karmelitorden.

Lilla Thérèse reformerade med början på 1800-talet en kyrka som fått fel fokus på flera sätt.... Det klingade ända in i Andra Vatikankonciliet.

Båda Teresorna är numera kyrkolärare. Två av endast tre kvinnor hittills...?

Edith Stein influerades till att bli kristen genom att läsa Stora Teresas skrifter och valde sitt klosternamn i hennes efterföljd. Om jag minns det rätt så är hon nu en av Europas tre kvinnliga skyddspatroner.

Moder Teresa av Calcutta valde sitt namn efter lilla Thérèse. Och blir väl snart helgonförklarad, ifall hon inte redan är det?

I varje tid behövs det nya "Teresor" som pekar på vad som behöver göras.... Som visar det så väl i skrift som i praktiken...

Read more...

tisdag 14 oktober 2008

Ondskans systemfel

Några tankar ur Maria Küchens bok igen....

Denna gång om ondskan.

En religion som går ut på att smärta är något som i princip kan väljas bort, att Gud är en skön mysfaktor i den sociala jesusklubben, att det mesta är fint bara vi vill det och bejakar livet - en sådan religion, hur snäll, oskyldig och rentav föredömlig den än kan verka, ligger nära fascistoida teologier som förklarar det onda som helt oförskyllt drabbar människor som Guds straff.

Ja - detta är väldigt viktigt!

Ondskan är farlig först när den blir smart, när den får starka snygga muskler så att den kan slå, när den förvandlas från kaos till ordning.

Så uppstod nazismen och andra mörkrets ideologier.

/.../ parallellerna är starkare än vi vill medge mellan folkmord långt borta och helt vanlig svensk mobbning.

Våld är inte en fråga om hat utan om lust, om lusten i att spela Gud när man har bemäktigat sig en människa.

De två sista citaten härrör från fotografen Jens Assur. Mitt i prick!

Read more...

måndag 13 oktober 2008

Gudsmodern

Maria Küchen skriver kort om ämnet moderskap.

Någon lägger korv i mina skor och petar in äppelskruttar i videon. Det är så långt ifrån den tjusigt upphöjda madonnan som man kan komma.

Och om Maria:

Släpps Hon inte in i kyrkans mentala och fysiska rum tar andra gudinnor Hennes plats i kvinnors hjärtan, det sker redan. Bestsellers skrivs om dessa gudinnors magiska helande häxkraft och kvinnor köper och köper och köper det, för deras hunger är stor.

Inte bara kvinnors hunger efter kvinnlig representation är stor. Också män kan söka efter substitut som blir till avgudar, om Jesu Mor inte får sina rätta plats. Som Kyrkans mor.

Inte upphjöd på piedestal, men delaktig i våra futtiga, vanliga liv.

Bland - i mitt fall just nu - trasig cykel och krånglande dator, bränd mat, misslyckade kladdkakor och bladlöss över hela balkongodlingen....

Read more...

söndag 12 oktober 2008

Höst i hagarna...



Read more...

Nattvardsfråga

Funderar på varför en del kristna firar eukaristi varje dag - och andra väldigt sällan... Och om det har med nattvardssynen att göra.

Teori:

De som tror att det händer något - att det verkligen blir Kristi kropp och blod - firar eukaristi ofta, och ser det som ett sakrament.

Medan de som tror att det är en minnesmåltid, för att minnas Jesus, firar denna mer sällan (för Jesus glömmer man ju inte bort i första taget...), där kan också i princip vem som helst leda firandet.

Katolska kyrkan firar om möjligt mässa varje dag (prästbrist kan göra det omöjligt) - det är åtminstone idealet.

Frikyrkor brukar fira mer sällan... I min pappas församling är det bara en gång i månaden om jag minns det rätt. Men de brukar fira den i hans cellgrupp emellanåt också - utan att någon pastor är med.

Förra söndagen i Pingstkyrkan var ett slags kombination - det predikades om en sakramental nattvardssyn (händelsen närvarandegörs, det är inte bara en minnesmåltid) - och firades även på det sättet, men i förtätat sammandrag och med tydligt frikyrkliga inslag.

Nu undrar jag hur ni ser på nattvarden.....

Read more...

lördag 11 oktober 2008

Återinförande av kvinnligt katolskt diakonat...?

Fick följande pressrelease igår...

***

Reinstating the Diaconate for Women

An international Petition to the Pope asking for reinstatement of the ordained women’s diaconate will be handed in to the Vatican on Wednesday, October 15, 2008. A press conference in the ADISTA news agency in Rome will follow at 11 am that day. Dignitaries representing signatory organizations from around the world and representatives from various countries will be present at the function. A demonstration in Saint Peter’s Square by women dressed in ancient Greek/Hellenist clothing representing women deacons of the early Church will also be held.

Historical Background

It is historically documented that the diaconate of women existed in the Church since Apostolic times (Romans 16, 1; 1 Tim 3, 8-11). Tens of thousands of women deacons served in parishes during the first millennium as is witnessed in literary records, inscriptions on tombs and twenty two women deacon saints in the current liturgical calendar. Hundreds of women deacons are known to us by name. Ancient manuscripts have preserved the exact rite of ordination of women deacons (for more, see: http://womenpriests.org/deacons/default.asp)

Why is the Vatican is Suppressing the Historical Facts

Analysis of the ordination rite shows that the ordination of women deacons was a true sacrament with a bishop laying hands on the candidate and invoking the Holy Spirit. In all essentials the ordination of female deacons was identical to that of male deacons -- the sacramentality of whose ordination cannot be disputed. This means women did receive Holy Orders. For on July 15, 1563 the Council of Trent defined that the diaconate, as much as the priesthood and the episcopacy belongs to the sacrament of Holy Orders. "If anyone says that in the Catholic Church there does not exist a hierarchy, established through divine ordination, which consists of bishops, priests and deacons, let him be anathema." (Denzinger no 966).

Break with Tradition?

In an interview, John Wijngaards, author of Women Deacons in the Early Church:Historical Texts and Contemporary Debates (Continuum 2006) confirms: "In no way can the official Church claim that ordaining women deacons would be a break with tradition. The diaconate for women is needed today as much as it ever has been. Hundreds of thousands of women all over the world perform pastoral ministries that should be supported by the sacramental grace of ordination," he said.

Signatories:

Signatories of the Petition include at least twenty six international Catholic movements representing a membership of more than 40,000 people. In addition, more than fifteen hundred individuals have endorsed the Petition.

A text of the Petition (in six major languages used in the Church: English, Spanish, German, French, Italian and Dutch) can be found here: http://womenpriests.org/dreamshareact/phpPETITION/ The exact details of the signatories can be found here: http://www.womenpriests.org/dreamshareact/phpPetition/results.php

Signatory representatives who will be present at the function include Jennifer Stark (UK), Coordinator of Women’s Ordination Worldwide (WOW), Aisha Taylor (USA), President of Women’s Ordination Conference (WOC), Anne Brown (UK), New Wine, along with others from countries around the world including Austria, Australia, Germany, Netherlands, Japan and other countries.

Contact:

Jos Rickman housetop@btconnect.com tel +44 1923 779446

Therese Koturbash shaburtok@yahoo.ca tel +1 204 622 7002

Website: http://www.womendeacons.org/

Read more...

Gröna tomater - insyltade!


Igår kväll skördade jag så de små gröna liven som jag drivit upp sen den 7 april i år, till en början inomhus, och sen utomhus under hela den långa sommaren.

Här och här går det att följa hela balkongodlingens strapatser under sin första säsong.

Tänk att tomatplantorna var så där otroligt små till att börja med. De har bara två små blad på den första bilden (i andra odlingsinlägget). Sen blev de till en rejäl skog...

Och nu ligger resultatet där i en liten burk och väntar på att bli färdiga. Det är nämligen insyltande i två etapper som gäller. Den första har jag klarat av - den innebar kokande av tomater och sedan inläggningslag.

För första gången nånsin har jag nu ättikssprit och färsk ingefära i kylskåpet, samt hel kanel och hela kryddnejlikor bland kryddorna. Jag har aldrig syltat något förut (annat än hjortron). Det ni - känns som att jag har trätt in i en helt ny matlagningsdimension... Och vilken doft kokandet spred sen..... Alldeles ljuvlig. En blandning av jul och barndomssomrar på något sätt. Så som det skulle kunna lukta i min farmors kök.

Den andra etappen inträffar om två dagar då lagen ska koka upp en andra gång och sedan silas. Under tiden ska läckerheterna stå svalt och suga åt sig ordentligt av alla smaker.

Jag hade inte så många tomater att sylta så jag tog hela den lilla skörden till det (se bilden - de två röda små körsbärstomaterna la jag dit som dekoration för fotots skull - de har mognat på köksbänken ett par dar). Får prova att steka några tomater nästa år istället.

Lite krångligt var det att göra om receptet som var för ett kilo tomater så att det stämde in på de 270 gram gröna tomater jag hade - och jag beslutade mig därför bl.a. för att ta i kryddorna lite på måfå. 0.8 cm ingefära säger ju ingenting - för hur tjock ska den vara? Och ska man skala den? Det gjorde jag till sist. Och tog i lite extra... Det är förresten något som lär återkomma till mitt kök - den doftar som att den kan bli användbar i t.ex. thailändska rätter... Som mitt kök inte har känt doften av på eoner...

Börjar fundera på att försöka bli lite mer huslig. Baka eget bröd, laga lite mer avancerad mat... Ha ha...! Ni som har följt bloggen ett tag vet att detta kommer från experten på alla nyanser av vidbränt som man kan tänka sig... Men om jag lyckas (den här tanken brukar dyka upp då och då vid sällsynta tillfällen när köket doftar så där underbart som just nu - och man önskar att det inte skulle bli så långt mellan varven) - så lär det bli en del bloggande om det... Hm... Om jag nu inte använder bloggtiden i köket istället... :-)

Till sist så får alla ni som har blivit sugna på insyltade gröna tomater det recept jag hittade (själv hoppade jag över kryddpepparkornen, men följde det någorlunda i övrigt).

1 kg små gröna tomater

Lag:

2 dl ättiksprit, 12%
3 dl vatten
6 dl strösocker
1 tsk salt
8-10 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
3 cm färsk ingefära, el. torkad
2 kanelstänger


Tag bort fästet på tomaterna och skölj av dem. Pricka tomaterna och koka dem några minuter, låt dem sedan rinna av. Blanda ihop lagen och koka upp den. Lägg ner tomaterna och sjud dem i ca 8-10 min. beroende på storleken, de ska ha lite spänst kvar. Lägg över dem i en glasburk. Koka ihop lagen lite på hög värme, slå över tomaterna, förslut och ställ svalt några dagar. Slå sedan av lagen, koka upp den igen, skumma och tillsätt ev. lite konservering. Låt lagen kallna och slå över tomaterna. Förslut och ställ svalt i ca 2-3 veckor.

Resultatet lär vara sagolikt gott, och det passar särskilt bra till viltkött och grytor.

Read more...

fredag 10 oktober 2008

Sårad - och kallad att tjäna i skuggan av kors och ljuset av pingsteld

Ibland är det som att Gud vill säga något särskilt genom de människor som sänds i min väg. Den senaste tiden tycks temat vara: "att vara sårad (på olika sätt) men ha en längtan att tjäna".

Det kan röra sig om inre sår eller fysiska sådana. Livet sårar oss på endera eller båda sätten. Så är det bara.

Den väsentliga frågan är vad man gör av dessa sår.

Låter dem växa och odlar bitterhet i dem - eller låter dem successivt helas så långt det är möjligt?

Detta med bitterhet gäller främst inre sår - men även yttre skador kan orsaka bitterhet - gentemot Gud som kanske inte helar, och gentemot människor som ofta ser ned på svaghet.

Bitterheten måste tas itu med om tjänsten ska bli fruktbar. Annars kommer den sårade oundvikligen att i sin tur såra andra. Kvarvarande sår utan bitterhet är dock inget hinder för tjänst.

Men förlåtelse är en process som kan ta tid... Tecknet på att det har skett är att ingen bitterhet en dag finns kvar. Förlåtelsen i sig kan ibland leda till häpnadsväckande helanden...

Det är en illusion att vi nånsin kan undkomma korset. Men korset kan bli till en hävstång upp ur diket, en smal bro över ravinen.

Peter Halldorf skriver om påskens och pingstens oskiljaktighet:

"Den kritiska punkten i all kristen andlighet är förhållandet mellan Påsken och Pingsten, mellan Kristi kors och Pingstens Ande. När ”döden med Kristus” blir ett stadium att passera, inte något som vi dagligen behöver genomleva, främjar andligheten övermod snarare än ödmjukhet, självbedrägeri i större grad än självinsikt. Vägen leder oss från korset i stället för att dagligen föra till korset. Så undflyr oss den större friheten: den som består i att bli så fri från sig själv att man varken behöver sola sig i smickret eller skyla sig för föraktet."

Korset är det som gör oss ödmjuka nog att ta emot pingstens Ande...

Utan erfarenhet av korset i våra liv skulle vår tjänst lätt kunna bli högmodig, ett uttryck för egots alla nycker, där det hela tiden gäller att stå mitt i strålkastarljuset.

Men om vi låter sårens sprickor bli öppningar där det gudomliga kan sippra in, blir de så småningom till välsignade, och välsignande, sår. Den som vet vad det är att vara djupt sårad blir delaktig i hela världens smärta, kan känna andras lidande - inifrån, och därigenom komma med tröst som når ner på samma djup hos andra.

Men bara mänsklig tröst räcker inte.

Ju mer Gud får strömma genom såren, desto mer helade kan de bli. Till slut finns kanske bara de glänsande ärren kvar som ett minne av vad som varit.

Det finns också andra slags skador som inte helas utan som tjänar som påminnelse om något. Skador som Gud direkt använder sig av för tjänsten. För Jakob blev höftskadan en ständig påminnelse om brottningen med Gud. För Paulus blev taggen i köttet något liknande. För dig och mig är det kanske något annat. Också helgonen vittnar om många sjukdomar och plågor, om inre och yttre lidanden av alla slag.

Helighet sägs innebära helande - att man blir en hel människa. Men det betyder inte en befrielse från lidanden - ofta är det precis tvärtom - lidandet kan öka i takt med helgelsen. Fast den inre förnyelsen kan innebära att man reagerar på ett annat sätt på lidandet, hanterar det annorlunda.

Ibland finns i kyrkorna ett slags perfektionismens anda. Som om bara de som är utan några som helst brister kan användas av Gud och är kallade till tjänst på olika sätt. Så är det inte.

De som helats av Gud kan vittna om det och användas på underbara sätt för andras helande.

Men också de som kanske aldrig blir helade kan tjäna, och istället vittna om hur Gud särskilt utväljer och använder det svaga och föraktade för att visa på sin härlighet.

Svagheten fullkomnas i Guds kraft när man är medveten om den men ändå låter sig brukas, inte står i vägen.

Det är betydligt bättre att ha insikt om sin ofullkomlighet än att tro sig vara fullkomlig. Gud kan använda en sådan person på ett mycket påtagligt sätt - medan den inbillade fullkomligheten, skenheligheten, försvårar eller t.o.m. omöjliggör tjänst.

Skillnaden är att den ofullkomlige som ödmjukar sig låter Gud vara i fokus, medan den skenbart fullkomlige placerar sig själv i centrum, skymmer Gud, gör sig oåtkomlig såväl för Gud som för sin nästa.

Våra liv är på djupet osynligt förenade med Kristus och med varje annan människa. Därför får vi alla dela något av Kristi liv - såväl mörker som ljus.

Pingsten kompletterar korset på ett underbart vis. När vi får del av Guds Ande blir vi förvandlade. Vi är förstås samma personer som innan, men ändå inte. Anden ger inspiration, leder, helar, visar oss vilka vi innerst inne är. Just genom Anden kan det sårade bli till välsignelse. Om vi låter det ske....

Ur Peter Halldorfs krönika igen:

"Var och en av oss bör därför säga till sig själv: som ditt kors, så kommer din Pingst att bli. Guds väg till Pingsten gick via Golgata. Det är på samma sätt i våra personliga liv i dag. Halten och kraften i vår personliga Pingst sträcker sig endast så långt som vårt personliga Golgata har gjort. Detta är en oföränderlig princip."

Viktigt är att inte stanna upp vid korset och aldrig nå fram till uppståndelsen och pingsten. Minst lika viktigt är att inte glömma korset, som är en del av våra liv här på jorden.

Också Jesu förhärligade händer och fötter förblev genomborrade....

Tomas, som kallas tvivlaren, såg och trodde.

Var inte rädd för korset... Där strömmar Guds härlighet fram.... Lika mycket som genom pingstens andeutgjutelse... Det blir till två livgivande källor i ditt inre, som flyter samman till en, som då du låter den strömma genom dig till andra, bidrar till hela världens helande....

***

Jag får högst oväntade tankar om den eventuella kommuniteten.

Inte en plats för mer eller mindre färdiga helgon, utan för sådana som är på väg, som vill tjäna Gud. Trots allt. En plats för sårade lärjungar. Inte för att slå sig till ro i trasigheten, utan för att helas, helgas allt mer - och tjäna under tiden.

Om de "minsta" på så sätt lär sig att varsamt tvätta varandras fötter så kanske de som är "stora" ser att det är vad de också borde göra...?

Vackert - men så långt ifrån mina egna tankar om en så enkel (och problemfri!) kommunitet som möjligt, en oas dit människor "utifrån" kan komma och vila och hämta andlig näring, bli servade av oss. Tänkte mig inte en kommunitet där många av medlemmarna brottas med egna svårigheter..... Just sådana personer som kloster och kommuniteter i allmänhet brukar visa bort för att det skulle vara för tungt att ha dem där....

Gud, även jag känner tyngden vid blotta tanken - är detta vad Du vill...?

I så fall får Du bära det hela..... Och även sända personer till kommuniteten som blir mänskliga med-bärare.

Read more...

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP