Ett liv utan T
Mitt tangentbord håller långsamt på att ge upp. Bokstäverna är bortnötta på många ställen.
Men jag vet ju att det är ett N på den helt blanka tangenten. Och att det är ett E där det bara finns kvar ett streck i överkanten, med en liten fjutt i sidan, som skiljer den från bortnötta T som istället har en fjutt kvar i mitten. Resterna av R påminner om ett hebreiskt L som tippat omkull. Och av A finns det bara kvar ett litet tak.
Så länge det inte var så mycket värre än så här så gick det att hantera. Men nu har T gett upp. Och då menar jag verkligen gett upp. Tangenten låser sig och fastnar i nere-läge om man inte trycker extremt löst på den. Sen får man ta en sax och peta upp den. Varje gång. Under tiden skriver den av sig självt: tttttttttttttttttttttttttttttttttt tills man får upp den.
Jag funderar på hur det vore med ett liv utan det högfrekventa T som finns med i vart och vartannat ord. Kanske man kunde byta ut det mot någon bokstav man sällan använder. T.ex. X, Y eller Z. Så att det låter så här...
***
Exx liv uxan x, xja, dex går väl alldeles uxmärkx! Dex är bara axx skriva på. Svårare vore dex kanske axx xala uxan x. Särskilx om man skulle säga X varje gång isxällex för x.
Y är kanske läyyare yalmässigy. Hm. Låyer näsyan liye isländsky. Uråldrigy.
Hur vore det med Z? Azz skriva så leder zill många fler sje-ljudsvarianzer. Lize jazzigz språk, som dez svänger om. Lize läspigz också.
Nån som fattar...? ;-)
***
Uppdatering:
Hi hi... Kom på flera timmar efteråt att detta kunde ha skrivits som ett humorinlägg om: "Varför jag blev a-t-ist".
Det var helt och hållet tangentbordets fel...