fredag 2 januari 2009

Andligt deprimerad....?

Fick ett mail där jag ombads tycka till om det följande (citatet nedan).

Tänkte att det kunde vara intressant för fler att fundera över, så jag lägger in det i bloggen.

Själv är jag kluven inför det - kan se både positiva saker med det (uppmaning till fullständig tillit till Gud) och mindre positiva (väldigt stor fara för andlig lättja).

Och själva termen "spiritual depression" har jag faktiskt aldrig hört.

Har dock upplevt själva fenomenet - särskilt när jag under lång tid i början av mitt liv som katolik misströstade rejält om att nånsin kunna bli syndfri. Senare insåg jag att det inte är det helighet handlar om...

En sak har författaren rätt i: att det gäller att ha fokus på Gud.

Men ur detta, menar jag, följer att man av kärlek till Gud VILL göra en del av det författaren menar att man ska strunta i. Han tycks kasta ut barnet med badvattnet...

Vad säger ni om detta?

***

"Reading Martyn Lloyd-Jones' classic Spiritual Depression would be a strong way to start the new year.

The title can be a tad deceiving. It's not merely a book for those with a pronounced sense of spiritual depression. It's a book for all Christians—for the daily spiritual depressions we all face this side of heaven.

Lloyd-Jones ends his second chapter with these challenging and refreshing words:

Would you like to be rid of this spiritual depression? The first thing you have to do is to say farewell now once and forever to your past. Realize that it has been covered and blotted out in Christ. Never look back at your sins again. Say: 'It is finished, it is covered by the Blood of Christ'. That is your first step. Take that and finish with yourself and all this talk about goodness, and look to the Lord Jesus Christ. It is only then that true happiness and joy are possible for you. What you need is not to make resolutions to live a better life, to start fasting and sweating and praying. No! You just begin to say:

I rest my faith on Him alone
Who died for my transgressions to atone."

8 kommentarer:

Carolina El-Haddad 2 januari 2009 13:34  

Hej och god fortsättning!

Det finns en viss sanning i detta som är frigörande från massa regler som kyrkor har satt. och det är relationen till Jesus som är grunden för det kristna livet och för glädje. Men jag tror inte det skulle kunna fungera praktiskt sätt att inte fasta och be/samtala med Gud eller läsa i bibeln, p.g.a. av vår mänskliga natur som inte bara syndar utan har mindre brister som att glömma och sånt som är avgörande för det andliga livets utveckling..och på grund av att vi bli påverkade av det som händer oss eller händer i omvärlden och då blir dessa fasta punkter i livet ett stöd för bl.a. orientering..
Att be ska det inte kännans ett måste, jag tror att bönen kan utvecklas under en lång relation med Jesus till att bli Just en stadig relation, där båda är "alltid överens", och till en mer vital tro som kräver samtal från hjärtat..

Att fasta är den enda vägen ser jag som med bön kan frigöra oss från vissa brister och jag föredrar den ortodoxa formen för fasta än den katolska. Fasta är samma som att "korsfästa" sig själv för att växa med Gud ur från gamla synder. Korset är central i den kristna tron.

Men det jag vill säga är att jag tror att det är jätteviktigt att man känner sig fri från auktoriteter och inte belastad med massa med regler då Jesus kristus genom fasta och lite bön/innerliga samtal kan göra mycket för oss...mer än vad vi tror och anar.. Bibeln är dock också nödvändig att förstå, begrunda och tillämpa..

Sist men inte minst så måste man bygga "ett hus" som håller genom bibeln, fasta och bön och genom att aktivt jobba på sig själv mot att ha mer dygder. Då det kan storma kraftigt under livet på grund av massa med olika skäl så är det viktigt att huset är stadigt och byggd på Jesus ord så att den håller och inte faller. Att det kan blåsa kraftigt i livet är något ofrånkomligt.

Carolina El-Haddad 2 januari 2009 13:36  

För att inte vara deprimerad så måste man begrunda och förstå vad det innebär att Gud blev människa och dog för oss.. eller be Gud förklara en del saker som man inte förstår..

Carolina El-Haddad 2 januari 2009 13:41  

och uppstod så klart.. uppståndelsen och tron på den är jätteviktigt då genom att tro på att man själv tillsammans med Kristus kan verkligen "uppstå" från det gamla jaget, tillståndet eller synderna.. som man blir ny igen.. genom nattvarden för att kunna fortsätta livet med Kristus och tron på hans verk i våra egna liv..

Charlotte Therese 2 januari 2009 14:17  

Carolina,

Detsamma!

Tack för kommentarer...

Det var så som även jag menade.

Funderar vidare...

Johan 2 januari 2009 17:12  

Såsom jag känner Martyn Lloyd-Jones, så menar han inte att det inte är viktigt med exempelvis bön eller fasta. Men jag finner det oerhört uppmuntrande att påminnas vad som är nummer ett. Min första uppgift är att hoppas på Jesus. Hålla fast vid Jesus. Växa Jesus. När det sker, så kommer andra saker falla på plats. Om inte solen får ha sin plats, kommer planeternas orbitor skena iväg. Samma sak i vår tro. Därför finner jag det här citatet av Martyn Lloyd-Jones väldigt uppmuntrande.

Skickar med ett annat citat som kan kasta ljus på samma sak, men kanske från ett annat håll. Det var George Muller från Bristol som sa

"I saw more clearly than ever that the first great and primary business to which I ought to attend every day was to have my soul happy in the Lord. The first thing to be concerned about was not how much I might serve the Lord, or how I might glorify the Lord; but how I might get my soul into a happy state, and how my inner man might be nourished . . . Now what is the food for for the inner-man? Not prayer but, the Word of God."

Så ska vi ge oss själva nyårslöften att göra mer för Gud? Att det kommande året be mer? Fasta mer regelbundet? Kanske. Men låt oss inte glömma bort var allt sådant utgår ifrån, och att vår första uppgift när vi vaknar varje morgon är att sätta vår tro till Jesu nåd.

Charlotte Therese 2 januari 2009 17:26  

Johan,

Välkommen hit!

Jag känner inte alls till författaren sen tidigare, så det var bra att du kompletterade med mer info!

Dock undrar jag varför han ställer saker mot varandra på det där sättet. Kanske det är hans sätt att skriva helt enkelt?

Men det låter ju väldigt dumt att försöka ställa bön och bibelläsning mot varann...

Läser vi ordet utan bön så faller det platt till marken...

Men läser vi det i bön så ger det själen näring.

Vet inte om jag håller med om det här (andra) citatet i övrigt heller.

Det viktigaste tycker jag är att vara i Guds vilja, i Guds närhet.

Och är man det så infinner sig glädjen naturligt.

Problemet här kanske är mest just det där att korta citat inte kan fånga in allt som någon menar.

Ser man saker i sitt sammanhang brukar det bli tydligare.

bokmalin 3 januari 2009 05:15  

Boken är ganska omfattande; det var länge sedan jag läste den. Men den handlar om att fästa blicken på Jesus, verkligen. För varje blick vi kastar på oss själva måste vi kasta minst tjugo blickar på Jesus, tror jag det var Bo Giertz som sade... Min man tycker att Sp. Depr. är en av de bästa böcer han läst.

Charlotte Therese 3 januari 2009 10:38  

Bokmalin,

Som sagt, det är knappast rättvisande att bara läsa ett citat ur en bok och bilda sig en uppfattning om den...

Men citat kan ju ge mersmak eller göra så man förlorar intresset.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP