fredag 23 januari 2009

Bibelblogg - Paulus omvändelse

Hade helt glömt att det är fredag och dags för bibelbloggen... Men bättre sent än aldrig...

På söndag är det så ovanligt att det bara är en läsning innan evangeliet. Och jag skulle ha läst "andra läsningen"...

Texten handlar om Paulus omvändelse - vilket ju passar bra så här under Paulusåret.

Tankar?

Själv funderar jag lite på varför det tycks ske så få mirakel och såna här dramatiska kallelser bland kristna idag.... Eller är det inte så?

***

Apg 9:1-22

Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.

Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?" Han frågade: "Vem är du, herre?" - "Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra."

Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack.

I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Ja, herre." Herren sade: "Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen." - "Herre", svarade Ananias, "jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." Men Herren sade till honom: "Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: "Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande." Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, och när han hade ätit återfick han krafterna.
Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son.

Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?" Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

14 kommentarer:

Ephraim 23 januari 2009 18:00  

Det ar lustigt att du undrar om sadan kallelser idag, och tror att de hander, fast folk ar mer tysta om dem. Folk overlever krasher pa underliga satt, folk drommer om saker som blir sant eller sa. Jag har ocksa hort manga ganger, " Varfor finns det inga stora helgon idagens samhalle, sadana som St. Francis tex.?"

Dessa fragor ar enkelt besvarade...jo darfor att varje generation maste strava mot helighet fran scratch, och eftersom upplysningstiden har satt sina spar sa tror jag i alla fall att manniskor idag generellt satt har svagare tro. Naturvetenskap har ersatt tro, och saleddes sa har inte folk intensiva konverteringar. Med det sagt sa tror jag inte att det ar helt franvarande i varlden, absolut inte, bara mindre vanligt an forut mojligtvis.

En oken fader beratatde en gang en allegori om hur alla maste ga over en flod av eld i deras liv, och de forsta munkarna flog hogt over till andra sidan, pga av deras tro, nu fortiden, och i sluttiden sa slapar de fotterna i elden.

Sa nar det kommer till konversion sa kanske vi generellt ar fattigare spirituellt i denna moderna varld, med all dess frestelser, och bekvamligheter. Samtidigt sa ar det ju samma Ande, sa vi borde ju tas upp i helighet och Guds nad, men samtidigt sa verkar det vara en process, sa aven fast borjan pa vagen ar odmjuk sa betyder inte det att en Kristen kan ga ut med en msall sa att saga.

"Kampa den goda kampen" skrev Paulus. Och med det sa ska jag fortsatta min kamp har och nu...ta vara pa er...bed for mig

Johanna G 23 januari 2009 18:38  

Du har ju själv läst Maria Küchens bok - där kan man ändå tala om en hyfsat nutida, dramatisk omvändelse. Möjligen utan ljus- och ljudeffekter då...

Sen kommer jag och tänka på två gamla böcker som jag lånade och läste under bibelskolan: "Hon kastade slöjan" och "En gurus död" (båda finns idag att köpa på Gospel Media) som handlar om en muslimsk kvinnas resp. en hinduisk mans omvändelser till kristendomen. Som sagt var har de några årtionen på nacken, men nog sker det ganska dramatiska omvändelser ibland än idag skulle jag tro...

Johanna G 23 januari 2009 18:41  

Annars tycker jag Ananias är mest intressant. Omnämns han överhuvudtaget på något annat ställe i Bibeln?

Ephraim 24 januari 2009 05:54  

Aven om han inte omnamns nagon annanstans i Bibeln vad har det for betydelse. Bibeln skrevs av den tidiga Kristna Kyrkan som ett slags kollektivt minne av Jesus och den fralsning som agde rum genom Hans dod och uppstandelse, fast det betyder val inte att Bibeln ar enda kallan for var tro. Vi har ju ocksa vad som generellt den Heliga Traditionen som Bibeln ar del av.


St.Ananias ar hagkommen som en utav de sjuttio. och aminns speciellt den forsta Ocktober. I den Ortodoxa Kyrkan som en Apostel av de sjuttio. Blessings!

Johanna G 24 januari 2009 11:39  

Jag tänkte snarare att hans "obetydelse" kunde illustrera hur vanliga kristna som du och jag - hur små och obetydliga vi än kan känna oss ibland! - faktiskt kan få vara med och påverka historien, genom att våga göra som Ananias och gå dit Gud sänder oss, även när det verkar "ovettigt"...

Charlotte Therese 24 januari 2009 12:21  

Ephraim & Johanna,

Jag läste samtidigt evangeliet för söndagen... Tror det var det som väckte frågan.

Det är texten om de tecken som ska följa dem som tror - att de ska kunna dricka dödligt gift, bota sjuka genom handpåläggning etc.

Visst sker en del sånt. Men minst lika ofta verkar det inte funka. (Helande alltså - inte giftdrickande, vilket jag hoppas inga kristna sysslar med för skojs skull för att se om det stämmer.)

Jag får intrycket att kristenheten har mattats av karismatiskt.

Men det kanske är mest i Europa?

Och i de traditionella kyrkorna här.

Det gör mig hur som helst lite tveksam, och det är inte första gången. Borde vi inte ta vara på mer av det som Gud lovat?

Har vi så liten tro?

Johanna G 24 januari 2009 14:26  

Lustigt att du nämner just det. Ja, detta är mycket av den traditionella kritiken från frikyrkorna och deras grundare mot de traditionella kyrkorna. Det "händer" liksom ingenting där...

Men se bara hur det går för dessa radikala rörelser - antingen blir de anklagade för att vara "sekter" och att allt som händer bara är någon form av "masspsykos", eller så är de själva lika "döda" efter bara några årtionen.

Fast det besvarar ju inte frågan varför det händer så lite och så sällan. Saknar vi de förväntningarna? Eller är Gud bara mer villig att låta mirakel ske på fattigare ställen i världen, där de kristna riskerar livet för att de är öppna med sin bekännelse??

Ephraim 24 januari 2009 16:25  

HAHA det finns faktiskt grupper har i staterna som sysslar med ormar och saker som bevis att man har den Helige Anden. ska Snakehandlers. De har som del utav sina moten nar de talar i tungor och ar i extas att de tar ut skallerormar for att leka med sa att de blir bitna. Lustig grupp ma jag saga. Och ja folk dor efter att de blir bitna.

Karismatiskt liv kommer inte automatiskt...kanske lyser bibeln felaktigt pa hur man far den Heliga Andens gavor. Det verkar som allt hander over en natt...jag tror pa Jesus..bada boom, bada bing ... sa reser jag doda, och helar de sjuka. Fast den spirituella traditionen fran den tidiga kyrkan tills idag visar att pa nagot vis manifestera karismatiska gavor tar mycket tro och ett dedikerat live i Kristus...bon, fasta, goda garningar...ett simpelt monster for att vaxa i Kristus. St. Seraphim of Sarov tex. sade just att fa den Helige Anden ar malet med det kristna livet... men far vi inte den gavan i dopet eller krismeringen kan man raga? Jo forvisso men endast froet vill jag saga.

Nu maste vi vattna detta fro, genom bot/ omvandelse, bon, fasta, och ett evangeliskt liv...dvs vad som nu sags i Bergs Predikan mer eller mindre. Sa om det verkar tort i kyrkorna...sa ar det for att vi inte fastar, ber, omvander oss, och gor goda garningar. Igen atervander jag till denna vackra term theosis som betyder att vi blir som Gud.. eller som Jesus framst eftersom han ar den perfekta manniskan. En process, ett arbete som forvandlar oss...sa darfor maste vi kampa hardare och leva striktare om vi ska se resultat...det hanger med individen.

Charlotte Therese 24 januari 2009 16:35  

Ephraim,

Jag skulle vilja hålla med dig - men det är tyvärr inte så enkelt....

Jag har sett omogna kristna fungera kraftfullt i karismatiska nådegåvor.

Och jag har sett mogna kristna som inte ens verkar vara medvetna om att de finns, än mindre använda sig av dem.

Så det stämmer inte.

Idealet vore ju att inga kunde fungera i nådegåvor förrän de nått en viss mognad (risken är annars att de ställer till med skada genom att de inte använder dem på rätt sätt, och att egot, inte Gud, hamnar i centrum).

Men gåvorna verkar ges lite hipp som happ och inte bara till dem som verkar mest lämpade, efter "lång och trogen tjänst", utan också till verkliga andliga "spädbarn" i tron.

Vad vill Gud säga med det?

Och vad är det som är fel?

Om något är fel.

Har funderat ganska mycket över det här - så vore glad för lite input från olika håll.

Vad tror ni?

Charlotte Therese 24 januari 2009 16:39  

Johanna,

Precis. Har ofta stött på de tankarna.

Så vad är det då?

Och inte är det väl bara i fattiga länder det händer?

Fast jag har hört det argumentet också - men vinklat så att det behövs bäst där, eftersom folk inte har råd med sjukvård. Ingen trosfråga direkt alltså.

Det vi ser omkring oss i Kyrkan på de flesta håll idag tycks inte stämma med bibelns stora fokus på under och tecken.

Det borde väl göra åtminstone protestanter, som inte har så lång tradition att luta sig tillbaka mot, oroliga? ;-)

Johanna G 24 januari 2009 20:42  

Nej, det är långtifrån bara i fattiga länder det händer. Kanske klumpigt formulerat av mig. Jag tänkte själv mer på andra halvan av meningen - att det sker mer mirakler där kristna riskerar livet för tron. Att man i det läget verkligen måste ta ALLT på allvar, där alternativet att vara "bekvämlighetskristen" - ta det på rätt sätt - inte existerar.

Därmed inte påstått att du - eller någon annan här - är "bekvämlighetskristen" (eller att det är något negativt att vara), utan att om man riskerar livet så kanske man helt enkelt tvingas tro på alla typer av mirakler för att man inte har så många andra val. Ens överlevnad hänger på det...

Å andra sidan så tror jag - om jag ska analyser den svenska situationen - att delvis så skapar pingst och trosrörelsens mer "extrema" former och yttringar att många andra samfund och kristna drar åt sig öronen och markerar "såna är inte vi" genom att inte predika om mirakler osv.

Delvis så blir det väl också erfarenheten att när man tillslut börjar fokusera så mycket på miraklerna att man tillslut försöker krysta fram dem själv (istället för att låta Gud bestämma när Han önskar de ska ske), att man just blir en sluten sekt där diverse makabra former av demonutdrivning sker i ett försök att bortförklara varför det kanske inte sker så många mirakler som man skulle vilja...

Charlotte Therese 25 januari 2009 12:42  

Men jag tror på alla slags mirakel...

Så att jag ser så få kan inte ha med brist på tro att göra.

Apropå demonutdrivning - läs bilagan till Dagen häromdan om ni har möjlighet - där finns en artikel om en kvinna som verkligen råkade illa ut när hon hade oturen att hamna i urskillningslösa demonutdrivarklor.

Ephraim 26 januari 2009 00:43  

Meine Schwester(plur.)...(okej min tyska ar valdigt rostig). :) Sa demoner hmmm rysligt amne.

Men jag tror att min poang, om an jag inte kunde framfora den pa ett konstruktivt satt om sa Gud sjalv begarde det, ar att en disciplinerad form av spirituellt arbete leder till en trovardig form av gavor fran Den Helige Anden.

Detta utesluter inte Guds vilja..Gud kan upplysa vem som helst och nar som helst...ta St. paulus pa denna resa...Gud behovde St. Paulus nit, och for att konvertera denna farisee behovdes stora ting. Kom ocksa ihag att St. Paulus omedelbart efter sin konversion inte utfor mirakel. Utan mycket senare om an det....det ar en poang av argumentation.

De flestas konversioner i NT verkar var en omedelbar upplysning, men en lang tragglig vag till helighet.

Nu angaende demoner sa tror jag att detta ar en gava lange franvarande ibland oss eftersom vi inte langre tror pa spoken i denna moderna varld. Demoner har blivit forsjkutet till skrackfilmer liksom Excorsismen av Emily Rose..vilket ar en valdigt teologiskt intressant film. Med detta menar jag att oavsett om moderna manniskor vill acceptera det eller ej sa ar det just som PAulus skriver.. och kyrkan vittnar att vi allihopa ar deltagare av ett spirituellt krig. Och varan olyckliga lott som manniskor ar att vi slass emot andliga vasen...fallna anglar. Lyckligtvis sa har vi Jesus pa var sida. :)

Att vissa manniskor visar stora och imponernade bevis pa andliga gavor utesluter inte min tes.. de ar tydligt undantaget snarare an normen. De allra flesta av oss maste slass, och kampa den goda kampen.. och detta ar inte fysiskt forstas. Snaare den spirituella kampen St. PAulus talar om.. och med min valdigt naiva vetskap av St. Pauls sa tror jag att han kampade ett hart krig hela hans liv utan nagra speceillt anmarkningsvarda gavor...Jag ser garna St. Paulus som en manniska som arbtade mycket av sin tid i ett spirituellt morker, utan nodvandigtvis nagra mirakel. Han var en otrolig predikant.. men deta vet vi betyder inte sa varst mycket fran varan standpunkt i denna diskussion. Manga mannsikor har talets gava. St. Paulus var helig for andra anledningar an empiriska bevis for detta liksom mirakel.

Ma Gud valsigna oss alla och forlat oss vara manga synder! +

Charlotte Therese 26 januari 2009 11:42  

Bruderlein,

Tror du fick tyskan rätt - men även min tyska är lite ringrostig, så det får någon annan avgöra... :-)

Jo, så kan det förstås vara, som du nu skriver...

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP