Påven välkomnar konservativa anglikaner

Ja, idag släpptes den inte helt oväntade nyheten - att det var ditåt det lutade stod klart för den som har känt in den nuvarande Vatikanska vindriktningen en tid...

Nu kan man alltså snart vara katolsk anglikan - inte bara anglokatolik... D.v.s. anglikaner kan behålla sin praxis, men ändå införlivas som hela församlingar i katolska kyrkan.

Tråkigt nog verkar beslutet grundas främst på ett avståndstagande från kvinnliga (och homosexuella) biskopar. Däremot inte från gifta präster, som välkomnas.

***

"The Vatican announced a stunning decision Tuesday to make it easier for Anglicans to convert, reaching out to those who are disaffected by the election of women and gay bishops to join the Catholic Church's conservative ranks.

Pope Benedict XVI approved a new church provision that will allow Anglicans to join the Catholic Church while maintaining many of their distinctive spiritual and liturgical traditions, including having married priests.

Cardinal William Levada, the Vatican's chief doctrinal official, announced the new provision at a new conference.

In the past, such exemptions had only been granted in a few cases in certain countries. The new church provision is designed to allow Anglicans around the world to access a new church entity if they want to convert."

Läs hela artikeln här.

Mer finns att läsa här.

Är inte Vatikanens syn på "ekumenik" i den senare artikeln intressant, förresten?

Read more...

Tuulikki och Tony

Det får bli ett litet inhopp under Stilla bloggveckan...

För jag gläder mig över Tuulikkis utnämning till biskop i Härnösands stift! Grattis till henne och till Svenska kyrkan, som går före i att visa världen att kvinnliga biskopar behövs!

Tuulikki var en av de allra första personer som jag råkade på när jag anlände till stan för 17 år sen (hjälp - vart tog tiden vägen?), då hon höll ett gripande föredrag under en introduktionsdag till teologistudierna...

Noterar lite överraskad den nykonverterade Tonys uppmaning till påven. Kanske mest det som tycks obetydligast i sammanhanget - men det stämmer väl med det intryck jag har fått från många håll på sistone.

"I intervjun sa Blair att han tror att det pågår en "tyst revolution" i det katolska sinnet och antydde att påven är på väg att gå i otakt med sin flock.

- Det finns mängder med positiva saker som Katolska kyrkan gör, och det finns många fantastiska saker som påven står för. Men det jag tycker är intressant är att om du skulle bege dig till en katolsk församling, speciellt en välbesökt sådan, en söndag för att göra en undersökning i församlingen, så skulle du bli överraskad över hur liberala folk är, sa Tony Blair."

Read more...

Saxat ur Signum

Läste två intressanta artiklar i senaste Signum till frukosten för några dar sen (säkert finns det mer som är intressant där, men har inte hunnit längre i läsningen än - särskilt den här artikeln verkar intressant ur ett vetenskapligt/religiöst perspektiv).

Först tog jag del av Klaus Misgelds ledare - om skillnaden mellan makt och auktoritet, och om centralstyrning och lokal styrning.

Spännande särskilt ur ett kyrkligt perspektiv....

De som är prästvigda är inte alltid de som är mest kompetenta att avgöra saker som har t.ex. med finanser eller administration att göra - ändå är det de som har sista ordet. Större insyn och möjlighet till lekfolkets påverkan behövs också vid biskopsval. Ordningsfrågor bör inte heller centralstyras på det sätt som görs idag - större möjlighet till lokala tillämpningar vore önskvärt.

Inte heller bör tryckandet av en psalmbok förhindras i åratal genom att någon som inte är så väl insatt i svenska språket avgör om innehållet i den liturgiska delen är korrekt översatt.... Det är i och för sig bra att man kan finna utvägar ur sådana låsta lägen - som nu genom särtryck av de mest använda psalmerna samt ett antal nya - utan liturgisk del. Den lär visst komma ut i dagarna...ser fram emot det! :-)

Men visst vore det bättre med lite mer katolsk frihet överlag - under Andens ledning...?

Läste också Per Beskows artikel om konsekvenserna av den anglikanska Lambethkonferensen, där det bl.a. kom fram att ärkebiskop Rowan Williams spelar med dubbla kort i fråga om ämbetsvigning av homosexuella, samt samkönade äktenskap (de hetaste frågorna där, vid sidan av frågan om kvinnliga biskopar). Han har en åsikt privat och en annan som ämbetsbärare. Sånt inger inte förtroende. Och man kan fråga sig om det är lämpligt att som ärkebiskop inte stå för sina åsikter i alla lägen. Något annat är väl falsk varudeklaration? Och ett svek gentemot alla riktningar.

Man kan också undra över den stora upprördheten inför införandet av kvinnliga biskopar - i en kyrka där kvinnliga präster numera är comme il faut. Vad är den dramatiska skillnaden? Det föreslås ju inrättas någon form av skyddszon för dem som har svårt för detta - så på vilket sätt är de hotade? Varför vill de fly i klump till katolska kyrkan? Och ska de få göra det - p.g.a. en enda fråga? Som om det vore det viktigaste - eller ens hade med tron att göra? Kan en ordningsfråga få vara kyrkoskiljande?

Har för övrigt ett förslag till Signumredaktionen: inrätta ett forum på er hemsida för samtal kring aktuella artiklar - och lägg gärna ut fler av dem på nätet!

Read more...