Ateism - en icke-tro?
Läser nu i en guidebok till Grekland (det fanns inte tid till att läsa den innan resan) om författaren Kazantzákis som exkommunicerades från den ortodoxa kyrkan och inte fick begravas på en kyrkogård. Det var han som skrev boken som senare filmades - Kristi sista frestelse.
Funderar över citatet på hans gravsten:
"I believe in nothing. I hope for nothing. I am free."
I mina öron låter det så tomt. Och inte alls fritt utan inhägnat av ett icke-trons stängsel - som utestänger större delen av verkligheten.
Undrar hur humanister och ateister (vad är förresten skillnaden?) definierar sitt förhållningssätt. Känner ni igen er i citatet? Eller skulle ni uttrycka det på något annat sätt?
Ateism är ju paradoxalt och märkligt nog en icke-tro på Gud. Men i definitionen finns Gud ändå med... Då måste man först ha definierat den "gud" man inte tror på. Och den som tror/har erfarit Gud skulle förmodligen hålla med om att den definitionen inte har så mycket gemensamt med Gud...
Vad får ni för tankar om detta?