tisdag 31 mars 2009

Den katolska krisen - påvens ledarstil ifrågasatt

Fick en artikel som visar fler aspekter av den nuvarande krisen inom katolska kyrkan. Mest intressant är kanske biskoparnas alltmer uttalade önskan om större samarbete och kollegialitet med påven. Något den dåvarande kardinal Ratzinger själv ska ha varit för innan han blev vald till påve, men nu tycks ha glömt.

Påstridiga biskopars agerande har dock lett till att Vatikanen har fått lov att ändra/ta tillbaka ett par beslut nyligen. Utnämningen av den ultrakonservative österrikiske biskopen t.ex., och exkommuniceringen av den brasilianska 9-åringens mamma.

Intressant är också uppgiften att Vatikanen visste om biskop Williamsons uttalande 48 timmar innan exkommuniceringen av SSPX-biskoparna hävdes.

Enkäten där frågan löd: "Var det rätt av påven att häva exkommuniceringen av SSPX-biskoparna?" och där 124 bloggläsare röstade, är förresten avslutad.

Resultatet blev:

"Nej, verkligen inte!" 48 (38%)
"Ja, absolut!" 52 (41%)
"Vet inte" 24 (19%)

Knapp seger för ja-sidan alltså, i en mycket jämn omröstning.

Själv fyllde jag på "vet inte"-spalten med en röst, ifall ni undrar...


"In spite of a letter to bishops around the world that immediately provoked professions of solidarity, Pope Benedict XVI, it seems to me, is like a solitary monarch in a curia that has lost its bearings.

The storm caused by the remission of the excommunications against four Lefebvrist bishops may appear to have died down but the crisis that exploded following the chain of errors which Pope Benedict sought to explain has not. It has become a pontificate of two halves: before the break and after. The period after has brought to light questions concerning the leadership of Joseph Ratzinger, revealing at the same time a tension between the Church's central government and important bishops from the Northern Hemisphere.

Reading between the lines of the bishops' messages of solidarity to the Pope, there are requests that he change his style of government. The German hierarchy professes itself delighted that the Pope wants to enter "into dialogue with the bishops" (signalling that thus far this has not happened). The French bishops underline the necessity for the Vatican to become accustomed to an exchange that is "rich and substantial", hinting that the relationship between the Pope and the bishops should not consist simply of orders from on high. In Switzerland, the Bishop of Lugano, Pier Giacomo Grampa, expresses the hope that the humble and fraternal style of Benedict XVI's letter should become the style adopted in the day-to-day governance of the Church.

But it is the Austrian bishops who delivered the most strongly worded message. The Church guided by one of his most faithful disciples, Cardinal Christoph Schönborn, reminds the Pope that he is not the only person who is suffering and that pain has also been endured "by many local churches and people outside the Church".


Did it make sense to revoke the excommunications of the four Lefebvrist bishops - without obtaining any statement of faithful adherence to the Second Vatican Council - on the very day that marked the fiftieth anniversary of Pope John XXIII's decision to call the council? Did it make sense to insist on pardoning the Holocaust-denying Bishop Richard Williamson in the very week dedicated to the memory of the Shoah?

Here an important detail should be remembered. The Vatican decree lifting the excommunications was published a full 48 hours after the story was first leaked to the press. Immediately afterwards Bishop Williamson's interview with Swedish television was published in which he insisted that six million Jews did not perish in the Holocaust. There were two days in which Benedict XVI and his aides had ample opportunity to block the publication of the decree and avoid the need for the warnings, explanations and requests to the Society of St Pius X (SSPX) that emanated from the secretary of state only after the catastrophe had happened. The generosity with which the Pope in his letter avoided blaming any of his collaborators - foremost among them Cardinal Castrillón Hoyos, president of the Ecclesia Dei Commission charged with negotiating with the Lefebvrists - does not negate one fact: although he was warned by the world's media of the impending crisis, the Pope did not consider it opportune to call a halt and review the decision.


The Pope's entourage has a maxim: "Do not disturb the driver." But this is not the way to guide a community of 1.2 billion faithful. Pope Benedict's letter expresses a great personal sincerity but also betrays a weakness. To speak of hostility directed against the Pope especially from within Catholic circles raises some serious questions. It suggests that either the Pope considers every criticism to be a personal attack - and this should not be the reaction of a leader who needs to understand the complexity involved in the process of government - or that there exist in the Church many people who are uneasy with the direction being taken by the Pope.


When I interviewed him in November 2004, just a few months before the conclave in which he was elected Pope, the then Cardinal Ratzinger said: "It is increasingly apparent that a worldwide Church, particularly in this present situation, cannot be governed by an absolute monarch ... in time a means will be found to create realistically a profound collaboration between the bishops and the Pope, because only in this way will we be able to respond to the challenges of this world."

Benedict XVI has done nothing to realise this principle.


Truly, beneath the surface of Roman power - as under a volcano - one can hear ominous rumblings."

Läs hela artikeln här.


Präst- och klosterkallelser

Läste just ett meddelande från Påven om detta ämne, inför världsböndagen för kallelser, som kommer att firas den 3:e maj, tredje påsksöndagen.

Här är några utdrag.


"The exhortation of Jesus to His disciples: 'Pray therefore the Lord of the harvest to send out labors into His harvest' has a constant resonance in the Church. Pray! The urgent call of the Lord stresses that prayer for vocations should be continuous and trusting."

"The vocation to the priesthood and to the consecrated life constitutes a special gift of God which becomes part of the great plan of love and salvation that God has for every man and woman and for the whole of humanity."

"In the universal call to holiness, of particular relevance is God's initiative of choosing some to follow His Son Jesus Christ more closely, and to be His privileged ministers and witnesses. ... Responding to the Lord's call and docile to the movement of the Holy Spirit, over the centuries, countless ranks of priests and consecrated persons placed themselves totally at the service of the Gospel in the Church. Let us give thanks to God, because even today He continues to call together workers into His vineyard.

"While it is undoubtedly true that a worrisome shortage of priests is evident in some regions of the world, and that the Church encounters difficulties and obstacles along the way, we are sustained by the unshakeable certitude that the One Who firmly guides her in the pathways of time towards the definitive fulfillment of the Kingdom is He, the Lord, Who freely chooses persons of every culture and of every age and invites them to follow Him according to the mysterious plans of His merciful love."

"Our first duty, therefore, is to keep alive in families and in parishes, in movements and in apostolic associations, in religious communities and in all the sectors of diocesan life this appeal to the divine initiative with unceasing prayer."

"What is asked of those who are called ... is careful listening and prudent discernment, a generous and willing adherence to the divine plan, and a serious study of the reality that is proper to the priestly and religious vocations, so as to be able to respond responsibly and with conviction."

"The awareness of being saved by the love of Christ, which every Mass nourishes in the faithful and especially in priests, cannot but arouse within them a trusting self-abandonment to Christ who gave his life for us. To believe in the Lord and to accept his gift, therefore, leads us to entrust ourselves to Him with thankful hearts, adhering to his plan of salvation. When this does happen, the one who is "called" voluntarily leaves everything and submits himself to the teaching of the divine Master; hence a fruitful dialogue between God and man begins, a mysterious encounter between the love of the Lord who calls and the freedom of man who responds in love, hearing the words of Jesus echoing in his soul, "You did not choose me, but I chose you and appointed you that you should go and bear fruit and that your fruit should abide" (Jn 15:16)."

Hela meddelandet hittar ni via länken överst.

Läs gärna också några tidigare inlägg om ämnet.


måndag 30 mars 2009

Isländska kvinnor räddar ekonomin

Ja, det verkar vara kvinnorna som får lov att vända landet på fötter igen efter bankkrisen - eftersom männen har förlorat förtroendet.

Nedan följer några utdrag ur en mycket läsvärd artikel - läs om möjligt hela. Tänk "kyrkan", och gärna "katolska kyrkan" när du läser den. D.v.s. översätt sammanhangen så får du en mycket spännande framtidsvision serverad...

Artikeln förtäljer även att Sverige hamnar så högt som på tredje plats av 130 länder i världen i en jämförelse ur jämställdhetssynpunkt. Island hamnar först på fjärde plats - Finland är tvåa och Norge leder... (Hm, var är Danmark?)

Norden är i topp alltså! Så var vore väl en naturligare introduktionsplats/testzon t.ex. för kvinnliga katolska präster?


"On Bondadagur, or Husband's Day, the menfolk of Iceland are spoiled by their wives and girlfriends, who serve them with traditional delicacies such as ram's testicles and sheep's head jelly, a recipe for which is handily included in the latest online edition of Iceland Review, alongside the latest bulletins on the economic meltdown.

Icelandic women, however, are more likely to be studying the financial news than the recipes - and more likely to be thinking about how to put right the mess their men have made of the banking system than about cooking them comfort food. The tiny nation, with a population of just over 300,000 people, has been overwhelmed by an economic disaster that is threatening its very survival. But for a generation of fortysomething women, the havoc is translating into an opportunity to step into the positions vacated by the men blamed for the crisis, and to play a leading role in creating a more balanced economy, which, they argue, should incorporate overtly feminine values.

The ruling male elite is scarcely in a position to argue. The krona has collapsed; interest rates and inflation have soared; companies and households which have borrowed in foreign currency are overwhelmed by their debts and unemployment is at record levels. An exodus of young people is feared from the capital only recently held up as a centre of cutting-edge cool. Walking along Laugavegur, touted until a year or so ago as the Bond Street of Reykjavik, the gloom is palpable.


Unlike in the UK, Iceland's women are at the forefront of the clean-up. The crisis led to the downfall of the government and the prime minister's residence - which resembles a slightly over-sized white dormer bungalow - is now occupied by Jóhanna Sigurdardóttir, an elegant 66-year-old lesbian who is the world's first openly gay premier. When she lost a bid to lead her party in the 1990s, she lifted her fist and declared: "My time will come." Her hour has now arrived - and the same is true for a cadre of highly accomplished businesswomen.

Prominent among them are Halla Tómasdóttir and Kristin Petursdóttir, the founders of Audur Capital, who have teamed up with the singer Björk to set up an investment fund to boost the ravaged economy by investing in green technology. Petursdóttir, a former senior banking executive, and Tómasdóttir, the former managing director of the Iceland Chamber of Commerce, decided just before the crunch to set up a firm bringing female values into the mainly male spheres of private equity, wealth management and corporate advice.

Tómasdóttir says: "Our Björk fund is to focus on sustainable growth. Iceland was the first in the world into the crisis, but we could be the first out, and women have a big role to play in that. It goes back to our Viking women. While the men were out there raping and pillaging, the women were running the show at home.

"We have five core feminine values. First, risk awareness: we will not invest in things we don't understand. Second, profit with principles - we like a wider definition so it is not just economic profit, but a positive social and environmental impact. Third, emotional capital. When we invest, we do an emotional due diligence - or check on the company - we look at the people, at whether the corporate culture is an asset or a liability. Fourth, straight talking. We believe the language of finance should be accessible, and not part of the alienating nature of banking culture. Fifth, independence. We would like to see women increasingly financially independent, because with that comes the greatest freedom to be who you want to be, but also unbiased advice."


Not everyone in Iceland has bought into the idea that women will revolutionise capitalism. "Women would like to think it's their turn now, but it won't be - there will be a bit of fuss for a while but men will keep the real power at the top," said a local taxi driver in his sixties. "I'm not giving you my name, though, because my wife speaks English and she would kill me if she read that."

That is not a view that gains much traction with Halla Tómasdóttir. "If the institutions are under the control of a single group - and now it is men - and they all think the same way, we are not going to make positive changes. For the first time in 100 years we have the chance to create a company, a society, a country, and hopefully a world that is more sustainable, more fair for men as well as women. If we are not going to do that now, then when will we?""

Läs hela artikeln här.


SISTA chansen - missa inte!

Absolut SISTA chansen att rekommendera bloggarkatten i Bok-SM - snälla gör det idag:


"Som galen kattägare så måste jag ju bara älska detta!!!"
"Vansinnigt kul, blir gladare för varje sida..."
"...en riktigt kul kattidé!"

Läs mer här.


Uppdatering: Boken hamnade i läsaromröstningen på placering: 227 (av 466). Men den har en liten chans ännu, ifall någon på förlaget tycker att den vore värd ett kontrakt...


lördag 28 mars 2009

Blogginsamlingen - slutspurt!

Skulle vilja uppmärksamma blogginsamlingen, som har pågått sen slutet av förra året - och förlängts fram till påsk i hopp om att då kunna skicka en större summa till min ortodoxe eremitvän.

Nu är det bara två veckor kvar...

Hoppas fler vill bidra med en liten slant! Om många gör det blir det sammanlagt en hel del. För pengar är värda så mycket mer där han bor än här.

Hittills har det kommit in: 1.900 kr. I bloggmarginalen kan ni följa hur det går under slutspurten.

Stort TACK till alla som bidrar!

V.G. maila mig på therese . charlotte (at) gmail . com för kontonummer.


Bibelblogg - vetekornets lag

Veckans text innehåller massor... Har delat upp den i mindre stycken för att underlätta läsningen. Välkomna att ta upp trådar ur texten och börja nysta...


Joh 12:20-33

Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: "Herre, vi vill gärna se Jesus." Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus.

Och Jesus svarade dem: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.

Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.

Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit.

Fader, förhärliga ditt namn." Då hördes en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: "Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull.

Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.


Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.


torsdag 26 mars 2009

Missriktad kritik från Annika Borg

Svarade liksom många andra på Annika Borgs senaste krönika i Kyrkans tidning. Enligt uppgift skulle repliken ha publicerats på nätet idag, men jag hittar den ännu inte.

Här är vad jag skrev.


"Läste under växande förvåning Annika Borgs krönika i Kyrkans tidning (nr. 12/09). Hur kan man framföra så många felaktigheter på så liten yta?

Hon målar upp en extrem nidbild av katolska kyrkan - som hon sedan kritiserar. Och med anledning av denna karikatyr uppmanar hon alla kyrkor och även Sveriges regering att bryta med Rom! Men sannolikt är de flesta av läsarna intelligentare än att de faller för så låga debattknep.

Annika påstår att: "mängden övergrepp, och mängden präster som begår dem, vittnar om att systemet, det teologiska och kyrkliga, finns just för att få tillgång till sex."

Det är minst sagt ett märkligt resonemang. Hon känner uppenbarligen heller inte till att de flesta pedofiler, enligt studier som gjorts, är gifta män som förgriper sig på egna eller släktingars barn. Inte katolska präster. Vilket självfallet inte rättfärdigar att det förekommer övergrepp i kyrkan. Det är ett mycket allvarligt brott oavsett var det sker. Kanske allra värst om det är i den egna familjen - för vart ska barnet då våga vända sig för att få hjälp?

Hon verkar hålla med en psykolog hon refererar till om att: "i en miljö där allt sex är dåligt och synd, så blir övergrepp mot barn bara ytterligare en synd, inte värre än någon annan sexuell handling".

I så fall är det tydligt att hon inte har en aning om katolska kyrkans syn på sex - som något positivt och vackert. Celibatet "för himmelrikets skull" ses som ett likvärdigt alternativ till äktenskapet. Men visst bör det vara valfritt även för katolska präster, liksom det var tidigare i kyrkans historia.

"Allt hänger ihop", skriver hon. "Hiv sprids och mängden gatubarn ökar för att katolska kyrkan är emot preventivmedel."

Nej, Hiv sprids mest av allt för att många inte lever i trogna relationer. Den som väljer att bryta sitt äktenskap bryr sig knappast om kyrkliga preventivmedelsförbud. Mängden gatubarn ökar troligen främst för att fattiga föräldrar inte kan ta hand om dem - och där borde såväl kyrkorna som politikerna i världen arbeta ännu mer intensivt för att motverka de stora sociala klyftorna mellan fattiga och rika.

Till påvar, kardinaler och biskopar säger Annika: "man kan inte vara emot både preventivmedel och abort. Det är emot människan. Det offrar kvinnors hälsa och liv runt-om i världen varje timme. Varför fjärmar ni er från livet?"

Hon missar då att katolsk teologi på allt sätt går ut på att värna om livet. Ibland in absurdum, kan man tycka, som i det tragiska fallet med den 9-åriga flickan. Men att det är ett extremt fall inser nog vem som helst. Och självfallet borde det ha hanterats på ett pastoralt sätt av kyrkan.

Annika bortser märkligt nog från att aborter går ut på att timme efter timme och år efter år offra sammanlagt många tusentals barn runt om i världen. Är inte deras liv något värt bara för att de inte ännu är födda och kan tala för sig? De flesta av dessa aborter (som inte utförs vid fara för moderns liv), skulle enkelt kunna förhindras - genom att fler inser att de faktiskt leker med liv och död. Inte minst i Sverige, där det inte går att skylla på kyrkliga regler eller brist på preventivmedel!

Katolska kyrkan kan givetvis inte uppmuntra till användning av preventivmedel i syfte att bidra till ökad otrohet och tillfälliga förbindelser. Men att tillåta dem inom äktenskapet vore inte ett särskilt stort steg vidare från så kallad "naturlig familjeplanering" som redan rekommenderas av kyrkan.

Annika vänder sig också till alla intellektuella katoliker i vårt land: "varför ropar så få av er, att det får vara nog nu?"

Själv skriver jag så gott som dagligen om sånt som skulle behöva förnyas/förändras inom katolska kyrkan - men jag gör det inifrån, med kunskap om katolsk teologi, som aktiv katolik - och förhoppningsvis framgår det att den ibland skarpa kritiken bottnar i djup kärlek till min kyrka.

Annika, och alla andra som vill se fler perspektiv på företeelser inom katolska kyrkan, och ta del av nyheter som svenska katolska tidningar väljer att inte publicera, är varmt välkomna att besöka min blogg!"

Fler inlägg i ämnet finns här.


onsdag 25 mars 2009

Open letter to the Pope - about Church renewal

The Feast of the Annunciation,
March 25'th, 2009

Dear Brother in Christ, Pope Benedict XVI,

I'm led to write to you again, although I haven't gotten any response yet to my first letter, which I hope you've read as it was most of all meant for you personally. It can be found here if you haven't seen it:


I've followed the recent media turmoil, and would like to comfort you somehow, as I see both your pain and your good intentions. I'll keep you in loving prayers. But still I have to say what I'm inspired to say...

I'm now with you at a distance on your trip to Africa. I hear you speak about the situation of women, mainly in the society, as you've done quite a few times lately. I would also like to talk about women - but turn the focus to women within the Church - and to the need for renewal here. If we are to be listened to by the world - we need to change from within at first. The Church, in regard to women, should be the prophetic and hope-filled sign that the world is yet waiting to see.

The Church body is sadly split at the moment, and I got the image of it as consisting of twin children. One is a conservative boy, looking mainly backwards, and the other is a progressive girl, seeing the future come.

The Church needs both these vast perspectives: history and future, and the radical point where these must meet to keep the balance, is the present moment.

I'm now standing at that sharp point, seeing the Church tip over heavily in one direction.

As it is, only the boy twin is cared for by the Church Mother; it's given love, attention, food and even sweets. While the girl twin is thrown out of the house, left to starve, left alone. Well, not all alone, as God is also with her...

How can the Church ever be healed if this continues?

Both of the twins need to be loved and listened to. What is given to the boy should also be given to the girl.

Like you just said yourself in Africa (very well expressed!):

"I call everyone to an effective awareness of the adverse conditions to which many women have been -- and continue to be -- subjected, paying particular attention to ways in which the behavior and attitudes of men, who at times show a lack of sensitivity and responsibility, may be to blame. This forms no part of God's plan."

May I use another image: the Church is running out of wine at present. And only women can bring its flow back. We keep pointing at what's missing - and we still wait for the answer from the all male hierarchy: the full recognition of our complementary calls from God.

Women and men are called to serve together, not only in the society, but also in the very heart of our Church.

Isn't it quite clear by now that the Church can't be genuinely represented only by "fathers"? Isn't it clear that women are desperately needed in every Church position, to heal what we've lost through a very sad history, so unlike the blossoming beginnings of Christianity, in order to move towards the future?

There's something new in the air these days... As you may have noticed.

And I can imagine that the present situation may feel unfamiliar and even threatening to you. But it's the signs of a new spring time for the Church. You'll only have to let it happen... May I dare to say: it's time to surrender!

The long era is finally over, when the hierarchy could rule over the Church, even through violent means, without being criticized. In our days, media is focused on the Church like never before, and the internet has opened up new ways. Lay Catholics across the world have found wonderful possibilities to connect and share. And we'd like to share our thoughts with you.

What you, or perhaps mainly some of those around you, seem to wish for and ask for: obedience and conformity to certain thinking patterns, is actually what causes most of the problems in the Church. It shapes a kind of blind loyalty that keeps people at a spiritual baby level. But that's not inspired by God...

It's supposed to be like this among us:

"Jesus called them together and said, "You know that the rulers of the Gentiles lord it over them, and their high officials exercise authority over them. Not so with you. Instead, whoever wants to become great among you must be your servant, and whoever wants to be first must be your slave". (Matthew 20:21-25)

Why is there then such a power abuse even among Church leaders of today? The lay people know, some of us by tough personal experiences, that the hierarchy isn't infallible. But don't worry. It's by recognizing that they're fallible, vulnerable - and thus lovable - that the Church leaders will be able to humbly serve and gain our trust again.

Yes - to serve is all about trust, not demanding obedience. And trust needs to be earned.

I'll trust a Church which fully receives also the women that God calls to serve.

I'll trust a Church where everyone is welcome, and no one is shut out from God's table.

I'll trust a Church that doesn't excommunicate - but communicates with its critics, as change has to come from within.

Only those who listen to God more than to human beings can bring about change in the Church. Only those will be free enough. And that freedom isn't a threat to the institution - it's what will bring new life to dead bones. Again - you only need to let it happen... God will take care of it and guide the Church through what each person, women and men alike, is inspired to by the Holy Spirit - in prayer and discernment.

What we need to see, and are all to be, is a Church on her knees. Carefully listening to God. And among many other things, I think God wants to deliver this message today:

"I wish to blow spring air over the Church, but you close the windows, and lock the doors. Where may I enter? I'll blow fresh air through all the tiny slots where I am received. You'll be surprised as it's exactly those that you've tried to tighten. But I kept them open. And the stones that don't let the light through will be moved."

Our Church is as if covered with ice today, and it needs many warm spring sunbeams to start melting.

Let's be those sunbeams!

Love in Christ,
Charlotte Thérèse

P.S. I wrote this letter a few days before this Feast day - but wanted to send it today, wrapped in prayers.

A few hours after writing it, I read about your meeting with the youth in Angola. God's powerful presence there was felt all the way to Sweden...!

These words of yours made me rejoice: "God changes us; he makes us new! This is what he has promised: ‘Behold, I make all things new.’ It is true!"

Amen!! May the Holy Spirit keep renewing us all, and our beloved Church, from within!


tisdag 24 mars 2009

Ännu ett fall från Brasilien: gravid 13-åring

Det är så orden tryter igen... Vad är det för fel på den här världen? Denna flicka lär dock gå säker åtminstone för katolska exkommuniceringar - hon vill föda barnet. Som hennes egen far är pappa till.


"Officials in the Brazilian state of Bahia have extended protection to a 13 year-old girl—four months pregnant after being raped by her father—and to her unborn child, thus preventing a tragic ending to a story similar to that of a 9 year-old girl in Recife who was pregnant with twins and recently forced to undergo an abortion.

According to the newspaper Folha de Sao Paulo, the girl and her guardian appealed to government officials to help defend the life of the baby. The father of the girl was arrested, and since her mother had died and no other family member was willing to take her in, she was allowed to express her own will.

“The greatest right of the child is the right to life,” said Lindidalva Santana, an attorney who is representing the girl. Bruno Texeira of the attorney general’s office of Bahia said an abortion would only be allowed if the girl’s life were at risk.

Paulo Leao of the Catholic Union of Lawyers of Rio de Janeiro praised the decision of the girl, who officials said had been abused for years by her father."

Läs hela artikeln här.


Läste samtidigt en ganska sanslös kommentar från de präster som var pastoralt ansvariga för den 9-åriga flickan. De tycker uppenbarligen, efter att ha lovordat den kärlek kyrkan visat flickan redan från början, och genom att vela rädda tvillingarna, att exkommuniceringen av mamman och läkarna var riktig.

"“We are convinced that the disclosure of this therapeutic penalty, the excommunication, will do much good to many Catholics, making them avoid this grievous sin,” the priests emphasized in their letter. “The silence of the Church would be very prejudicial,” since it could “be interpreted as collusion or complicity,” they added."

Läs hela artikeln här.


Välkommen, Signum!

Ja, det måste man ju passa på att säga, nu när Signum äntligen har fått en "riktig" blogg och ger sig in bland oss andra här i den myllrande bloggosfären!

Och inget passar väl bättre som hälsning härifrån än en rejäl katt-olsk välkomstbukett!?


måndag 23 mars 2009

Förnyad Påve förväntas

Har, som ni som kikat på dagens twitterflöde vet, skrivit ett brev till Påven idag.

Kommer att skicka det imorgon, eller kanske symboliskt på onsdag, Marie bebådelsedag.

Men jag har redan delvis fått ett slags svar på det jag inspirerades att skriva - om förnyelse, genom en artikel jag fick nu.

Och viktigare och större än så - jag tror vi kommer att få se en föryngrad/förnyad Påve komma hem från Afrika. För det är tydligt att den helige Ande rör starkt vid honom just nu. Känner av det ända till Sverige - wow! :-)

Låt oss alla be för honom - och med honom!

Helige Ande - far igenom hela Kyrkan...! Förnya, befria, uppväck... Fyll oss alla!!!


"The Holy Father seemed to draw energy from the youthful crowd, declaring "Meeting young people is good for everyone!" as he began his address.

"You may have your share of difficulties," the Pope said, "but you are filled with great hope, great enthusiasm and a great desire to make a new beginning. My young friends, you hold within yourselves the power to shape the future.

But the Pontiff was careful not to point them to their own abilities as the source of change. "I encourage you to look to that future through the eyes of the Apostle John," who wrote in Revelation, "I saw a new Heaven and a new earth… and I saw the holy city, the new Jerusalem, coming down out of Heaven, from God, prepared as a bride adorned for her husband; and I heard a loud voice from the throne saying, ‘Behold the dwelling of God is with men.’"

"Yes, my friends! God makes all the difference… and more! God changes us; he makes us new! This is what he has promised: ‘Behold, I make all things new.’ It is true!" Pope Benedict exclaimed.


"There is no doubt about it: life is worthwhile only if you take courage and are ready for adventure, if you trust in the Lord who will never abandon you."

The Pope closed his speech by calling on the young people of Angola to "unleash the power of the Holy Spirit within you, the power from on high! … This is the life worthy of being lived, and I commend it to you from my heart.

May God bless the young people of Angola!"

Läs artikeln här.


Kvinnor, män och religion

Läste om en intressant undersökning.

Nedan är ett utdrag (det står även om andra samfund i artikeln - ta gärna en titt på det).

Håller inte med om allt, men det vet ni ju redan. En bibeltolkning som kommer till i efterhand, enbart i syfte att utestänga halva mänskligheten från möjligheten att kallas av Gud till tjänst, kan inte vara korrekt. Den är inte ens logisk. En apostel på Jesu tid är inte detsamma som en präst idag. Det finns knappt några likheter kvar. Så om det är ursprunget man vill åt och föra vidare så får man allt tänka om. Man måste också kunna skilja mellan oviktiga detaljer och väsentliga sådana i tillämpningen av bibeltexter...


"Most striking among the findings are that women are far more apt to believe with absolute certainty in a God or universal spirit, as well as to believe that this supreme being is a personal one. More American women than men are affiliated with a religion. Two-thirds of women say religion is a very important factor in their lives, as opposed to roughly half of men — percentages that are about the same for those who say they pray on a daily basis. Forty-four percent of women attend weekly religious services, as opposed to just a third of men.

One would think that these facts would translate into women's rise to positions of spiritual leadership — surely the mark of genuine equality — in the various denominations. Alas, as a glance at some of the largest organized religious groups in the country shows, the picture is at best mixed when it comes to women's ability to break that stained-glass ceiling.

The United States is a predominantly Christian nation. The Roman Catholic Church, whose more than 66 million members make it the largest U.S. Christian church, remains adamantly opposed to the ordination of women to the priesthood — so adamantly, indeed, that in May of last year, the Vatican decreed the automatic excommunication of any person involved in the ordination of a woman to the priesthood, in addition to the woman herself.

The church's logic is biblically rooted. As Pope John Paul II pronounced in 1994, and Pope Benedict XVI reaffirmed in 2006, women cannot become priests because the original apostles were male. In other words, had Christ intended to admit women to the apostolic succession, he'd have done so. Mary Magdalene fans, eat your hearts out. Nonetheless, Catholic women have made substantial gains at the parish level, and the Women's Ordination Conference continues to work toward change in church policy on ordination."


söndag 22 mars 2009

Påven och kondomstormen

Har ännu inte hunnit blogga om de uttalanden påven nyligen gjorde i Afrika (som tydligen lett till en mediastorm på över 4.000 artiklar).

Skrev istället ett debattinlägg till Kyrkans tidning, som replik till en hårresande krönika nu i veckan, där Annika Borg uppmanar alla kyrkor och även Sveriges regering att bryta förbindelserna med Vatikanen tills de "bättrar sig"! (Kommer sannolikt att publiceras i bloggen senare.)

För övrigt pågår diverse olustiga kampanjer mot påven på Facebook p.g.a. hans uttalande (samt det sorgliga fallet med den 9-åriga flickan, där det ju inte var han utan en biskop som gjorde bort sig rejält). Tyvärr måste man gå med i grupperna för att kunna kommentera - och jag har ingen lust att visa mitt stöd för dem ens en sekund. Om någon vill ta en titt så heter den svenska gruppen: "Rött kort Vatikanen" och den internationella gruppen kallas: "Papa don't preach", båda har initierats av Birgitta Ohlsson, (FP).

Uppdatering om det sistnämnda: kom på att det ju går att maila och bjuda in till samtal om ämnet här - sagt och gjort!

Hittade nu en artikel där en Harvardforskare bekräftar påvens teorier i kondomfrågan - vilket även överensstämmer med kontentan av det jag skrev i debattinlägget.


"Benedict XVI’s Tuesday comments on condoms were made as part of his explanation of the Church’s two prong approach to fighting AIDS. At one point in his response the Pontiff stressed that AIDS cannot be overcome by advertising slogans and distributing condoms and argued that they “worsen the problem.” The media responded with an avalanche of over 4,000 articles on the subject, calling Benedict a “threat to public health,” and saying that the Catholic Church should “enter the 21st century.”

Senior Harvard Research Scientist for AIDS Prevention, Dr. Edward Green, who is the author of five books, including “Rethinking AIDS Prevention: Learning from Successes in Developing Countries” discussed his support for Pope Benedict XVI’s comments with CNA.


“[Risk compensation] is the idea that if somebody is using a certain technology to reduce risk, a phenomenon actually occurs where people are willing to take on greater risk.” The idea can be related to someone that puts on sun block and is willing to stay out in the sun longer because they have added protection. In this case, however, the greater risk is sexual. Because people are willing take on more risk, they may “disproportionally erase” the benefits of condom use, Green said.

Another factor that contributes to ineffective condom use in Africa, is the phenomenon where condoms may be effective on an “individual level,” but not on a “population level.” Green’s research found that “condoms have been effective” in HIV concentrated areas where high risk activities are already being conducted, such as brothels in countries like Thailand.

Claiming to be a liberal himself, Green asserts that promoting Western “liberal ideology” where, “most Africans are conservative when it comes to sexual behavior,” is quite offensive to them. Citing his new book, “Indigenous Theories and Contagious Disease,” Green described Africans as “very religious by global standards” who are offended by “trucks going around where people are dancing to ‘Rock ‘n’ Roll’, tossing out condoms to teenagers and the children of the village.”

Green also noted that there is an ideology called “harm reduction” that is being pushed by many organizations trying to prevent AIDS. The ideology believes that “you can’t change the underlying behavior, that you can’t get people to be faithful, especially Africans,” the HIV specialist explained.

One country, Uganda, recognized these issues and said, “Listen, if you have multiple sex partners, you are going to get AIDS.” What worked in Uganda, a country that has seen a decline by as much as 2/3 in AIDS infections, was that officials realized that even aside from religious and cultural reasons, “no one likes condoms.” Instead of waiting for “American and European advisors to arrive,” Ugandan officials reacted and developed a program that fit their culture; their main message being “stick to one partner or love faithfully.”"

Läs hela artikeln här.

Här finns påvens uttalande.

Läs mer här, här och här.


Allmän uppdatering:

Vattenglaset som de katolska stormarna pågår i tycks bara bli större. Hade tänkt skriva om detta redan förra veckan - men glömde det. Läs även kommentarerna.


Annika Spalde gästbloggar om en avrustningsaktion

Natten till idag gick jag, Martin Smedjeback och Pelle Strindlund in på Saabs område i Linköping. Avsikten var att hamra på ett eller flera Jas-plan som tillverkas där, för att påbörja avrustningen av det. På detta sätt ville vi förhindra exporten av plan till Sydafrika, där biskop Tutu och andra arbetar för att riva upp Jas-affären, och till Thailand, där militären planerar att använda planen i landets väpnade konflikt. Inne i flyghangaren greps vi av polis.

Vad har lett mig fram till ett deltagande i en aktion som kan ge mig fängelsestraff och ett stort skadestånd?

Sverige har haft rykte om sig att vara ett neutralt land som verkar för fred och mänskliga rättigheter. Vårt medlemskap i EU, som rör sig mer och mer mot att bli en militärallians, har väl något förändrat denna bild. Men det är något annat som ofta chockar utlänningar och som färgar deras bild av Sverige när de hör talas om den: vår export av vapen till länder över hela världen. Sedan år 2001 har exporten fyrdubblats. Vi säljer vapen och annan krigsmateriel till över sextio länder. Några av dessa länder är diktaturer, som Bahrain och Förenade Arabemiraten. Några leds av regimer som grovt kränker mänskliga rättigheter, som Tunisien och Saudiarabien. Andra är involverade i krig, som USA och Storbritannien.

För oss som växt upp i Sverige är det här med vapen och krig något tämligen abstrakt. Vi är privilegierade som kan leva med en distans till de liv- eller död-val som människor i krigszoner hela tiden ställs inför. Vi kan resonera kring dessa frågor, de kräver inte akuta svar eller ingripanden – så känns det i alla fall. Vi lever med en föreställning om att positiv social förändring kan ske utan att det behöver innebära lidande, obehag eller konflikt. Innanför dessa våra privilegiers ramar, och endast inom dem, blir det rimligt att tänka att lobbying och insändarskrivande är en bra och tillräcklig respons på krig och på vårt lands bidrag till våldet.

Jag tror att detta att vara kristen bland annat handlar om att avsäga sig privilegier. Det handlar om verklig solidaritet med förtryckta och lidande människor, något som Jesus visade genom sitt liv. Kanske betyder det, i fallet med vapen som säljs till krig och till instabila regioner, att öppna sig för den moraliska insikten att detta är något angeläget, något brådskande. Min tro manar mig till handling. Jesusefterföljelse kan innebära risker.

En vän till mig, Joel Kilgour från Minnesota, USA, deltog för ett par år sedan i en fredsvandring som vi inom Kristna fredsrörelsen hade arrangerat, från Örebro till Bofors i Karlskoga. En kväll, då vi kommit fram till den stuga där vi skulle övernatta, höll Joel en reflektion som jag har tänkt på många gånger sedan dess.

"Det finns en bred vit linje målad tvärsöver ingången till Fort Benning, en stor amerikansk militärbas i delstaten Georgia. Varje år samlas tusentals människor för att protestera mot att USA här tränar soldater från Central- och Sydamerika. Tiotusentals latinamerikanska soldater har stridstränats på basen. De som har utexaminerats har blivit några av de allra värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter och har kopplats till massakrer på ursprungsbefolkningen i byar, våldtäkter och tortyr, mord av fackföreningsledare och våldsamma kupper mot demokratiskt valda regeringar. Under de årliga protesterna mot denna tortyrträningsakademi samlas de flesta utanför basen. Den linje som målats över vägen är en tydlig signal från USAs militär: det finns gränser för vår tolerans av er protest. Aktivister som korsar linjen på vägen åtalas och många får en fängelsedom på sex månader. Trots detta så går varje år många människor över linjen.

För de fattiga i Latinamerika så finner ’linjen’ dem. Dagligen måste de bestämma sig för om de skall följa sina samveten och utstå hårda konsekvenser. I USA, som är källan till så mycket av detta våld, måste de privilegierade aktivt söka upp denna linje. Vi behöver pressa gränserna för ’anständigheten’, sätta våra kroppar i vägen och säga NEJ till tortyr i våra namn. En svagare reaktion skulle betyda att vi misslyckats med att se det fruktansvärda lidande som drabbar människor.”

Joel bad oss att fundera över vilka linjer som vårt samhälle drar upp; ett samhälle som får fördelar av globala konflikter och tjänar på exploateringen av de fattiga. Vilka är de linjer som vi behöver söka upp?

”Det är inte nog för oss att vänta på att linjerna skall finna oss vid vår ytterdörr. Vi behöver aktivt ta tag i dem – lägga undan anständighet och snällhet, för att istället konfrontera och stoppa vapenhandel, globala orättvisor och ekologisk förstörelse.”

Att lokalisera ett vapenföretag, ta sig in där och påbörja avrustningen av ett vapen avsett för export – det är för mig ett sätt att ta min kristna kallelse på allvar, i solidaritet med nutida och framtida offer för svenska vapen. Jag kan leva ett helt liv i Sverige utan att någonsin behöva befatta mig med vår försäljning av vapen. Denna orättvisa kommer inte att söka upp mig. Jag måste söka upp den.

Annika Spalde


lördag 21 mars 2009



Bibelblogg - frälsta av nåd

Här kommer veckans text... (Funderar på att gå över till bibelblogg på lördagar - då det kanske finns mer tid för fler att tänka över texterna?)



Ef 2:4-10

Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus - av nåd är ni frälsta - och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.

Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.


Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.


fredag 20 mars 2009

Johannes Paulus II saligförklaras

Beslutet om förre påvens saligförklaring är enligt polska media nu fattat. Den förväntas ske den 2 april 2010, fem år efter påvens död.

Det råkar vara min dopdag, för övrigt... ;-)

Läs mer här.

Hittade denna intressanta bild tagen av Gregorz Lukasik i Polen på andra årsdagen efter påvens död.

Kanske var det en hälsning i eld...?


torsdag 19 mars 2009

Katolsk församlingsassistent - och feminist - avskedad...

Fick ytterligare ett tragiskt exempel som visar att inte heller lekfolket går säkert för neo-inkvisitionen. Om de är kyrkligt anställda vill säga. Inte ens över 30 års tjänst är värt något. Och ingen rätt har de uppenbarligen att försvara sig. Det är kadaverlydnad som gäller.


"According to the release, the investigation shifted to a thesis Kolpack had written for her master of divinity degree that was granted from St. Francis seminary.

The thesis, written in 2003, evidently stirred little or no interest from church leaders until lately. Kolpack's main theme is on inclusiveness, and what she sees as a patriarchal tone in the church's liturgy, with an implicit exclusion of women from key roles, such as the priesthood.


The statement went on to say that church personnel "must uphold the faith and morals of the church" ... through what they publicly teach and claim to believe, what they associate themselves with, and by their actions."

Kolpack said that when she met with her bishop she was given no opportunity to defend herself, nor did she have a chance to face or respond to those who had accused her.

When she met with Morlino, he stated that her views on the teachings of Jesus were "off base," according to Kolpack. She also said he informed her that he had not read her thesis in its entirety, only "bits and pieces."

She said that during the meeting he asked her to denounce the thesis, make a profession of faith, and take an oath of loyalty in order to remain as a pastoral associate at the parish.

She said she could not refute the thesis in good conscience, that to dos [sic!] so would risk her reputation as a scholar and academician.

After Bishop Morlino's announcement, I was given no opportunity to discuss any points in my thesis with which we disagreed, nor any of the original accusations made against me," said Kolpack. "In fact, within 10 minutes from the beginning of our meeting, I was fired."


After communion at Sunday's Mass, Kortendick spoke briefly to the congregation and then allowed Kolpack to speak. Within minutes many were in tears. Some gathered in a prayer huddle to offer their prayers and blessings. She had served the community for over thirty years.

"Parishioners are very devastated,” she told NCR. “Sunday was a very bad time. I had people coming up to me after mass crying, hugging, and expressing concern. The big question is, ‘why was I fired?’ Unfortunately, I can't answer it. People are going to think that if a bishop fires me, then it must be major. But I don't even know why I got fired. I can't tell parishioners why I got fired."

Stephanie King Norton, a parishioner for 42 years, echoed the sentiments of many when she said she was “shocked” by the dismissal.

"Ruth played more than just a role there. She was the foundation of all activity at St. Thomas. Ruth even told me she wanted to retire in about five years, but in reviewing her responsibilities, it became clear that they could never find someone that would take on as much responsibility that Ruth has. I don't know anyone at St. Thomas who would say that Ruth isn't the foundation, even if they don't always agree with her.

"She's been through four priests, and we always knew she would be there. She's the heart and soul behind everything that goes on. Our priest is only 40 percent, so she was responsible for sacramental work as well. People converted and were brought back to the Catholic faith were crying because their friend was dismissed. Five- and six-year-olds were crying because they lost their teacher."


Kolpack wrote a letter to Morlino in which she wrote, “My ministry is my life's work,” concluding by asking him to reconsider her dismissal."

Läs hela artikeln här.

Än mer intressant: så här skriver hon själv till församlingen.

Det är bara det att biskopen tycks vara det egentliga problemet!



Den lokala församlingen ställer sig bakom Ruth - så sista ordet är inte sagt. Följ händelserna på en specialblogg som skapats för attt stödja henne.


Genuin religion

Påven är för tillfället i Afrika, där han idag träffade muslimska ledare. Han pekade på likheterna mellan islam och kristen (katolsk) tro - särskilt då det gäller synen på förhållandet mellan tro och förnuft - att det inte finns någon konflikt mellan dessa.

Bl.a. talar han om genuin religion på ett sätt som får en att häpna. Jag håller med om det han säger. Men hur är det möjligt att detta inte praktiseras i högre grad just i katolska kyrkan? För är inte exkommuniceringar utryck för ett slags andligt våld? Och var finns respekten för oliktänkandet och insikten att Gud kanske leder kyrkan vidare just genom det?

"Genuine religion," the Pope stated, "widens the horizon of human understanding and stands at the base of any authentically human culture. It rejects all forms of violence and totalitarianism: not only on principles of faith, but also of right reason. Indeed, religion and reason mutually reinforce one another since religion is purified and structured by reason, and reason's full potential is unleashed by revelation and faith."

Läs hela artikeln här.


Humorstafetten förs vidare

Blogghumorstafetten (via länken hittar ni mer info) går nu in i ett nytt intensivskede. Ett gäng pinnar kastas åter ut i mycket olika bloggriktningar. Hoppas ni alla deltar så stafetten blir just så bred som den är tänkt att vara!

Fina priser väntar de bästa bidragen - och detta att bli utvald att skriva - se det som en ära!

Ni som fick tidigare pinnar men ännu inte har skrivit - det är inte för sent än - hör av er!

Hit går de nya pinnarna:

Rymdhunden Lajka - Att humorfasta - boring is the new fun
Bitte - Den vidunderligt stora och läskiga ekumeniska faran
Karin - Humorstafetten
Kyrksyster - Liturgiska finesser
Patrik - Svenska kyrkan nedlagd imorse
Papa Dan


Rymdhunden Lajkas pinne gick till:
Jenny - Alltså förlåt (varefter hunden Dagny förmodligen gjorde slut på den)

Bittes pinne gick till:
Teija - Mitt inlägg i humorstafetten

Teijas pinne gick till:
Leif - http://edsbyleffe.blogspot.com/

Kyrksysters pinne gick till:
Anna - http://blogg.aftonbladet.se/13177/


onsdag 18 mars 2009

Senaste prästmodet!

Trenden förutspås inom kort allt mer röra sig mot en tillbakagång till klassiska och strama prästlinjer. Svarta konturer, skräddarsytt, dyra tyger (ingen polyester). Stilig lång kaftan ska det vara, eller åtminstone skjortan instoppad i byxorna. Prästskjortan.

En större mängd (synliga) prästkragar förväntas nämligen också slå ut i blom lagom till försommaren.

Närmare bestämt i juni, då påven deklarerar "prästens år" för att försöka få bukt bl.a. med den allt slappare prästklädseln och oskicket att smyga omkring inkognito i världen. Kommer naturligtvis att rapportera om annat viktigt som sker under präståret.

Tyckte att nyheten var lite lustig...


Vatikankongress om kvinnor/mänskliga rättigheter

Vatikanherrarna tycks dock vara och förbli (?) blinda för behovet av en sådan förnyelse inomkyrkligt.

Hur kan kvinnor förändra världen så länge kyrkan fortsätter att diskriminera dem? Budskapet blir inte trovärdigt.


"The Pontifical Council for Justice and Peace is promoting an international conference calling women to give witness to a love for life, especially in the area of human rights.

This congress, the first of its kind, will be held Friday and Saturday in the Vatican and will focus on "Life, Family, Development: The Role of Women in the Promotion of Human Rights."

Along with the council, which will host the conference, the initiative is being promoted by the World Women's Alliance for Life and Family and the World Union of Catholic Women's Organizations.

In a note to ZENIT, the organizers recalled Pope John Paul II's words in the encyclical "Evangelium Vitae": "In the cultural change in favor of life women occupy a singular and perhaps determinant place of thought and action.

"They must be the promoters of a new feminism that, without falling into the temptation of copying macho models, is able to recognize and express the true feminine genius in all the manifestations of civil coexistence, working to overcome all forms of discrimination, violence and exploitation."


The objective of this network of women "allied for life" from 50 countries worldwide is the promotion of the "feminine genius" in every realm of social organization.


Cardinal Renato Raffaele Martino, president of the pontifical council, said that "never so much as now the hour has come for women to respond fully to their vocation to witness love for life in every realm of society and in all parts of the world."

"At a time of profound transformations, women, illumined by the evangelical spirit, can do much to help humanity," he added.

Tarzia noted that the present period of crisis "is the time for a new feminism."

She continued, 'It is the time of a genuine cultural revolution, to fully appreciate the specifically 'feminine' ways of thought and action in every realm of civil life, for the good of the collectivity and in favor of life, peace, economic development in the respect and defense of human rights.'"

Läs hela artikeln här.


tisdag 17 mars 2009

Hur tänker konservativa katolska tonåringar?

Jo så här tänker åtminstone en del av dem (enbart pojkar). De gillar detta att prästen firar mässan mot öster - ad orientem - vänd bort från församlingen. Och att han bär biretta. Och instruerar dem om allt.


Six high school boys stayed after Thursday's daily Mass at St Joseph's Catholic School:

"Father, why didn't you celebrate Mass facing East today?"

"I'm doing so on two days of the week, and on the other two the usual way. Do you like the Mass when I celebrate facing East?"



"It feels more holy. It's older right? But you're not really facing East here."

"There's something called 'liturgical East.' It's when the priest faces what used to be the East 'cause all the churches were built to face the rising sun, which was a symbol of the resurrection and also because Jesus would return to Jerusalem, which was in the East."

"Like Muslims facing Mecca."

"Sort of, but I'm not going to start wearing a turban"

"You could wear your biretta more often."

"Shall I?"

"I like Mass when you face East because it feels like you are offering the Mass for us more."

"I just like stuff that's more traditional."

"I think it feels more, well, manly. Do you know what I mean. Is that dumb?"

"That's interesting. No, I don't think it's dumb, but I have to think about why it might be true."

"I think it's good because I was thinking more about God and not you, and when you elevated the host it was like Jesus floating there. It was more mysterious. It was cool."

"Would you like me to continue saying Mass facing with you to the Lord?"

"Yes please."

"You don't feel slighted because I have turned my back to you? You sure I haven't hurt your feelings?"

Laughter all around. "You're not that good looking anyway Father."

"OK, why don't you all go to lunch now?"

Läs mer här (där hittar ni en dikt som säger en hel del), och här.


måndag 16 mars 2009

Hermanns hemgrupp

Så heter en kul liten seriebok...

Den handlar om en hemgrupp/bönegrupp. Och den som har varit med i en eller flera sådana kommer garanterat att le igenkännande. Språket har ett omisskännligt frikyrkligt drag (om än parodiskt så). Översättningen från tyska är lyckad - det kan inte ha varit helt lätt att få till det!

Själv skulle jag efter flera års deltagande i såväl ett par ekumeniska som en katolsk karismatisk bönegrupp kunna teckna några kompletterande hysteriskt roliga kapitel - för verkligheten överträffar som bekant nästan alltid dikten. Men jag tror jag avstår - av hänsyn till samtliga inblandade... ;-)

Bland de roligaste avsnitten i boken är en scen som märkligt nog påminner om en verklig händelse som jag läste om nu i veckan. Om hur en hotfull situation avleddes med hjälp av spontan psalmsång.

Mitt favoritstycke följer alldeles efter detta. Om en törnbuske från Sinai... Som plötsligt börjar brinna... Där hade det varit kul om tecknaren hade vågat låta Gud skratta, som jag först trodde... Det hade varit ett lyft för den kristna humorn, som fortfarande känns lite insopad i en vrå. Som om man inte riktigt får skämta om religion.

En hamster vid namn Halldorf figurerar också i boken, i en liten men viktig roll...

Det är egentligen bara en sak jag är "kritisk" till. Och det är att läsningen tar slut alldeles för snabbt. För boken är en riktig bladvändare. Spännande och rolig på samma gång. Genom enkla men effektiva medel uppnår tecknaren ett filmiskt scenario - bilderna blir rörliga. Man vill se mer!

Och jag håller inte med en av de på baksidan citerade recensenterna om att detta kanske skulle vara den mest onödiga boken om cellgrupper. Tvärtom - den kan ge djupa insikter i klassisk bönegruppspsykologi på ett fåtal sidor!

Men först och främst är detta en trevlig bok att förgylla t.ex. humorfastetiden med! Ett måste för alla hemgrupper!

(Ni hitttar den på Kjellbergs förlag.)


söndag 15 mars 2009

Vår på G

Ja, nu måste det väl äntligen vara så?

Sol. Bara det.

Och ur rabatterna tittar de första lökväxternas blad fram. Ansenligt långt uppväxta. 

Tog en söndagspromenad i naturreservatet efter mässan - det blir tyvärr alltför sällan av annat än just på söndagar. Men det är alltid lika fint.

Halkslasket, vari skorna gled åt alla håll, glittrade i solen. Hästarna stod alla vända mot mig i hagarna, undrar om de inte smålog lite roat åt försöken att ta sig fram i halkigheten, uppenbarligen njöt de åtminstone av värmen. Särskilt en ny häst där är alldeles urtida vacker. Stor och kraftig med ett vilt utseende, ingen liten ridhäst, mörkbrun/svart, med världens längsta rödbruna svans - lockig - som släpar i marken. Måste komma ihåg att ta med kameran nån gång!

Mötte även ladugårdsfåret, en bjässe, men verklig (var förvånad första gången jag stötte på det - trodde nästan att det var ett spökfår), och hundar av alla sorter. Hälsade på en tioveckors liten chihuahua, det måste vara den allra minsta valp jag nånsin sett, som stod på vägen med darriga tändsticksben. Den kom modigt fram och nosade.

Dessförinnan var stallkatten Sigrid med om ett riktigt äventyr. Svartvit och strävpälsad låg hon och gonade sig på en takbox på en bil. Men tittade utforskande och lagom kattförnämt på mig när jag närmade mig. Än en gång önskade jag att kameran hade varit med. På boxen stod det nämligen TURBOX - som kunde utläsas som det tråkigare TURBO-X eller det roligare TUR-BOX. Men katten hade då inte direkt tur med sitt solställe. För plötsligt kom bilens ägare, satte sig och började köra iväg. Med katten kvar på takboxen! Den förvirrade Sigrid ställde sig på alla fyra, men vågade inte hoppa ner i farten. Snart kom matte skyndande och räddade henne... Bilen hade även den lite roliga registrerings-skylts-bokstavs-kombinationen COW. Passar bra i lantlig miljö... ;-)

Funderar för övrigt på att erbjuda min lägenhet som tillfälligt jourhem för övergivna katter efter att ha sett en annons om det nu i veckan som gick... 

Och apropå katter... Ni röstar väl på kattbloggaren Tistou i Bok-SM innan det snart är för sent (se mer info ovan under bloggheadern)....!!


lördag 14 mars 2009

Bitte, danke schön!

De många som för några dar sen gottade sig i det gyllene tillfället att gödsla diverse bloggar med elaka kommentarer, lär nu bli riktigt besvikna.

Det i mitt tycke onödiga och uppförstorade bloggbråket, föranlett av ett parodiskt humorinlägg, landade efter några privata mail härom dagen i något som mer börjar likna bloggvänskap... :-)

Bitte, som numera själv kan fnissa lite åt inlägget, framförde även en ursäkt i sin blogg.

Intet ont som inte har något gott med sig - får man väl konstatera...

Jag fick genom det som hände en viktig inblick i det suddiga gränslandet mellan humor och elakhet. Balansgången kan vara väldigt svår i just parodigenren - men det bör mana till ökad försiktighet.

Turerna i bloggosfären ledde även till att en humorbok hamnade i mina händer. Mer om det senare...


fredag 13 mars 2009

Bibelblogg - lidelsen för Guds hus

Här kommer sent omsider veckan bibelblogg - gillar texten skarpt. Skönt att se Jesus bli riktigt arg ibland! Så blev han även över allehanda hycklare och fromliga religiösa.

Jesus var/är ingen mespropp - fast en del verkar vilja ha honom till det!

Det är riskabelt att linda in honom i rosenfärgad bomull och dränka honom i sötsliskiga fraser. Rätt vad det är så ryter han till...


Joh 2:13-25

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: "Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall." Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.

Judarna sade då till honom: "Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?" Jesus svarade: "Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar." Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!" Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.


Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.


Biskop Anders och andra om den 9-åriga flickan

Läser pressmeddelandet från biskopen. Och en kort artikel om detta. Och så lite sedvanligt katolskt suckande i riktning mot dem som kritiserar det kyrkan gör.

Bloggarna reagerade förstås starkt på nyheten. Också jag, som ni kanske har sett:

"Även Charlotte Therese, annan bloggande katolik, skriver att hon blir upprörd över sin kyrkas agerande och menar att den "strör salt i såren" och att det finns en avsaknad "av allt vett och sans" över hur flickan och hennes närstående behandlats."

(Oj, det poppade visst upp en länk i citatet - den syntes inte i texten - verkar som att alla länkar fallit bort ur artikeln?)

Har nu läst ett mycket långt brev som precis anlände, har det tyvärr enbart översatt till franska, skrivet av Ivone Gebara, en kvinnlig teolog i Brasilien. Hon hävdar att kyrkans hierarki rentav gör sig skyldig till schism genom att inte följa evangeliet och först och främst visa barmhärtighet.

Citerar ett förhållandevis kort stycke i väntan på att det ska dyka upp översatt nånstans - som helhet är det mycket läsvärt (ni hittar det säkert så småningom om ni googlar på hennes namn).

Uppdatering: I kommentarerna finns nu en kort summering av brevet.

"Les évêques ont perdu le sens du gouvernement par rapport aux défis de l’histoire et de la foi de la communauté et ils s’estiment plus fidèles à l’Évangile de Jésus que la communauté elle-même. Pour maintenir une compréhension centralisatrice et anachronique de leur fonction et de la théologie correspondante, ils se sont éloignés de nombreuses souffrances et douleurs concrètes des personnes surtout des femmes. Ils ont fini par être les défenseurs de principes abstraits, d’incertaines hypothèses furtives et ont même prétendu être les défenseurs de Dieu. Cet évènement de distanciation est ce que j’appelle schisme.


La hiérarchie de l’Église, servante de la communauté des fidèles, ne peut sur certaines questions s’éloigner du sens commun et pluriel de la vie de foi. Elle ne peut également dans des affaires de for personnel et même de groupe se substituer à la conscience, aux décisions et au devoir des personnes. Elle peut émettre une opinion, mais non pas l’imposer comme une vérité de foi. Elle peut s’exprimer, mais non pas forcer les personnes à assumer ses positions. En ce sens, elle ne peut instaurer une guerre sainte au nom de Dieu pour sauvegarder des choses qu’elle juge être volonté et prérogative divine. La tradition théologique dans la ligne prophétique et sapientielle n’a jamais permis qu’un fidèle, même évêque, ne parle au nom de Dieu. Et cela parce que le dieu dont nous parlons en notre nom est à notre image et ressemblance. Le Mystère Sacré qui traverse tout ce qui existe est inaccessible à nos jugements et à nos interprétations. Le Mystère qui habite en tout n’a justement pas besoin de représentants dogmatiques pour défendre ses droits.


Dans la mesure où ceux qui se croient responsables de l’Église prennent leurs distances de l’âme du peuple, de ses souffrances réelles, ils établiront un nouveau schisme qui accentuera encore plus l’abîme entre les institutions de la religion et les vies simples du quotidien avec leur complexité, leurs défis, douleurs et petites joies. Les conséquences d’un schisme sont imprévisibles. Il suffirait d’apprendre les leçons de l’histoire du passé.

Je termine ce court texte en rappelant ce qui est écrit dans l’Évangile de Jésus de différentes manières. Nous sommes ici-bas pour vivre la miséricorde entre nous. Et tous, nous avons besoin de cette miséricorde, unique sentiment qui nous permet de ne pas ignorer la douleur des autres et nous aide à porter les lourds fardeaux des uns et des autres."

Och därefter läste jag ett brev från en fransk biskop, Francis Deniau, som ställer sig än mer frågande till sin brasilianske biskopskollegas agerande:

"Je dois dire à mon frère l'évêque de Recife - et au cardinal qui l'a soutenu - que je ne comprends pas leur intervention. Devant un tel drame, devant la blessure d'une enfant violée et incapable, même physiquement, de mener à terme une grossesse, il y avait autre chose à dire, et surtout des questions à se poser: comment accompagner, encourager, permettre de sortir de l'horreur, de retrouver sens et goût à la vie? comment aider la fille et la mère à se reconstruire? Nous balbutions, surtout nous les hommes, et devons compter sur les femmes pour être là avec plus de présence que de paroles. Mais des paroles de condamnation, un rappel de la loi, aussi juste soit-elle : c'est ce qu'il ne faut pas faire."


Uppdatering igen:

Så där ja. Exkommuniceringen är nu hävd!


torsdag 12 mars 2009

Påven förklarar sig angående SSPX

Mest intressant tycker jag de (av mig) fetstilsmarkerade bitarna är.

1) Att Vatikanen nu kommer att använda sig av internet som nyhetskälla! Välkomna till 2000-talet!

2) Jämför detta med hur de prästvigda kvinnorna och de som är för kvinnliga präster behandlas. Pillra bort bjälkarna ur ögonen, tack!


"A letter from Pope Benedict XVI to the bishops of the world, in which he explains the reasons he chose to lift the excommunications of the four bishops illicitly ordained by Archbishop Marcel Lefebvre, including Bishop Richard Williamson, was officially made public this afternoon in Rome.

Addressing his brother bishops, Pope Benedict's letter reads remarkably like a personal letter about an issue over which he has suffered greatly. He notes that some prelates and faithful reacted to the lifting of the bishops' excommunication with an understanding of his desire as the Successor of Peter to achieve unity, but others "accused the Pope of wanting to turn back the clock to before the Council," and protested in a way that wounded the Church even more deeply.

"I therefore feel obliged to offer you, dear brothers, a word of clarification, which ought to help you understand the concerns which led me and the competent offices of the Holy See to take this step. In this way I hope to contribute to peace in the Church," the Pope says.

The Holy Father also explains how he did not know of Bishop Williamson's views on the Holocaust before remitting his excommunication and that this caused the "discreet gesture of mercy towards four bishops ordained validly but not legitimately suddenly appeared as something completely different: as the repudiation of reconciliation between Christians and Jews…"

He also points out that the "gesture of reconciliation with an ecclesial group engaged in a process of separation thus turned into its very antithesis: an apparent step backwards with regard to all the steps of reconciliation between Christians and Jews taken since the Council - steps which my own work as a theologian had sought from the beginning to take part in and support."

Adapting the way that the Holy See relates to the new media was also noted. "I have been told that consulting the information available on the internet would have made it possible to perceive the problem early on. I have learned the lesson that in the future in the Holy See we will have to pay greater attention to that source of news."

Mixed with his willingness to admit a weakness and improve upon it, is the Pope's sadness at being turned upon by Catholics "who, after all, might have had a better knowledge of the situation, thought they had to attack me with open hostility."


At the institutional level, the Pope explains that the St. Pius X Society does not have a canonical status, thus it is not yet in communion with the Church. " In order to make this clear once again: until the doctrinal questions are clarified, the society has no canonical status in the Church, and its ministers - even though they have been freed of the ecclesiastical penalty - do not legitimately exercise any ministry in the Church."

The letter also contains a very important Curial restructuring that the Pope says he decided to undertake as the St. Pius X Society grapples with accepting doctrinal issues, namely the teachings of Vatican II. Benedict XVI writes that he has decided to transfer the "Ecclesia Dei" Commission to the jurisdiction of the Congregation for the Doctrine of the Faith. "This will make it clear that the problems now to be addressed are essentially doctrinal in nature and concern primarily the acceptance of the Vatican Council II and the post-conciliar Magisterium of the Popes."

"The Church's teaching authority cannot be frozen in the year 1962 - this must be quite clear to the Society. But some of those who put themselves forward as great defenders of the Council also need to be reminded that Vatican II embraces the entire doctrinal history of the Church. Anyone who wishes to be obedient to the Council has to accept the faith professed over the centuries, and cannot sever the roots from which the tree draws its life," he writes.

The Pope closes his letter by assessing the way that the world approaches those who have expressed disdain for the St. Pius X Society as well as his efforts to achieve unity and reconciliation.

"Certainly, for some time now, and once again on this specific occasion, we have heard from some representatives of that community many unpleasant things - arrogance and presumptuousness, an obsession with one-sided positions, etc. Yet to tell the truth, I must add that I have also received a number of touching testimonials of gratitude which clearly showed an openness of heart. But should not the great Church also allow herself to be generous in the knowledge of her great breadth, in the knowledge of the promise made to her? Should not we, as good educators, also be capable of overlooking various faults and making every effort to open up broader vistas? And should we not admit that some unpleasant things have also emerged in Church circles? At times one gets the impression that our society needs to have at least one group to which no tolerance may be shown; which one can easily attack and hate. And should someone dare to approach them - in this case the Pope - he too loses any right to tolerance; he too can be treated hatefully, without misgiving or restraint."

Läs hela artikeln här.

Hela påvens brev finns här.



Nu har NY Times också kommenterat händelserna - på ett humoristiskt sätt... :-)

Och till slut även SvD.


Katolska kvinnliga prästerna om exkommuniceringar

Roman Catholic Womenpriests Call the Vatican to Compassion

In response to the Vatican Excommunication of Brazilian Child's Mother and Doctor

On March 7th, 2009, Archbishop Jose Cardoso Sobrinho announced the excommunication of the mother and doctors who participated in an abortion that saved the life of a nine year old fourth grader. The 80 pound child was brutally and repeatedly raped and finally impregnated by her stepfather. Cardinal Giovanni Battista, prefect of the Congregation for Bishops and president of the Pontifical Commission for Latin America, affirmed the excommunications even though it was the doctor's professional opinion that the pregnancy could kill the child.

Ironically on the same day that Pope Benedict spoke about the dignity of women, these top church officials withdrew the sacraments from the child's mother and doctors who, after all, were trying to save the child's life while the man who violated the body and soul of a small child remains in good standing with the church.

The church had the opportunity to act in a pastoral compassionate manner. Instead, it perpetuated further violence in a family already torn apart by violence. One can only wonder how Jesus, who walked among us acquainted with grief and suffering would have acted. It was Jesus who told us to remove the beam from our eyes before we judge the actions of others. It was Jesus who directed us to forgive seventy times seven.

In the spirit of Luke 4:18 where Jesus announced his compassionate, justice-oriented ministry, Roman Catholic Womenpriests serve everyone including women and families traumatized by rape and sexual abuse with its life-long sentence of depression and anxiety. In inclusive grassroots communities we are breaking open the alabaster jars of sacramental grace united with those we serve. All are welcome always and no one is left out or sent away. There should be no such thing as excommunication in the house of God.

For many Catholics, this is the heart of our faith. This decision made by the prelates contradicts the basic tenets of Catholic social justice teaching. This hypocrisy is the last straw. Roman Catholic Womenpriests call the Vatican to reflect the compassion of Christ to this child, her mother and her doctors.


onsdag 11 mars 2009

Dubbla budskap från Vatikanen

Sällan har väl de vatikanska grodorna duggat lika tätt som den senaste tiden.

Det är också märkligt hur uttalandena sammanfaller i tid med sånt som gör det extra anmärkningsvärt.

SSPX och den oekumeniske och historiereduktionistiske biskop Williamsons uttalande vid böneveckan för kristen enhet och förintelseåminnelsen är ett exempel. De kvinnliga prästerna som exkommunicerades lagom till Jeanne d'Arcs festdag (helgonet som först bannlystes, sen återupprättades), är ett annat. Och nu senast den lilla 9-åriga flickan och exkommunicerandet av hennes mor och läkarna som ville hjälpa henne, precis innan Internationella kvinnodagen och mars månad då påvens böneintention handlar om kvinnor. Kvinnans "värdighet" verkar mest vara en floskel...

Bara en slump? Eller ett slags skicklig gudomlig regi för att det ska bli extra tydligt för hela världen hur galet det står till?

Fler exempel finns i artikeln som nedanstående är hämtat ur.


"While the problems of the hierarchy are complex and there are numerous issues that need to be addressed, it is hard to imagine that the current situation would be possible if women were included in the decision making structures of the church. Because women are banned from ordination to the priesthood, they are excluded from most church governance positions.

If Catholic women were fully included in the leadership of the church at all levels, we truly believe the hierarchy would not be able to shield sexual predators in its own ranks, while shaming and condemning the victims of sexual abuse on the other side of the pulpit.

At a time when there is a specific and intentional focus on promoting women’s equality, with the International Women’s Day just last weekend and the 53rd United Nations Commission on the Status of Women taking place in New York right now, it would have been a welcome change to see the Vatican demonstrate the increased commitment to the dignity of women for which it called."


Du skall icke missbruka Guds....hand

Den slutsatsen får man nog dra vid läsningen av SvD's ledarblogg.

Allt går inte att skylla på Gud - hur mycket en del än försöker!

Frågan är om något kan anses vara Guds "fel". Det är ju i de allra flesta fall vi människor som klantar till det...

Fast en del menar säkert att också det måste vara Guds fel om vi nu har skapats så att vi kan göra fel.

Men nej, vi har också fått en fri vilja...

Var det möjligen Guds största misstag? Eller en snilleblixt? (Jag håller på det senare. Tillvaron blir så mycket intressantare då.)


Köksutmaning till alla misslyckade kockar

Ni som följt den här bloggen ett tag har fått läsa om en del av mina matlagningsförsök - där det ofta slutar med att stekos fyller lägenheten och jag får vädra ut den fräna stanken av vidbränt en kvart eller så. Och sen peta i mig svarta anrättningar.

Senaste gången jag försökte snitsa till det (då jag mer eller mindre slutat med halvfabrikat), och göra en linsröra som man kan ha till pastan istället för köttfärssås (tipsades av Mackan) - så gick det som det gick...

Först koka över och sen bränna vid linser - är inte det ganska skickligt? Jag menar, hur mycket fel kan man göra på så liten yta?

Tänkte att jag denna gång skulle komma med bildbevis, eftersom en del inte verkar tro på att det verkligen är så illa som det är. Det ni ser på bilden är inte en ny planet, eller ett svart hål med rymdsplitter framför, fotat under en färd i universum, utan botten på min nya fina kastrull. Efter linskoket. (Lät bilden vara lite ojämnt komponerad så att den suggestivt vackra strålningen omkring det vidbrända skulle komma fram. Klicka på bilden för att se den lite större - det gör den mer rättvisa!)

Hittade dessutom linsstänk överallt i köket under flera dagar, trots städning - en del hamnade på golvet, spisen överkokades av röran - och området kring diskbänken fick sin beskärda del, inte minst där det stänkte upp på kaklet vid överhällandet av linserna i ett durkslag. Själva diskhon var täckt av gul sörja. Avstod att fota det - såg bara för läskigt ut.

Tänkte höra om det finns fler köksmarodörer där ute i bloggosfären som vill anta den här utmaningen. Berätta i så fall om ert senaste misslyckade matlagningsförsök - och kom gärna med bildbevis... Länka till detta inlägg - och berätta i en kommentar
att du skrivit om det!

P.S. Om någon undrar... Linsröran blev trots allt god - plockade försiktigt ut så mycket jag kunde av det som inte satt fast i botten. Möjligen kunde man känna en viss bismak, men inte så farligt.


tisdag 10 mars 2009

Wilkersons profetia

Vad säger ni om det här?



For ten years I have been warning about a thousand fires coming to New York City. It will engulf the whole megaplex, including areas of New Jersey and Connecticut. Major cities all across America will experience riots and blazing fires—such as we saw in Watts, Los Angeles, years ago.

There will be riots and fires in cities worldwide. There will be looting—including Times Square, New York City. What we are experiencing now is not a recession, not even a depression. We are under God’s wrath."

Hela profetian finns här.

Läs mer här och här.



bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker


Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP