måndag 15 september 2008

Heliga stolen och kattkonst(-er)


Tänkte förmedla lite glimtar från utställningen i helgen till er som inte kunde vara där. Det var en av punkterna under den årliga Kulturnatten i stan.

Målade ett tag under kvällen på en tavla som inte är helt klar än, sen fick den hänga där som ett av utställningens huvudmotiv. Den som har följt min tidigare blogg (A Catholic Renewal) ett tag känner säkert igen katten.... Visst är det Tistou....

"Tistous andliga övningar" kallar jag tavlan eftersom motivet kom till under reträtten. Eller "Tistous dröm" eftersom det är lite drömlik stämning, och katten har en riktigt hypnotisk blick - det är det mest framträdande på tavlan (färgerna är tyvärr inte så bra på fotona, och därför träder inte blicken fram på samma sätt som i verkligheten).


Barn och barnbarn till husse och matte kom och tittade bland de första - och kände genast igen kissen... Matte sa senare att han brukar se ut just så där. Morrhårens längd ska dock rättas till - han har ju långa och tjusiga sådana numera. Och kanske jag målar lite mer på ansiktet, som ska ha lite fler röda markeringar. Och så är inte det övriga motivet helt klart heller.

Men själva katten fick annars högsta betyg genom att samtliga barn som kom och tittade på utställningen rusade fram till den och log lyckligt och pekade och kommenterade. En liten pojke (bloggarbarn för övrigt) satte sig t.o.m. bredvid tavlan igår när den just plockats ner, och klappade katten... ;-)

Bättre än så blir det inte.

Fågeltavlan (som är lysande och skarp i verkligheten) var annars mest populär bland de vuxna. Samt det Chagalliska Uppsala.

I övrigt så visade jag katten och lejonet och den blå katedralen och kvinnorna och ansiktet igen.


Själv var jag ganska förtjust i installationen - "The Holy Seat" (medvetet stavat så) - eller "Heliga Stolen". Den väckte många glada skratt bland såväl katoliker som andra nyfikna. Katolska skämt går alltså hem.... :-)

Fast lite allvar fanns det bakom den också.

Någon kommenterade att det är svårt att sitta på den p.g.a. glorian. En annan fann genast en bra lösning genom att föreslå att man får stå på knä framför den och luta huvudet mot sitsen - då hamnar glorian över huvudet. Ödmjukhet och knäböjande - i bön - löser alltså det hela....

En poäng är också att sitsen är lös - den kan enkelt flyttas till andra stolar, som då blir heliga mötesplatser....

8 kommentarer:

Mackan 15 september 2008 19:59  

Åh vad jag hade velat vara där! Jättefint, ju!

Och stolen är fantastisk.

Charlotte Therese 15 september 2008 22:40  

Mackan,

Har målat lite mer på katten ikväll - som nu är rödare i ansiktet, och har en annan ansiktsform... Vet inte än om jag tycker att det blev bättre, har inte riktigt vant mig...

Ska nog ge den ännu en lite touch.

Även målat lite mer på menoran och trädet.

Konstens dilemma; när är en tavla klar?

Det brukar vara:

När den "säger till"....

Liksom bara ÄR....

Utan att något mer behöver tilläggas.

Den är ytterst nära nu.

Kattens ögon är det centrala - resten är medvetet enklare gjort för att inte dra uppmärksamheten till sig.

Du lär få se både tavlor och helig stol IRL vid tillfälle...

Apropå det så undrar jag om dina mu-mail krånglar igen, eller om du har fått ett par mail härifrån på sistone?

Bokmalin 3 november 2008 18:54  

Hur ligger du prismässigt? Den där fågeltavlan är inte dum, den...

Charlotte Therese 3 november 2008 21:19  

Den är mångas favorit... Den fungerade som något av en magnet under utställningen.

Även tavlan med katten - som jag har målat mer på efter att jag tog bilderna (ansiktet är mer likt förlagan nu).

Dessa två, och några till, är mina egna, och är alltså inte till salu...

bokmalin trött 3 november 2008 22:41  

*Suck* Kattens ögon är verkligen levande. De står liksom fram i relief. Du har fått till reflexerna så bra!
Köpte min första riktiga tavla i somras. Det är roligt med en bild som målats av en riktig människa istället för reproduktioner i massupplaga. Det blir någon sorts relation.

Charlotte Therese 4 november 2008 11:15  

Ja, ögonen (och resten av katten förstås!) är målade utifrån ett par foton av Tistou... Höll säkert på en hel dag enbart med ögonen...

Men jag har som sagt målat mer på ansiktet, så det ser inte längre ut som på bilden.

Ett tag hade jag tavlan i köket, och hajade till varje gång jag tittade på den - det var som att katten var levande, tittade uppfordrande på mig. (Kattmatsdags?)

Men nu har jag den i rummet (den fick inte plats i köket när jag tog in lite blommor från balkongen), i ett ganska mörkt hörn - och det ser nu bara ut som en vanlig målning... Om man inte går riktigt nära...

Och du, bara för att just dessa inte är till salu så finns det ju inget som hindrar att jag målar något som är det.

Då går det också att önska ett mer specifikt motiv... Kanske utifrån ett foto.

Maila i så fall om det.

Cay Lennart Larsson 7 februari 2009 16:01  

Tack för inbjudan att kika in här. Mycket intressant läsning + under stundom dråplig retorik. Min favorit är "... den största inomkatolska elefanten i vardagsrummet ..." = Underbart! Sen är jag som "ekumenisk kameleont" bara förvånad över att den katolska kyrka som jag i många stycken högaktar forfarande låter dessa elefanter vara elefanter ... Om hundra är så har katolska kyrkan lämnat dessa elefanter bakom sig. Då finns det kvinnliga präster och då finns inte heller kravet för präster att leva i celibat. Och den tidens människor tar sig för pannan och ger uttryck för förvåning över att man höll fast vid dessa hopplösa tankar så länge som man gjorde.

Men det som verkligen berörde mig här är de fantastiska konstverken. Jag kommer att sätta mig i lugn och ro och meditera över några av dessa.

Tack för inbjudan!
Jag återkommer!

Cay Lennart Larsson
som i sin tur inbjuder dig / er att diskutera teologi i Facebookgrupperna Regnbågskyrkan och the RAINBOW COMMUNITY

Charlotte Therese 7 februari 2009 21:32  

Cay Lennart,

Välkommen hit!

Jo, retoriken blir stundtals komisk/kärv... ;-)

Tror som du vad gäller kvinnoprästfrågan - men det lär ta tid, tyvärr.

Undrar ibland varför en del föds ett sekel för tidigt eller så...

Förmodligen är det väl för att några måste peka på framtiden. Men särskilt kul är det inte alla gånger. Ganska sällan faktiskt. Tänk så mycket enklare det vore att bara få gå in i något som är mer eller mindre färdigt...

Kul att du hittade konsten!

Mer finns på min hemsida...

Hoppas du vill delta i samtalen här framöver. Ska kolla in din grupp!

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP