Mat är kärlek

Boken Mat är kärlek på Nya Slottet Bjärka-Säby är sannerligen ingen vanlig kokbok. Visst finns där en samling recept, men boken består av så mycket mer.

Lydia Halldorf har tillsammans med Emanuel Eriksson sammanställt en alldeles underbar bok. Flera andra medverkar med text och i enstaka fall bilder - Emanuel står för de flesta av fotona.

Boken är i sig som en väl avvägd måltid, långsamt intagen i stearinljussken i en vacker miljö. Helhetsintrycket är ljust och innerligt. Text och bild samspelar väl.

En del foton är närmast fulländade i sin skönhet, man kan stanna länge vid dem, sakta färdas in i den drömska atmosfären. Ett fåtal bilder framstår i jämförelse med dessa som mindre lyckade. Jag frågar mig hur fotografen har tänkt när skärpan inte hamnar på det förväntade huvudmotivet, ibland hamnar den ingenstans alls. Men kanske det finns en avsikt med det...?

Boken inrymmer en hel del recept på förrätter, huvudrätter och efterrätter. Och fast jag tyvärr inte har hunnit testa något av recepten än, så tycker jag mig ha smakat på alldeles fantastiska anrättningar bara genom att läsa recepten. Tänker mig att det jag upplevde är ungefär som när en musiker kan höra flerstämmiga melodier bara genom att läsa noter. Jag har på liknande sätt rört ihop ingredienserna i huvudet och på så sätt smakat på boken - och den var god!

Boken utstrålar kärlek på snart sagt varje sida - och, som sagt, inte bara kärleken till mat.

Mellan recepten bjuds det på korta informativa/reflekterande texter, som ger en inblick i livet som det kan gestalta sig på Bjärka-Säby, även utanför slottsmiljön. Rundturen genom texterna går från historiska skildringar till bageriets handfasta vardagsarbete och den speciella nattvardsbrödsbakningen. Den gör nedslag bland bikers och dragspelare, tittar in till systrarnas glada och något kladdiga pralintillverkning, den sveper även över trädgårdssysslor, bibelskola, retreater och påskfirande. Och en hel del annat.

Här bjuds inte bara på lekamlig, utan också andlig spis. För verksamheterna är många, men Anden är densamma - på Nya Slottet i Bjärka-Säby.

Dostojevskij skrev att "skönheten ska frälsa världen". Den här boken kan nog räknas in som ett litet led i den missionen...

Boken avnjutes bäst i små meditativa portioner.

***

Den kan enklast beställas direkt från förlaget.

Read more...

Köksutmaning till alla misslyckade kockar

Ni som följt den här bloggen ett tag har fått läsa om en del av mina matlagningsförsök - där det ofta slutar med att stekos fyller lägenheten och jag får vädra ut den fräna stanken av vidbränt en kvart eller så. Och sen peta i mig svarta anrättningar.

Senaste gången jag försökte snitsa till det (då jag mer eller mindre slutat med halvfabrikat), och göra en linsröra som man kan ha till pastan istället för köttfärssås (tipsades av Mackan) - så gick det som det gick...

Först koka över och sen bränna vid linser - är inte det ganska skickligt? Jag menar, hur mycket fel kan man göra på så liten yta?

Tänkte att jag denna gång skulle komma med bildbevis, eftersom en del inte verkar tro på att det verkligen är så illa som det är. Det ni ser på bilden är inte en ny planet, eller ett svart hål med rymdsplitter framför, fotat under en färd i universum, utan botten på min nya fina kastrull. Efter linskoket. (Lät bilden vara lite ojämnt komponerad så att den suggestivt vackra strålningen omkring det vidbrända skulle komma fram. Klicka på bilden för att se den lite större - det gör den mer rättvisa!)

Hittade dessutom linsstänk överallt i köket under flera dagar, trots städning - en del hamnade på golvet, spisen överkokades av röran - och området kring diskbänken fick sin beskärda del, inte minst där det stänkte upp på kaklet vid överhällandet av linserna i ett durkslag. Själva diskhon var täckt av gul sörja. Avstod att fota det - såg bara för läskigt ut.

Tänkte höra om det finns fler köksmarodörer där ute i bloggosfären som vill anta den här utmaningen. Berätta i så fall om ert senaste misslyckade matlagningsförsök - och kom gärna med bildbevis... Länka till detta inlägg - och berätta i en kommentar att du skrivit om det!

P.S. Om någon undrar... Linsröran blev trots allt god - plockade försiktigt ut så mycket jag kunde av det som inte satt fast i botten. Möjligen kunde man känna en viss bismak, men inte så farligt.

Read more...

Nödrop ur halvfabrikatsträsket!

Ett otäckt klart ljus gick upp för en liten stund sen...

Börjar nästan må lite illa, för jag inser - efter att ha läst Séra Jónatans kommentar i en matutmaning jag skickade ut, vad för slags saker jag förmodligen har stoppat i mig genom åren - i form av närmast dagligt halvfabrikat.

Nu behöver jag tips på mat lagad från grunden (som helst inte tar väldigt lång tid att laga) - för imorgon ska jag storhandla!

Lite oväntat tillägg till fastan, som lär vara mer än 40 dar. Typ för alltid.

Fisk är väl inte preparerat med en massa läskigheter åtminstone? Inte ens den panerade? Fiskpinnar? Och fiskgratäng? Kycklingdelarna borde väl kunna passera obemärkt?

Vårrullar?? (Säkrast med vegetariska?)

Men färdigstekta köttbullar är det nog slut med. Och korv förstås. Pyttipanna? Aldrig mera oxpytt? Frysta färdigrätter av olika slag (microvärmda, ni vet)? Och det mesta övriga som jag levt på...

Hjälp!!!

Read more...

Favoritrecept!

Tänkte tipsa om en ny receptsajt där det går att få inspiration till goda maträtter genom att man lägger upp sina favoritrecept och delar dem med andra. Fler funktioner kommer att läggas till på sikt.

Sajten hittar ni här!

Tycker att det här är en bra idé - helt i linje med min receptblogg, som gärna också får fyllas på med fler recept - men bäst är att ni skickar dem till min vanliga mailadress eftersom jag sällan kollar receptbloggsadressen.

Read more...

Miss-lyckat lussekattsbak

Har inte bakat lussekatter tidigare. Men jag misstänker att det måste vara något fel på receptet.

För de smakar inte som de ska - har nästan ingen smak alls - påminner mest om torr gammal bulle - fast de är hyperfärska. Smakar definitivt inte saffran!

Och inte blev det bättre av att de blev ganska mörka (inte brända, bara mörka, hrm), och smått krispiga undertill, redan av halva tiden i ugnen.

Fel på den angivna temperaturen också? Tur att jag gick och kollade efter halva tiden - annars hade jag suttit här med idel svarta "katter".

Borde ha jämfört flera recept innan jag bakade så att jag hade uppmärksammat eventuella konstigheter...

Glömde dessutom att pensla dem med ägg.

Men visst blev de lite söta ändå... Särskilt lussekatterna! :-)

Det blev som synes kattbullar i två olika stiliserade skepnader - närbild och helfigur. Man kan nästan ana "katternas" personligheter...



Och utanför fönstret faller julkortssnön, medan talgoxar sjunger och pickar på sina talgbollar...

Read more...

Ibland lyckas det...

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet att jag är något av en expert på att få till samtliga nyanser av vidbränt när jag lagar mat (kan eventuellt bero på att jag ofta gör annat samtidigt, ibland många saker).

Misslyckas även nån gång med busenkla recept (jag hävdar nog då att det måste vara något fel på receptet - fel måttangivelse av något, och så kan ju vara fallet - ibland).

Men ibland går det över förväntan. Så var det igår. Hade lovat baka en kaka till en premiärträff för en psalmskrivargrupp (ibland tänker jag mig inte för, glömmer bort liksom, hur resultatet kan komma att bli). Nåväl. Mjuk pepparkaka passar till årstiden. Hittade ett recept på nätet som utlovade en god sådan. Och den blev...alldeles underbar...!

Testa gärna själva! :-)

Read more...

Gröna tomater - insyltade!

Igår kväll skördade jag så de små gröna liven som jag drivit upp sen den 7 april i år, till en början inomhus, och sen utomhus under hela den långa sommaren.

Här och här går det att följa hela balkongodlingens strapatser under sin första säsong.

Tänk att tomatplantorna var så där otroligt små till att börja med. De har bara två små blad på den första bilden (i andra odlingsinlägget). Sen blev de till en rejäl skog...

Och nu ligger resultatet där i en liten burk och väntar på att bli färdiga. Det är nämligen insyltande i två etapper som gäller. Den första har jag klarat av - den innebar kokande av tomater och sedan inläggningslag.

För första gången nånsin har jag nu ättikssprit och färsk ingefära i kylskåpet, samt hel kanel och hela kryddnejlikor bland kryddorna. Jag har aldrig syltat något förut (annat än hjortron). Det ni - känns som att jag har trätt in i en helt ny matlagningsdimension... Och vilken doft kokandet spred sen..... Alldeles ljuvlig. En blandning av jul och barndomssomrar på något sätt. Så som det skulle kunna lukta i min farmors kök.

Den andra etappen inträffar om två dagar då lagen ska koka upp en andra gång och sedan silas. Under tiden ska läckerheterna stå svalt och suga åt sig ordentligt av alla smaker.

Jag hade inte så många tomater att sylta så jag tog hela den lilla skörden till det (se bilden - de två röda små körsbärstomaterna la jag dit som dekoration för fotots skull - de har mognat på köksbänken ett par dar). Får prova att steka några tomater nästa år istället.

Lite krångligt var det att göra om receptet som var för ett kilo tomater så att det stämde in på de 270 gram gröna tomater jag hade - och jag beslutade mig därför bl.a. för att ta i kryddorna lite på måfå. 0.8 cm ingefära säger ju ingenting - för hur tjock ska den vara? Och ska man skala den? Det gjorde jag till sist. Och tog i lite extra... Det är förresten något som lär återkomma till mitt kök - den doftar som att den kan bli användbar i t.ex. thailändska rätter... Som mitt kök inte har känt doften av på eoner...

Börjar fundera på att försöka bli lite mer huslig. Baka eget bröd, laga lite mer avancerad mat... Ha ha...! Ni som har följt bloggen ett tag vet att detta kommer från experten på alla nyanser av vidbränt som man kan tänka sig... Men om jag lyckas (den här tanken brukar dyka upp då och då vid sällsynta tillfällen när köket doftar så där underbart som just nu - och man önskar att det inte skulle bli så långt mellan varven) - så lär det bli en del bloggande om det... Hm... Om jag nu inte använder bloggtiden i köket istället... :-)

Till sist så får alla ni som har blivit sugna på insyltade gröna tomater det recept jag hittade (själv hoppade jag över kryddpepparkornen, men följde det någorlunda i övrigt).

1 kg små gröna tomater

Lag:

2 dl ättiksprit, 12%
3 dl vatten
6 dl strösocker
1 tsk salt
8-10 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
3 cm färsk ingefära, el. torkad
2 kanelstänger


Tag bort fästet på tomaterna och skölj av dem. Pricka tomaterna och koka dem några minuter, låt dem sedan rinna av. Blanda ihop lagen och koka upp den. Lägg ner tomaterna och sjud dem i ca 8-10 min. beroende på storleken, de ska ha lite spänst kvar. Lägg över dem i en glasburk. Koka ihop lagen lite på hög värme, slå över tomaterna, förslut och ställ svalt några dagar. Slå sedan av lagen, koka upp den igen, skumma och tillsätt ev. lite konservering. Låt lagen kallna och slå över tomaterna. Förslut och ställ svalt i ca 2-3 veckor.

Resultatet lär vara sagolikt gott, och det passar särskilt bra till viltkött och grytor.

Read more...