Bland sakramentala pingstvänner och karismatiska katoliker...

Lyssnade ikväll i min församling på ett intressant föredrag av Joel om "Sakramentala pingstvänner och karismatiska katoliker - om oväntad släktskap och ekumeniska relationer".

Redan själva samlingen blev ekumenisk genom närvaron av katoliker, en del från livets ord - och, förmodar jag, pingstkyrkan. Och kanske från fler sammanhang?

Fick höra om lite oväntade historiska kopplingar mellan det katolska och väckelsefrikyrkligheten genom århundradena. Först på senare tid har de ironiskt nog närmast blivit till motpoler (mystiken, sakramenten, ritualer).

Men vad gäller mystiken så har frikyrkligheten under lång tid inspirerats av just katolska mystiker. Wesley uppmanade t.o.m. sina anhängare att läsa dem på hästryggen! (För att inte förspilla någon tid!?!) Trots att han brukade trilla av under läsningens gång... Eller var det Anden som fick honom ur balans...?

Även sakramenten knyter samman särskilt pingstvänner och katoliker. På den karismatiskt brinnande glödhögen Azusa street firades i början av 1900-talet nattvard hela två gånger i veckan - den ena, på torsdagar, föregången av en fottvagning (som samtidigt var närmast en antirasistisk manifestation). Det påminner för övrigt om den katolska seden med fottvagning i mässan på skärtorsdagen. Det finns ganska många roliga kopplingar just mellan Azusa street-väckelsen och det katolska! Altaret blev t.ex. katolskt genom att träet till det donerades av en katolik. Förgrundsgestalten Seymour var döpt i katolska kyrkan. Och inget tycktes hindra att även katoliker andedöptes och talade i tungor... Vilket gav protestanterna ganska så många myror i huvudet. (En del kryper nog omkring där än idag, verkar det som, i en del bloggar inte minst...)

Lewi Pethrus skulle senare komma att anmärka på två misstolkningar (enligt hans synsätt) av nattvarden - dels att det bara skulle vara en symbolisk måltid - och dels tog han avstånd från att det var en reell förvandling av elementen (transsubstantiation). Men han menade ändå att den troende verkligen tog emot Kristi kropp och blod i nattvarden. "Vi blir delaktiga av Kristus genom att äta denna måltid. " Men exakt hur ville han klokt nog inte gå in på, utan tog till poetiskt språk om nattvarden som pärlor och diamanter istället (om jag minns rätt). Viktigt är att se att Gud kan manifestera sig även i och genom synliga ting. Vatten, bönedukar, olja. Så varför inte vin och bröd...?

"Gud har sina egna i varje samfund" sa Zinzendorf. Det gäller nog än idag. Och dessa "egna" känner igen varandra tvärs över de lite surrealistiska kyrkogränserna. (Hur kan Kristus vara splittrad?)

Jag har själv, apropå föredragstemat, skrivit en halvfärdig bok om kopplingen mellan mystik och karismatik, det är nog över tio år sen nu, jag anade att det fanns något viktigt och bortglömt där...

Tror att frikyrkligheten skulle behöva fördjupa sig i mystiken igen - och jag tror likaså att vi ännu väntar på ett Andens mer radikala karismatiska omruskande av katolska kyrkan globalt, och inte minst i vårt land...

Vi fick, apropå det (och en fråga jag ställde om vart förnyelsen har tagit vägen), höra om hur unga katoliker i vårt land blir andefyllda i större skaror än tidigare. Positivt! Hoppas de släpps fram i församlingarna... För, vis av egna erfarenheter, så menar jag ganska bestämt att det knappast är meningen att karismatiska gåvor ska stängas in och användas mest bakom lyckta dörrar i en bönegrupp. De är ju tänkta att användas i församlingen... Men så otänkbart det fortfarande är på många håll...

För övrigt så sammanföll Azusa-väckelsen lustigt nog med en ung katolsk flicka, Elena Guerras insisterande på att påven skulle uppmärksamma den helige Ande, och bl.a. utnämna 1900-talet till Andens århundrade, vilket en annan åhörare påminde oss om. Det ledde till en encyklika om Anden, och än viktigare, till Andra Vatikankonciliets stora vädring av kyrkan. Under själva konciliet hände en del spännande saker som troligen är kopplade till det här, som går att läsa om i en bok av David du Plessis (tror det får bli en separat bloggpost nån gång).

Frågan om Maria kom upp under frågestunden, och en åhörare gav en mycket levande illustration av hur Maria ju verkligen rent fysiskt bar Jesus inom sig, medan vi kan bli alldeles till oss av andeuppfyllelse och av att ha blivit kristna. Hur var det då inte för henne? Klart hon förtjänar en särskild plats i de kristnas skara...

Däremot tror jag inte på några särskilt "bistra" tider för kristenheten, som en annan åhörare siade om på slutet, apropå svenska kyrkans beslut förra veckan. Jag tror inte på en ytlig enhet genom avståndstagande från "de där som gör si eller så". En sådan inkrökt "enhet" splittrar. Blir det lite "bistert" så är själva orsaken i så fall just att några väljer att ta avstånd från andra.

Ska kristenheten kunna växa upp och mogna från sitt barnsliga mjölkbehov nån gång, till att tåla fast föda, och kunna leva med ovisshet och paradoxer, så måste vi samlas kring det vi har gemensamt, och lita på att Gud tar hand om resten.

Kan vi inte acceptera våra syskon i tron fullt ut, med de olikheter som finns där (kanske de finns där just för att slipa oss?), så ska vi nog inte vara så helt säkra på att Gud accepterar oss utan en rejäl omvändelse...

Det finns oändligt mycket mer att skriva om allt detta... Jag återkommer säkert...

Vad funderar ni över efter att ha läst det här?

***

Uppdatering:

Joel, Joakim och Bengt har också bloggat om detta. Och hela föredraget kommer att publiceras av Joel så småningom! Återkommer när så sker...

Här går det nu att läsa Joels föredrag!

Read more...

Bästa sättet att be för helande?

Har läst om det tidigare, och blev påmind igen genom ett mail jag fick för några dagar sen (se nedan - alla namn och detaljer är borttagna - men sammanhanget är katolskt och karismatiskt).

Det här verkar vara bland de bäst fungerande "metoderna" - om man nu ska använda sådan terminologi - i fråga om bön för helande.

Tror att det beror på att man fokuserar på det friska, det helande man vill se som resultat - istället för att inrikta bönerna på sjukdomen (antingen "krigiskt" eller vädjande till Guds eventuella vilja att hela). Paradoxalt nog verkar böner med sådant fokus på det sjuka och skadade rentav kunna förvärra situationen.

Det här tyder på att det verkligen har betydelse för hur vi ber för varandra...

Vad har ni för erfarenheter av detta?

***

"Yesterday at our /.../ meeting, we were praying for XX (breast cancer that has returned after treatment and has spread).

Just before we began to pray, a priest in the community got up and shared a brief story that happened in the last few weeks. He was praying with a woman who had stage 4 cancer, been through treatment and was dying. He visualized that cancer cells were disordered and so he prayed that God would sort of 'reboot' her body's cells so that they would return to their pre-disordered (think computer virus) condition and function in proper harmony with all the other cells in her body. He thought of cancer cells as being greedy, absorbing resources from other parts of the body to grow larger than they needed to be for healthy functioning. So instead of using battle imagery (asking God to destroy the deadly cancer cells), he used a more gentle approach of asking the Lord to re-order them to their original relational harmony.

This particular visualization seemed to be a way for this priest to focus his faith and the woman was completely healed!

So the leader of the meeting incorporated that imagery in how he prayed for XX. I'll let you know if she experiences a miraculous healing also."

Read more...

Att ledas av Gud, del II

Kan inte låta bli att återge även berättelsen nedan, eftersom det tycks vara en av de viktigaste av dem som postats hittills.

Själv är jag ganska bedrövad över att så många kristna inte tar den helige Ande på allvar... Utan tror att karismatiska gåvor bara är för vissa - i frikyrkorna. Eller att det åtminstone är något man kan ha eller mista - att det viktigaste är att tro på dogmer och följa ritualer.

Men nej...!!

"Oh, that God's people would hunger and thirst after His Spirit."

Må vi be om ett överflöd av den helige Ande över ALLA. Just det "sticker ut" som i relief i den följande texten. Det gäller ALLA.... Och det är inte bara lite grädde på moset, utan hör till det väsentliga...

"This was a dream vision. I thought a friend and I were going somewhere. We were by the water and I thought we had to go a long way around as there was no bridge across the water. I told My friend to pull over by the water, and we got out of the car.

As we were looking across the water, the most beautiful white dove I had ever seen flew from the other side. I had never seen one as large, and as I said to my friend, "Oh, look how beautiful the dove is." As it flew up to me.

"What dove?" she asked.

"Oh, can't you see it?" I said. "It is right here." The beauty of the dove was almost unbelievable and I could not understand how she could not see it, but she couldn't.

I was full of joy as I heard, "When the bridge is finished, it won't be far to go." I know the beautiful dove is a symbol of the Holy Spirit. I believe the meaning is that when the Spirit (the bridge to God) has been poured on all flesh, as the Bible tells us, we will be in the last days. Then, it truly won't be far to go to God. The end will be near. But first the churches and people must accept the Spirit as God is now giving to those who are obedient, and ask. If people would just believe the following from His Word, they would see it means All...

And it shall come to pass afterward, that I will pour out my Spirit upon all flesh; and your sons and your daughters shall prophesy, your old men shall dream dreams, your young men shall see visions. And also upon the servants and upon the handmaids in those days will I pour out my Spirit. (Joel 2:28-2)

Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost. For the promise is unto you, and to your children, and to all that are afar off, even as many as the Lord God shall call. (Acts 2:38-39)

But this could be said about many now, as it was in former times....

Ye stiffnecked and uncircumcised in heart and ears, ye do always resist the Holy Ghost: as your fathers did, so do ye. ( Acts 7:51)

Oh, that God's people would hunger and thirst after His Spirit. We read in His Word,.....if any man have not the Spirit of Christ, he is none of his."

Texten, och flera texter, finns här.

Och här finns del I av inläggen om Guds ledning.

Read more...

Att ledas av Gud (om helanden och annat)

Fick just en länk till några fascinerande berättelser ur en lika fascinerande kvinnas liv - Georgia Yates Blount, från Mobile, Alabama (USA). Hon dog för fyra år sen, och hennes dotter håller nu på att foga samman moderns dagboksanteckningar till en bok. Hon publicerar för närvarande utdrag ur den i ett katolskt karismatiskt forum.

Dessa utdrag visar på en kvinna som leddes av Gud på ett mycket tydligt sätt - och som fick bli ett redskap i Guds händer, till glädje för många. Det är väldigt varierande berättelser, och det är lite svårt att välja vilken jag ska lyfta fram här (kunde lika gärna ha tagit den om tungomålstalande i en variant som blandar samman franska, italienska och portugisiska på ett sätt som språkprofessorer menar är närmast omöjligt, eller någon av de andra historierna), men jag citerar den senaste som har lagts in i forumet helt enkelt, så får ni läsa resten själva direkt där sen, det fylls på med fler utdrag varje dag just nu.

"This is one of the healing miracles in my mother's book..

Lillie and Sutton came to take me to another tent meeting. I think this was the third tent meeting I had been to. I truly had enjoyed the other ones. We were early, and sat about midway down the aisle. I sat on the end chair, next to the aisle, and watched the people as they passed.

A young black girl came down the aisle leading an older black woman. I thought she was blind, for she had to be led. I didn't see these ladies until they were passing me; if the young girl saw me, I was not aware, for she didn't look back. As they went by, I was looking at the blind woman when from within me the Spirit spoke, "Pray for her."

This was an unexpected shock to me, assuming that surely they had come for the preacher to pray for her. I recounted about how there had been so many dreams of praying for blind people that perhaps this was just me. But I had such a sad feeling inside, I said, "Oh, God, if you really want me to pray for her, let something else happen so I will know for sure it was you and not me." After this, peace came to me, and the service began.

Many times throughout the service I looked towards these two people who were sitting on the front row. If the girl glanced back towards me, I was not aware of it. After the service the people began going to the altar for prayer. I watched the young girl and the old black woman closely, but they did not go. "Well," I said to Lillie, "I was sure they would go to the altar for prayer but they didn't. We sat there until prayer at the altar was over and people began to leave after church was dismissed. About that time I saw the young girl get up and start walking up the aisel. I debated on whether she was leaving without the old blind woman. To my surprise, she came straight to me and put her hand on my shoulder.

"Miss, the old blind woman sitting on the front row wants you to pray for her," she stated, pointing at the back of the blind woman.

Then the realization came that it was God and not me. I happily told her "Yes", and got up to follow her, with Lillie following us. I took the blind woman's hand as she held them out to me, and started towards her eyes, for I was sure that was what she wanted. After all, hadn't I dreamed and dreamed of praying for the blind? But she pulled my hands down.

"No," she said, "pray for this growth in my stomach. That is what I want you to pray for. Feel."
There was a large lump, about the size of a man's fist when doubled up, in her stomach.
"Pray for this to be healed," she requested, "not my eyes."

She was still sitting and I was standing in front of her. I have prayed for many people, but this healing was different from any so far. I had only begun, "Oh, God heal this growth," when I felt great powerful force between us. The power was so great that it knocked me backwards to the ground; she also went backwards, chair and all.

I got myself up off the ground to hear her saying, "Praise God, thank you, Jesus, it is gone." Greatly excited, she asked, "Where is she?"

"Here I am," I replied.

"Feel," she said, pointing to her stomach, and I did. The growth was gone; there was no hard lump in her stomach as there had been a few minutes before.

By this time there were many people gathered around because of her loud praising of God. She began telling how the Lord had just healed her.

"Let's pray for her eyes," sad some of the ministers who were at the service, "while God is moving." Many people gathered around to pray or her eyes, but they were not healed, which was very sad. And although some of the preachers seemed disappointed because her eyes were not healed, she had much joy. She just kept praising and adoring the Lord Jesus and thanking God, as well as thanking me for praying for her.

Many, many times over the years I have wondered about this. How did she describe me to the young girl when she couldn't see? And I wondered about the Lord telling me in the beginning to pray for her. What did He say to her? On looking back now, how I wished I had asked some questions; but I asked none. There is one thing for sure; this was of God.

As Lillie and SUtton brought me home, we talked about this wonderful thing we had seen, for this truly was an instant miracle. To myself I thought about what God had said He would do through me and felt extremely happy, for surely He was doing just what He said He would.

For some reason, just as I have dreamed, He will heal one and not the other; this was healing one illness in a person and not healing another. Who are we to ask why of God? It is His Will that healings be this way, for He could just as easily have healed her eyes as her stomach. I have prayed for many people, in and out of churches; some were healed instantly, some within hours, others were not healed for a long time, and some were not healed at all. Why not all are is something I will not try to explain, but we know the Bible tells us that there is a time for all things. I only pray the prayer and the Lord does the work."

Läs mer här - och kommentera gärna här i bloggen sen!

Missa inte heller del II av inläggen om Guds ledning.

Read more...