Ut ur kokongen

Läser för tillfället bl.a. Emilia Fogelklou. Särskilt mycket tyckte jag om det långa kapitlet i samlingsvolymen som handlar om Simone Weil. Därifrån är nedanstående citat hämtade (s. 76-79). Tycker att de förtjänar att reflekteras på djupet över... Och det är ingen hemlighet att jag känner igen mig oerhört i dessa tankar.

Simone blev aldrig katolik, fast hon var svindlande nära. Tycker att hon på ett bra sätt visar att sanningen är så mycket större än kyrkan vill få den till... Hon är äkta, rakt igenom. Det var hennes mission.

***

"Älska den nakna företeelsen utan någon tolkning. Vad man då älskar är i sanning Gud."

"De som gav Kristus föda och kläder visste ju icke att det var han. Kristendomen talar för mycket om de heliga tingen."

"Ensamt den själ som redan förintats genom kontakt med den verklige Guden (till och med om hon - genom språklig förvillelse - skulle tro sig vara ateist) orkar fästa sin uppmärksamhet (attention) på olyckan."

"Övertygelsen att en människa kan bli frälst utanför den synliga kyrkan kräver ett nytt genomtänkande av alla trons element. - Om kyrkan icke snart inser denna nödvändighet, måste man befara att hon icke kan fullgöra sin uppgift."

"Det ges ingen frälsning utan 'ny födelse', utan inre upplysning, utan Närvaro i själen av Kristus och den helige Ande. Men om det finns möjlighet till frälsning utanför kyrkan, då finns det också möjlighet till individuell och kollektiv uppenbarelse utanför kristendomen. I så fall konstituerar sann tro en samhörighet av helt annat slag än den som består i att anta de eller de åsikterna. Man måste på nytt genomtänka trons begrepp. - Trons art är att underordna själens alla områden under den gudomliga kärleken."

"Gud ensam är värd intresse, absolut inget annat. Vilken slutsats kan man då dra i fråga om de intresseväckande ting som ej tala om Gud? - Man måste dra den slutsatsen att de i grunden tala om Gud. Det brådskar nu med att visa detta."

"Det ges en tystnad i universums skönhet. Men den är ändå som buller inför Guds tystnad. /.../ Kontakt med Gud är det enda verkliga sakramentet."

Ur: Emilia Fogelklou, Sökare, stigfinnare och gränsöverskridare.

Tankar...?

Read more...

Ökenmärkvärdighet och andra andliga fällor

Facebook kan ibland vara riktigt bra som inspirationskälla, en igångsättare av hjärnmaskineriets vilda associationsprocesser.

Så även idag.

Ämnet gled via universums fascinerande expansion till inte mindre fascinerande inre rymder, och landade snart i öknen, med följande välformulerade ord, som jag inte kan låta bli att ta mig friheten att citera (vet inte om den som skrev dem vill återges med namn, men jag lägger till det här senare om så är fallet):

"I ökennatten är himlen bara stjärnor och Jorden slirar till på Vintergatan, faller omkull, kippande. I ökennatten ser man inte handen framför sej, men ALLT annat!"

Det fick mig att dra mig till minnes ett ord jag hörde för första gången igår, lika välformulerat, så jag skrev:

"Öknen är bra - men man får bara akta sig för att bli "ökenmärkvärdig" - ett nytt ord som jag har lärt mig av Emilia Fogelklou igår."

Detta är bara en av de saker som är bra att ha koll på under sin egen ökenvandring. Börjar guldsanden stiga för högt ovan öronen så börjar det bli farligt. Men det finns bot för allt. Ödmjukhet heter mirakelkuren mot ökenmärkvärdighet. Båda börjar på ö... No man is an island, associerar jag då hejvilt. Den ökenmärkvärdige tror annars ofta det.

Spiritualitetsmissbruk, borde det väl nästan kallas, om ökenpiller intas i för höga doser... Andligt vagabonderi kallas ett liknande fenomen, men som är horisontalt snarare än vertikalt. Brer ut sig vitt på ytskummet så att det aldrig når djupet. Där motsvarigheten stiger så högt att ett nålsstick räcker för att få den anemiska ökenballongen att tappa luft och sjunka ända till marken.

Det andliga intas bäst i små doser, så att det aldrig blir till konsumtion eller värre. Men det gäller ju att inte hoppa över doserna heller, börja lida brist... Ack, ja, faror lurar överallt. Medan ökenhundarna skäller i stjärnljuset...

Tänkte att fler kanske kunde ha glädje av dessa tankar...

Återkommer även till Emilia Fogelklou, en spännande kvinna vars skrifter jag just har börjat läsa delar av (nyutgåva på Cordia), och senare kommer att citera några pärlor från, och recensera.

Read more...