Tunnelvälsignelse och fängelsekloster

En ekumenisk tunnelvälsignelse hölls i Stockholm igår läser jag i Kyrkans tidning idag.

Men att tunneln även "döps" måste väl ändå vara en groda. Bara människor kan döpas...

Läser också (i papperstidningen, finns tyvärr inte online) en fin artikel om ett klosterkapell, S:ta Ingrids kapell, som invigdes igår - bakom "dubbla murar", då det befinner sig inne på Skänninge kriminalvårdsanstalt.

Har följt de andliga fängelseprojekten (klosteravdelningar, ignatianska reträtter på Kumla m.m.) en tid - tycker att det är ett väldigt bra och intressant initiativ. Där behövs detta som bäst.

En av fångarna säger:

"Redan i häktet kände jag en otrolig andlig nöd och de existentiella frågorna trängde sig på med kraft. Jag tror att alla nydömda till långa fängelsestraff har andliga behov."

Och det hemska är att just häktena är så slutna att de inte får detta behov tillgodosett, folk sitter där isolerade med alla sina frågor och tankar snurrande i huvudet. Hör alltför ofta om att det sker självmord där. Varför får det fortsätta så....?