Kommunikation med djur
Någon mer som känner igen något av detta?
Ni som följt bloggen vet att Tistou är speciell - i alla fall för mig. Kunde på något sätt förstå vad han tänkte. Och det visade sig även stämma (kan inte gå närmare in på det här). Så åtminstone en katt har jag hjälpt... :-)
Och bara för några dar sen hamnade jag i något slags kommunikation med en törstig häst.
Den kom nerspringande från en bergshöjd när jag närmade mig. Den stannade framför mig och såg djupt in i mina ögon. Det var som att den ville förmedla något. Men jag var lite dålig på att lyssna... ;-)
Så istället talade den på ett tydligare sätt (om något högst praktiskt) - gick till en hink i ett fruset badkar och buffade på den, sen tittade den upp på mig igen - flera gånger. Tyvärr hade jag inget vatten att ge den - men några vid stallet kom snart och tog hand om den.
Bara ett par exempel...
Det här blev mer tydligt för mig först i somras. (Det har hänt även tidigare, men jag tänkte inte direkt på det då.)
Sen dess har ganska många djur närmat sig och en otrolig kontakt uppstår på en gång. Kan inte beskriva den faktiskt.
Fast jag får hittills inga bilder, som kvinnan i artikeln - det är mer på ett intuitivt plan.
Har också testat att "tala" med djur utan att använda ord - och de verkar faktiskt fatta...
Kvinnan i artikeln (som via en dröm och ett sammanträffande hamnade bland kung Husseins hästar!), säger bl.a. nedanstående. Tycke särskilt att det sista var intressant - det kan ju förklara kommunikationssvårigheter, inte minst på internet:
"Enligt Emelie Cajsdotter är allt som lever besjälat – och medvetet om sin existens. Därmed finns en möjlighet till kommunikation. ”Det gäller både djur och växter. Men det kräver att man kan gå in i varandras identiteter. Svårast för den här sammansmältningen har två människor, eftersom vi är mest fast i våra ramar.”"
Läs hela artikeln via länk högst upp.
Kommentera gärna!
Inlägg
10 kommentarer:
Tror det finns två diken att falla i här - antingen att det är fullständigt omöjligt (och om det är möjligt så skulle det i så fall vara för att en demon lurar dig) eller att allt är möjligt och att man ev. inbillar sig att man känner och upplever är den absoluta sanningen.
Med detta sagt så tror jag att det är fullt möjligt att kunna kommunicera med djur och växter, även om jag inte är säker på hur och i vilken utsträckning. Jag kan lätt föreställa mig hur Adam gick runt i Eden och pratade med djuren - innan (och efter såklart) han namngav dem. Men att han redan i paradiset konstaterade att ingen av dem erbjöd honom "sällskap" (eller hur är det nu det uttrycks, jag orkar inte slå upp det), varpå Gud skapade Maninnan (senare även kallad Eva).
Men trots att jag tror att det är möjligt och att det är en gudagiven egenskap - jag menar: Gud måste ju kunna kommunnicera med allt levande, så varför skulle då inte även guds avbild (=människan) kunna kommunicera med allt levande?? - så är jag ändå inte helt säker på att det är något vi ska exploatera och utnyttja oss av. Men det är kanske bara att jag tänker för mycket "New Age" när jag hör sådant. Och nyandlighet måste ju automatiskt vara demoniskt, eller...? *irroniserar över mig själv lite*
Jag tror att det är fullt möjligt - eftersom jag erfar det i någon mån... Så det är minst sagt svårt att inte tro på det då.... :-)
Men jag ser det inte som något konstigt - utan som något alla skulle kunna göra - det gäller mest att vara lyhörd.
Som att be och få kontakt med Gud.
Eller (för icke-kristna läsare) som att ställa in en radio på rätt kanal.
Jag är inte precis intresserad av New Age - och tänker inte alls på detta i de termerna heller.
Tror att det är väldigt naturligt - för det är så det känns.
Och jag tror att man bör se på saker för vad de är - inte sätta etiketter på dem i onödan.
Urskilja - ja visst, men inte etikettera och förkasta precis allt på ett fördomsfullt sätt - d.v.s. innan man har kollat närmare på det.
Nu säger jag inte att du gör så - absolut inte - men vet att många är rädda och misstänksamma för mycket. Förmodligen i onödan för en hel del av det.
Allt är säkerligen inte bra, en del är kanske båg, men ett par sanningskorn kan man hitta här och var.
Nej, jag menar inte att fördöma, även om känner en tveksamhet inför vissa fenomen. Möjligen kanske jag kan säga att jag vill höja en "varningsflagg" över att "allt som glimmar är inte Gud".
Låter jag dömande? Ja, det kanske jag gör. I så fall kan jag bara be om ursäkt för det, för det är inte så jag menar. Men ändå... Ja, ändå så låter jag dessa ord om "varningsflagg" stå kvar, för jag hittar inget bättre just nu. Eller kanske ska jag skriva en "tveksamhetsflagg", men om en sådan finns vet jag inte, så jag antar att det får bli "varningsflagg" trots allt.
För till skillnad från dig så har jag varit inne och snurrat några varv i nyandligheten, innan jag bestämde mig för att satsa på kyrkan istället. Vilket naturligtvis påverkar hur jag reagerar på liknande berättelser. Så ta min "varningsflagg" hur seriös du själv vill och tycker den förtjänar.
Ja, lyhördhet kanske kan vara ett bra ord på sund kommunikation med djur och omgivning. Uppmärksamhet ett annat. Att (intuitivt) kunna förstå och tolka kroppshållningar och rörelsemönster. Att kunna känna av "sinnesstämningen".
Jag menade som sagt inte dig, utan generellt - en attityd en del har.
Men jag har inte upplevt att du är sådan.
Nyandlighet är för mig ett jättestort begrepp - så jag vet inte mer exakt vad du menar där.
Som jag skrev så tror jag att det behövs sållande, men inte klumpförkastande.
Tänker mig att det kan finnas viktiga kontaktpunkter mellan detta och kyrka, samt att båda kan lära av varandra.
Kanske en del bara är olika tolkningar av samma sak?
Vad vet jag...?
Bara spånar...
Jag har upptäckt det (och vill helst inte bli förknippad med dem, men det kanske är dömande av mig?).
Nyandlighet är ett JÄTTESTORT begrepp. Dessutom skulle nog ingen påstå att man håller på med just nyandlighet, utan man håller på med specifika bitar. TM, kristallterapi, vit magi/wicca, UFO, meditation, yoga, seanser, örtmediciner, ... You name it! Somliga ber till och med "Fader vår" och går i kyrkan!, och det skulle vi ju knappast fördöma (eller...?).
Ska jag säga något specifikt/sammanfattande kring nyandligheten är det väl just att man plockar det som passar en själv, som om alla religiösa och filosofiska tolkningar bara är ett enda stort smörgåsbord där man kan plocka och testa det som känns rätt för stunden, istället för att hålla sig till en specifik religion och tvingas ta itu med läror och föreställningar som kanske inte känns lika "tilltalande" vid första ögonkastet.
Jo så mycket har jag förstått när jag läste teologi, men jag tycker nog inte att det här hör dit.
Inte heller det där om tidigare liv.
För det här handlar ju inte om en viss sorts andlighet - utan antingen om hur verkligheten funkar - eller inte.
Eller?
Om några berättar saker för en som tyder på att verkligheten är större än man dittills visste, och de har erfarenheter av det som man själv saknar, så vore det väl oklokt att bara förneka möjligheten av det rakt av?
Så måste ju de första kristna har känt det...?
Alternativt, om det de säger bekräftar sånt man själv har upplevt men inte kan förklara så slipper man känna sig som ett ensamt UFO i världsrymden...
Läste också den artikel när den fanns i tidningen. Mycket intressant! Tyvärr har jag dock inte upplevt något liknande själv, men betvivlar inte alla andra som gör det. Men jag har dock lättare att komma överens med hundar än med människor =)
Ja, djur är ofta trevliga och okomplicerade att umgås med... :-)
Skicka en kommentar