Bibelblogg - om tro
Här kommer, som vanligt, veckans bibelblogg.
Kommentarer (om någon tittar in så här mitt i jultiden)...?
***
Heb 11:8, 11-12, 17-19
I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma.
I tro fick han kraft att avla en son, fast han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. Därför fick han, denne ende man som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden.
I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena och till vilken Gud hade sagt: Det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare.
Han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka.
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
4 kommentarer:
Att tro på Gud varje dag och i alla situationer är en förutsättning för att kunna ändra vissa beteenden i positiv riktning..
Jesus blev född, halleluya!
Tack - viktigt...
Kul att "se" dig här igen! :-)
Jag har mycket svårt att tro, att Gud skulle utsätta oss för sådana prov som beskrivs.
Jag har sedan några år bestämt mig för att tro, att Abraham hade misstolkat Guds vilja.
Själv har jag alltid gillat den texten - alltså om Abraham och Isak - för att den är så otroligt nervpirrande dramatisk, och slutar lyckligt (för alla utom offerdjuret).
Ser hela tiden Jesus framför mig när jag läser den. En text som förebådar vad som skulle komma.
Tänker man så så är det istället Fadern som följer Jesus på vägen - och våndas.
Var faktiskt på väg för länge sen att skriva en roman utifrån den passagen. Men det har hittills inte blivit av.
När man vet att det kommer att sluta bra så talar texten mer symboliskt om tron.
Vilka oerhörda krav den ställer. Att tro det omöjliga.
Fast många av oss är så vana vid det att vi knappt höjer på ögonbrynen.
Dit hör ju även berättelsen om Sara - som är ganska humoristisk i original...
Men även här glimtar det till i beskrivningen av Abraham: "som dessutom var så gott som död" - såååå gammal alltså... :-)
Skicka en kommentar