Bibelblogg - var alltid glada
Veckans bibelblogg skulle delvis kunna uppfattas som en omöjlig kravlista. Ytterligare en press på en redan stressig vardag.
"Var alltid glada, be ständigt..." Man kan fråga sig: hur ska man klara av det utan att göra våld på sina känslor (man är inte alltid glad naturligt), och hur ska man få något annat gjort om man ber ständigt?
Jag tror att det handlar om det verkliga djupet. Där långt under stormarnas yta finns det en glädjens stilla punkt, som det gäller att ha kvar kopplingen till (ungefär som när man ställer in en radiokanal, är det lite fel inställt så blir det brus, och man får vrida ratten lite till). Och man kan försöka låta hela livet (onda saker man är med om och goda) bli till en bön och tacksägelse, genom att bära fram allt till Gud, lägga det på hjärtats altare, där det förvandlas...
Har ni tänkt på att många av dem som har haft det allra svårast är som gladast och tacksammast? De strålar ut något av Gud.
Hmmm... Det var inte min mening att börja predika om texten... Skulle bara skriva några ord till inledning och sen bjuda in till samtal som vanligt. Men ni får se det som en första kommentar till texten helt enkelt.
Själv gillar jag särskilt det som kommer sen: "Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt." Alltför ofta ser man diverse kristna "brandmän" i farten - som utan att inse det försöker släcka Andens eld, och som urskillningslöst dränker samtliga profetior i skum, utan att pröva dem.
Ja, där fick ni redan en andra brännande kommentar - bäst jag postar detta nu innan det fylls på än mer... :-)
Så lämnar jag ordet fritt...
***
1 Thess 5:16-24
Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.
Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra,
och avhåll er från allt slags ont.
Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer.
Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
2 kommentarer:
Jag funderar över det där med att alltid vara glada...
Hur ofta märks det på kristna att vi är glada människor? Nöjda? De som är tillfredställda?
Och - min egen ständiga fundering (som alltså inte är färdig än) - har humorn någon plats i det där? Eller är humorn "världslig" med det som det talas om här är "andligt" (och i så fall - vad är skillnaden och hur vet man vad som är vad?)
Jag antar att jag borde skriva något vist, men jag har inget smart att skriva just nu.
Ja du, intressanta frågor...
Vet inte om jag har något svar.
Men rent spontant så verkar det vara en viss skillnad mellan den djupa glädjen och humor.
Glädje över att känna Gud - och humorn som kommer till uttryck när man skrattar åt ett riktigt bra skämt.
Visst är det en viss skillnad...?
Och då vill jag samtidigt säga att jag tror att Gud har en alldeles otrolig humor, och att humor absolut hör hemma i kyrkan.
Men jag undrar med dig om det är det senare Paulus menar just här...?
Jag tvekar...
Men det ena utesluter som sagt inte det andra.
Skicka en kommentar