fredag 19 december 2008

Bibelblogg - ingenting är omöjligt för Gud

Det fick bli en mycket välkänd text denna vecka, så här inför julen...

Går det att hitta något nytt i den?

***

Luk 1:27-38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."

Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.

Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud."

Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

15 kommentarer:

Johanna G 19 december 2008 11:46  

Börjar med en kort kommentar:

Tänker på en av texterna i Matteus, där Josef av Herrens ängel får i uppdrag att ge barnet namnet Jesus. Jag skulle tro att Maria och Josef blev både lite förvånade och kände ett djupgående samförstånd när de insåg denna lilla detalj... :)

Och små detaljer har ju en tendens att vara lättare att ta sig an - dela med sig och försöka begripa - just för att de stora skeendena oftast är så mycket större än oss vanligt dödliga. Tänker inte ens ge mig in på att försöka gissa hur det kändes för Josef och Maria att få uppdraget att vara föräldrar åt Guds Son!!

Johanna G 19 december 2008 11:49  

Och förresten så är vi väl alla ganska överrens om att vi aldrig kan komma ifrån den bibel som ni katoliker en gång för länge sedan tvingade på hela kristenheten, så det är väl bara att tacka och ta emot även välkända texter!

(PS. Läs inlägget med ett stort leende och glimten i ögat, det är så det är skrivet. DS)

Charlotte Therese 19 december 2008 11:58  

Du menar att de skulle ha fattat vidden av det hela när de fick namnet?

Tänker på Sakarias... Apropå namngivande... :-)

Ja, det måste ha varit väldigt stort att ta in - särskilt som det hela var så vardagligt under lång tid medan Jesus växte upp.

Synd att vi inte har fått veta mer om hans barndom...

Fortsätter på det lilla sidospåret:

Skyll inte på katolikerna - i början fanns det bara efterföljare av Vägen... ;-)

Det var den första stora splittringen som definierade skillnaden mellan dem som ville vara allomfattande (katoliker) och dem som ville vara renläriga (ortodoxer). (Senare har ju vi katoliker, med större eller mindre framgång, försökt sno åt oss också renlärigheten - anspråket på att ha hela ortodoxin/sanningen.)

Borde vi kristna inte lämna alla etiketter och gå tillbaka till det ursprungliga? Att följa Gud helt enkelt?

Johanna G 19 december 2008 12:05  

Oj, nej. Jag menar tvärt om. Att få det lilla, konkreta uppdraget att namnge barnet, var något som de kunde greppa. Fokusera på. Och därmed också kunde använda till att "slippa" se det större bilden hela tiden. Att låta det större uppdraget vänta till morgondagen. Vänta på att barnet blir fött innan de börjar försöka uppfostra honom helt enkelt :)

Va?! Vad ska vi protestanter med er katoliker till om vi inte får skylla allt på er?! :P

Charlotte Therese 19 december 2008 13:06  

Aha... Du menade så...

Ja, ni protestanter uppkom ju just genom en våldsam protest mot det katolska, så vad annat kan man förvänta sig? ;-)

Utan oss att skylla allt ni inte gillar på så skulle ni inte vara protestanter...

(Hoppas alla förstår att Johanna och jag bara skämtar.)

Johanna G 19 december 2008 13:37  

Ja, självklart skämtar vi! Åtminstone delen "protestanter vs katoliker" (resten var nog ändå hyfsat seriöst). Hoppas vi inte upprört någon med vårt skämtande!

Skulle just se snyggt ut i dessa kors-tågs-tider om vi började kasta skit på varandra för våra olika kyrkotillhörigheter *rysliga tanke!*

Charlotte Therese 19 december 2008 13:43  

Jo, det var just min tanke att någon som inte har tittat in här tidigare kanske kunde tro det - tyckte det var säkrast att förebygga eventuella missförstånd... :-)

Carolina El-Haddad 19 december 2008 15:40  

Hej Charlotte,

Jag har tänkt ett tag på skillnaden mellan ortodoxin och Katolska läran men jag hinner inte forska kring saken.

Kan du berätta lite om du vet något om det?

Charlotte Therese 19 december 2008 15:53  

Carolina,

Till omkring 99% delar vi samma tro - det är bara i några detaljer det skiljer sig mellan katolska och ortodoxa kyrkan.

Allt nedan är väldigt förenklat, eftersom det skulle krävas tjocka volymer för att ge hela förklaringarna:

Filioque (att Anden skulle utgå även från Sonen, inte bara från Fadern) är en sådan sak.

Och så har ni inte gjort lärorna om Jungfru Maria till dogmer, även om ni delar samma tro om henne. (En del ortodoxer är sura för att katolska kyrkan har gjort det till dogmer utan att de var med och beslutade om det).

Även dogmen om påvens ofelbarhet (då han uttalar sig ex cathedra) är en stötesten.

Ja hela påveämbetet egentligen.

Ortodoxa patriarker ser påven som den mest ärade bland jämlika bröder (eftersom han sitter i Rom, vilket var det mest upphöjda patriarkatet på den odelade kyrkans tid) - inte som hela kyrkans ledare.

Och så använder ni jäst bröd i nattvarden, medan vi har osyrat (fast det är kanske inte en skillnad i tron direkt?).

Just nu kommer jag inte på fler punkter. Men någon annan kanske kan fylla i med eventuella ytterligare skillnader?

Charlotte Therese 19 december 2008 16:00  

Ett par saker till:

Den ortodoxa teologin uttrycks på ett helt annat sätt än den katolska.

Vi blir ofta anklagade för att ha en juridisk syn - medan ortodoxer är mer poetiska.

Sen använder vi olika begrepp för att uttrycka samma sak - och det kan vara lite knepigt ibland.

Möjligen ibland också samma begrepp för att uttrycka olika saker.

Ortodox och katolsk mystik är också lite olika varann. Den katolska (nu är jag väldigt generell, tänker på bl.a. Johannes av Korset) betonar natten, mörkret, "via negativa" mer - medan ortodoxer verkar ha en ljusare syn på det, och även ljusare erfarenheter.

Mitt intryck är att det katolska har stannat upp för mycket vid korset - medan ni betonar uppståndelsen.

Båda behövs...

Carolina El-Haddad 20 december 2008 00:25  

Hur är skillnaden i hur båda kyrkorna ser på synd och det onda?

Alde 20 december 2008 10:33  

Läser just nu Paulo Coelho ”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” fastnade för titeln eftersom jag nu i livet känns ha kommit dit… vandrat ganska långt det har hänt mycket och nu är allt tyst och stilla… benen orkar inte utan jag vill sätta mej ner vid livets källa, vatten, och gråta ut. Av längtan, smärta och över mej själv. Hur orkade jag ända hit? Hur långt är det kvar? Och vart ska jag?

Och med anledning av Maria och Jesusbarnet skriver författaren:
”Vi stod framför altaret med en skulptur av den heliga Jungfrun. Maria med sin i famnen. Jesusbarnet som pekade mot himlen.
Jag talade om vad jag såg.
Titta noggrannare, bad han.
Jag studerade alla detaljerna… Men min blick fastnade vid Jesusbarnets finger… Fastän Maria höll honom i sina armar var det i själva verket Jesus som bar henne. Gossens arm som sträcktes mot himlen verkade lyfta upp Jungfrun till himlen. Tillbaks till brudgummens boning.
… Det är ett tecken. Manligt och kvinnligt förenade i samma figur. … Gud skapade människan till man och kvinna För det vara hans sanna avbild: man och kvinna”

För mej är det här ett nytt sätt att tolka den vanliga ”krubb-bilden”. För saker fungerar inte på det ”logiska” sätt vi föreställer oss och fokus ligger inte på Maria som gudinna, utan på helheten, liksom andevärlden – himlen- och den jordiska är en enda. Förenad. Därför måste man se "Gud" annorlunda. Även om ändå finns där och Hur vi ser, spelar ingen roll egentligen... för vår vandring. Men vi ska dit fingret pekar.

Läser vidare i boken nu under julhelgerna mellan arbete och vila… och önskar dej en riktigt fin Julhelg och ett Gott Nytt År!

Charlotte Therese 20 december 2008 13:40  

Carolina,

Jag vet inte om det är någon direkt skillnad.

Du nämner ofta detta - och på det du har skrivit om tidigare så verkar det som att du har träffat på en präst som inte verkar vara representativ. Men jag vet ju inte hur det är i ortodoxa kyrkor i allmänhet eftersom jag oftast inte förstår språket det predikas på när jag ibland är där.

I mina katolska sammanhang talas det sällan eller aldrig om synd (annat än för att påminna om att det finns synder och att man bör bikta sig minst en gång om året) eller det onda - kan inte minnas att jag har hört om det sistnämnda i någon predikan i min församling nånsin.

Men i andra katolska sammanhang (karismatiska) nämns det oftare. Och jag har hört att det är olika i olika församlingar. En del präster verkar ha det som sitt favorittema (hur kul är det för församlingen?).

Det enda jag kan säga är att det goda är så mycket större och viktigare att man inte borde stanna upp vid det onda (mer än för att konstatera att det finns och sen ta avstånd från det). Annars är risken att fokus hamnar där istället, och att man aldrig når fram till det goda för att man inte känner sig värdig, blir nedtryckt etc. Och det kan inte vara meningen.

Det här var kanske inte ett svar på din fråga, men jag känner inte till exakt hur ortodoxer ställer sig till detta så det är svårt att svara annat än generellt utifrån det jag vet - men kanske någon annan som vet bättre hur det lärs ut i ortodox teologi och i kyrkorna, kan svara på det?

Charlotte Therese 20 december 2008 13:45  

Alde,

Tack för dina tankar. Kan känna igen det... Ibland är det gråtande vid floder, och floder av gråt, som gäller.

Allt har sin tid...

Intressant bild av Jesusbarnet som lyfter Jungfrun!

Allt gott själv, inför julen och det kommande året...

Mikael 21 december 2008 01:45  

Hej!
Om man "smakar" på orden "Ingenting är omöjligt för gud".

Om man tror på orden skulle det inte finnas någon ondska.
Utan det skulle vi kalla ovanligt tuffa utmaningar.

Man skulle inte mer lida.
Utan anse att detta är nyttiga erfarenheter som kärleken manar fram oss till bättre varelser.

Man skulle inte längre lyda.
Utan Gud ger dig den rätta vägen som du hängivet vill gå.

Om ingenting är omöjligt för Gud
skulle de tre ovanstående utlåtande vara fakta och något vi lever i.

Är det så, och vill vi ha det så,
det kanske detta som är ginosko/gnosis.....

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP