Kvinnlig ortodox "seminarist" glädjedansar

Så beskrivs hon åtminstone, den dansande indiskan.

Men kanske alla studenter på det ryska teologiska seminariet kallas seminarister? Oavsett om de ska bli präster eller inte? Annars är de progressiva minsann...

Ville främst ta fasta på det som skrivs om glädjen i hennes dans:

"She explained that her rendition of the dance was to be interpreted as her soul seeking after its groom - Christ.
.
The dance itself was beautiful, but the thing that struck me most about it was how joy-filled it was. I know I'm only looking at it as a spectator, but the dance represented her Christian life as one of happiness and joy at the presence of Christ.

More often than not, my faith is more somber. Not that I'm depressed - far from it. But there are times when sin and worries weigh down on me, and all it seems like I'm doing is pleading to God for help. But after seeing this dance, I think I came to a renewed sense of how joyful Orthodox Christianity can - and is intended - to be."

Något för oss alla att reflektera över.

Själv har jag ofta undrat varför söndagsmässor kan kännas som begravningar mer än som påskfester. Släpiga psalmer, högtidlig körsång på latin av dystra sångare, allvarliga miner - även efter kommunionen. Ingen glädjedans där inte... Skulle man ge uttryck för sprudlande glädje skulle man nog bli utvisad. Har förr om åren ibland velat dansa ner för mittgången efter mässan, sprängfylld av Guds glädje... Det händer alltmer sällan nu.

Läs hela inlägget här.