Teologisk lördagsprovokation
Fick följande mail idag (publicerat med avsändarens tillstånd). Tankeväckande. Thought provoking....
Kommentarer?
***
"Short rant on the way: we are all ministers. In Anglicanism, the laity is an "order" like priests and bishops. Those of us allowed to don collars and stoles are paid (or unpaid) professionals. I don't think that's what Jesus ever intended. . . . I, first of all, don't think he ever imagined his life would inspire a movement, and if he had, it wouldn't have been done this way.
He didn't like hierarchical organization -- said so, too. Ordination is an imaginary sacrament. . . I find no persuasive evidence for it. His followers appear to have put something together to try and hold the teaching with some integrity, but it soon disappeared in the hands and minds of those who simply didn't understand it. (There is similarly no clear evidence for a formal sacrament of marriage either.)
Traditional ordination is for those who run the religious industry for a salary. . .a matter of professional disposition, training and acceptance by a committee. A ceremony follows. I've encountered clergy and religious who were some of the meanest folk I've ever met.
Ministry for me is a matter of the heart and not training. I don't think one can train for compassion and love . . .and that's what's killing religion in my view. We haven't learned it yet."
Inlägg
11 kommentarer:
Well that is the presbyterian position. Nothing new there.
Catholics do not follow scripture alone but tradition.
"Traditional ordination is for those who run the religious industry for a salary" - nope, not for catholics! Or at least not for liberal catholics, as we are indeed ordained priests but have no salary from the church. To provide for ourselves, we work as any other member of the society. Outside church. What we do for the church is done on leisure time... except praying, of course, because praying is done every minute of the day.
Hej Charlotte! Din mailande vän verkar ha ett anabaptistiskt / baptistiskt perspektiv: ingen hierarki, alla är bröder och systrar, ingen prästvigning, alla är präster (genom tron och dopet), alla är tjänare men har olika gåvor och uppgifter. Inte så provokativt för mig, men mycket attraktivt.
Vad intressant med era olika tolkningar!
Jag har glömt vad han tillhört för samfund - men numera hör han till en fristående kyrka - och är biskop...
Så det gör det extra intressant - att antihierarkiseringstankarna kommer just från honom.
Men än mer tänkvärt tycker jag är hans tankar om vad Jesus kan ha haft i tankarna - och vad som hände sen... När kristendomen till sist blev en reglerad ny religion.
Värt att fundera på...
P.S.
Sr Carina, så är det för många präster (även för de illegalt vigda katolska kvinnorna).
Och för många ortodoxa präster, om jag inte minns fel.
Även katolska präster har ibland dubbla arbeten - föreläser på universitet etc.
Henry,
His answer to what you wrote is as follows (thought provoking as well!)...
***
"It is the official Presbyterian position. The working reality is a whole different matter. Years ago a group of us studied with Rabbi Ed Friedman who spent his life examining how religious bodies operated. (Cf., From Generation to Generation) His writings developed out of family systems theory and the work of Murray Bowen. At some level, all religious organizations have similar issues around power and finding a way to bring it to balance.
Who has the "authority" and how is it used or shared? Having raised that question, we can spin off the whole buffet of things that churches think they need to do to find legitimate ways to make their version of the menu the best they know how. . . .vestments, tradition, uses of scripture, sacraments, no sacraments, preaching, etc. As long as all of this is working, the emperor has clothes. . .when it doesn't . . .well, that's what we're seeing now. All of this is a profoundly complex vector that affects education, politics, family life, etc.
At the bottom of it all for me is a single question: to whom do I give power over my soul? Do I have to give it away? If I don't, what holds me back?"
WWJD (Wath Would Jesus Done)
Matt 22:37-40 Matt 25:31-46
Joh. 13:1-17.
Shall We Worry for the Word or the tradition.
Ja, jag instämmer med Henry..inte så mycket att bry sig om egentligen..präst är ett heligt ämbete, inte ett jobb, och en präst bör sätta Gud före allt annat.
Det allmänna prästadömet är något helt annat.
Alla lärjungar bör sätta Gud före allt annat. Gör man inte det kan man inte vara lärjunge till Jesus. Det finns ledartjänster i Kristi kropp, däremot inget prästämbete. I Nya testamentets församling finns det bara två typer av prästtjänster. Jesus som överstepräst och alla lärjungar som präster (som gör tjänst inför Gud och representerar honom inför människorna). Däremot ger Gud församlingen olika tjänstegåvor som apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Men det är en helt annan sak.
Jonas (Melin),
Det tycks onekligen vara en biblisk syn utifrån de texter vi har i NT...
Men kyrkan, som ju ställt samman och förvaltar texterna, har utvecklat en annan tradition - som påminner mer om den judiska tempeltjänsten än om den apostliska tjänsten.
Den brännande frågan är om det var meningen. Ser man på frukterna så är de ju inte enbart goda. Därifrån har vi institutionaliseringen, en förstelning, och i förlängningen har det lett till ett visst tänkesätt om män och kvinnor.
Och allt det sistnämnda verkar ha väldigt lite med Gud att göra...
Jonas Melin, Lärljungarna, Apostlarna, representerar ju Jesus i sin egenskap av överstepräst, en sådan som Melkisedek, och utövar därmed biskopsämbetet.
Det är därför vi erkänner oss till en apostolisk kyrka..
Skicka en kommentar