Fullkomlighet...?

Funderar på skillnaden mellan fullkomlighet och perfektion... Om det finns någon.

Och på vad Jesus egentligen menar med de där brinnande orden: "Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig." (Matt 5:48)

Lite senare i samma evangelium förtydligar han för en person: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." (Matt 19:21)

Det första tycks gälla alla som vill följa Jesus. Men det senare kan ju inte gälla oss alla... Eller?

Jag läser hela kapitel 5. (Gör gärna det du med.) Är det allt det som tillsammans konstituerar fullkomligheten? Eller hela Bergspredikan?

Eller verserna alldeles innan brandfackelmeningen:

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?"

I övriga NT kan man läsa följande om fullkomlighet (slå gärna upp ställena och läs sammanhanget):

Fil 3:12: "Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp."

Ef 4:12: "De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp"

Fil 3:15: "Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där."

Kol 4:12: "Hälsningar från Epafras, som ju är en av er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner för att ni skall stå fasta och vara fullkomliga och helt uppfyllda av Guds vilja."

Jak 1:4: "Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist."

Jak 1:25: "Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör."

Jak 2:22: "Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig."

Jak 3:2: "ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp."

Intressantast är kanske just Jakobs brev som talar om flera slags fullkomlighet. Lagen i sig ses som fullkomlig, och tron kan bli fullkomlig - genom gärningar, och den som kan lägga band på sin tunga anses vara fullkomlig...

Jag läser sist i en bibelkommentar (New Jerome) om hur Matteus har fogat samman två ställen i GT:

5 Mos 18:13 "Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud."

Där inskärps som uttolkning: "hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna."

Det andra stället är 3 Mos 19:2: "Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig."

Fullkomlig, fläckfri, helig, perfekt...?

Vad har ni för tankar om detta?