Spridda sluttankar

Nådde slutet av Maria Küchens bok för några dar sen.

"Med en ung präst, en kvinna, diskuterar jag kvinnoprästmotstånd som teologiskt begripligt, abortmotstånd som begripligt, hon kallar det "fascism" att vägra att ens försöka förstå sin motståndare och sätter fingret på det komplexa med alla dessa svåra frågor som så ofta lockar till enkla pseudosvar."

Så sant....

Hon tar också upp skilda referensramar som gör att man går olika vägar. Barn till kristna föräldrar går en annan väg, och tvärtom.

Och hon skriver om revolutionen som aldrig kommer att tv-sändas:

"Den som tror att massmedia kan användas för att snabbt och effektivt förändra världen eller förmedla ömtåliga kärnbudskap ska kanske tänka om."

Jag funderar på om detta gäller även bloggosfären. Den tycks betydligt mer lämpad till detta än snabbare medier som tv, radio och dagstidningar.

Bloggtempot är trots allt långsammare. Det går att fokusera på en fråga i taget. Och även sånt som är skrivet för en tid sen kan tas upp igen. Och det finns långsamma ämnen per se - som smälter stilla likt stora karameller i munnen... Ibland med en högst oväntad smak under yskiktet.

Roligt blir det när hon tar upp den "helige mannen" - gurun:

"Den upphöjde mannen som måste skyddas från störande livsmoment i form av skrikande ungar för att se Ljuset... Han finns inte mer."

Men det finns hockeyfruar och rockmusikerfruar som får passa upp sina män. Och det finns katolska präster som inte kan koka ett ägg.

"En man, så tolkar jag evangeliet, tjänar sin Gud bättre genom pappaledighet än genom att prioritera karriären framför barnen."

Förutsatt att hans fru får in tillräckligt med pengar förstås. Kvinnor får ju fortfarande inte samma lön för samma arbete. Men om fler pappor var lediga och samtidigt protesterade mot det orimliga i detta så skulle nog problemet åtgärdas till sist.

Lite tveksam blir jag till rimligheten i hennes slutönskan:

"Visa mig hur man växer utan att nödvändigtvis lida. Jag vill inte lida. Jag vill ha kul. Jag vill att andens frukter får mogna i sol."

Finns det växt utan något som helst mått av lidande?

Karin Boye skrev i sin kända dikt: "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?"

***

Samtliga inlägg om boken finns här.