Kardinalens nattliga samtal
Läser Gunnel Vallquists recension av kardinal Carlo Maria Martinis bok: ”Jerusalemer Nachtgespräche” (Nattliga samtal i Jerusalem), med undertiteln ”Über das Risiko des Glaubens” (Om trons risker).
Vilken förlust för Kyrkan att han inte fick bli påve....!
***
”Om någon lämnar kyrkan eller ämbetet tar jag det inte så hårt; mycket mer bedrövar det mig när folk inte tänker utan bara låter sig fösas med. Jag vill ha tänkande människor, det är det viktigaste. Om de är troende eller inte spelar mindre roll /…/ Kyrkans, församlingens uppgift är att utgöra en ram som inspirerar och stöder, inte ett läroämbete som den kristne skall vara beroende av och ofta kan ta till förevändning för att gå sin väg. De ansvarig i kyrkan, även biskoparna, behöver en stark och självmedveten partner, som genom Bibeln har skaffat sig en personlig mening och ett pålitligt samvete.”
Den svåraste krisen i katolska kyrkan sedan reformationen utlöstes av Paulus VI:s encyklika ”Humanae Vitae” sommaren 1968, med dess onyanserade och kategoriska förbud mot preventivmedel. Man kan hävda att denna encyklika aldrig blev ”mottagen” av kyrkans stora flertal och därför enligt klassisk teologisk uppfattning inte kan betraktas som kyrkolära.
Martini säger inte detta, men han konstaterar att encyklikan har gjort stor skada och kommit många att lämna kyrkan, som förlorat sin roll av samtalspartner och lärarinna. ”Det kyrkliga läroämbetet har nog under tidernas lopp talat för mycket om sjätte budet. Ibland är det bättre att tiga än att tala … – När kyrkan uttalar sig måste hon alltid kunna hänvisa till Bibeln. Och Bibeln är anmärkningsvärt fåordig när det gäller sexualitet.”
Katolska präster skall leva ogifta. Detta, betonar kardinalen, kräver en stark personlighet med direkt kallelse till celibat. ”Alla som har prästkallelse har kanske inte fått denna nådegåva. Vår kyrka behöver nog ta saken till förnyad prövning (sich etwas einfallen lassen).” Det är ett yttrande som väger tungt. Man kan inte påstå att alla prästkandidater har en stark personlighet, men varje präst borde ha det.
Läs hela artikeln här.
Inlägg
4 kommentarer:
Med The Pill, the one and only, inleddes ju den moderna tiden. År 1964, i vårt land. Varje någorlunda medveten kvinna bör sedan dess se till att hon går igenom större delen av året skendräktig. Hormonellt manipulerad.
(Jo, det finns förstås ett alternativ till: Att mannen i hennes liv så att säga drar på sig gummihandskar innan han vågar smeka sin älskade.)
Den stora vinsten med allt detta var att aborter skulle bli onödiga.
Jaha. År 2006 föddes 105.913 barn, enligt Statistisk Årsbok. Samma år aborterades 36.045, enligt Socialstyrelsen. Från början fanns det alltså 141.958 påbörjade barn. Vart fjärde litet påbörjat barn togs avdaga.
"I förhållande till befolkningens storlek föds det färre barn i Sverige och det görs långt fler aborter än i något annat nordiskt land." Statistiska Centralbyrån 2003-10-10.
Det blir så när människor inte ser någon djupare mening med livet. 25,4% av de påbörjade barnen avlivades... Siffran har faktiskt legat där någonstans sedan 70-talet...
"Ibland är det bättre att tiga än att tala" sa alltså kardinalen... Och tigit har man ju gjort.
Delvis kan jag hålla med dig.
Aborterna måste verkligen minska. Det är förfärligt som det är... Det tror jag att var och en som inser att det faktiskt handlar om barn kan hålla med om.
I-länder har liksom ingen ursäkt för att det är som det är. (Andra länder har i viss mån en ursäkt - men även där är vi medskyldiga, som inte hjälper till i så hög grad som det behövs för att alla barn ska få möjlighet att växa upp i drägliga omständigheter.)
Ett stort problem är att skolorna (väl fortfarande idag?) lär ut att fostret är en del av moderns kropp - en geléklump - som inte har rätt till liv förrän en viss vecka har passerats.
DÄR nånstans måste man göra något. Och så har föräldrar ett jättestort ansvar. (Men många av dem har förmodligen själva samma inställning utifrån vad de har lärt sig...)
Och politiker behöver se över lagstiftningen - gärna sänka gränsen ytterligare eftersom det snart inte är någon större skillnad i tid mellan barn som föds för tidigt och kan räddas och barn som aborteras.
Om preventivmedel ändå ska ses som en betydligt bättre lösning än aborter i ett sekulariserat samhälle där vi inte kan kräva total avhållsamhet på religiösa grunder för alla, så är även detta föräldrars och skolors uppgift att informera om, och sedan naturligtvis individens ansvar.
Tror ingen mår bra efter en abort. Därför är det otroligt att så lite görs.
Men: ser man på statistiken för "katolska" länder så tror jag faktiskt inte att det är mycket bättre än här. Förutom att aborter är illegala på många håll - och där dör både unga mödrar och barn p.g.a. skumma kvacksalvare. Och där sprids även AIDS i högre grad än här p.g.a. Humanae Vitae's förbud mot preventivmedel...
Världen blev alltså inte hjälpt av encyklikan....
Och katoliker som fick den serverad blev antagligen mest bara arga - gjorde uppror mot den istället. (Kanske även en anledning till varför folk lämnade kyrkan?)
Nånstans kan man förstå dem - vad har påven med folks privatliv att göra?
Det kanske faktiskt hade varit bättre att inte säga allt det som sades...?
Utan säga andra saker istället - som hade kunnat rädda liv.
Att skylla illegala aborter, spridning av HIV etc. på encyklikan är, enligt min åsikt, lite väl naivt. Jag utgår här ifrån att den Katolska Kyrkan har en generellt restriktiv hållning gällande utomäktenskapligt sex, rätta mig gärna om jag har fel...
Alltså: Dessa människor som, med hänvisning till encyklikan, inte använder preventivmedel vid utomäktenskapliga sexuella relationer är ju redan "bundna" till en lära som förbjuder utomäktenskapliga sexuella relationer... Problemet, ur kyrkans vinkel, torde då inte vara att folk följer denna encyklika, utan snarare att de inte följer kyrkans övriga sexualmoral. För faktum är ju ändå att om kyrkans sexualmoral skulle efterlevas så skulle det inte bli till några utomäktenskapliga barn att aborteras, och spridningen av HIV skulle dämpas avsevärt.
/YesBat
YesBat,
Visst, men encyklikan har inte tagit hänsyn till hur olika kulturer funkar. Där det kulturella vanligen går före det katolska.
Där det ses som normalt att män har en massa förbindelser innan de gifter sig - och i värsta fall även efter. (Däremot inte kvinnor.)
Ska man vara krass - i en värld som ser ut som den gör - och där önsketänkande och moralpredikande knappast lär ändra något (utom möjligen ytterligare i rakt motsatt riktning, ifall det nu ens är möjligt) - så får man konstatera att om aborter inte hade varit förbjudna i en del "katolska" länder så skulle inte så många kvinnor och barn behöva dö i illegala sådana.
Det som skulle vara moraliskt rätt har fått som konsekvens att de ansvariga blundar inför resultatet som inte blev det förväntade.
Går man till överdrift åt ett håll i regelnitiskhet - så straffar det sig vanligen istället på annat sätt.
Hade preventivmedel inte förbjudits så hade många liv kunnat räddas.
Och folk hade kanske lyssnat lite mer på allt det goda i kyrkans morallära, och rentav varit trogna sin partner - om de inte mötts av en hård betongmur. Sånt får gärna just motsatt effekt.
Mina "two cents" i en oerhört svår situation. Nånstans måste man vara realistisk även om man har höga ideal.
Skicka en kommentar