söndag 26 oktober 2008

Vem har egentligen rätt att finnas till?

Har alldeles oplanerat kommit in på samma tema i kommentarer i olika bloggar under de senaste dagarna... Om rätten till liv och människovärde. Tänkte ta upp det lite samlat här, efter att just ha sett ett program om ämnet dessutom (se länk till Karins blogg).

För det håller liksom inte. Att samhället, vi människor, blundar för vad det faktiskt handlar om. Skygglappar och smutskastande åt endera sidan löser inget. Det måste gå att hitta en medelväg i samtalet (som Marcus Birro var inne på i programmet). Men man kan inte överlåta till föräldrarna att bestämma om ett barn är ett barn (vilket han också menade).

Ett barn är just ett barn, om än väldigt litet, det är väldigt svårt att komma ifrån det - frågan är snarast om det är välkommet.

Sjukvården skickar, utan föräldrarnas vetskap, aborterade foster från 12:e veckan till kremering och begravning (ifall sjukvårdsperonalen tycker att det ser ut som ett barn). Väcker inte det tankar hos dem som vågar tänka efter? Mindre foster än så kastas i avfallet. Även där kunde man önska en mer etisk hantering....

En annan viktig fråga är när det mänskliga skyddsvärdet egentligen inträder. Har ett embryo rätt till liv? Eller ett foster? Eller först ett fullgånget barn som kan klara sig utanför moderns kropp (men som verkligen inte kan klara sig själv än på många år, och ifall det är handikappat kanske det aldrig kan klara sig själv!)? Är först den myndige vuxne (fullfjädrad med villa, vovve, volvo - fullt ut människa)? Förlorar människan sedan sitt värde med stigande ålder (inte minst i vår kultur)?

Är inte allt mänskligt liv skyddsvärt? I sig. För att det är vad det är...

Bäst att tillägga: jag är absolut medveten om särskilda omständigheter som kan försvara att vi har en lagstiftning som inkluderar aborträtt. Men den borde tas i anspråk ytterst sällan, vara ett undantag från regeln. Det skulle kunna fungera så om folk i högre grad tänkte efter...före. Är inte det allas vårt ansvar...?

Vill också tillägga att jag inte kan/vill döma någon som har fattat det beslutet. Har full förståelse för att situationer kan vara väldigt svåra, och att det kan tyckas vara enda utvägen.

Men önskar samtidigt att det skulle finnas en mer stöttande omgivning - för det är nog sällan beslutet är givet - många skulle nog välja att inte göra abort ifall de fick det stödet.

***

Först skrev jag hos Monica:

"Tänker när jag läser det du skriver på att alla barn belastar samhället - och alla vuxna med för den delen. Även om de flesta av oss också bidrar. Sverige är väl ett av de länder som har den störst utbyggda offentliga sektorn. Och bland de högsta skatterna. Pengar som är gemensamma och ska fördelas på bästa sätt (nej - inte i så hög grad rätt ner i politikerfickor!).

Vi har ju resurser att ta emot alla barn... Hjälpa föräldrar med handikappade barn så att de orkar. De sprider också mycket ljus omkring sig, dessa barn. Allt är inte bara jobbigt och sorgligt.

Tänker också att en del är handikappade på sätt som syns tydligt, andra har osynliga sår. Vilka ska få finnas bland oss? Bara de som ser helt vanliga ut på ytan?

Förresten - ska man vara väldigt krass så är ju var och en som föds redan på väg mot döden.

Vems liv ska då anses vara mer värt - och vems är det inte? Och varför? Vilka av oss ska ha rätt att födas och leva?

En dag: bara de som beräknas vara fullständigt perfekta från början till slut?

Du sköna nya värld...?"

***

Sen skrev jag, apropå en kommentar om encyklikan Humanae Vitae, i min egen blogg:

"Aborterna måste verkligen minska. Det är förfärligt som det är... Det tror jag att var och en som inser att det faktiskt handlar om barn kan hålla med om.

I-länder har liksom ingen ursäkt för att det är som det är. (Andra länder har i viss mån en ursäkt - men även där är vi medskyldiga, som inte hjälper till i så hög grad som det behövs för att alla barn ska få möjlighet att växa upp i drägliga omständigheter.)

Ett stort problem är att skolorna (väl fortfarande idag?) lär ut att fostret är en del av moderns kropp - en geléklump - som inte har rätt till liv förrän en viss vecka har passerats.

DÄR nånstans måste man göra något. Och så har föräldrar ett jättestort ansvar. (Men många av dem har förmodligen själva samma inställning utifrån vad de har lärt sig...)

Och politiker behöver se över lagstiftningen - gärna sänka gränsen ytterligare eftersom det snart inte är någon större skillnad i tid mellan barn som föds för tidigt och kan räddas, och barn som aborteras.

Om preventivmedel ändå ska ses som en betydligt bättre lösning än aborter i ett sekulariserat samhälle där det inte går att kräva total avhållsamhet på religiösa grunder för alla, så är även detta föräldrars och skolors uppgift att informera om, och sedan naturligtvis individens ansvar.

Tror ingen mår bra efter en abort. Därför är det otroligt att så lite görs.

Men: ser man på statistiken för "katolska" länder så tror jag faktiskt inte att det är mycket bättre än här. Förutom att aborter är illegala på många håll - och där dör både unga mödrar och barn p.g.a. skumma kvacksalvare. Och där sprids även AIDS i högre grad än här p.g.a. Humanae Vitae's förbud mot preventivmedel...

Världen blev alltså inte hjälpt av encyklikan....

Och katoliker som fick den serverad blev antagligen mest bara arga - gjorde uppror mot den istället. (Kanske även en anledning till varför folk lämnade kyrkan?) Nånstans kan man förstå dem - vad har påven med folks privatliv att göra?

Det kanske faktiskt hade varit bättre att inte säga allt det som sades...? Utan säga andra saker istället - som hade kunnat rädda liv."

***

Och hos Karin skrev jag:

"Ja, svår fråga...

Man kan tycka att MYCKET mer borde göras preventivt. Det är skolans och föräldrarnas ansvar... Men även kyrkans (ur en etisk synvinkel)...

D.v.s. abort är inte ett preventivmedel - men används i princip som det. Nånstans måste man göra skillnad mellan att ta ansvar för uppkomst av liv och att ta liv som blivit till. Oavsett ålder. 12 veckor eller 90 år [apropå frågan om abort jämfört med dödshjälp].

Så många ser inte fostret som en egen individ - utan som en del av kvinnans kropp. Det kanske måste börja med en insikt där. Men inte med hjälp av skrämselpropaganda - utan saklig reflektion/upplysning.

Är det rimligt att barn får mänskliga rättigheter först när de är födda?

Vad gör man då åt att gränsen mellan tillåten abort och möjlighet att rädda för tidigt födda barn alltmer suddas ut?

Ytterligare dimma omger situationen genom att abort väl snart kommer att tas till för barn med allehanda oönskade egenskaper, t.ex. med en minimal risk att de kommer att drabbas av allvarlig sjukdom nån gång i livet. Och en gång dö!

Det har liksom blivit hysteriskt.

Människan leker Gud."

***

Kommentarer?

12 kommentarer:

Alde 27 oktober 2008 12:47  

Där du kommer in på attityder och varför man gör abort, tycker jag är ett viktigt avsnitt i den här diskussionen.
Istället för att fokusera på datum eller när ett liv börjar så bör man se på omständigheterna och att vi alla medverkar till att göra graviditet till något handikappande.

Alltså varför gör man abort och varför blir trettonåringar gravida?
Varför är det olämpligt att föda barn om man inte har ett fast jobb, en karriär?

Hur ska egentligen en passande situation se ut för att vi ska ta hand om ett barn - och finns i den perfekta situationen några som helst garantier för att den ska förbli "perfekt" ?

Tycker att vare sig barnet är planerat eller oplanerat så hittar man de mest otroliga anledningar till abort.
Och att dessa stackars barn som trots allt föds - sen INTE får vara barn... utan betraktas som "självständiga" i första klass och ska se ut, och vara som "Sex in the city" det är ännu mer oacceptabelt, än abortfrågan i sig. Man dödar därigenom ändå barnet!!
Och de blir med barn eller har en mamma som skaffar p-piller åt dom före tonårsåldern??!!

(Tack för utmaningen Charlotte, det var jättekul att få den! :)

Alde igen... 27 oktober 2008 12:54  

... ja kanske vi borde disskutera när ett barn slutar vara barn - istället för när ett barns liv börjar.
Förslag till nästa inlägg ;)

Charlotte Therese 27 oktober 2008 15:09  

Tack för många viktiga synpunkter...

Ja - graviditet som något handikappande. Så symptomatiskt för vår tid!

Där det krävs två hyfsade inkomster eller en rejält stor för att det ska gå ihop rent ekonomiskt att ha familj. Barn måste planeras för att det ska funka - de får inte komma när Gud så vill...

De "perfekta" omständigheterna är nog svåra att hitta. Särskilt som kraven bara tycks öka.

Inte minst som det ses som ett hinder i karriären. Den som får barn får kanske inte komma tillbaka till jobbet efter en lång tids föräldraledighet. Blir kanske inte ens anställd om valet står mellan en kvinna som kan tänkas få barn inom de närmaste åren - och en ung man - med samma meriter - eller om han t.o.m. har sämre meriter.

Ja - det säger något om samhället - att trettonåringar blir gravida...

Att barn inte längre får vara barn

För frågan är väl snarare om de alls får det?

Och frågan är vad det gör med dessa barn - hur kommer de att vara som vuxna? Och hur kommer de att i sin tur uppfostra sina barn? Om barn alls kommer att uppfostras av sina föräldrar i framtiden...

De kanske skapas helt artificiellt av kombinationer av de bästa generna från ett urval av landets främsta personer, i laboratoriemiljö, utvecklas i konstgjorda livmödrar, och drillas till att bli människorobotar.

Lyckas inte undgå att tänka i banor av skräckvisioner när jag ser vart samhället är på väg...

Lite märkligt också att inte fler har kommenterat just det här inlägget.

Visst är frågan svår - men just därför behövs det ett samtal kring den.

(Kul att du antog utmaningen...)

Anonym 27 oktober 2008 17:27  

Vad jag vet lär inte skolan ut att embryot är en geléklump som hör till mammans kropp osv som du skrev. Men kanske menar du läkarutbildning på universiteten? Men annars, tror jag inte att skolan ska ta ställning på det viset genom att "tala om" för eleverna när livet börjar osv. Det finns ingen officiell hållning på det sättet inom skolväsendet, men hur det ser ut på läkarutbildningar kan jag inte uttala mig om. Skolans uppgift är inte heller att tala om att abort är rätt eller fel. Jag tror inte att man diskuterar aborter särskilt mycket, utan det är nog mer isåfall upplysning om vilken lagstiftning som råder, och att det finns något som heter dagen-efter-piller. Mer praktisk information om preventivmedel. Men skolan har inte mandat att ge ett färdigt facit om vad som är rätt eller fel kring abort, och det vore ju fel om de skulle göra det.

Charlotte Therese 27 oktober 2008 21:11  

Anonym,

Du skrev:

>Vad jag vet lär inte skolan ut att embryot är en geléklump som hör till mammans kropp osv som du skrev. Men kanske menar du läkarutbildning på universiteten?

Jag hör det så oerhört ofta i debatten, så nånstans måste det ju komma ifrån - då misstänkte jag grundskolan - snarare än universiteten.

Minns faktiskt inte vad som lärdes ut i skolan på min tid - och böckerna fick man ju inte behålla p.g.a. sparkraven - de skulle ärvas av ytterligare klasser, så det går inte att kolla.

Nej, skolor ska inte säga vad som är rätt/fel i fråga om aborter, där håller jag med dig. Men man bör ge så mycket information att var och en förstår vad det handlar om. Allvaret i det. Och därmed kan fatta ett bättre beslut än utan den kunskapen. Samt ta ansvar för sina handlingar.

Kan det egentligen finnas någon tvekan om att livet börjar i och med konceptionen (befruktningen)? För då börjar ju en ny individ utvecklas. Ett nytt liv.

Det börjar ju inte plötsligt först flera veckor in i graviditeten...

Däremot gör man skillnad mellan embryo, foster och barn. Väldigt luddiga gränser faktiskt. Eftersom redan ett foster liknar ett litet barn.

Och avbryts inte graviditeten så är ju det naturliga att ett barn så småningom föds. Hur man än vänder och vrider på det.

Har vi människor verkligen rätt att bestämma över liv och död i den mån vi gör idag?

Och varför värjer vi oss [rent allmänt] emot att döda en vuxen människa - men inte i lika hög grad ett försvarslöst foster?

Frågar man sig de här sakerna så tycker jag att människovärdet ställs på sin spets.

Vem har rätt att leva? Så blir frågan till sist...

Anonym 28 oktober 2008 17:03  

Jag är lärare i just grundskolan, och vi lärare har inte i uppdrag att förmedla en bestämd åsikt till eleverna om när livet startar. Det finns som bekant olika åsikter om det. Skolan som institution kan inte och ska inte ha en åsikt om det.

I skolan tar vi ju i olika sammanhang upp olika etiska frågor, men just när det gäller abort ska inte lärare ha en bestämd åsikt som vi sedan förmedlar vidare. Däremot står det i läroplanen t ex att vi ska stå för allas lika värde osv.

Skolan och ett religiöst samfund har ju inte samma uppdrag i samhället. Skolan ska tex vara konfessionsfri och får inte säga att en specifik religion är mer "rätt" än en annan. Religiösa samfund behöver inte (och ska inte) vara opartiska och neutrala på samma sätt.

Man kan föra diskussioner under lektionstid om aborter, men läraren kan inte stå där i katedern och säga att aborter är helt fel/okej. Lärare har olika åsikter, och skolan har ingen policy där. Många lärare skulle nog inte heller öppet vilja tala om vad de tycker i just den frågan.

Charlotte Therese 28 oktober 2008 17:32  

Anonym,

Som sagt - vi är överens om att lärare bör vara objektiva (så långt det nu är möjligt) - alternativt tydligt deklarera sin ståndpunkt - och samtidigt meddela att det finns andra synsätt.

Men just i fråga om när livet börjar undrar jag hur man kan se det på mer än ett sätt - rent vetenskapligt.

Vid en viss punkt börjar celler dela sig från en till så småningom miljarder, under det att fostret utvecklas till en alltmer födelsefärdig individ.

När kan livet anses ta sin början annat än vid befruktningen - som är startskottet för denna celldelning?

En helt annat fråga är när detta högst påtagliga liv får människovärde.

Det sker enligt min mening alltför sent...

Men det är just en värderingsfråga som jag ifall jag var lärare inte skulle "pracka på" eleverna utan att i så fall redovisa hela spektrat av synsätt, och problematisera det (anpassat till barnens/ungdomarnas ålder).

Däremot ser jag inga problem med att berätta om när livet tar sin början.

Ur ett bevisbart och strikt vetenskapligt hänseende.

Någon som har en annan uppfattning om när livet börjar? Motivera!

Z 29 oktober 2008 11:50  

Det är så svårt att dra en gräns för vad som är en människa, så det är lika bra att dra den vid det befruktade ägget.

Vissa menar att människorvärdet bör gälla när fostret kan känna smärta, och som jag förstår så är väl nervsystemet och smärtförnimmelserna fullt dugliga i femte veckan redan.

Charlotte Therese 29 oktober 2008 12:56  

Ja, livet börjar åtminstone då.

Och i alla andra fall brukar man försöka välja det säkra före det osäkra.

T.ex. ska ingen riskera att hamna oskyldigt i fängelse - alltså går många brottslingar fria. Fast visst händer det att oskyldiga kan hamna där.

Men vad jag vill åt är reglerna - där är man verkligen mån om att inte begå fel.

Varför är det inte lika viktigt vid livets början?

P.S. Det finns personer som inte har förmågan att känna smärta - p.g.a. olika sjukdomar. Det gör att de måste vara extra försiktiga eftersom de inte känner av värme/kyla/skador. Har de i så fall inget människovärde...?

Charlotte Therese 30 oktober 2008 13:32  

Var på föredrag igår som anknöt till ämnet.

Fick bl.a. höra att de flesta aborter görs inom äktenskap, samt bland unga vuxna i fasta relationer, och av kvinnor 40+.

Dessa får inte in föräldraskap i den fullspäckade kalendern, eller tycker att de redan har passerat det livsstadiet.

Personer som mycket väl känner till preventivmedel m.a.o.

Felet är att abort används som om det vore ett preventivmedel.

En katolsk biolog som var på föredraget sa, när jag tog upp detta med livets början och människovärde, att det inte finns något visst ögonblick då livet kan anses börja.

Lite förvånande för att komma från det hållet...

Han menade istället, liksom hans fru som höll föredraget, att människovärdet uppstår först i en relation. Snuddande nära Birros kommentar om att föräldrarna bestämmer om ett barn är ett barn.

Det är alltså enligt dem OK med embryonal stamcellsforskning - men inte att abortera ett embryo som finns i en kvinnas kropp.

Förutsatt att föräldrarna vill ha en relation till det blivande barnet...?

Ju längre man tassar ut på luddiga marker, desto mindre trovärdig framstår man som.

Jonas 30 oktober 2008 23:40  

Man måste ju utgå ifrån när livet börjar, allt annat är av sekundär betydelse.

Frågan kommer ju upp i samband med att man tillåter att aborterade foster begravs. Kyrkan (nu syftar jag på Sv K, samt även vissa frikyrkosamfund) borde ju sluta att vara så fega och Gudsfrånvända och uttala sig tydligt men ändå respektfull som katolska kyrkan i Sverige gör.

M. 10 april 2011 00:16  

Snubblade in på det här inlägget nu, några år senare men det är ju en tidlös fråga så.

När livet börjar känns som en svår fråga och framför allt en fråga är svår rent veteskapligt (naturvetenskapen vet så vitt jag vet inte riktigt vad liv är, och det värkar bara bli oklarare ju mer man vet).

det som jag kanske tycker är en mer utmanande fråga även om det kanske låter lite förvirrat är, när slutar det?

Jag minns inte tydligt hur det var i min skolan, trots att det inte var så länge sedan, men jag har pratat lite med några lärare jag känner och det där med géleklump värkar vara lite av en "rottan i pizzan" där med inte sagt att den inte sätter fingret på en verkligt problem.

Men det jag minns av skolan var att läraren försökte vara objektiv, i den mån det nu går men han var för abort det märktes. framför allt så tog det nog slut ganska snabbt vilket jag tror att det gör för ofta. Problemet kanske inte så mycket är undervisningen som att eleverna inte får tid att tänka och prata om de här svåra frågorna.

de ända diskutionerna jag mins va runder gymnaiset och då skulle alla gruppr redovisa vad man tyckte, efter en 15 minuters lång diskution, lite kort och en ganska tidstypisk tanke och att man måste tycka något fort. för att sedan gå vidare till nästa problem.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP