Skåneresande

Den som reser har alltid något att berätta...

Nu över till de positiva aspekterna...

En del av det flyter ihop i en ganska suddig dimma, efter 3 respektive 4 timmars sömn nätterna innan avresorna. Var hur som helst i Skåne på snabbvisit med anledning av ett viktigt flyktingmöte. Tur att jag antecknade massor...

Redan på T-centralen började äventyret. Satte mig på en bänk i väntan på tåget. Bredvid stod en man i knallgul reflexväst. Efter ett par minuter började han konversera. Först frågade han om jag visste något om tågvagnarnas placering på plattformen (vilket jag inte gjorde) - sen övergick han plötsligt till att berätta att han och hans fru just varit i Tornedalen, likaså i Överkalix ortodoxa center - och jag nämnde att jag känner folk på båda platserna. Han frågade vad jag sysslar med - och när jag sa att jag bl.a. målar ikoner så tog han upp några ikonkort ur väskan. Och då sa jag att vi har ikoner i min församling - och naturligtvis kände han konstnären i fråga, en barndomsvän till honom, samt ett par gemensamma vänner i församlingen. Det visade sig att han jobbar på en av svenska kyrkans stiftsgårdar och att hans fru är kantor. Hon anlände för övrigt just då till spåret, och var minst sagt förvånad över hur vi kommit fram till så många gemensamma nämnare på så kort tid.

Tänkte på att det är som att kristna alltid hittar varann på något sätt, ofta på lite märkliga sätt. Med eller utan reflexväst.... :-)

Vid sidan av huvudmotivet för resan, flyktingmötet, hann jag bl.a. titta in i kyrkan i Helsingborg. Har tyvärr inga foton därifrån - men hittade en lite kul skylt nära lokalen där mötet hölls, med biskopens två "vapen" - kräklan förstås, och lite otippat...ett stort ölglas....

Träffade därefter bloggvännen Z - jättetrevligt - det får vi göra om! Eftersom du sammanfattade den fashionabla fikastunden bra så hänvisar jag till det du skrev... Minnesbild finns nu högst upp! (Det var svårt att klämma in den här mitt emellan de befintliga bilderna.) Förresten - juste va, att de har ett slags treenighetssymbol alldeles utanför Knutpunkten (stationen)... Och inte bara Omega 3-försäljare inuti... :-)

Var också med på mässa hos karmelitsystrarna på Teresas festdag (se bild från kapellet)... Där blev det sedan flera fina återseenden.

Synd bara att tiden var så kort... Minst fem personer till hade jag velat träffa i Skåne... Men en annan gång...

Kan passa på att rekommendera "Rum & Frukost" hos Kerstin och Hans Ingemansson för den som vill bo lugnt 75 meter från ett Skånekloster. Det är inte överallt man blir så vänligt och personligt bemött. Och inte alla gästhem har kanonkulor från 1600-talet att visa upp. Inte heller brukar man få med sig ett blomskott som minne i vanliga fall... Detta är något alldeles extra! (Hoppas ni får många gäster genom reklamen här....!) En söt kattunge höll förresten till på gården....

Vädret var annars ganska höstruskigt - höll på att blåsa bort i Hbg - och regna in i Rydebäck. Det blev alltså ingen avslutande promenad till havet, vilket jag hade hoppats....