Bloggutmanad igen!
Denna gång kom "bollen" från AKO. Och självfallet dribblar jag en stund med den och kickar den sedan vidare.
De regler som gäller är:
¤ Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
Hmmmm..... Sju saker om mig.... :-)
1. Jag skrev min första bok när jag var 9 år. Lite inspirerad av Narniasviten.... Skriven på min vackra röda skrivmaskin, där lillfingrarna hela tiden fastnade mellan tangenterna. Illustrerad för hand. I ganska många senare böcker ingår även glittereffekter - gjort av glitter bortskrapat från bokmärken och inklistrat. Man tager vad man haver....
2. Har alltid målat. Numera allt ifrån ikoner till modern konst. Vid sidan av fotandet... Det är ganska stor skillnad mellan olika konstarter. Vissa tar en evig tid, andra går på ett ögonblick. Men även snabbt fotande kan innebära en lång väntan på det rätta ögonblicket när allt stämmer: motiv, komposition, ljus, stämning.
3. För att fortsätta på det konstnärliga spåret... Skriver förutom sedvanlig poesi och prosa även i den lite udda genren: psalmer. Vill förresten mycket gärna ha kontakt med tonsättare...
4. Har förutom svenska även lärt mig engelska, franska, tyska, koinégrekiska, hebreiska, finska, och aningen ryska. Dessutom har en stor portion kyrklatin nötts in. Vill lära mig spanska och italienska (förstår lite via franskan).
5. Jag älskar finsk saltlakrits! Deras sötlakrits går också bra (den är klart bäst i genren - mjuk, saftig och smakrik). Men saltlakritsen är ändå godast... Samt fin choklad med hög kakaohalt - gärna 80%. Mmmmmm.....
6. Skulle med stor sannolikhet ha blivit präst ifall jag inte hade blivit katolik.... Överrumplades av kallelsen redan när jag var 14 år. Trots en uppväxt som var närmast hermetiskt religionsfri.
7. Trivs bäst i en lantlig miljö, men nära stan.... Dröm: avskilt trähus beläget mitt i vacker orörd natur, gärna med djur i närheten (åtminstone katter!), med typ en kvarts cykelväg till centrum, kyrka och alla andra förnödenheter.
Jag utmanar:
1. Alde
2. Emanuel
3. Iskra
4. Joel
5. Kyrksyster
6. Monica
7. Z
(Foto: ja, det är en ekorre som rusar snabbt ner för en tall.... Tänkte först radera bilden, men tyckte att den var lite kul ändå eftersom den ser ut att vara konstnärligt photoshopad, med impressionistfilter eller blur eller så... Men det är den alltså inte. Helt obearbetad. Och man ser ju faktiskt att det är en ekorre...)
Inlägg
12 kommentarer:
Vad roligt att du antog min utmaning och lika roligt att få veta lite mer om vad du har pysslat med i livet. :) Jag inser att vi i viss mån har en hel del saker som är lika, som t.ex. kärleken till språk och det här med teologin och fotandet. Bra att du inte raderade fotot förresten! :)
Ja, sånt brukar vara skoj...
Kul med många gemensamma nämnare... Som sagt, fika nån gång vore inte fel... :-)
Det var mycket nära att jag raderade fotot - flera andra som jag tog samtidigt åkte raskt i kamerans papperskorg. Men det här blev kvar. Troligen tack vare det magiska ljuset, färgerna, farten..
Som sagt, jag antar inte utmaningar, mer än till hälften...
Lite om mig själv här
http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/10/jag-antar-inte-utmaningar.html
Ps Jag trodde bilden var en målning.
Häftigt!
Du valde den bästa hälften... :-)
Ja, visst ser det ut som en målning!
Tror faktiskt det var något tillfälligt fel på kameran ett tag. För några bilder av ett träd blev lite märkliga (i början av skåneresan) också. Dem har jag dock raderat...
Och sedan dess blir bilderna som vanligt.
Tack för mailtipsen förresten!
Kul läsning! Det mesta visste jag kanske, men ändå. :-)
Monica förekom mig lite. De som du har utmanat är inte kända för att anta utmaningar. Men friskt vågat, häften vunnet säger man ju.
Jo, en del av er har nog hört det mesta redan... :-)
Jag ville gärna sprida gracerna i lite vidare cirklar, fråga både såna jag känner en aning och gärna vill veta lite mer om och såna jag nästan inte vet nånting alls om än.
Tycker de utmanade kunde göra ett undantag ifall de inte brukar anta utmaningar... ;-)
Alla tillfrågade kan känna sig fria att inte skicka vidare utmaningen till andra ifall det känns som ett hinder.
Gör gärna som Monica - anta första delen...
Jag blir lite nyfiken på hur du tänker under punkt 6. Vilken kallelse menar du? till Jesus eller till att bli präst? Om det är det senare, hur hanterar du det i den situationen du är? Bör man inte lyda Gud mer än människor? Jag bara undrar hur du tänker. Jag antog förresten också utmaningen häromdagen. Jag gillar din blogg!
Jonas,
Kort svar: de sammanföll...
Längre svar:
Det utkristalliserade sig mer tydligt först senare - men jag kan spåra embryot tillbaka till en viss dag (min första konfirmation, i SvK).
Sen dess har det bara blivit allt tydligare.
Men visst är det ett problem som katolik. Det går ju inte att följa kallelsen fullt ut.
Men det går delvis.
Gud sänder människor i min väg hela tiden, både i de sammanhang jag befinner mig IRL och via nätet.
På ett sätt kan jag känna en större frihet, tror jag (har ju inget att jämföra med), genom att inte vara vigd.
Alla eventuella avstånd försvinner genom att jag är en bland alla mina systrar och bröder...
Och jag har märkt att mina erfarenheter kan hjälpa även andra i någon mån. Och så är jag fri att följa Gud, kan göra allt jag inspireras till - inom vissa gränser förstås.
Men visst: jag kan längta något oerhört efter att få fira mässan, och kan känna en kallelse att predika. Och jag har en vision av hur Kyrkan skulle kunna vara...
Men jag försöker helt enkelt leva med att det är så här just nu.
Varje gång jag berättar det här brukar jag få erbjudanden från andra samfund att jag är välkommen att vara präst/pastor hos dem... Min pappa brukar säga det lite då och då... "Du kan ju bli pingstpastor"... :-)
Och visst kan det vara väldigt frestande ibland att söka sig nånstans där det är tillåtet. För då skulle jag ju kunna stå mitt i det jag längtar efter på ett ännu tydligare sätt.
Men kanske Gud i sin humor har placerat mig just där jag är av någon anledning.
Kanske katolska kyrkan behöver höra att det finns kvinnor som längtar efter att bli präster. Inte av jämlikhetsanspråk. Inte av maktlystnad. Inte av något konstigt skäl...
Utan för att de också är kallade att tjäna, helt enkelt. Och har fått gåvor för det.
Jag tror inte att jag kommer att få uppleva förändringen själv - men om jag kan bereda vägen för andra kvinnor längre fram i tiden så är det också en viktig uppgift.
Och - jag är inte främmande för ekumeniska sammanhang.
Man måste väl inte vara pastor för att få vara med på ett hörn nån gång ibland?
Jag är kallad även till ekumenik...
P.S. Glömde svara på detta:
Jo, jag tycker att man bör lyda Gud mer än människor....
Hur skulle du tolka det i detta fall?
Det går ju att tolkas och tillämpas på väldigt många sätt...
För egen del kommer det till uttryck bl.a. genom öppenheten i samtalen kring olika frågor, inte minst här i bloggen - även sådana frågor där jag inte håller med om de nuvarande reglerna (såna som i princip kan förändras) - där skulle jag gå emot mitt samvete om jag inte sa vad jag tänker.
Gud kommer alltid först. Att följa det man tror är rätt.
Men det är bra att lyssna även till kloka människor...
Tack för ditt svar. Du verkar ju fungera i de gåvor och den tjänst du har fått. Man måste absolut inte vara pastor för attfå vara med och tjäna. Det räcker att vara lärjunge.
Jag har ju ett utifrånperspektiv men så länge det finns utrymme för att fungera i sina gåvor och sin kallelse föstår jag att man väljer att stanna kvar i det sammanhang där man är. Om människor hindrar mig att göra Guds vilja tror jag att jag bör söka sig till nya sammanhang. Även om det ibland kan vara bättre att underordna sig och vänta in tiden. Jag är inte för att man ska hoppa hit och dit och byta sammanghang så fort det tar emot. Fast för mig är det inte så dramatiskt. Det finns bara en världsvid kyrka och den består av alla sanna kristna i hela världen (oavsett beteckning). Jesus Kristus är det enda huvudet för församlingen och det är lojaliteten mot honom som är det avgörande och grunden för enhet. Så tänker jag i alla fall.
Reser du genom Jönköping någon gång får du gärna höra av dig. Det vore trevligt att träffas IRL.
Ja, femton år i samma församling sätter onekligen sina spår...
Det är inte bara att lämna och gå någon annanstans ifall allt inte är som man önskar.
Ser på det lite som ett äktenskap... Det finns bra tider och mindre bra - men håller man ut även när det inte är en dans på rosor så lär man sig väldigt mycket, och utvecklas som person (på ett positivt sätt).
Hoppas ingen missförstår mig. Det finns situationer som är alldeles ohållbara i kyrkor såväl som i äktenskap - där kan det vara enda utvägen att bryta upp för att inte ta stor skada av det.
Men man får inte ta för lättvindigt på det...
Det är inte en slump att det finns kristna (och andra) sammanhang där vi nöts och stöts mot varann.
Ja, det vore fint att ses IRL! Själv är jag väldigt sällan på resande fot numera. Men visst hör jag av mig ifall vägarna skulle bära mot Jönköping (funderar på att ta mig till Bjärka Säby vid tillfälle - och det är väl inte alltför långt ifrån, om än i en annan riktning). Fast troligare är förmodligen att du har vägarna förbi Uppsala innan jag kommer söderut nästa gång - så hör gärna av dig!
Skicka en kommentar