Bibelblogg - Gud och pengar
Veckans bibelblogg.... Fundera gärna på vad som "tillhör Gud" och vad som "tillhör kejsaren" i vår tid... Inte helt solklart. Särskilt inte när man ser hur vissa kyrkor håvar in så mycket pengar som de bara förmår.
***
Matt 22:15-21
Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" -"Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
3 kommentarer:
Det jag kommer och tänka på är "hur undviker vi ett dualistiskt kyrka-samhälle-tänkande" utifrån hur Jesus ställer upp det. För visst är det lätt att tolka det som:
"Ge det ekonomiska - skatten - till 'kejsaren', och ge 'den inre människan/övertygelsen/tron' till Gud".
Men kanske är det jag som drar för stora växlar nu? Jesus säger ju faktiskt aldrig vad "det som tillhör Gud" är för något? Det endra konkreta han säger tycks vara "Gör inte revolution för att staten tvingar dig att betala skatt" samt "Det är inte avgudadyrken att betal skatt till en sekulär stat alt. stat med annan tro".
Allt ar Guds. Inget vi har, eller vill ha ar fran nagon annan an Gud, allt ar ju sist och slutligen en valsignelse.
Jag tror att denna text handlar mer om att vi bor lita pa Gud i allting, och tacka honom for allt, men att vi maste kunna leva i samhallet och folja dess regler.
Men jag tror ocksa att var sak har sin plats. Att hjalpa sin kyrka och de fattiga med en balanserad del av ens valsignelser ar en sjalvklarhet, men jag tror inte syftet for en kyrka, eller en kristen ar att pa nagot satt fokusera pa varldsliga rikedomar. Om du har success i affarer och tjanar en massa pengar sa har du ju en storre ansvarighet att dela med dig. Gud tillater rikedom och fattigdom for att de rika ska kunna hjalpa de fattiga och karleken vaxa mellan manniskor.
Sa allt sadant trams som rikedoms evangeliet etc.. som predikas bland vissa kyrkor har i USA ar en pervertering av anvandaandet av Guds plan for oss manniskor. Jesus sade ju trots allt, "samla inte skatter i denna varlden dar rost etc..." Ja ni kanner till den. Men samtidigt sa ar det inget fel med att vara rik. Bara det ar svarare for en rik att komma in i himmelen eftersom denne har sa mycket mer av Guds valsignelser att redistrubera.
Och jag tror denna text mestadels handlar om att vi ska vara ansvariga manniskor i vara samhallen. Dvs. ta del utav demokratin vi lever i. Betala skatt arbeta och sta i. Men samtidigt sa ska vi inte lata staten, samhallet, varlden, eller pengar bli avgudar, utan leva i Guds riket dar var fokus, och trost ar i var Herre och Gud.
Sa det handlar inte bara om att samla in mer pengar och bygga "Mega kyrkor" visst kan vi ha storas fina kyrkor, eftersom detta ocksa ar del av varat glorifierande av Gud. Men vi maste balansera detta med att hjalpa de fattiga, eftersom det ar i karleken vi kommer att bli domda. Men inte en tillatande karlek, utan en karlek som ar riktad mot vara medmanniskors fralsning.
Sa i dagens samhalle sa ska vi betala skatt till Staten, men om Staten inte samlar in kyrkskatt sa bor vi ocksa ge till var kyrka efter mojlighet. Men samtidigt sa kan vi inte kopa var fralsning fran kyrkorna, sa darfor maste givandet till kyrkan igen balanseras med givandet till de fattiga osv. Det ar mina tankar...
Xairete
Känner mig ganska tanketom efter en vecka där jag suttit väldigt mycket på tåg... Flackat fram och tillbaka, bara kommit hem och packat om väskan, tappat uppfattningen om vilken veckodag det är - känns som att det var en söndag mitt i veckan, och flera fredagar...
Men funderar ändå på detta...
Frågar mig ungefär detsamma som du Johanna.
Och håller i princip med dig Ephraim.
Men har också den rykande färska minnesbilden i huvudet av den amerikanske pastorn med dollartecken lysande i ögonen - som inte hade tid att be för folk mer än ett par minuter (han hann inte med alla) och som sen hade båda händerna upptagna med att proppa fickorna fulla av kollektpengar.
Jag såg honom ikväll i S:ta Clara kyrka där jag snubblade in på ett pågående möte eftersom jag missat ett tåg på minuten och det var en timme kvar tills nästa gick. Tänkte att det var bättre att sitta och be en stund i en kyrka än att sjava omkring på stationen och göra ingenting.
Men det slutade med att jag gick bedrövad ut från kyrkan.
Fast andra verkade nöjda...
Tänk så olika det kan vara.
Skicka en kommentar