Åsiktsgemenskapers splittrande drag

Funderar lite över det där ibland...

Över hur varje försök att skapa en gruppering som sluter sig samman kring vissa tankar och föresatser, ibland mer vagt, och ibland uttryckt som tydliga formuleringar - på något sätt på förhand är dömt att nå en splittringspunkt.

Redan skapandet av grupperingen är en splittring, i större eller mindre grad, från det tidigare sammanhanget. Hur mycket mer splittrande blir det då inte när avknoppningen splittras?

Det kan förvisso också leda till något gott - om någon därigenom kommer bort från osunda och trångsynta sammanhang och kan "börja om". Även det gamla sammanhanget kan få en tankeställare av det i bästa fall, fast det är mer troligt att de som är kvar förblir i sina tidigare roller, medan den som lämnat det lättare kan se saker på ett nytt sätt och gå vidare i större frihet.

Det verkar hur som helst vara en inbyggd andlig lag: nånstans kommer de mänskliga tankarna, viljorna och olikheterna att kollidera så pass mycket att splittring till sist är oundvikligt.

Så var det i den tidiga Kyrkan - och så är det än idag - mellan och inom samtliga samfund.

Varje gruppering med självaktning brukar hävda att den är i besittning av mer eller mindre av hela sanningen.

Det blir sedan så lätt till ett "vi" och "de".

Till "vi" hör navelskåderi, inbördes beundran och ett stadigt växande högmod gentemot "de andra" - och efter ett tag förpestar det ofta även själva gruppen.

Vissa personligheter tycks ha ett behov av att hävda sig (och dölja sitt dåliga självförtroende) genom att styra över andra - och lyckas de inte kontrollera dem så gör de allt för att trakassera och försöka utesluta dem, ifall de inte ger sig av frivilligt. Avundsjuka, svartsjuka, glorifiering, smicker, smutskastning, maktgalenskap, kontrollbehov, manipulation, konkurrens, konflikträdsla, etc, etc... Allt kan bli en enda soppa om man låter sådant infiltrera och influera en grupp... Till en början nästlar det onda sig in under skenet av något gott, men senare visar det sitt rätta ansikte. Under-matt-sopande av det hela kan sedan göra att problemen växer.

Sånt här, och ett helt gäng andra splittringsmekanismer, kan förmodligen ta sig lite olika konkreta uttryck i varje grupp där de får fotfäste - men roten är densamma - och frukten på ett uselt träd blir aldrig god. Splittringen tycks gå igen som ett slags gruppspöke.

Vad ska väl Gud ta sig till...?

Splittringen är kanske ytterst, paradoxalt nog, en yttring av Guds nåd....för att det hela skulle spåra ur ytterligare och förstöra så mycket mer om det fick fortgå.

Så länge koncentrationen i diverse grupperingar är fastklistrad vid åsikter och människotankar, så lär det fortsätta som det har gjort hittills i historien...

Men om det är möjligt - för var och en - att nå en punkt där Gud, och ingen annan, och ingenting annat, är i centrum - så tror jag att det faktiskt skulle gå att nå en fördjupad och sann enhet... Inom och mellan grupper och kyrkor.

En ny enhet som blir en motrörelse gentemot den pågående splittringstrenden.

Det här är också av största vikt i fråga om kyrkoförnyelse.

Ser skillnaden så tydligt nu, tydligare än nånsin.

Avgrundsskillnaden mellan:

* Mänskliga fåfänga strävanden att förändra sakfrågor - detta har ett splittrande drag, och landar i bästa fall i ett dike, i värsta fall förstör det hela sammanhanget i fråga.

* En förnyelse ledd av Gud, där det andliga livet influerar allt - och inte hamnar i ett litet fack för sig, eller klipps av helt för att vissa inte tycker att det har med saken att göra. Där det är just det som formar själva förnyelsen. Denna kommer då även att beröra sakfrågor - men fokus är och förblir "det enda nödvändiga".

"Om inte Herren bygger huset, så arbetar husbyggarna förgäves... Om inte Herren bevarar staden, så vakar väktarna förgäves..."

Fotnot: inspirerades till att reflektera mer över, samt formulera detta i klartext, efter att ha läst om hur Aletheia splittrats och varför Andy startat eget igen, men också av egna erfarenheter som liknar detta.

***

Uppdatering: tycker även att ämnet för veckans bibelblogg hör hit.