Saxat ur Signum

Läste två intressanta artiklar i senaste Signum till frukosten för några dar sen (säkert finns det mer som är intressant där, men har inte hunnit längre i läsningen än - särskilt den här artikeln verkar intressant ur ett vetenskapligt/religiöst perspektiv).

Först tog jag del av Klaus Misgelds ledare - om skillnaden mellan makt och auktoritet, och om centralstyrning och lokal styrning.

Spännande särskilt ur ett kyrkligt perspektiv....

De som är prästvigda är inte alltid de som är mest kompetenta att avgöra saker som har t.ex. med finanser eller administration att göra - ändå är det de som har sista ordet. Större insyn och möjlighet till lekfolkets påverkan behövs också vid biskopsval. Ordningsfrågor bör inte heller centralstyras på det sätt som görs idag - större möjlighet till lokala tillämpningar vore önskvärt.

Inte heller bör tryckandet av en psalmbok förhindras i åratal genom att någon som inte är så väl insatt i svenska språket avgör om innehållet i den liturgiska delen är korrekt översatt.... Det är i och för sig bra att man kan finna utvägar ur sådana låsta lägen - som nu genom särtryck av de mest använda psalmerna samt ett antal nya - utan liturgisk del. Den lär visst komma ut i dagarna...ser fram emot det! :-)

Men visst vore det bättre med lite mer katolsk frihet överlag - under Andens ledning...?

Läste också Per Beskows artikel om konsekvenserna av den anglikanska Lambethkonferensen, där det bl.a. kom fram att ärkebiskop Rowan Williams spelar med dubbla kort i fråga om ämbetsvigning av homosexuella, samt samkönade äktenskap (de hetaste frågorna där, vid sidan av frågan om kvinnliga biskopar). Han har en åsikt privat och en annan som ämbetsbärare. Sånt inger inte förtroende. Och man kan fråga sig om det är lämpligt att som ärkebiskop inte stå för sina åsikter i alla lägen. Något annat är väl falsk varudeklaration? Och ett svek gentemot alla riktningar.

Man kan också undra över den stora upprördheten inför införandet av kvinnliga biskopar - i en kyrka där kvinnliga präster numera är comme il faut. Vad är den dramatiska skillnaden? Det föreslås ju inrättas någon form av skyddszon för dem som har svårt för detta - så på vilket sätt är de hotade? Varför vill de fly i klump till katolska kyrkan? Och ska de få göra det - p.g.a. en enda fråga? Som om det vore det viktigaste - eller ens hade med tron att göra? Kan en ordningsfråga få vara kyrkoskiljande?

Har för övrigt ett förslag till Signumredaktionen: inrätta ett forum på er hemsida för samtal kring aktuella artiklar - och lägg gärna ut fler av dem på nätet!