Padre Pio's stigmata - så gick det till
Läste en intressant artikel om hittills dolda uppgifter - om hur det egentligen gick till när Padre Pio, som katolska kyrkan firar idag, fick sina stigmata.
Det finns de som menar att han skulle ha orsakat dem själv. Men i slutet av artikeln framgår varför det omöjligt kan ha varit så....
***
"The new book, which contains the first complete version of the report penned by Bishop Raffaele Rossi of Volterra, (later cardinal), apostolic visitor sent by the Holy See to secretly investigate Padre Pio, clarifies that on the occasion of the reception of the stigmata the saint had a conversation with the crucified Christ.
The book also contains a number of statements that Padre Pio made under oath, which provide an interpretive key to Bishop Rossi's report.
Asked to swear on the Gospel, Padre Pio for the first time revealed the identity of the one from whom he received the wounds.
It was June 15, 1921, and in answer to a question posed by Bishop Rossi, Padre Pio said: "On Sept. 20, 1918, I was in the choir of the church after celebrating Mass, making the thanksgiving when I was suddenly overtaken by powerful trembling and then there came calm and I saw Our Lord in his crucified form.
"He was lamenting the ingratitude of men, especially those consecrated to him and favored by him."
"Then," Padre Pio continued, "his suffering was apparent as was his desire to join souls to his Passion. He invited me to let his pains enter into me and to meditate on them and at the same time concern myself with the salvation of others. Following this, I felt full of compassion for the Lord's pains and I asked him what I could do.
"I heard this voice: 'I will unite you with my Passion.' And after this the vision disappeared, I came back to myself, my reason returned and I saw these signs here from which blood flowed. Before this I did not have these."
Padre Pio then said that the stigmata were not the result of a personal request of his own but came from an invitation of the Lord, who, lamenting the ingratitude of men, and consecrated persons in particular, conferred on Padre Pio a mission as the culmination of an interior mystical journey of preparation."
Läs hela artikeln här.
4 kommentarer:
Tack för detta inlägg, Charlotte
Det var fint, för att det inte var någon debattartikel, som ju ofta Padre Pio-texter blir, utan en skildring av hans upplevelser :)
Hej, Charlotte Therese!
Jag har följt din blogg ett tag och är mycket intresserad av bredden i dina samtalsämnen...
Detta med stigmata är märkligt - svårt att tro på, men samtidigt svårt att avvisa så många människors vittnesmål. Precis som med alla mirakel. Så jag kan bara välja att utgå från mig själv... jag begick nämligen "misstaget" att be Jesus att få dela passionsmysteriet med honom en gång 2001, och det har jag fått göra sedan dess... har inte varit frisk en dag sedan min bön, men samtidigt upplevt en fantastisk närhet till Honom som jag värderar tusen gånger mer än att vara fri från dagligt lidande. Allt beror på hur man relaterar till sig själv och det som händer en... (vilket inte betyder att jag tycker att andra skall ta sitt lidande på det sättet - man får aldrig döma en annan människa eller tro att man vet vad som är bäst för honom/henne). Vill bara säga att man faktiskt kan bli "stigmatiserad" och att det kan vara en mycket positiv upplevelse.
Tack för en bra blogg!
Z,
Ja, det är något av det viktigaste vittnesbördet tror jag.
Man kan känna igen sig i andras upplevelser - kanske inte exakt, eller på samma sätt, men man känner igen "doften" s.a.s.
Sr. Carina,
Varmt välkommen hit!
Kikade in lite hastigt på din hemsida - ser att vi har ganska mycket gemensamt - kattintresset inte minst - fast jag tyvärr inte kan ha egen katt. Lägger till en länk dit från min blogg - och återvänder helt säkert, mycket snart! ;-)
Du får ett mail inom kort också!
Kan känna igen mig i det du skriver här. Som ung och nybliven brinnande kristen, inspirerad av för många helgonböcker på för kort tid, bad jag om detsamma - och fick bönesvar... Tänker inte gå in på några detaljer här...
Rekommenderar nu ingen annan att göra detsamma - för det blir sannolikt ingen dans på rosor för er heller. Jo, förresten, en dans på de vassa törnena.
Men Gud är nära. Och dansar med...
Skicka en kommentar