En döende sörjer de levande
Läste en intervju med en sjukhuspräst till frukosten i morse.
En rad etsade sig fast:
"den som är på väg att dö har många att sörja på en gång"
- d.v.s. barn, barnbarn, vänner och alla andra som man får lov att ta avsked från.
En omvänd tanke.
För oftast ser man det ju från de levandes perspektiv - vi som förmodar att vi kommer att finnas kvar här ett tag till, och som sörjer den döende.
Jo, visst, som kristna har vi hoppet att få ses igen...
Och kanske närvaron, gemenskapen lever vidare på något sätt även under väntan - om än osynligt. Ibland tycker jag mig märka det särskilt tydligt.
Inlägg
2 kommentarer:
Syster Yster! tredje inlagget pa kort tid om dod, och doende. Det ar sjalvklart viktigt amne. Fast jag kanner att namna att doden ar viktigast att komma ihag for att leva battre. Lite halsosam fear of God har aldrig skadat nagon. St. Hesychios the Prist skriver att det finns fyra bevaknings punkter i det spirituella livet:
1) Vaksamhet pa mentala bilder och provokationer.
2) Frigorandet av hjartat fran alla tankar, och att halla det valdigt stilla och fridfullt.
3) Att kontinuerligt akalla Herren Jesus Kristus namn (eg. Jesus bonen).
4) Att alltid komma ihag att man ska do och sta infor Herrens dom.
Sa vi alla kanske skulle ma battre av att alltid komma ihag att vi ocksa kommer att do och sta infor domaren. Det kanske skulle hjalpa oss med motivationen. Fast i dagens kyrka sa verkar det vara mindre och mindre tal om vikten av att boten maste ske i detta livet, for hur kommer vi annars uppleva Gud.
Xairete!
Jag tror att det "bara" är andra inlägget... Men det dök upp i någon kommentar också i ett annat inlägg.
Vet inte varför egentligen. Man rår ju inte för vad man drömmer om, eller vad de skriver om i tidningarna.
Och döden är ju en del av livet.
Ingen slipper undan - så varför vill så många fly från att tänka på den?
Bättre att vara förberedd än att överraskas...
Skicka en kommentar