Världskyrkan vs. lokalkyrkan
Tänker ibland på den stora skillnaden - som egentligen är en paradox - men dock.
För mig har med åren kärleken vuxit allt mer till min församling (hur det nu är möjligt, för kärleken var stor redan när jag upptogs) - i högre grad än till den lite anonyma och något stelstrukturerade mastodonten till världskyrka, som man mest träffar på via (tyvärr ofta sorgliga) nyheter, officiella skrivelser och i små glimtar under resor ibland.
Inte så att jag inte älskar den också - för visst gör jag det, men på ett annat sätt - för det är så mycket enklare att känna gemenskap med det nära och förhållandevis mindre - vi har ju "bara" 2.500 medlemmar på det allra närmaste lokalplanet.... ;-)
Men vilken härlig blandning av personer... Älskade församling...!
Katolska kyrkan i Sverige är en annan relativt sett liten enhet - det geografiska läget gör enheten och gemenskapen större. Men det kan vara både på gott och ont. Vi är utposterade så avlägset från "katolska länder" - men har del av alla dessa länders lokalkyrkor genom medlemmar som kommer därifrån - det ger en positiv mångkulturellt berikande enhet, när det inte blir till grupperingar som håller sig undan från de övriga. Enheten kan också bli navelskådande och ankdammslik, utlösa försvarsmekanismer gentemot "de andra", och en rädsla för att kritisera sånt som med rätta bör kritiseras. Man får akta sig noga för sådana tendenser...
Ytterligare ett plan gör kärleken till helheten lite enklare - den världsvida himmelska gemenskapen - som suddar ut geografin - och, tror jag, även skarpa kyrkogränser.
Hur känner ni andra (särskilt katoliker) inför detta - inför Kyrkan som helhet och er egen lokala församling?
Inlägg
4 kommentarer:
Tillhör ju inte RKK, meeen...
Jag ser det som att de fyller olika funktioner, Kyrkan i stort har en lära, en tradition, en ritual. Den ger förutsättningarna. Församlingen står i första hand för gemenskap och en lokal tolkning av det ovanstående. Kyrkan är ju egentligen en gigantiskt och väl inarbetad franchiseorganisation. Det finns gemensamma symboler, ett gemensamt språk (även om detta översätts), det finns de som jobbar med standardisering av det ena och det andra. Det finns en kultur osv.
Och på varje litet ställe så skall detta gestaltas på i stort sett samma sätt. Det är ju en ganska begränsad tid som det har gått att faktiskt ha koll på vad som händer i alla kyrkor.
Likheten med McDonalds är slående!
Trevlig ansiktslyftning f ö. (av bloggen alltså)
Ja, så kan man kanske se det...
Och då ser jag genast faran med det - McDonaldsifieringen får inte bre ut sig för mycket....
Ja, det blev både ansiktslyftning + flytt - något helt nytt, känns det som - om än det finns kvar något av det gamla också.
We also have people from all over the world in our parish. So the parish priest is phasing out the use of English so that nobody is specially favoured, and we are all learning to sing the Gregorian Chant together. What sounds reactionary has turned out to be just the opposite.
Have a look at marymagdalen.blogspot.com
Henry,
Welcome here!
Interesting blog...
One always has to look at the inner side of things. What seems to be reactionary can be the opposite - and the other way around.
I was very curious as to what the author would answer to the question he got in a posting some days ago about orthodoxy and women priests - but it seems like he's not going to answer to that or to any other questions...?
Would you please give him a hint that it would be very appreciated?
Skicka en kommentar