Bibelblogg - att binda, lösa och be
Veckans text är söndagens evangelium. Där finns en hel del att fundera över...
Välkomna att dela tankar om texten här...
***
Matt 18:15-20
"Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare.
Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.
Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem."
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
5 kommentarer:
De senaste två söndagarna har det varit petrustexter och predikan har handlat om Petrus och påven. Jag gissar att det här blir en uppföljning som handlar om Kyrkans rätt att lösa och binda.
Intressant text som pekar pa manga olika saker. Forst sa har vi exkomunicering pga ovillighet att gora bot, bikt, och slutligen bonens makt.
Alla tre som ar manifesterade i kyrkan, dvs forsamlingen. Denna text pekar ju ocksa pa att Paven (Petrus) inte ar ensam att nagon speciell makt att binda och losa, utan alla de som lysnar pa Jesus har. Troligtvis sa ar det riktat framst till Apostlarna. Intressant att kyrkans praxis liksom ar manifesterad har. Regula fidei som St. Iranaeus talar om.
Xairete!
Johan: nu är ju inte detta något lokalt "gissa veckans predikan"-inlägg, även om det kunde vara kul det med... :-)
Men prästerna kanske smygkikar in här ibland och låter sig inspireras...
Gör ni det - så välkomna att dela med er av tankar - anonymt om ni vill...!
Ephraim: Tänkte själv lite i de banorna - särskilt på detta med den generella lösa/binda-principen - det är inte bara Petrus som får den rätten.
Bönens makt vittnar jag om i förkylningsinlägget idag... :-)
Funderar också lite över strängheten i första delen av texten. Men också på att vi inte gör så här idag - inte i mindre saker i alla fall. Men man kanske kan se exkommunicering på det sättet, som du skrev?
Sen tänkte jag också på de böner som inte verkar få svar trots att två och ännu fler ber för det.... Inte ens om man tolkar det som att det måste vara två eller flera präster som ber (varför hör man aldrig den tolkningen förresten, av dem som förespråkar prästernas koppling till apostlarna?).
En del böner verkar förbli obesvarade - eller besvaras på annat sätt än det vi önskar. Ibland verkar det väldigt grymt, och vi har svårt att förstå det, förknippa det med Guds godhet och omsorg.
Tänker nu särskilt på en djupt kristen flerbarnsmor som fick cancer och dog. Det gick väldigt fort. Och på en ung man med en till synes lysande karriär framför sig - och två små barn - han dog lika plötsligt av en svår sjukdom.
Barnen skulle ju ha behövt dem länge än...
Och de skulle ha kunnat ge sin omvärld så mycket mer genom sina livs vittnesbörd.
Man står där med ett enda sorgset "varför"?
Ja fast doden, sjukdom, och elande existerar endast for att Gud tillater det att existera. Djavulen ar roten av allt sant.
Igen detta bor ses fran en eskatologisk synvinkel. Jesus har ju redan atervant, och endast vi har och nu ar bundna av tid, och forlust. De som dodr som ar med Gud ar ju redan pa ett mystiskt vis ocksa uppstandna...aven fast varan kroppsliga uppstandelse fortfarande ar kommande. Visst ska vi kanna sorg over dod och sjukdom, och visst kan vi undra varfor?
Fast med varan tro sa har ju allt detta en forklaring, vi maste transformera en dod, och se livet i den pa nagot vis. Vi maste ju alltid gladjas i Kristus uppstandelse, nad, och liv. Hoppet ar var styrka. Det finns ingen annan forklaring. Doden ar ju fortfarande en onaturlig del av vara liv (observera. inte ett straff, utan ett resultat av synd), aven fast vi alla gar den vagen.
Xairete!
Ephraim,
Så sant....
Skicka en kommentar