Bibelblogg - avundsjuka
Veckans text.... Något att bita i... För visst finns den "kristna" avundsjukan där än idag...?
***
Matt 20:1-16
Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: "Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt." Och de gav sig dit.
Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: "Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?" De svarade: "Därför att ingen har lejt oss." Då sade han: "Gå bort till vingården, ni också."
På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: "Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första."
De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: "De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan."
Då sade han till en av dem: "Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god? Så skall de sista bli först och de första sist."
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
11 kommentarer:
Associerar lite elakt(?) och tänker på hur Katolska Kyrkan gärna avfärdar protestantiska kyrkor och samfund som icke riktiga kyrkor för att vi inte varit med hela "dagen" (och därmed inte har 2000-åriga traditioner som apostolisk succesion och liknande), inte "slitit i middagshettan", men ändå (hävdar att) vi får samma lön som er...
Ja anvundsjukan finns hos oss alla tror jag. Framförallt i hur människor blir frälsta har iaf jag upplevt en slags avundsjuka. Eftersom jag varit ateist och blivit ganska radikalt frälst då kan man ibland stöda på folk som gärna utrycker en slags "jag vill med bli frälst så" Fast det kanske egentligen inte är avundsjuka? Eller är det? :)
Visst tänker man själv ibland, "tänk om jag ändå vore så duktig och djup som den personen"
Om vi håller oss till historien, jag tolkar dem arbetarna som arga/avundsjuka för dem som budskapet var till, nämlinge Judar, och den avundsjuka som uppstod när hedningar fick blir frälsta. "Budskapet var till oss, varför skall andra få del av himmelriket också, det var ju vi som fick förbundet"
Lite tankar
Johanna,
Det var en för mig helt ny association... ;-)
Sleepaz,
Tack för dina tankar.....
Alla,
Jag återkommer med eventuella funderingar efter helgen.
Men fortsätt gärna spinna vidare på detta och annat i bloggen tills dess...
Charlotte:
För mig med! Den bara dök upp. Måste ha varit någon konstig korskoppling i hjärnan utifrån något jag läste precis innan eller så...
HAHA...Johanna ja jag gillar associationen. Fast jag skulle mer saga att det ar som Jesus sade till Apostlarna angaende folk som gjorde saker i Jesus namn men inte var del av "the in crowd", "De som inte ar emot oss ar med oss." Plus det faktum att bade Ortodoxa och Katolska kyrkorna finner det extremt svart att fora en teologisk debatt, eller ens finna sa varst mycket "common ground" med manga Protestantiska kyrkorna.
Men ater till texten. Denna text for mig tillbaka till Pascha, och St. John Chrysostom's Pask Predikan:
http://orthodoxwiki.org/Paschal_Homily
Gud ar inte rattvis enligt vara termer, inte heller varderar han samma saker som vi gor. Detta ar ju tydligt fran "the Beatitudes" och bergs predikan, och texter som "de forsta ska bli sist, och de sista forst."
Det ar tydligt ocksa Guds rike ar for de som ar villga att overge varlden till viss del. Jag menar inte heller har att vi bor alla bli munkar och nunnor, nej men att vi vagar bygga var skatt i himmelen.
Jag ser ocksa en annan sak i denna texten. Namligen att Jesus ber oss att fortsatta arbeta oavsett hur lange vi arbetat. Dvs. tappa inte modet, utan istallet ta upp tempot ett snapp. Plus att vi maste fortsatta forsoka hjalpa folk valja Jesus och hans evangelium, aven fast de ar sena. Att det aldrig ar forsent att konvertera til kristus. Forhoppningsvis sa kunde aven en person som Hitler eller Stalin, pa deras dodsbaddar konvertera. med Guds hjalp kanske aven Obama bin Laden konverterar, gor bot och finner fralsningen.
Aven fast detta betyder val inte att vi ska slappa tills vi dor och da konvertera. For om vi nu har Jesus sa kan vi ju bara vaxa.
Inte sa varst insiktsfullt, men det ar alltid nagot. :)
Jag tycker att det är roligt att Jesus liknar kyrkan vid en arbetsplats där man arbetar.
Jesus liknar alltså inte kyrkan vid en förströelseinstitution eller en spa-anläggning.
Hörde en bra predikan om texten idag (av Göran Degen) - jag refererar bara, så detaljerna kanske inte stämmer - men ungefär så här:
Liknelsen är verkligen orättvis ifall man t.ex. likställer lönen för en busschaufför som kör en svår och förfärligt stressig sträcka fram och tillbaka en hel dag med en som kör en kort och lätt sträcka med en lång betald paus.
Jätteorättvist ju!
Men ser man till den situation som fanns i heliga landet (på Jesu tid - kanske även nu?) så blir det hela mer förklarligt och plötsligt mer rättvist.
För då var aldrig så lite arbetstid guld värt för att ge familjen mat på bordet. Den som var gammal och svag blev kanske inte anställd... Men kunde få en sista chans om det fanns arbete kvar. Och denne behövde ju pengarna betydligt bättre än t.ex. den som fick arbete varje dag.
Johan, jag gillar också den jordnära arbetsplatsliknelsen.
Fast kyrkan förstås samtidigt återspeglar något av den himmelska avglansen på jorden.
Och den tanke som förföljt mig ända sen jag läste texten är att så många (kvinnor med prästkallelse inte minst) inte får vara med och tjäna. De anställs inte.
Förrän kanske i sista timmen...?
Bra ämne, Charlotte
Jag tänker på när jag i livet känt mig avundsjukt betittad och missunnad. Vad har folk varit avundsjuka på? Och så har jag försökt utgå från mig själv, men det var ett misstag (får väl sammanfatta detta i ett blogginlägg).
Är det på mitt utseende? Äh, nej, lagom snygga människor går det 12 på dussinet av här i västvärlden; vi har bra tandvård, inte mycket miljögifter som förstör hyn, bra sjukvård, etc, dessutom är de svenska tjejerna kända för sin skönhet.
Handlar det om intellektet? Njae....många smarta, akademiska och kvicka folks finns därute, bl a ni bloggvänner.
Mitt sociala liv? nej, det handlar inte om mitt sociala liv, för det är inget att skryta med. ligger under medel om man säger så....
Mina pengar? Tillåt mig skratta.
Nej, jag tror det handlar om att jag har en förmåga att inte vara begränsad, smälter in i olika sammanhang, varken jättetjejig, eller pojkflicka, varken robotnördig, eller image-kändis-freak, etc. Kan kännas befriande.
Ville med detta bara skriva ett tips om ännu en förmåga man kan vara avundsjuk på, här i livet.
Z,
Hade skrivit en lång kommentar till ditt inlägg - och var riktigt nöjd med den - skulle trycka på skicka - så frös datorn ohjälpligt. Bara att starta om - och allt var sedan borta....
Är avis på alla som har fungerande datorer... ;-)
Det får bli en kort sammanfattning av det jag minns.
Tack, hur som helst, för intressanta tankar!
Har aldrig tänkt på att man kan vara avis på insmältningsförmåga.
Kanske för att jag är likadan själv - kan passa in så gott som överallt, med alla slags personligheter. Hittar alltid någon gemensam punkt. Och lär mig massor av det som är annorlunda hos de andra.
Kanske någon är avis på mig för det?
Det enda jag vet om att folk kan titta lite suktande på är min stora frihet - att jag i princip kan åka vart som helst när som helst - och engagera mig i allt jag tycker är intressant. Bara tiden, ekonomin och geografin sätter vissa gränser.
Och avundsjukan kan gå i andra riktningen också - den som lever ensam och har denna frihet kan vilja vara gift.
Men jag trivs verkligen med friheten och skulle inte vilja förlora den - så om jag nån gång hittar en man att dela livet med så måste han nog ha lite samma inriktning.
Det sägs att de som är bäst på att leva ensamma också är de som är bäst på att vara gifta. Tror det är viktigt att ge varandra frihet, utrymme att växa.
Avundsjuka kommer ur tron att gräset är grönare på andra sidan staketet. Att någon annan har det jag saknar.
Men hemligheten består i att upptäcka och glädjas över andras gåvor och positiva egenskaper och kompletterande bidrag till helheten.
För vi finns ju inte här på jorden för att överglänsa och konkurrera med varandra utan för att komplettera varandra och utfylla varandras brister.
Just det vi inte har, det vi inte är bra på - det har någon annan, det kan denne bidra med.
Det gör att vi behöver varandra och att vi kan hjälpa/glädja varandra.
Tänk vad förfärligt om vi alla hade varit bäst på allt, om alla hade varit supersmarta, insatta i all befintlig vetenskap, undersköna, konstnärligt och musikaliskt talangfulla, och mästare på social kompetens. Då hade vi garanterat varit alldeles odrägliga hela bunten.
Men nu blir också bristerna vackra - rentav nödvändiga - för att någon annan har fått kallelsen att fylla avsaknaden.
Våra brister gör oss också medvetna om vårt behov av Gud. Vi är inte perfekta, någon av oss....
Om någon tror sig vara förmer än andra så missar personen en möjlighet att växa, och vi kan irritera oss över personens bristande självinsikt... En sådan person bryter ner snarare än gör nytta var han/hon än hamnar, hur kompetent han/hon än må vara.
Det hela handlar om fokus - är Gud i centrum hos en människa, eller egot?
Nu blev detta ett helt annat svar än det jag ursprungligen skrev, och det gör en liten utflykt från ämnet men, men.... Kanske det var meningen?
Man får släppa greppet också om det fulländade blogginlägget... ;-)
P.S. Z,
Hoppas du inte tolkade det som att jag menade dig i det jag skrev, särskilt inte på slutet - kom på nu att man kanske kunde misstolka det så - men jag bara spånade fritt...
Bl.a. så här sa påven om texten:
"In Sunday’s Gospel, Jesus recounts the Parable of the Workers in the Vineyard, in which workers are called by the vineyard owner to work in his vineyard at different hours of the day but are all given the same pay.
According to the Holy Father, the equal reward represents “eternal life, a gift that God reserves for all.” Further, the parable is about being called, “being able to work in God’s vineyard, putting oneself at his service, collaborating with his work.” Being called by God is itself a form of compensation. But those who work only for payment, Pope Benedict said, “will never realize the value of this inestimable treasure.""
Läs hela artikeln här:
http://www.catholicnewsagency.com/new.php?n=13860
Skicka en kommentar