Traditionalism in absurdum

Igår hamnade jag på ett bostadsmöte för den lokala hyresgästföreningen. Minst sagt intressant.

Man kunde efter ett tag snarare tro att man hamnat på ett tidigt kyrkligt koncilium!

För det tog inte lång stund innan en fråga som tydligen var mycket brännande för några få kom upp: den heliga JULGRANSFRÅGAN. Saken är den att det tydligen alltid brukar finnas ett par granar utanför husen till jul, men att det i år inte skulle bli så, eftersom man hade beslutat om det på ett tidigare möte i våras, för att spara skog, elektricitet och 7.000 kronor. Istället skulle enkla ljusslingor om möjligt sättas upp i befintliga träd i området.

Nu invände någon högljutt att det inte var ett giltigt beslut eftersom inte samtliga hyresgäster hade röstat om det (d.v.s. hon menade att hon själv inte hade varit med när det röstats om det, för utan att blinka godkände hon alla gårdagens röstningsprocedurer - trots att bara en liten del av husens innevånare var representerade även denna gång).

Just julgransfrågan var alltså en öm punkt. Och den tog upp en mycket stor del av mötet. Trots att den inte fanns på dagordningen.

Traditionen kom snart upp som ett rykande argument. Eftersom det "alltid" funnits granar här - under alla de 25-30 år som ett par av de närvarande hade bott här - så måste det alltid göra det. Det var ju en världsvid tradition dessutom.... För att inte tala om alla ensamma och handikappade i området som nu inte skulle få se en gran här. [Som om granen skulle göra dem mindre ensamma...? Skulle de inte hellre uppskatta ett besök av en levande människa - istället för att påminnas om den gemenskap de saknar - genom den julgemenskapssymboliserande granen. Och hur ser alla områdets muslimer för övrigt på granfrågan? Tror de är i majoritet här, men tror inte att en enda var med på mötet.]

Det fanns även klagomål på förra årets granar, som inte hade varit vackra nog, utan sett ut mer som tallar än granar, och där belysningen satt enbart högst upp (p.g.a. sabotagerisken).

Granfrågan blev till slut såväl både högst komisk som högst infekterad. Och ljusslingeförnyarna, som jag anslöt mig till, och som var i stor majoritet, fick ge med sig för den lilla gruppen grantraditionalister. Styrelsen fick ta ett nytt beslut om att undersöka granmöjligheterna även för i år.

Även en traditionsenlig bussresa var en stund i hetluften. Var det verkligen försvarbart att några få skulle få använda upp alla husens gemensamma budget på det sättet? Så många ryms ju inte i en buss eller två. Men traditionen fick avgöra saken även här. 25.000 kronor sattes traditionsenligt av för ändamålet.

Det var verkligen svårt till sist att inte brista ut i ett stort gapskratt inför all denna strikta traditionalism... Det enda som höll mig tillbaka var att detta tyvärr alltför mycket påminner om hur det är i kyrkan. Och jag förstod hur det måste se ut för dem som står utanför....

Så länge det är så här behöver vi inte förvånas över att folk inte intresserar sig i högre grad för kristen tro....

Hade för övrigt ett djärvt förslag, som jag inte trodde skulle gå igenom i det av traditionalism överhettade rummet - eftersom det var ett alldeles nytt förslag - något som aldrig tidigare hade gjorts. En kulturell fest - med knytkalasbuffé och levande musik - från alla länder... Ett sätt att skapa större gemenskap i husen och en trevlig mötesplats för folk som inte annars träffar varandra.

För jag reagerade på att samtliga årligen återkommande aktiviteter i föreningen var anpassade enbart efter svenska traditioner (bl.a. surströmming och julgröt) - men i husen bor ju folk från alla världsdelar. Det märktes att det var en lite ovan tanke för en del: "hur ska vi komma i kontakt med sådana människor" var första invändningen. Som om de var några konstiga varelser från en annan planet. Men förslaget röstades snart igenom, och en liten budget fastslogs. Och jag lovade att hjälpa till med den "svåra" biten att nå "de där människorna".... Som katolik och flyktingvolontär är det ju just dem jag träffar mest hela tiden....

En ordentlig granbudget bakades för säkerhets skull också in innan mötet avslutades - både retroaktivt för i år och för nästa år.... :-)