Bibelblogg - talenter
Veckans bibelblogg handlar om talenter - dåtidens mynt. Liknelsen brukar ofta tolkas som att det handlar om talanger - inte pengar. Vad gör vi av de gåvor vi fått? Än mer aktuell apropå exkommuniceringar och andra utestängningar känns frågan: vad gör vi om andra (i Kyrkan) hindrar oss från att använda våra talenter?
***
Matt 25:14-30
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar.
Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: "Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre."
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: "Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre."
Den som hade fått en enda talent steg också fram. "Herre", sade han, "jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt." Hans herre svarade honom: "Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute." Där skall man gråta och skära tänder.
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
6 kommentarer:
Detta är min syn på detta kapitel.
När vi blir frälsta då visar Jesus oss att vi får en talent (peng) som vi skall förvalta och sprida och göra så att den växer till andra.
Mao Jesus vill att vi skall sprida Guds ord till andra, han vill att talenten skall växa sig och ge utdelning.
Tänk på han som grävde ner sin talent. Han fick trons gåva av fadern, men han nöjde sig med att gräva ner den.
Hur förvaltar du din? Hur förvaltar jag min?
En tro utan handling är en meningslös tro.
Detta är värt att tänka på
då vi alla behöver ransaka hur vi förvaltar våran talent.
Dock tror jag att det är lätt att glömma av vad Jesus har gjort för oss ibland. Han har frälst oss och givit oss den heliges ande som en sigill för framtiden.
Men jag tror att man ibland glömmer bort att vara ett ljus för omgivningen. Låta talenten växa till sig.
Vi får ett frö av tro som Gud sår i vårat hjärta, det skall växa till sig och bli ett gigantiskt träd som blommar och fullkommligt och sprider nya frön till andra själar.
Vanligtvis predikas det ju om hur vi använder det vi fått...
Men du har rätt i att frågan om huruvida vi tillåts använda det vi fått...
Kanske talenterna är vi? Kanske det är en fråga till kyrkan, inte till den enskilde...
Hur använder vi de människor, de gåvor och begåvningar de fått?
Jag är lite fascinerad av det motsägelsefulla i att det beteende som belönas hos tjänarna annars i evangelierna ses som omoraliskt. Pengar ska inte samlas på hög. Pengar ska ges bort till de fattiga. När denna liknelse användes bland galileiska fiskare och småbrukare, vilken av tjänarna kan de tänkas ha sympatiserat med då? Snarast den som fick minst och som inte betedde sig som en girig köpman, tänker jag mig.
Ändå är det väl svårt att läsa liknelsen "mot strömmen" och låta tjänarnas hårda herre vara någon annan än Gud/Människosonen. Men i ljuset av liknelsen därpå, om Människosonens dom, kan man tänka att det tjänaren borde ha gjort var att dela ut sin talent till de fattiga.
Hej!
Det är min tro också att i
Matt 25:31-46 får vi svaret på frågan som man ställer sig redan
Matt 25:1-13 där de "lata" jungfruarna får skylla sig själva.
Alltså den som lever för sig själv missar poängen den som har medel men försörger sig själv och ingen annan får inte vara med.
Och det stora i detta när Jesus kommer hit igen ser ingen det men den som arbetar med det goda upplever honom redan och skapar det himmelrike som Jesus pratar om i Matt:5:3/Luk. 6:20. När vi lever våra liv som Herren så väl önskar är vi i det liv Herren vigt för oss redan här och nu. Det livet är evigt. Men kroppen förgänglig. Så vi får byta Rum i Guds boning ibland.
Här och nu väljer vi alla om vi vill var en enstörig get och följer det som faller oss in eller
ett får som följer Fåraherden
och i den strävan, ger så att man delar med av sitt hjärta, får tillbaks ett himmelrike här och nu.
Kruxet är att lita på att
Matt 22:34-40.
På vers 40 förklarar Jesu allt vi behöver kunna för att fungera som de utvalda folket.
Lev efter detta och allt är dig givet tror jag han försöker säga i nästkommande som följer i Matteus Evangelium.
Tack, alla, för era intressanta tankar...
Det är det här som är det bästa med bibelbloggen... Här kommer ni med en massa nya öppningar på en välbekant text!
Ja, intressant att se det som riktat till kyrkan...
Och att fundera över vad som hänt om den "dålige" tjänaren hade gett bort sin talent istället för att gräva ner den. Hade han möjligen setts som den främste?
Jag fick just en predikan av påvens predikant över texten - han berör även första texten som handlar om kvinnor. Naturligtvis kan jag inte låta bli att klistra in den... :-)
"The Age of the Woman
Gospel Commentary for the 33rd Sunday of Ordinary Time
By Father Raniero Cantalamessa, OFM Cap
ROME, NOV. 14, 2008 (Zenit.org).- This Sunday's Gospel is the parable of the talents. Unfortunately, in the past the meaning of this parable has been habitually distorted, or at least very much reduced.
Hearing talk of talents we immediately think of natural gifts of intelligence, beauty, strength, artistic abilities. The metaphor is used to speak about actors, singers, comedians, etc. The usage is not completely mistaken, but it is secondary. Jesus did not intend to speak of the obligation of developing one's natural gifts, but of developing the gifts given by him. On the contrary, sometimes it is necessary to curb this tendency to focus on one's own talents because this can easily become careerism, a mania of imposing oneself on others.
The talents that Jesus is speaking about are the Word of God and faith: in a word, the kingdom proclaimed by him. In this sense the parable of the talents stands alongside that of the sower. The different outcomes of the talents given correspond to the different fates of the seeds cast on the ground by the sower -- some produce 60%, some are buried beneath thorns or eaten by birds.
Today faith and the sacraments are the talents that we Christians have received. The parable thus obliges us to examine our conscience: What use are we making of these talents? Are we either like the servant who made them bear fruit or like the one who buried them? I would compare it to a Christmas present that one has forgotten and left unopened in a corner.
The fruits of natural talents become irrelevant to us when we die or, at best, pass on to those who come after us; the fruits of spiritual talents follow us into eternal life and one day will gain us the approval of the divine Judge: "Well done, good and faithful servant. Since you have been faithful in small things I will give you authority over greater things. Enter into the joy of your master."
Our human and Christian duty is not only to develop our own natural and spiritual talents, but also to help others develop theirs. In the contemporary world there are people whose job it is to be "talent scouts." They are people who can pick out hidden talents -- in painting, singing, acting, sports and so on. They help those with the talents to cultivate them and find them sponsors. They do not do this for free or for the love of art, but to get a percentage of the earnings of the talented people they discovered, once they succeed.
The Gospel invites us all to be talent scouts, not for the love of gain but to help those who are unable to begin developing their talents on their own. Humanity owes some of its geniuses and best artists to the altruism of the friends of these people, who believed in them and encouraged them when no one else did. One exemplary case that comes to mind is Theo Van Gogh, who supported his brother Vincent financially and morally his whole life, when no one believed in him and he was unable to sell any of his paintings. They exchanged more than 600 letters, documents of great humanity and spirituality. Without Theo Van Gogh, we would not have the many paintings of his brother that everyone loves and admires.
The first reading invites us to reflect on a particular talent that is both natural and spiritual: the talent of femininity, the talent of being a woman. This reading contains the famous praise of women that begins with the words: "A perfect woman, who can find her?" This praise, which is so beautiful, has one defect, which does not come from the inspiration but from the epoch in which it was written and the culture that it reflects. If we pay attention, we see that the praise has entirely to do with what the woman does for the man. Its implicit conclusion: Blessed is the man who has such a woman. She makes him nice clothes, brings honor to his house, allows him to hold his head high among his friends. I do not think women today would be enthusiastic about this laud.
Putting this limitation aside, I would like to underscore the relevance of this praise of women. Everywhere there is the demand to make more room for women, to value the feminine genius. We do not believe that "the eternal feminine will save us." Daily experience shows that women can lift themselves up, but also that they can let themselves down. They also need Christ's salvation. But it is certain that, once she is redeemed and "liberated" by him, on the human level, from ancient subjections, she can help to save our society from some inveterate evils that threaten it: violence, will to power, spiritual aridity, scorn for life, etc.
After so many ages that took their name from man -- from the ages of "homo erectus" and "homo faber," to the age of "homo sapiens" today, we might hope that there will finally come, for humanity, the age of woman: the age of the heart, of tenderness, of compassion. It was devotion to the Virgin that, in past centuries, inspired respect for women and their idealization in literature and art. The woman of today, too, can look to her as a model, friend and ally in defending the dignity and the talent of being a woman.
[Translation by Joseph G. Trabbic]
* * *
Father Raniero Cantalamessa is the Pontifical Household preacher. The readings for this Sunday are Proverbs 31:10-13, 19-20, 30-31;1 Thessalonians 5:1-6; Matthew 25:14-30."
Min spontana kommentar till Cantalamessas predikan (skrev det på engelska i ett mail, så jag klistrar in det):
"Interesting. I met him a few years ago, and strongly urged him to speak about women in the Church (to the Pope)....
I've seen quite a few homilies by him about that since then... :-)
But it's odd that they don't see the need for women MINISTRY. How can they be so blind regarding the Church itself?
I think it's not only about spiritual talents. It's also about natural ones. How to split them up in the case of artists? It's the same flow. If God inspires a painting - isn't it worth anything because it's natural talent that is used? I don't think so....!!"
Skicka en kommentar