Eukaristin - "kidnappad" av prästerna?
Jag fick ett mail nyligen apropå ett djärvt dokument som de holländska dominikanerna gav ut för drygt ett år sen och som det blev en del rabalder omkring.
Har utelämnat några personliga saker, men allt som kan vara av intresse för andra finns kvar.
Det knyter an till ett samtal i ett annat inlägg om eukaristin och prästerna/lekfolket.
Det verkar ha utvecklats ett slags katolskt emerging church.... På tvärs mot hierarkin...
Vill gärna ha kommentarer till det nedanstående...!
***
"In a nutshell, they [the Dominicans] are saying that the shortage of ordained priests in Holland is giving rise to the practice of holding communion services - where there is the liturgy of the word, and the distribution of the eucharist, but no consecration - the hosts distributed have been previously consecrated.
The Dominicans ask why there couldn't be people in the communities where there is no ordained priest, called from the congregation (like the leaders of the communion services), men and women alike, who would be trained empowered to celebrate the eucharist for their communities. It's a wonderful idea - one that puts the eucharist where it belongs, right in the communities of faith who gather to remember.
I'm beginning to believe the the eucharist has been hijacked by the institutional church - that it really belongs in homes, with families and small communities. That it is the inherent right of all christians to gather, break bread, and remember with the Risen One in their midst. Let the priestly class become like rabbis - ones who teach, and preside over larger regional gatherings of faith communities which could be held periodically.
/.../
When the first Christians gathered, there was no ordained priesthood - there were just believers - people who gathered around a meal to remember Jesus and celebrate his resurrection. In those meals, where the brothers and sisters gathered, there were many diverse gifts, but there was also a fundamental equality - no Jews, Greeks, slaves, free, male female. All were ONE. One in Him - one with the Father through Him, one is the Spirit He sent. One as branches are with a vine.
Could the priest shortage be the Lord's way of asking us all to reclaim our own priesthood - the one into which we were baptized with Christ?
/.../ what is it that a priest does if not celebrate and lead the Eucharistic celebration. When you feel that call, it's a call to make Christ present in your life, in your ministry, and at the Table where the priest is most a priest. That table doesn't belong to Benedict XVI, it doesn't belong to the Archbishop or bishop of your diocese - it belongs to the Lord!
And the Lord continues to call the most unlikely of people to that table with him. The stones rejected by the builders continue to become cornerstones, it's simply the way God works.
/.../
I am convinced that there is a new way of being Catholic that is emerging, slowly, and transforming the Church. It may leave the Constantinian and Medieval trappings of pomp and power in the dust - and the legalism that is worthy of the most rigid pharisee. But it will preserve what is best and most life-giving in Catholicism. That emerging Catholic church is happening embryonically in the ministry of married priests, womanpriests, and in the lives of members of communities of faith that grow and thrive without a male, ordained priest (I'm thinking of many religious orders of women who have been calling their own to celebrate the Eucharist for more than 30 years)."
Fr. Rich Hasselbach
Inlägg
16 kommentarer:
It was mindboggling to think of the shortage of priests in the suggested sentence... my own theory is that there is a shortage of priests because modern men find the idea of celibacy and "clerical slavery" (I know, it is an infectious way of putting it, but how do one explain the total belonging of people to church with no real power to express own opinions etc.?) unacceptable.
In my church, the Liberal Catholic Church, the priests are allowed to be married and they have civil work outside church to provide for their living. It is believed to "make the best priests" - that the priest have to share the life conditions of the people he/she serve to fully understand them. And I find this carrying a lot of common sense: how can I, as a priest, help a confident in spritual guidance if I don't understand his/her life and know how it is like to live as an ordinary man?
Another thing, connected to your blog text today: in the LCC it is common to celebrate smaller services including the Reserved Sacrament (previously consecrated bread). It is even included in the education for priests to be - right now I don't remember the exact moment, but somewhere during Minor Orders you are given the right (and duty) to serve your community the Reserved Sacrament whenever a priest cannot perform mass.
Sincerely,
sr. Carina
Man undrar ju vad detta är för grupp egentligen.....finns det någon präst eller biskop som står bakom gruppen, så borde väl denna framträda med namn?
I sak så saknar jag en teologisk och exegetisk analys som leder fram till deras slutsats. Om nu det inte är nödvändigt att det är en vigd präst, som på Jesu särkilda uppdrag, förättar mässoffret, då borde det väl innebära att det bara finns ett allmänt prästadöme, och prästämbetet på sin höjd är ett predikoämbete? För om nu lekmän kan förrätta mässoffret, varför kan de inte meddela avlösning och de andra sakramenten? Det kan ju inte bara handla om nattvardens sakrament.
Thanks for your comment, sr. Carina.
>In my church, the Liberal Catholic Church, the priests are allowed to be married and they have civil work outside church to provide for their living. It is believed to "make the best priests" - that the priest have to share the life conditions of the people he/she serve to fully understand them.
This is the case in many churches. And it's a good practice.
Jonas,
Framgår det inte tydligt att det är en person som har skrivit brevet? Det finns ingen grupp bakom.
Jag vet inte än om personen vill vara anonym - om så inte är fallet kanske det kommer svar direkt här för dem som skriver på engelska.
Personen skriver för övrigt just om det du frågar.
Här hittade jag det:
>Let the priestly class become like rabbis - ones who teach, and preside over larger regional gatherings of faith communities which could be held periodically.
Jonas, som jag ser det är det en viss - och mycket speciell - skillnad mellan att dela ut det reserverade sakramentet och att förrätta mässoffer. I vår kyrka sker konsekreringen alltid av en präst/biskop, medan det reserverade sakramentet delas ut av personer under utbildning (Minor Orders, de första fem stegen på vägen mot det tredelade prästämbetet). Det bröd som "lekmännen" delar ut är alltså konsekrerat vid ett tidigare tillfälle. På vilket sätt skulle detta vara betänkligt ur teologisk synvinkel? Allt personen gör är ju att bära ut brödet till församlingen!
Förresten finns det ett allmänt prästadöme, grundat på bibliska texter i både GT och NT. Detta tillhör man via dopet, och det har ingenting med sakramenten som sådana att göra, utan handlar om missionsuppmaningen.
Vänligen,
sr. Carina
präst i Liberala Katolska Kyrkan
Glömde en detalj... under kristendomens historia, särskilt sedan medeltiden, har det slitits och dragits i många "klerikala" uppgifter. Ta t.ex. predikandet! Påven förbjöd under en lång tid t.ex. fransiskanerna att predika, därför att dominikanerna hade "ensamrätt" på den uppgiften... och det hade ingenting med prästvigningar att göra, utan var en ren revirfråga.
I protestantiska kyrkor håller man än idag hårt på detta att predikandet (som man anser vara hjärtat i verksamheten, medan katoliker anser mässoffret inneha denna ställning) skall ske av en präst, även om detta luckrats upp i modern tid t.ex. i Svenska Kyrkan, där lekmän åtminstone tillåts läsa evangelietexter.
Ändå är predikandet inget sakrament, och dessutom står det på flera ställen i bibeln (se särskilt Paulus) att människor (män och kvinnor, och det nämns ingenting om att man måste vara prästvigd) kan vara både profeter, predikanter, helare o.s.v. utan att uppehålla någon klerikal tjänst. Hur väl rimmar det med vissa kyrkors starka protektion kring dessa saker? Paulus borde ju vara bättre insatt i frågan än dagens präster, tycker man...
Hej sr Carin,
när man läser texten tycker jag att man får uppfattningen att det är själva "förrättandet av mässoffret" (även om brevförfattaren nog inte skulle uttrycka det så) det gäller, och inte "bara" "utdelandet av det reserverade sakramentet". Det verkar ju som att meningen är att det inte ska finnas något "särskilt" prästadöme.
Förresten: vad var det där med att franciskanerna inte fick predika? När hände det?
Vänligen,
Sr. Carina,
I katolska kyrkan är lekfolk ofta kommunionutdelare. Det behövs ingen vigning för det - men personerna får gå en liten kurs först.
Har i tidigare bloggsamtal förstått att det ofta inte är så i t.ex. svenska kyrkan - där det brukar vara enbart prästens uppgift.
Däremot får bara präster läsa evangeliet hos oss. Och i princip bara präster (och biskopar/diakoner) får predika.
Men undantag finns - det förekommer att bl.a. systrar predikar - men man kallar det då för något annat. T.ex. är ju dominikanorden som du nämner en predikarorden. Både för män och kvinnor.
I svenska kyrkan kan ju lekpersoner få venia (tillåtelse att predika).
Själv har jag predikat en del i svenska kyrkan - var bara 19 år - hade hand om Taizémässor i min dåvarande församling - lärde kören sångerna som var alldeles nya för Sverige på den tiden, och höll en liten betraktelse vid varje sådan gudstjänst - trots att två präster var närvarande. De tyckte nog att det var skönt att bara få luta sig tillbaka och lyssna för en gångs skull...
Har även predikat vid ett par tillfällen i katolska kyrkan. Säger inte när eller var för att ingen ska råka illa ut... Fast det är nog preskriberat eftersom ganska lång tid har förflutit. :-)
Det var verkligen jättekul och inspirerande att förbereda de predikningarna/bibeltextutläggningarna...!
Erik,
Jag kan nog svara på din fundering.
Ja, brevförfattaren menar utan tvekan mässoffret (och skulle absolut uttrycka det så, som katolik).
Och det särskilda prästämbetet skulle i så fall bli just ett ämbete som utövas vid mer särskilda tillställningar (om jag förstod personen rätt - se även citatet till Jonas som frågade just om det).
Hej Charlotte,
tack för klargörandena!
Vänligen,
Angående artikeln så är den skriven av någon John Allen Junior i New York. Jag trodde att han företrädde dem men så är det inte. Men iallafall så uppskattas det inte av Dominikanorden vad de i Holland säger och tror:
http://blogs.reuters.com/faithworld/2008/01/25/dominicans-warn-dutch-brothers-against-catholic-schism/
Carina, jag anmärkte som sagt inte på att lekmän befattar sig med det heliga sakramentet om någon präst inte finns att tillgå, utan vad jag inte tror är att en lekman kan konsekrera brödet och vinet.
Jag fick svar från mailförfattaren till det du skrev sr. Carina:
"My thinking is that ALL priests need to be willing to give up 'power' to empower the priesthood of the laity. There is NO good reason, theologically, why anyone couldn't preside at the Eucharist - which belongs not to the priestly caste, but to all believers who are invited to gather, break bread, and remember..."
Fr Rich, som alltså skrev detta har också svarat att det ok att jag skriver att det är han som skrev mailet. Han är en gift katolsk präst i USA. Han har även lovat att skriva något för bloggen om kvantfysik och tro, vilket jag ser fram emot...
Det låter helt otroligt, att det ska komma från en katolsk präst (om han är romersk katolsk det vill säga)..snarare låter han som en typisk pingstpastor (om han nu är gift katolsk präst måste han ha konverterat efter det att han gifte sig).
Hursomhelst är det ju ett feltänkande när han skriver att det är prästerna som ska ge ifrån sig någon makt. Det är ju Jesus Kristus som har gett apostlarna makt, och de kan inte ge bort någon makt om det inte är Gud som gör det.
Det om kvantfysik och tro lät ju annars intressant.
Han är uppväxt som katolik, blev präst, men lämnade sin tjänst för att han träffade sin blivande fru. Liksom många andra katolska präster.
Senare har han blivit ombedd att viga par han känner, och alltmer dragits in i tjänst igen. (Mest vigslar alltså, kanske enbart det.)
En gång präst - alltid präst...
Så han hör väl inte till dem som tänker enligt på förhand dragna linjer. Hans personliga väg har tvingat honom till djupare eftertanke, och det tycker jag gör det han skriver om olika saker intressant.
Nej, apostlarna fick inte makt (annat än till att driva ut onda andar) - de blev sända att tjäna.
Vilket många kyrkliga makthavare tycks ha glömt i våra dagar.
Ja, jag håller med om att en gång präst alltid präst. Men däremot så måste en sådan person alltid vara noga med att tala om att han är "olaglig" men inte "ogiltig". Och han kan ju då bara tala för sig själv. Men jag undrar hur han kan viga folk; om man inte har rätt att utöva prästämbetet i katolska kyrkan blir vigslarna inte juridiskt giltiga såvida han inte har skaffat sig en vanlig licens som borgerlig vigselförättare. Nåja detta var ett sidospår som kanske inte är värt att fördjupa sig i.
Jag tror ärligt talat inte att de som vänder sig till honom bryr sig...
Han har juridisk licens.
Och teologiskt sett - vem kan kontrollera Guds Ande?
Skicka en kommentar