Ulf Ekman om katolikbråk

Inte inomkatolskt bråk alltså - utan andra kristnas bråkande med katoliker...

Han skrev kort om det, och om sin förändrade syn på det katolska, i Världen idag nyligen:

"Den senaste tiden har det börjat bråkas med katoliker på ett sätt som inte förekommit i vårt land på länge. Naturligtvis kan man hävda att man har rätt att få lufta sina åsikter, men många av dessa åsikter är nog tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar. Det har varit obehagligt att höra vissa predikanter som med skärpa hävdat att katoliker inte är kristna och inte vill ge något hopp för den kyrkan över huvud taget. När man sedan talar vidare märker man att många aldrig ens varit i kontakt med eller utvecklat relationer med katoliker. En del har bara sett katoliker på vykort.

För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på. En hel del av dessa uppfattningar visade sig vara inte speciellt väl grundade utan sådant jag övertagit från de andliga sammanhang jag vuxit upp i. Så är det nog med många av oss, även om vi inte alltid vill tillstå det.

/.../

Vad har vi då gemensamt? Här är några saker: För det första har vi Bibeln gemensamt. Utan den katolska kyrkans arbete att samla, förvalta och beskydda Skrifterna i vår tidiga historia, hade vi stått oss slätt. För det andra står varje evangelisk kristen i skuld till katolikerna för definitionen av de grundläggande dogmerna som vi delar med dem. För de tredje delar vi den traditionella kristna moralen och etiken. För det fjärde delar vi den karismatiska erfarenheten av den helige Ande med cirka 120 miljoner karismatiska katoliker. Så nog har vi mycket gemensamt."

Där kom alltså ett delsvar på frågorna som ställdes i kommentarerna till ett annat inlägg nyligen. Ulf har också skrivit lite om det i sin blogg. Däremot har jag fortfarande inte fått svar på mailen om detta vare sig från honom själv eller från någon annan från Livets Ord. Hoppas fortfarande att någon representant därifrån vill skriva lite mer om ämnet här.

Vad gäller de två första gemensamma punkterna så är det väl mer korrekt att säga att det är den ännu odelade kyrkan som åstadkom detta (d.v.s. den som idag är uppsplittrad i de ortodoxa och katolska kyrkorna). Men visst har vi alla mycket gemensamt! Det har jag själv sedan länge tagit fasta på. Och utan alla de olika kristna accenterna skulle kyrkan förlora massor. Det är inte bara katoliker som har något att bidra med till enheten... Splittringen har inte bara varit av ondo, den har också medfört nya upptäckter, andra betoningar.

Men innan vi når fram till en mer fullständig enhet så är det tydligt att det finns många fördomsmurar som behöver raseras. Katolikskräckens tid är visst inte förbi... ;-)

Hoppas kunna bidra till en mer rättvisande bild av katolsk tro/lära här.