Dagsfärsk julpsalm...

Det ska ju börjas i tid...

Följande "minimalistiska" julpsalm skrev jag till största delen i natt (varför kommer alltid inspirationen när man försöker somna?). Filade lite på den nu.

Den är enkel på ytan, men innehåller en del teologiska underfundigheter, och ett visst mått humor...

Placerade för ovanlighetens skull händelserna i (svenskt?) vinterlandskap.

Tyck gärna till om den...!

Möjligen kommer den att få ett par verser till. Så ni har här den unika chansen att delta i tillkomstprocessen. Är det något ni tycker saknas?



Nysnön faller,
gnistrar, glimmar,
pudrar allting vitt.

Världen väntar
kungabarnet,
Gud som är med oss.

Stjärnklar himmel,
marken sprakar,
spåren syns i snön.

Åsnans klövar
sakta övar:
följa ohörd röst.

Första skriket,
snökristaller
spricker mitt itu.

Jungfrun strålar,
bliven moder,
gossen vaggas ömt.

Drömmen varnar:
spikar, törnen,
fåglar sjunger starkt.

Modern nynnar,
gråten tystnar,
ängslan byts i frid.

Stjärnan lyser
över stallet.
Stilla faller snön.


© Charlotte Thérèse, 2008