torsdag 6 november 2008

Kvinnors uppoffring - naturlag eller social konstruktion?

Följande gästinlägg är skrivet av Carolina. Kommentera gärna!

***

"Är det inte ett förtryck att skapa diskurser som fokuserar mycket mer på kvinnors uppoffring än männens? Varför detta fokus på kvinnor? Vore det inte mycket mer rättvist att fokusera på männens uppoffring också, på samma sätt som kvinnors?

Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.

Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.

”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”

Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.

Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.

Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.

Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.

Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."

3 kommentarer:

Alde 6 november 2008 13:20  

Jämställdhet i all är... visst har vi lika värde som människor! Men det finns skillnader, inte bara fysisk utseendemässigt, utan även våra hjärnor mm
Tror också som Strindberg att situationen hade blivit helt annorlunda om kvinnor från början kunde konsten bättre att värdesätt varandra och sig själva, deras betydelse för barn, hem och samhälle och inte minst vår framtid när de/vi faktiskt har makt genom uppfostran och vård, att själva "skapa" den!
Istället förmiskar vi oss och strävar efter betalt arbete utanför hemmet och ger männen makt att bestämma vad som är värdefullt.
Så svaret på frågan... är för mej att eftersom kvinnor ser sig som "uppoffrare" istället för insett sin makt och, så har denna sociala konstruktion skapats - att det är värdelöst att ta hand om sina barn och ha ett välskött hem.

Carolina El-Haddad 6 november 2008 14:25  

Hej alde,

Visst det finns utseendemässiga, fysiska skillnader och även vissa skillnader i våra hjärnor. Att skillnader finns är en sak och sedan vem som tolkar dem och hur och i vems intresse tolkas dem är en annan sak. Det har visat sig att även vetenskapen som ska vara objektiv är formad genom historien till stor del utifrån en manlig blick och genom männens sätt att se på världen. Dessutom så är dem skillnader som samhället skapar genom olika socialiseringsprocesser som jag gav ett bra exempel på, större, socialt konstruerade och ger olika mycket makt åt kvinnor och män. Det finns också fler fysiska skillnader mellan kvinnorna själva och männen själva än vad det finns för fysiska skillnader mellan kvinnor och män.

Att det finns vissa biologiska skillnader berättigar inte den ojämlikhet som finns världen öven mellan kvinnor och män och det förtryck och nedvärdering som kvinnor utsätts för. Skillnaden mellan Sverige och andra länder är en gradskillnad och inte en art skillnad. Dessutom så är det långt till jämställdhet även här.

Visst har kvinnor makt i hemmet, men jag tror inte att världen blir godare om männen lägger beslag på världen utanför hemmet och konstruerar våra liv och framtid som de vill. Vi ser ju hur världen ser ut idag.

Jag tror på en jämlik fördelning i arbetet både på hemmaplan och på arbetsplatsen just för att det offentliga behöver kvinnorna och kvinnorna kan inte utveckla alla sina potential bara i hemmet, genom enbart moderskap och hemmasysslor. Var lägger vi kvinnornas intellektuella, yrkesmässiga och konstnärliga skicklighet? Slänger vi bort dem helt enkelt? Dessa har genom tiden inte fått plats i det offentliga. Ska vi då fortsätta med att kväva dem i våra dagar, bara för att vi tror att det är bättre för kvinnor att stanna hemma? Vad händer då med kvinnors mänskliga kapacitet?

Sedan så är jag emot nedvärderingen av vissa kvinnliga egenskaper. Men det betyder inte att kvinnor ska hålla sig hemma, utan samhället måste vara mer vänlig själv mot kvinnorna som vill föda barn, så att de kan ta ledigt utan att bli diskriminerade på arbetsmarknaden. och att man drar ner på arbetstiden till 6 timmar både för kvinnor och män och på det sättet anpassar samhället för familjelivet och då har papporna och mammorna mer makt över sina liv och mer tid för barnen och varandra.

Jag har full förståelse att den svenska modellen för jämställdhet inte ger kvinnor alla sina rättigheter och att det är de som klämms fortfarande mellan arbetet, hemma och barnen, när männen fortfarande tar bara delvis ansvar i hemmet och alting läggs på kvinnorna. Och att barnen kan drabbas av detta förutom kvinnorna själva därför väljer en del kvinnor deltidsjobb eller att stanna hemma. Men detta är så just för att samhället är fortfarande okänslig för jämställdheten, familjelivet, och kvinnorna, eftersom det är också männen som har genom historien skapat lagar och regler som inte tar hänsyn till kvinnors liv och deras moderskap. man ska inte acceptera tillståndet och berättiga en diskurs som även vissa kyrkor ger regelbunden näring till.

Ingen har sagt att det är värdelöst att ta hand om barnen. När man argumenterar för ett jämställt samhälle, så betyder det inte per automatik att man nedverdärar familjelivet.

Jag tror att även männen skulle utveckla en del av sin mänsklighet och en del mjukare egenskaper genom att stanna hemma med barnen, som de har försummat genom historien. De skulle må bättre och lära sig värdera familjelivet, mjuka egenskaper bättre och därmed värdera kvinnorna bättre. Jag tror också att de på det sättet blir lite mjukare pappor och människor och genom detta bidra till en mjukare värld och offentlighet. Samhället och världen kommer inte att bli räddade om inte kvinnor deltar fullt ut i formandet av dessa och om inte samtidigt kvinnliga värden uppverderas, politiseras, legitimeras och ges sitt fulla erkännande politisk och ekonomisk så att de genomsyrar politiken och alla samhällets institutioner.

Charlotte Therese 8 november 2008 12:56  

Alde,

Ja, men skillnaderna medför inte med nödvändighet de slutsatser som många drar.

Carolina,

Håller med...

Hoppas fler har kommentarer! Vad säger t.ex. ni som är präster om detta?

Ser ni ett ansvar att ta upp såna här saker från kyrkans håll?

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP