Bibelblogg - gör allt till Guds ära
Veckans bibelblogg är kort och koncis. Men rymmer mycket.
Vad betyder texten för oss idag, här och nu? Rent konkret.
****
1 Kor 10:31-11:1
Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds församling. Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade. Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inlägg
12 kommentarer:
I brist på andra kommentatorer börjar väl jag med en fundering om hur motsvarande text skulle ha låtit om den skrivit idag? Kanske något i stil med:
Om ni shoppar eller jobbar, pluggar eller sportar, spelar dataspel eller umgås med släkten, är singlar eller lever i någon form av familjekonstelation, ja, vad ni än gör, gör allt till "the greater glory of God". Förarga inte någon genom att säga att de har fel, vare sig faktamässigt, åsiktsmässigt, moraliskt eller handlar fel. Känner du som jag att du alltid försöker anpassa dig till alla, försöker du att aldrig sticka ut? Se det inte som något ont, utan ta det som ett exempel på hur du får kontakt med människor, så att de via dig kan komma i kontak med kyrkan och oss kristna, och visa att vi inte är så annorlunda, och därmed sänka trösklarna till en personlig tro på Jesus. Visa (om nödvändigt) på Bibeln och hur Jesus själv mötte människor där de var, utan moralpredikningar eller sätta upp någon fördömmande attityd gentemot dem.
Blev kanske lite väl "liberalteologisk jargong"-mässigt, men nåja. Det är åtminstone en början...
Alltid kul med kommentarer på en av veckans viktigaste bloggavdelningar...!
Hoppas fler vill delta i samtalet!
Håller delvis med dig.
Men hur kombinerar man det i så fall med att vara ljus och salt? Med att leva i världen men inte av den?
Krävs det inte mer radikalitet av oss kristna? Så har i alla fall jag alltid tolkat det kristna budskapet.
Kärvt, svårt att uppnå.
Världen borde se att vi är kristna, inte genom att vi är som alla andra, utan genom att det lyser om oss.
Det gör det om en del kristna - och det var bl.a. så jag började närma mig tron, undersöka vad den gick ut på.
Vem har sagt att det ska vara lätt att vara kristen?
För att vara lite elak(?):
- Frikyrkan har i sin historia försökt vara lite för stränga med vad man kan och får göra som kristen, eftersom vissa beteeenden har uppfattats som syndiga och mot "Guds ära".
- SvK av idag försöker vara lite för frikostiga med att "vara allt för alla".
I någon mån skulle jag vilja säga - hoppas - att bara själva inställningen om att "allt jag gör, det gör jag till Guds ära" skulle vara nog för att det skulle märkas. Ett fokus som väldigt snabbt märks om vi lyckas pricka eller om vi tappar det. Och det oavsett vad vi gör!
Men jag är långt ifrån säker på att det är "så enkelt". Exemplet från frikyrkans historia ovan visar på hur folk verkligen försökte göra det de trodde var rätt, men som ändå blev så fel...
Katolska kyrkan är inne på samma linje som frikyrkorna - kanske med ännu större svårighetsgrad...?
Men med lite varierad "syndakatalog" (ytterligare exempel på frikyrklig dialekt?).
Kyrkan försöker få folk att göra rätt - ändå blir det fel - när det tillämpas generellt, strikt och utan pardon.
Inte undra på att många unga flyr fältet.
Men de är inte särskilt intresserade av slapphet heller. Få är intresserade av det.
Varför finns det inga mellanting?
Bara hyperradikalitet och hyperslapphet (inte elakt menat, bara ett konstaterande).
Är det till Guds ära om man lever asketiskt? Eller blir det inte väldigt lätt självcentrerat? Något yttre att uppfylla, och känna sig duktig om man lyckas. Nästan perfekt. Så man kan se ner på alla som inte lyckas. Helgonlikt? Knappast.
Är det till Guds ära om man lever lite hur som helst? Kan allt rättfärdigas/ursäktas på det sättet? Knappast.
Hur lever man verkligen till Guds ära?
Syndakatalog är definitivt frikyrkiska.
"Ungdomar" är ett fashinerade ämne inom kyrkan. Vill både "bara va" och ha svar, vill både få höra att de får göra vad de vill och få något att brottas med/utmanas av.
Det är ungefär som om man stod på en stor gungbräda och försöker balansera, för om man bara får lite övervikt åt ena eller andra hållet så blir lutningen för brant för att man ska kunna stå kvar i mitt, utan man hamnar obarmhärtigt i endera diket.
Men det besvarar ju inte frågan om hur man gör allt till Guds ära.
WWJD - What would Jesus do - är väl en ledtråd, men jag vidhåller nog fortfarande att det inte ska behöva spela så stor roll vad du gör, så länge din mentala inställning om att göra det du gör till Guds ära istället för att bara göra det av vana borde räcka.
Men om det inte finns något som är objektivt rätt så kan allt rättfärdigas.
Extremister tror sig ofta verka för Guds ära. Och gör alldeles vansinniga saker.
P.S. Du borde väl vara rätt person att utveckla den igår påbörjade kyrkoordlistan med lite fler uttryck?
Specialare som du hört i olika sammanhang.
Fyll gärna på det hittills okommenterade änglahyssinlägget...
Specialare som jag är så hemmablinda i alla sammanhang så att vi knappt ens längre reagerar på alla konstiga interna uttryck...
Smidighet och ödmjukhet men utan att ge avkall på att vara salt och ljus.
Jag uppfattar det som att vi måste öka vår tydlighet och ge avkall på sådant som kan skada andra även om det inte skadar oss själva eller vår Gudsrelation.
Att vara kristen måste få kosta.
Tack Hosanna för:
>Smidighet och ödmjukhet men utan att ge avkall på att vara salt och ljus.
Sant - men det är få som klarar den balansen...
Det brukar slå över åt endera hållet.
Visst slår det ofta över - vi lever ju i en fallen värld.
Jo, det förstås...
Skicka en kommentar