Bibelblogg - något nytt

Veckans bibelblogg innehåller ett avsnitt som sedan många år tillbaka är något av en ledstjärna i mitt bloggande. Detta att Gud gör något nytt och att det redan spirar. (I förra bloggen fanns det citatet med överst.) I tidigare bibelöversättningen står det om vägar i öknen och strömmar i ödemarken. Det är vackert...

Viktigast för mig är att det är Gud som gör det. Fixar förnyelsen alltså... Även om många människor är motsträviga till en början. De flesta verkar ju vilja ha allting så som de är vana.

Själv skulle jag trivas bäst med mer flexibilitet och varsam förändring i Kyrkan, där den bärande grunden är densamma, men det övriga kontinuerligt förnyas. Så att de synliga tecknen inte förvandlas till slentrian, urholkas, töms på närande innehåll.

Fastnade också för en rad mot slutet: att Gud förlåter synder för sin egen skull!

Fler som har tankar kring texten?

***

Jes 43:18-19, 21-22, 24b-25

[Så säger Herren:]

Men glöm det som förut var,
tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.
Det folk som jag har skapat åt mig,
de skall sjunga mitt lov.
Du åkallade inte mig, Jakob,
tröttade inte ut dig för min skull, Israel.
Tvärtom betungade du mig med dina synder
och tröttade mig med dina förbrytelser.
Jag, jag är den som utplånar dina brott,
för min egen skull,
jag minns inte mer dina synder.


***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.